2008/10/31

Om art deco, tredje inlägget.




Övre bilden: Dagklänning i mönstrad chiffong, La Samaritaine 1929. Damer fotade på hinderlöptävling av Seeberger 17 juni 1928.
Nedre bilden: Damer fotade av Seeberger 25 june 1926.

Bilder och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om en dålig natt och om fina mormor.




I natt sov jag i:
Fyra timmar.
Det stormade och regnade och sedan började det snöa också.
Och åska.
OCH blixtra.
Det lät så mkt och smällde på rutorna jag låg och vred mig till efter tre.

Så jag håller mig helt och hållet inomhus i dag och arbetar.
För vädret är inte så mkt bättre nu, även om det slutat åska och blixtra.

Jag har mormors kofta, b på knapparna.
B som i bästa mormor naturligtvis.
Och det sitter en nyckelpiga på väggen ovanför min dator.

Dessutom.
Inser jag.
Att nu när bilderna kan visas större på bloggen måste jag nog börja fota med storkameran istället.
Vilket känns lite besvärligt eftersom den är så stor att ha med sig.

Kofta mormor, klänning Righteous köpt på Kii i Umeå, min pojkväns gamla brandmannabyxor och.
Syns inte på bild men ett par mkt nergådda och slitna vita tofflor.

2008/10/30

Om bling bling.




Mina nya örhängen.

Är bling bling och Falcon Crest.


Och från Gina Tricot bling bling!

Om allhelgonahelgen.


I helgen är det allhelgonahelgen.
På lördag allhelgonadagen.
På fredag allhelgonaafton.

Många gör modereportage om vilka kläder vi ska ha.
Inspirationskollage till helgens festligheter.
Och då är det häxor och monster och läskiga saker för att helgen ska handla om halloween.

Jag blir lite sorgsen när jag tänker på att en så fin helg.
(Även om man inte är troende eller vill minnas helgon.)
Där man smyckar sina förlorade älskades gravar.
Där allt handlar om att minnas de döda och tända ljus.
Har kommit att bli en helg med plastiga treuddar låtsasblod i mungiporna och fest.

Men om man nu ska fira halloween kan det upplysas att halloween är något som alltid firas 31 oktober.
På den ursprungliga allhelgonadagen (som nu är rörlig och firas lördag mellan 31 oktober - 6 november).
Och alltså inte på lördagen under allahelgonahelgen som väl så många vill påstå sig fira halloween på.

I många kostymtips går tjejernas kläder ut på att vara korta och urringade.
Ser ut som samma kostymer som i en porrfilm?
Fast med lite blodstänk på, det borde läggas mer tonvikt på läskiga kostymer och inte sexiga kostymer.
Om man nu ska fira halloween och skrämma skiten ur folk.

Visst låter jag som en moraltant.

Om lillräven och om kallt väder.



Det är kallt nu.
Ganska härligt för då kan man dricka varmchoklad och behålla lillräven på.
När man sitter på fik och bläddrar i tidningar.


Kappa: väns mormors
Lillräv: fusk från Vila
Klänning: second hand
Broscher: Noa Noa
Väska: second hand
Skor: Noa Noa

2008/10/29

Om en ny sida.

Bilder på dagens kläder är så himla populära.
Det är väldigt roligt att se hur folk ser ut.
Hur man klär sig och även om det är något jag själv inte skulle använda så är det ändå alltid.
Precis alltid.
Lika roligt att titta på dagens outfit.

Det finns några sådana sidor där man kan lägga upp sina bilder på dagens klädval.
Nu har Elin Kling startat en ny sådan sida.
Min outfit heter den.
Passande nog.

Det ska bli intressant att se.
Hur den utvecklas om det blir vissa ramar som råder eller om det blir den där härliga.
Som man ju faktiskt föredrar.
Blandningen.
Helst alla möjliga stilar i alla möjliga storlekar än bara ett enda spår.

Sidan hittar man här så länge.

Hmm.. vänta nu.
Det ser ut som att man kan betygsätta kläderna.
Det vet jag faktiskt inte om jag är så himla förtjust i.

Om gratis.




På onsdagar:
Fri entré på Länsmuseet i Gävle.

Det är ett bra sätt att fördriva sin onsdagskväll på de har nämligen öppet extra länge.
På onsdagar.
Så bra att jag tipsat om det tidigare.

Själv ska jag spela Rock Band hela kvällen och det är inte heller ett dåligt sätt.
Att fördriva en onsdagskväll på.

(Tittar man närmre på nedersta bilden.
Ser man även (med utropstecken dessutom) en god anledning till att gå.)

Om spetsar och om massage.




I dag ska jag få massage.
Mina axlar och min rygg och egentligen hela min kropp ända ner genom sätesmusklerna till fötterna, och ut genom armarna ocn ända till fingrarna.
Är spänd och värker.
Av stress och ..nej bara av stress.

