2010/02/28

Om det roliga halsbandet.


Min lillebror sa.
Snälla kan du inte stoppa ner en hundring och gå ner till Pressbyrån och handla.

Jag sa.
Slänga den över axeln och sedan börja gräva.
Rota och leta och säga med en suck.
Åh.
Väskor alltså.
Man har alltid för mkt i dem och aldrig nog många fack.
Jag hittar aldrig det jag ska ha.


Vi skrattade i alla fall så vi grät åt det lilla scenario vi spelade upp.


Halsband, H&M.

2010/02/26

Om fredag, om tulpaner!


Fredag!
Tulpaner!
Vi ska göra massor.
Jag vill ligga i soffan.

Eller nej faktiskt.
Jag har märkt.
Nu när allt känns bättre.
Hur himla dåligt jag faktiskt mått.
Och att nedstämdhet sätter sig i ögonlocken man orkar knappt hålla dem öppna.
Så min nyvunna energi avslöjar för mig.
Att jag är glad igen.
Och jag vill hinna allt.

Men med tanke på att jag somnade på tunnelbanan i morse.
Så borde jag ta mig tid att sova.
Men känslan av glädje följs ofta av rastlösheten att alltid vilja göra något.
Och sova länge är det sista jag gör.

Om motivation.


Little Peaché frågade mig om motivation.
Hur jag finner min till att träna.
Svar: Se bild ovan.

För sanningen är.
Att det inte är så roligt att gå upp 40 kilo på nio månader.
Och att det inte räcker att folk säger att jag är så fin och så.
För jag behöver känna det själv.

En del i att känna mig fin ligger ju i vikten.
Inte att den är en viss siffra.
Utan att den gör att jag inte kan ha de kläder jag vill ha.
90%.
Och nu överdriver jag inte ens.
90% av plaggen i min klädkammare är för små just nu.
Jag vet inte om en viktnedgång kan få mig i alla ändå.
Det beror ju lite på hur bröstkorgen och höfterna bestämmer sig för att göra.
Blir de någonsin mindre?

Men min motivation är alltså.
En bild i huvudet av hur jag till våren.
Kan komma i den gröna kappan och den gula klänningen.
Och hur jag till sommaren kan bära mina finaste plagg.
Som får mig att känna mig som en pärla.
Och gå på långa promenader med Torsten för att upptäcka Stockholm.

Att må bra sitter inte i att kunna ha de finaste klänningarna.
Men att känna sig fin har en ganska stor påverkan på.
Att må bra.


Klänning, ett loppisfynd från Kupan Bomhus.

2010/02/25

Om träning.

Nu ska jag gå och träna.
Iik.

Jag vet inte varför men jag är alltid lite nervös.
Inför varje träning.

Kanske för att jag inte alls känner mig bekväm där.
Kanske för att min kropp är så oerhört långt ifrån vad den brukade göra.
Kanske för att jag alltid undrar om och hur benen ska bära mig.
Efter själva jympan.

Men när jag kommer hem då känner jag mig ofantligt nöjd.
Det är enbart den känslan som driver mig.
(Haha nej jag skojar faktiskt ganska mkt viljan att rymmas i mina kläder också.)

2010/02/23

Om en annan tid.



I somras.
När jag var gravid.
Och knappt längre kunde röra mig.
Då hade jag glömt bort hur det var att frysa i flera månader var det enda jag gjorde.
Att svettas.

Någon gång målade jag tånaglarna.
Attackmåla kan man kalla det.
Penseln beredd, sen böja sig ner snabbt, tänkt bungy jump.
Och hoppas på att penseln prickade nageln under den mikrosekund jag var nere.

Kan dock inte svara på hur resultatet blev.
Såg sällan mina egna fötter.

Om Ben & Jerry och hemsk hemsk kaos.

I dag skulle jag på pressfrukost med Ben & Jerry.
Alltså de riktiga Ben och Jerry!
De som faktiskt startade glassmärket.

