2011/05/31

Om glitter och brons.



När jag gick i nian började jag sminka mig med glitter på ögonen.
Det fanns inget glittersmink så jag använde glitter för papperspyssel, och visst kliade det ibland med huvudsaken var ju att det glittrade.
Sen använde jag glitter från och till ända till jag var ca 22.

Så i fredags när jag köpte ett brunt glitter från Makeup Store var det inte utan att jag började tänka.
På 20årsålderns fester i Umeå, Designhögskolan Scharinska Kamenski och Rådhuskällaren.

Sen köpte jag ett bronsnagellack och inser att jag skulle vilja ha ett som är som koppar.
När koppar är ny alltså, inte när den blivit grön.


Om en bättre form av bukett med rosor.


Tvingas jag vaka ännu en natt känner jag rent spontant att jag borde få en sån här som tröst.
(FINNS EXEMPELVIS I DEN DÄR PARFYMBUTIKEN I STUREGALLERIAN.)

Tror för övrigt att min svala inställning till rosor beror på alla matbutikers snabbodlade sådana.
Som står och vissnar i en plasthink, små som knoppar och ändå lite brunvissna i kanten.
För nog är rosor fantastiska egentligen, om man tänker på stora vildvuxna med kronblad som ett enda virrvarr.

Om sömnen.

Nej, vi sover inte i natt heller.

I går: vakna 23.30–04.00.
I natt är jag däremot betydligt mer hoppfull.
Och om inte: jag kommer freakin' somna stående på jobbet.

2011/05/30

Om att man inte får önska sig en hemmaman.




Fram till nu har jag haft en hemmaman och det är ju himla ofint att önska sig en sådan för alltid.
Och hade jag varit man och önskat mig en hemmafru hade jag antagligen blivit strypt.
Men så ofattbart skönt det är när inte båda jobbar heltid.


I morgon börjar min käraste jobba.
Han är journalist och som alla i den branschen vet är det ofta ett långt pärlband av utlasningar som gäller.
Han slutade på sitt förra jobb för några veckor sedan så i flera veckor har jag haft lyxen att slippa stressa över hämtning och lämning.
Haft någon som förberett middag och som tvättat och handlat och gått alla de där ärendena man annars måste fylla hela jäkla helgen med.

Så himla skönt har det varit.
Visst är jag smart nog att fatta att han inte skulle vilja ha det så för alltid.
Och att inte heller jag skulle vilja ha det så, bära hela familjeinkomsten på mina axlar.
Dela är bäst, men fy tusan vad skönt det är att bli uppassad.


PS. I dag kommer min storebror och hälsar på.
Mina uppassad-dagar är nog ännu ej riktigt över.

2011/05/29

Om 3 olika.




1. Jag har köpt en fin kudde på Old touch.
Som jag önskar att jag kunde brodera, men jag är alldeles för otålig misstänker jag.

2. Torsten väntar på att få gå ut.
Han bekymrar sig över Pluto och den långa taxen, som bråkar på teve.

3. Favoritleksaken just nu.
I går morse fick jag den i huvudet som ett lagom trevligt uppvaknande.
Han somnar med den i handen.

2011/05/28

Om att vara den enda som duger.




Torsten har nätter då han blir helt hysterisk.
Skriker så ilsket att han knappt kan andas, skriker nej och vi får inte röra honom, prata, eller något öht.
Han ligger bara och skriker och tårarna och svetten sprutar, och han sparkar och kastar sig omkring.
Det skrämmer mig, jag vet inte vad han går igenom, om det är en dröm eller om det är ett minne.
Eller om det bara blir så där ibland hos de små barnen.

Ett litet korn längst bak i huvudet undrar om det är något som hänt på dagis.
Även om han har ett bra dagis och jag uppskattar personalen.
Man vet ju aldrig.
Vi vet ju aldrig exakt vad som händer där och vad de gör.
Och på just Torstens dagis blev en i personalen dömd för pedofili i vintras, så det är klart att kornet gör sig påmint.
Hur logiskt jag än försöker tänka om att barn ibland har såna nätter.

Det enda som hjälpte, och knappt det för även då skrek han hysteriskt emellanåt, var att jag satt med honom på en stol.
I vardagsrummet satt vi, och han somnade, men så fort jag rörde mig för att ta mig till sovrummet skrek han.
23.50–02.00, jag fick ont i rumpan.

Och sen i morse, inte gick det att vara bara med sin pappa då.
"Mamma 'tiga upp-h!" bönade och bad han.
Nu har de gått för att hälsa på korna.
Och jag vet inte var jag ska börja, sova, njuta av stillheten, läsa ikapp mig, eller bara se på teve.
(Så jag bloggade.)

2011/05/27

Om glitterknappar och fin brosch.

V.g. ignorera den konstiga minen, jag försöker se casual ut.
Samt pigg och glad och inte så himla kameraminig.


Koftan har glittriga knappar.
Och broscherna är så vackert art deco jag fyndade dem på Noa Noas outlet och bar dem i håret.
På min bröllopsdag.

Om renhornet som äntligen är här nu.



En gammal klasskompis som driver vidare ett familjeföretag hemma i Arvidsjaur lät mig komma och välja ett renhorn.
Min mamma åkte och valde, eftersom jag inte hann när jag var där.
Jag fick köpa det för kaffepengar.