Min älskade älskling gav mig förra veckan därför en överraskning.
Som var ett presentkort på massage.
Massage är underbart jag förstår inte varför jag inte tar mig tid och råd att få det oftare (en gång per år håller inte knutarna borta, det förstår ju även en lekman som jag).


Och spetsar äär ju så hett i höst.
Varför sluta vid kläderna, fortsätt gärna ända in till sovrummet.
Nej jag skojar men jag gillar våra gamla och tjocka örngott med infällda spetsar och broderade monogram.
Dem sover jag gott på.

Om nyfunna bloggar.

Det bästa sättet att hitta nya bloggar.
Det är att kolla in de som kommenterar på bloggar man redan gillar man kan hitta riktiga guldkorn.
Som den här.



Illustrationerna är underbara och fotografierna är vackra.

Om en vit och vacker kavaj.

En mkt tjusig kavaj.
Mkt.

Om fina och roliga bilder.




Jag bläddrade i en tidning.
Och fann så fina bilder.

2008/10/28

Om art deco, andra inlägget.



Klänningarna på 20-talet blev rakare och enklare i linjerna.
Men klänningarna på bilderna, picture dress, levde kvar i den romantiska siluetten av krigskrinolinerna från 1916.
Med vida kjolar och gamla ideal.

Kjolarna fästes ofta på ett klänningsliv, vanligtvis vid den naturliga midjan.

Jeanne Lanvin började göra dessa klänningar till sin dotter.

Mest i pastellfärger.

Sedan även åt debutanter och äldre kvinnor som föredrog detta lite mer feminina klänningsalternativ.


Oftast bar man den här typen av klänningar till formella tillställningar.

Som bröllop, trädgårdsfester och examensbaler.

Paul Poiret däremot.

Använde grunderna och gjorde om den till en vardagsklänning.

Genom rakare kjol styvare tyger och modernare mönstertryck.


Många kvinnor använde den här typen av klänningar långt in på 20-talet.
Men moderniserade sig själva.
Eller antagligen lät klädskaparna modernisera dem lite.
Genom att lägga midjan ligga längre ner och kortade av längden på kjolen.



Övre bilden: Jeanne Lanvin, picture dress, Brittiska Vogue, februari 1926.
Nedre bilden: Paul Poiret, dagklänning, silkestartan, 1926.

Bilder och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om min nya halsduk.




Jag har en ny halsduk.
Den känns mkt romantisk.

Och lite lagom dekadent med sitt tunna svarta med broderade blad över det vita lite tjockare.
Varm också för att den är i flera lager.

Och så är den väldigt lång också.

2008/10/27

Om afternoon tea.


Afternoon tea på Sahflors tillsammans med nöjesredaktörn.

En måndag eftermiddag spenderas nog bäst inne på ett fik.
Med en kanna te.
Och tända ljus.
Och toulouse-rosa naglar.
Hade vi båda två.

Om art deco, första inlägget.



Under 1920-talet utvecklades modet gemensamt mellan de avantgardistiska konstnärerna och modeskaparna.
Frigörelsen av kvinnan och de liberala tankegångarna i allmänhet var centralt i utvecklingen av art deco-stilen.
Och den första att anamma art deco inom modet var.
Paul Poiret.

Hans inspiration kom från alla möjliga håll.
Vilda Västern, traditionell folklore, avantgardistisk konst och gamla kulturer.
Särskilt förtjust var han i österns enkla plagg och det var det som till slut la grunden för det moderna modet.

1908 designade han en kollektion klänningar med hög midja.
Som blev populära just för att de med sin lösa passform kunde befria kvinnorna från korsetten.
Dessutom ledde de siluetten in på de raka linjerna.
Som skulle komma att bli ett av de stora kännetecknen för den här tidens mode.


Övre bilden: Autoportrait, Tamara de Lempicka 1929.
Nedre bilden: Les robes de Paul Poiret, Paul Poiret 1908.

Bilder och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om Clark Griswolds snygga turban.


Jag gillar Clark Griswolds turban.
När han blir instängd på vinden och börjar gräva bland gamla undanlagda kläder har jag alltid blivit.
Så avundsjuk.

Jag vill också ha såna saker på min vind.

Turbanen i alla fall.
Har Underbaraclara en likadan och den vill jag också.
Ha.

Om mobbning.

I dagens Arbetarbladet läste jag Små och Stora-redaktören Annes krönika.
Att ha någon i sin närhet som mobbas.
Och vara helt maktlös inte kunna göra någonting åt det.

Annes lillebror blev mobbad i grundskolan, jag får magknip när jag läser om det för jag tänker hur hemskt det måste vara att bevittna sånt.
Att som förälder bara kunna ringa och prata med skolan och bedyra för barnet att inget av skiten beror på barnet.


Anne kallades flaggstång och långben i skolan.
Av vilka? Av småpojkar som har komplex för att de inte börjat växa?
Av småpojkar som spelar hockey eller fotboll och inte klarar av att tjejer helt plötsligt är längre, och i och med det även starkare, än de själva.