Inbjudan lockade med "en glassig frukost" så jag utgår ifrån.
Att det skulle finnas en massa goda glassar att smaka på.

Och så intressant att få höra dessa män berätta om företaget.

Men nu blev det inget av det.
För SL får fortfarande inte tunnelbanan att fungera.
Och i Rågsved är det KAOS.
Jag gick ner till ersättningsbussarna klockan sju i morse.
Det var rätt skaplig kö men jag tänkte att den betas väl av när bussarna väl kommer.

Efter en halvtimme kom första bussen.
Den var redan fullkomligt överlastad.
Folk höll i sig för att inte trilla ut, när busschauffören öppnade dörrarna.
Och ändå.
Jag skrattar nästan för det är så absurt.
Skulle folk i kön försöka tränga sig på.
En eller två lyckades, resten av kön fick fortsätta att vänta.

På en timme kom det tre bussar, alla lika överfyllda.
När så äntligen tre stycken helt tomma bussar kom.
Som om de var utsända enbart för att hämta oss i Rågsved.
Tänkte jag att nu kommer jag med jag står ju trots allt nästan längst fram.
Folk hade så snällt stått i kön och fyllt på bakifrån, men när bussarna kom.
Då blev det kalabalik.
Alla bara sprang.
Ut på vägen, tryckte sig förbi folk.
Och jag vägrar springa som ett jagat djur för att få mig på en ersättningsbuss.
Tänkte även att mina två meter fram till bussen skulle garantera mig en plats.

Jag är så naiv.

Jag satte på ännu en dokumentär i Ipoden och fortsatte att vänta.
Vickade lite på tårna nu stod jag dessutom allra längst fram så kom det en buss skulle jag komma med den.
Och det gjorde det.
Och det gjorde jag.
Men det var så otroligt obehagligt, folk stod klämda ut mot dörrarna, fram mot föraren och framrutan och ändå.
Vid varje busshållplats där ingen klev av.
Skulle folk tränga sig på.
Busschauffören körde fort, slirade faktiskt i svängar och jag kände hur det släppte från underlaget.
Jag tyckte helt enkelt att det var skitläskigt.
Så jag klev av.
Nej det gjorde jag ju inte, nästa gång bussen stannade ropade JAG SKA AV och tryckte mig ut, slet min väska och mig själv med all min kraft, pressade mig av.
För folket på busshållplatsen sket naturligtvis i alla utom sig själva och försökte trycka sig på trots att det inte fanns någon plats.


Och sen promenerade jag hem.
Mina armbågar är helt klart för norrbottensmjuka för såna här dagar.

2010/02/22

Om kalla vintermornar och varma sommaraftnar.



Ibland på vintern, halvan som kommer efter nyår.
Då kan solen skina rakt in i hemmet och vara förvillande lik.
Sommaren.

En varm sommardag som gått över till en härlig sommarafton.
Med öppna balkongdörrar och bestickljud mot tallrikar.
Och cyklar och barn och soltrötta kroppar och ett ständigt sug efter saft och äventyr.

Kvart i åtta en måndag morgon kan solen få en att känna allt det.
Och vintern med sin kyla att känna sig tusen år ifrån det.

Om den knarrande naturen.




Det blev inget för mig i dag.
Höll på att skriva arbete men det blev det, men jag åkte aldrig dit.

Förstående chefredaktör såg till att jag fick en karta hemskickad.
Som jag kunde arbeta på hemifrån.
Slippa kökriga osv.

Passade på att ta en lång promenad medan jag väntade på att han skulle kunna skicka.
Han försökte också ta sig till redaktionen.
Det gnistrade, och knarrade.
Så där som det måste göra varje vinter för att det ska kännas riktigt okej.

Jag blev lycklig ända in i hjärtat och ut i mungiporna.
Och lyssnade på P1 Stil.

Om Torsten.


Torsten är sällan stilla nu för tiden.
Vill helst äta kamera med nyvunna tänder.

Men ungen har vett att matcha tyget ovanför skötbordet.
Mitt hjärta svämmar över av stolthet.