En period på högstadiet kallades jag di Leva.
Det var ett skällsord för folk tyckte att jag hade så himla konstiga kläder.
Eftersom jag i min tur tyckte att de hade tråkiga kläder tog jag inte åt mig.
Di Leva var för mig en komplimang, hela min existens strävade efter att vara annorlunda.
Och eftersom det inte rörde mig i ryggen så slutade de även kalla mig för det.

Så vidrigt.
Att de starka, de som inte tar åt sig av de inledande försöken till mobbning.
Det är de som lämnas i fred.
Och de som visar känslor.
De som bryts ner av idiotmobbares envishet.
Det är de som mobbas sönder och bortom allt som en gång var deras självkänsla.

Och ja visst.
Visst visst.
Många som mobbar mår dåligt och mobbar av någon särskild anledning som säkert har med traumatiska upplevelser i deras eget liv att göra.
Men fan heller.
Ska man börja med att ta hand om mobbarna så att de mår bättre och slutar mobbas?
Eller ska man börja med att visa de vilka fruktansvärt hjärtlösa saker de sysslar med?
Alla som mår dåligt och har varit med om traumatiska händelser blir inte per automatik mobbare.
Då tänker jag att jag själv skulle vara en.

De som mobbar är de som har en viss personlighet.
Och att skylla på något annat tycker jag är fel de ska helt enkelt inse att hur dåligt man än mår.
Ska man inte jobba på att andra ska må sämre.
PUNKT.

Om en snygg kavaj och en fin frisyr.


I helgen träffade jag trevliga människor.
Flera trevliga människor det är så väldigt trevligt när man gör det.

Den ena av de trevliga människorna hade en fin kavaj.
En annan av de trevliga människorna hade en snygg frisyr och hårfärg.

2008/10/25

Om min lördag dag.



I dag jobbar jag.
I fyra timmar i en klädbutik jag tänker att det ska vara festlig jazz och storband i högtalarna.
Helst skulle jag vilja bjuda på snittar och bubbel också.
Och ha små soffhörn där väninnor kan sitta och skvallra och ha miniuppvisningar för varandra.
I butikens kläder men det blir inte så någon måtta får det lov att vara.

I dag.


Övre: Klänning second hand, jacka Noa Noa, smycken Noa Noa, glasögon H&M.
Nedre: Rubbet Noa Noa.

Om billiga skor om tjusiga skor.


Kupan på Brynäs hade fina skor.
De flesta var för små och de som inte var det var svåra.
Att gå i.

2008/10/24

Om en vacker väska på Kupan.


Det fanns en vacker väska på Kupan.
Den kostade blotta 40 kronor och den hade.
Laxrosa insida!
Riktigt fint tyg och inte alls det där plastiga 60-tals-pvc:iga i guldet.
Utan faktiskt skinn.

40 kr.
Jag undrar fortfarande varför jag inte köpte den.

(Mobilbilder jag veeet jag har den senaste veckan fått för mig att jag inte kommer att behöva min kamera.
Visar ju hur mkt jag vet.)

Om tjusiga skor på Kupan.



På Kupan fanns det tjusiga skor riktigt.
Tjusiga skor.

Som dessutom båda skulle matcha fint till väskan ovan.

De på nedre bilden.
Jag mig hjärtsnörp av lycka och upphetsning.
Mina favoritskor från Vagabond!
Som jag köpte sommaren 2006 i Umeå på rea och sedan dess.
Har varit mina absoluta favoritskor och därmed även är riktigt risiga vid det här laget.
Nu på Kupan för 40 kr!
Så klart två storlekar för små men helt och hållet oanvända.
Har du storlek 37 och mkt god smak: Gå till Kupan och förse dig med en bit lycka.

Om en underbar tid.


Lätt att det kommer visas bilder från denna bok.
I denna blogg.

Fick den i går med posten och nu vill jag helst bara sitta och bläddra i den.
Men måste jobba.

Om en frisyr.




Jag har en frisyr ibland.
När jag plockar ut hårnålarna på kvällen blir det en annan frisyr.
Som ser så lustig ut som ser så ritad ut.

Om ett modereportage.




Hatt och päls i vinterrusket

Britt var fotograf till dagens modereportage.
Hon hade gått hela dagen och peppat över att få fota modeller.
Och så hade hon ryggskott.

Hon blev lite besviken när det visade sig vara bara håriga stilleben.
Men hon hjälpte glatt till att få sakerna att se så bra ut som möjligt på bild.

(Och jag glömde min kamera hemma så det är lite skarriga mobilbilder man får hålla sig till i dag.)

2008/10/23

Om H&M och om Comme des Garçons.



Och just ja.
Från och med i dag kan man titta på kollektionen på H&M.
Av Comme des Garçons.

Det ser fint ut på bild och gör sig säkert bra i olika modereportage.
Men det är väldigt mkt gammal cirkuskostym eller teater om en cirkus på
1800talet-kostym över det hela och jag undrar hur det tar sig ut.
I verkligheten.