Tyg Ikea
Body H&M.

Om kallt väder.


Jag försöker ta mig till jobbet.
Jag steg upp 06.20.
Jag har fortfarande inte fått mig iväg.

Jag gick ner till ersättningsbussarna tunnelbanan har naturligtvis frusit ihop.
Kön var.
50 meter lång.
3 meter bred.
Herr.
E.
Gud.

Så jag vände faktiskt hem igen tänker att jag kanske kan åka senare.
Det vore en sak om jag hade ett jobb där jag räddar liv.
Eller där jag delegerar viktig trafik.
Eller en annan sak om det bara vore att beta av den där kön.
Och sen åka in till stan och promenera sista biten.

Men ersättningsbussarna är det brist på det blir gärna det.
När de behövs ö
verallt.
Och från Rågsved går de bara in till Gullmarsplan sen väntar ett nytt kökrig.

Hur ska det gå att ta sig hem igen?

2010/02/21

Om vår färgglada helg.



I fredags gick jag till jobbet i en chockrosa klänning.
Och kom hem till Torsten som bar en chockrosa body.

I lördags manade snöstormen mig att klä mig som en sol.
Och Torsten kände samma sak och sken även som en sol.

Söndagen bjöd på hemmamyskläder egentligen skulle jag åka och träna.
OCH ÄNTLIGEN FÅ TRÄFFA FINA SOPHIE OCH ELSIE.
Men det satte tunnelbanan stopp för.
Inte lätt för växlar och vagnar att bo i ett land som Sverige.
Att det blir vinter varje år måste komma som en chock.
Och alla måste ska ha hållit tummarna varje år att ingen snö skulle komma, för kommer snön brakar allt bevisligen ihop.

Det har ändå varit en fin helg.
Min lillebror och jag på tu man hand på Söder.
I snöyran vi var nästan ensamma (obs obs, så "nästan" man kan vara en lördag på Söder).
På kvällen vansinnigt god middag lagad av lillebroderns kärlek.
Som först knappt kunde ta sig hit pga tunnelbanekaoset.
Och både gjorde illa handleden och knäckte glasögonbågarna i sitt försök att ta sig av en ersättningsbuss.

Och på söndagen.
Istället för fika med Sophie.
Ett besök av god vän som bor i Gbg och var på väg tillbaka efter en helg i Uppsala.
Gott och fint alltihop men nu mår jag lite illa och är lite yr.
Och en hel del kallsvettig, och Torsten har fått sin första tand.


Mina kläder, Myrorna och Beyond Retro.
Torstens bodys, H&M och Åhléns.

2010/02/20

Om så jävla små storlekar.


XS-M?
Varför?
S-L borde ju rimligtvis vara mitten.

Koftan jag ville ha tröjan jag ville ha och några andra plagg fanns faktiskt kvar.
I kväll när jag tittade.
Men storlekarna?

Det blev en fin gul halsduk och två små broscher.
Jag ville köpa dockan till Torsten men jag tänkte.
Att den kanske inte var bäbissäkrad och inte släpper ifrån sig småbitar att fastna i halsen.


Bilder från hm.com.

Om Coco och Anna.


Jag såg två filmer förra helgen.
Coco avant Chanel och The September issue.

Den första var väl fin.
Fast jag tänkte mer "när går det åt helvete?" eftersom jag visste att någon kärlek till henne.
Inte alls skulle bli lycklig och sen ändå till och med dö.

Och den andra gav mig mest.
En massa avsmak för modevärlden precis som Anna Wintours dotter sa.
Det är liksom bara mode.

Och så förvånades jag över hur klädskapare var så himla nervösa för den här kvinnan.
Jaja hon är mäktig i sin bransch jaja hon har mkt att säga till om.
Men exakt vad hade hon haft att säga till om.
Om inte klädskaparna fanns?

Vid ett tillfälle tyckte jag att hon var rent oförskämd.
När hon tar tid från klädskapare för att få en personlig visning av kollektionen.
Och säger "kan vi börja nu?".
Är man inbjuden kanske man inte sätter reglerna?
Om man är en artig människa?

Nej, jag tar inga ursäkter som att hon har ett pressat schema eller att hon har så himla mkt att hinna se.
För fortfarande.
Utan dem; Ingen hon. Utan kläder; Inget Vogue.

Så istället för att få lust att köpa modemagasin med vackra bilder och inspirerande klädkombinationer.
Som jag trodde att jag skulle känna efter att ha sett den.
Ville jag göra något nytt, något helt annat.
Så jag tog en promenad (hahaha).

Om resereportage.

Om ni läste en resetidning.
Vad skulle ni vilja läsa då?

Vad skulle locka er att köpa en resetidning?
Reportage från främmande platser ni aldrig kommer att resa till men som kan vara roligt att få en glimt av i tidningsväg?
Reportage om utflykter i Sverige?
Matguider på olika orter? Och i såna fall vilka slags orter och matguider?

Något annat?
Utseende?
Var inte blyg, berätta allt!

2010/02/19

Om jobbiga tåg och vackra smycken.


Det tog lång tid med tåget i morse.
De gick åt fel håll och när man äntligen kommit sig på.
Utrymdes dem och alla tåg var proppade och jag kände bara:
Jag vill promenera!

Men det går ju inte det är det alldeles för långt för att göra.

Vackert brosch och fina örhängen.
Tröstar jag mig med att titta på.

Och min fina gula klänning jag köpte i går.
Har oerhört många och synliga fläckar på sig nu vill jag ha helg.


Bilder från modcloth.com.

2010/02/18

Om att ha en trött hjärna.

I går avstod jag från en trevlig födelsedagsmiddag för svägerska hos svärföräldrar
för jag hade sådan huvudvärk och jag var så vansinnigt trött.

När jag äntligen kommit upp till vår dörr.
Sent tåg, många trappor, tung kropp.
Insåg jag att min nyckelknippa saknade nyckel till underlåset.
Och han som hade den.
Dvs min käraste.
Var ända borta i Nacka och dit tar det nästan en timme att åka.

Tur för mig att min vän i Bandhagen var hemma.
Jag åkte dit och väntade istället.
Och även om en bonuskväll mitt i veckan tillsammans med honom var trevligt.
Så ville jag ju ligga hemma i soffan efter en varm dusch och god mat som fanns färdig i kylen.
Det ville jag så gärna att jag i hissen upp.
Innan den hemska upptäckten.
Till och med börjat ta av mig skorna för jag ville bara kasta av mig allt och stupa.

Fy.

Om Leica och Hermés.


Vilken fantastisk kombination.
Leica.
Hermés.
Orange.

Så härlig, så himla häftig.
Jag vill naturligtvis ha men det.
Får jag se i stjärnorna efter.


Bild från kamerabild.se.

Om förlorade knappar.



Jag köpte kappan inför senaste resan hem till mamma och pappa.
För att jag insåg att jag fortfarande inte hade några kappor.
Som täckte min granna bak och ståtliga buk.

Det första som hände var att jag tappade en knapp.
Och strax innan jul tappade jag ytterligare en.
Här kanske jag bör tillägga.
Att säkerhetsnålar är min bästa vän och det är med såna jag hållit ihop kappan.

Men nu i tisdags tappade jag så en tredje knapp och nu känner jag.
Att måttet är rågat att det kanske är dags att byta ut alla knappar mot andra.
Vilket är så väldigt synd eftersom det var för knapparna fina form som jag köpte kappan.
(Grr.)


Kappan, Myrorna Gävle.

2010/02/17

Om förra veckans broscher.



Förra veckans broscher.
Hamnade efter dagens användning alla på samma lilla duk.
På samma fina sideboard.

På fredagen glittrade det vackert.

2010/02/16

Om svart och vitt och rosetter och fler tavlor.




Tavlorna.
Har jag hängt upp nu, det blev inte riktigt som jag ville.
Men kanske växer det på mig.

Och rosetter undrar jag så mkt.
Varför jag köper.
Jag gillar formen och särskilt den helsvarta i filt, för att filt är ett underskattat material.
Men jag använder det inte.
Jag känner mig inte vuxen kvinnlig elegant.
I rosetter.

2010/02/15

Om färgerna och helgerna.



I lägenheten:
Turkost rosa vinrött blekgult och brunt.
Och så lite svart och vitt på det.
Jag gillar vårt hem jag gillar det lite väl mkt jag får aldrig nog jag vill bara ligga i soffan och titta.

Helgerna går för fort.
Det är tur att det är något roligt att gå tillbaka till.
På måndagarna.
Men helgerna.
De hade gärna fått vara någon dag till.

Om döden.


Jag läste om en man i Vi föräldrar.
När han och hans sambo just fått sitt barn.
Och kommit hem från BB och var överlyckliga.
På toppen av lyckostegen för äntligen hade de fått sitt barn äntligen hade hon fått bli en mamma.
Då dog hon.

Någon timma tidigare hade de badat sitt barn och fotograferat och varit precis så där bomullsdimmigt lyckliga man bara kan vara.
När man äntligen fått sitt barn på utsidan avklarat förlossningen och BB och äntligen ska få börja vänja sig hemmavid.

Hon dog.
Och barnet var fyra dagar gammalt och personalen på akuten grät när pappan la barnet på mammans bröst.
Innan maskinerna skulle stängas av.
Han hoppades att det skulle få henne att vakna.

Jag kunde inte läsa klart allt för jag var på jobbet.
Det är en förändring jag märkt med att vara mamma.
Det är som att hjärtat står vidöppet allt kommer rätt in.
Och särskilt när jag så lätt kan tänka att det var min käraste och Torsten som hade blivit kvar.
Hjärtat är öppet allt åker in tårkanalerna är öppna allt strömmar ut.

Sen drömde jag om min mormor hon säger ofta nämen oj vad gör jag här jag är ju död!
Lite förvånat som att det bara är något man kan glömma och därför råka vara kvar.

Sista tsarfamiljen i Ryssland.
De dog också.
Jag kan titta på bilder på folk som dött.
Tänka att de då inte visste sina öden.
Extra jobbigt när ödet är grymt och så funderar jag på hur de hade det, exakt hur mkt hjärtana snörptes ihop.
När de insåg att de skulle mista allt.
Huga.

Förr oroade jag mig inte så mkt över att dö.
Kanske att jag tänkte att det vore sorgligt för de som blir kvar.
Men att vara en mamma och dö.
Det blir ett sug i magen när jag tänker på det, som att jag nu aktivt måste tänka på att jag inte får dö.
För Torstens skull.

Det blev ju en lagom början på den här veckan.
Som att måndag inte vore nog.
Men från en ljusare vinkel: se så vackra klänningar de har Olga, Tatiana, Maria och Anastasia.

2010/02/12

Om väggarna och om blommorna.


Nya tulpaner varje fredag.
På torsdagen är de lagom hängiga och ibland nästan vackrast så.

Och i söndags kväll tog jag tag i att hänga upp tavlor.
Bara några kvar som jag inte hunnit känna efter.
Var de ska sitta.
Det blir ombonat och hemtrevligt.
På bilden ett självporträtt som min storebror målat.
Ett fotografi på en dansk soldat, min kärastes morfars far.
Och i flygplanet en fin kolorerad pilot den köpte vi av Magnus på Spegeln.
Åh Spegeln. Längt.

2010/02/11

Om Alexander McQueen.


Jag älskar särskilt hans kollektion från hösten och vintern 2008/2009.
Och nu är han död.
Alltid märkligt när någon dör.
Att man först finns och sen inte finns.
Tycker att det är svårt med ord kring döden.
Men nåt måste man ju säga.



Om Valand och om intervju.




I går.
På lunchen.
Träffade jag min lilla familj på fina Valand.

En god macka och ett gott kaffe.
Vi mötte upp med en journalist och en fotograf Torsten var galen i kameran och försökte.
Med alla medel.
Att äta upp den.

Jag valde Valand för jag tänkte att det skulle vara en fin miljö.
För bilderna.
För oss att omges av på bilderna.

Jag hoppas även att jag inte ser ut som ett fån på bilderna.
För Torsten var så skojig och jag var så stolt.
Och jag är väldigt bra att se ut som ett fån.
Jag visar bara aldrig de bilderna när jag själv får bestämma.

Vad det blir för intervju får ni se.
Om nån vecka.

2010/02/10

Om blomster.



Jag köpte ett nytt duschdraperi.
Eller egentligen ytterligare ett, eftersom det vi har har använts till att skapa.
En skiljevägg mellan dusch och tvättmaskin.

Extra nöjd är jag.
Att det mjukgröna i kaklet tas upp och förstärks i det illgröna.
I mönstret.
Mkt mkt nöjd är jag.

Vi drar det över hela badrummet så döljs allt med en fin vägg av rosor.
Eller så kan man använda det som en fin fotovägg.
Som effektivt distraherar ögat från den trötta och glåmiga personen.
I förgrunden.

Från H&M Home.

2010/02/09

Om gitarrspel och sen kväll.



Min lillebror höll mig och Torsten sällskap i kväll.
Min käraste är på konsert.
Hip hop.
Allt annat än vad min lillebror satt och övade.

Torsten sover, jag borde också göra det.
Men något får mig att tänka på ett Helt hysteriskt-avsnitt.
När en vän är på besök och hon har just fått barn och allt är stressigt och ska göras på samma gång och barnet gråter.
När det sen sover.
Barnet.
Föreslår Saffron att hon kanske ska vila lite och den här vännen drar diskhandskarna genom håret och skriker nåt i stil med.
Att det här ju är enda tiden hon har för sig själv.

Riktigt så farligt är det ju inte.
Jag har mkt tid för mig själv.
Men ibland är det mysigt att sitta ostört i en soffa och ha det tyst.
Och med avslappnade armmuskler som slipper parera bäbis.

Om längtan.


Kära vår.
Jag saknar dig.

Och så längtar jag efter skidturer och soliga dagar om några veckor åker vi till fjälls.
Med min kärastes hela härliga familj.
Jag. Läng. Tar.

Till fredag bara några dagar till helg.
Vardagarna är roliga jag gillar att vara på Bonnier men.
Helg är alltid helg Torsten är alltid Torsten.

En söndag ganska nära ska jag fika med en fin.
Det längtar jag till jag längtar även tills vi ska få ihop en kväll av festligheter.

I slutet av mars kommer mina föräldrar hit.
Det längtar jag också till.
Att få låta dem se hur stor Torsten har blivit.
Mina äldre syskon har inga inplanerade besök men jag längtar till när de kommer också.

Och nu måste jag äta frukost så jag hinner i tid.
Längta är nog fel ord men det är ju himla gott med te.

Om tid.

Jag bara undrar.
Helt fascinerat undrar jag.
Hur Elin Kling får sin tid att gå ihop?

Jag ser henne överallt hon stylar och dansar och rapporterar och plockar kläder.
Hela hela tiden.
Och lägger ut saker på bloggen hela hela tiden.
Eller nej.
Lite mindre på sista tiden faktiskt, men fortfarande mkt aktivt.

Hur hinner man?
Fester och middagar och utekvällar på det.
Hur orkar man?
Jag är fascinerad.

2010/02/08

Om en glad liten giraff.




Torsten fick en glad liten giraff.
Av en kusin till mig hon har virkat den själv.

Han gillar virkat.
Det känns väl läckert mot handflatorna.
Själv älskar jag färgerna.
Som en italiensk isglas, mer färg än smak.

Har även upptäckt flera kommentarer som jag inte fått.
Alltså, jag får ett mejl när någon kommenterat.
Men inte nu jag undrar om det är ett allmänt fel eller om jag råkat komma åt något.