Sen gjorde min morbror som driver snickeriverkstad väggplattan i ett klassiskt snitt men med ett lite moderna träslag.
Och fäste renhornet åt mig.

Det var meningen att min mamma sedan skulle hämta hornet och ta med det ner för två veckor sedan när mina föräldrar skulle köra bil till Sthlm.
Men hon glömde för hon hade så mkt att göra på jobbet.

Då hoppas en snäll barndomsvän in, som jag knappt pratat med de senaste tjugo åren, och hämtar upp hornet i Arvidsjaur innan han åker på planerad bilfärd till Sthlm.
Och kör det ända fram till vår dörr.

Ni förstår väl hur himla fint jag nu tycker att det här renhornet är.
Så många som hjälpt till för att jag ska få det.
Det gör föremål värdefulla.

2011/05/26

Om allt som skulle hinnas.





Nej jag hade inte försvunnit det blev bara så väldigt mkt att göra.

I dag var en fin heminredningstidning och fotade hos oss.
Dvs. jag har plockat och fixat och städat och stylat (och delat ut uppdrag till min käraste och min lillebror) till vansinne de senaste dagarna.

Det ska bli spännande att se bilderna, lite som att se sig själv sminkad av en duktig sminkös.
Vilket jag fick i dag eftersom jag även fotades för att visa hur smal (eh?) jag blivit av dieten jag testat.

I går var en av mina mest stressiga dagar på länge.
Jag hade nervösont i magen för jag visste inte hur tusan jag skulle hinna allt.
Men jag hann.
Och jag sov bara fyra timmar i natt.
Och i dag har varit fullspäckad, det är så skönt att sitta i soffan nu det är det enda jag tänker göra innan jag lägger mig.
Och det gör jag alldeles strax.

2011/05/24

Om syren och Syren.



Jag älskar syren.
Verkligen älskar.

Och det är inte bara för att en faster till mig hette Syren.
Men hon hade väldigt många syrenbuskar när vi var små och jag förknippar lukten med hennes stora kaftaner och klirrande guldsmycken.

2011/05/23

Om pojken med stil.


Torsten missar inte gärna tillfället att ta på sig mössa och finskor.
Och han gör det med stil.

2011/05/22

Om den härliga söndagen.







Om att det är söndag morgon.


Det är söndag och jag photo boothar min trötta son och jag.
Man skulle kunna säga att vi fått sovmorgon i dag, men summan sömn är precis lika liten som vanligt.
Det är någon slags period, han vaknar på nätterna och gråter tröstlöst, att sitta i soffan med sin mamma verkar vara det enda han vill göra då.

Vi ska köpa plantor till balkongen.

2011/05/21

Om maten på mitt bröllop.

Jag glömde berätta om hur vi gjorde med buffén vi bjöd på efter vår vigsel.
Det var några som undrade, och jag hade för avsikt att berätta så snart som möjligt.
Nu har det snart gått två månader, så låt mig börja:

Min mamma och syster, och min svärmor och mina två svägerskor, bakade kakor och bulllar.
Jag önskade kanelbullar för det var vad jag och min käraste bakade allra första gången vi var i samma rum.
Själv bakade jag vaniljhorn, och min käraste bakade finska pinnar.
För det var vad vi bakade på vår första träff på tu man hand.



I sista sekund hyrde jag tallrikar från det här fina stället.
För att få lite mer av den hopplockade loppiskänsla som är vårt hem.

Maten fixade våra mammor och min syster, mina två bröder sammanställde det mesta under dagen, bröllopstårtorna var hemmagjorda prinsesstårtor och istället för marsansås ska man ha Oatleys vaniljsås, det blir så mkt godare då (och passar bättre i laktoskänsliga magar som min egen).
Vi hade olika små plocksaker, goda sallader, ännu godare pajer, röror, bröd och en massa slags ost.

Färgglada tårtpapper la jag på kakfaten för att få lite mer pasteller och kulörter på bordet.
Och engelsk konfekt i skålar lite här och där.




Min samling karaffer dammades av och fick agera avecbord.

Och inbjudningskorten hade jag formgett själv.

Så klart.

Om de vackraste porträtten.


Hoppsan, jag råkade fota fast man inte fick.
Men hur är det meningen att man ska kunna låta bli, när det är två favoritkonstnärer avporträtterade av två andra favoritkonstnärer?

Sigrid Hjertén målad av Isaac Grünewald.
Tyra Lundgren målad av Estrid Ericson.

Så vackra porträtt, linjerna och färgerna, det kalla men ändå samtidigt så väldigt varma.
Tror jag måste ha min frisyr som Tyra, eller min turban som Sigrid.

Om sömnen och sena nätter.

I natt kom jag hem 03.00, men det tyckte min son inte spelade någon roll.
05.30 skulle vi stiga upp, före tuppen till varje pris och nu undrar jag bara.
Är det ens möjligt att klara sig igenom en dag på så lite sömn?
Det värker i kroppen...

Om en lista.

Just nu tänker jag på att jag gillar min man väldigt mycket.
När jag vaknar på morgonen
snoozar jag tre gånger innan jag kliver upp (förr hoppade jag ur sängen, nu: har jag barn).
Min mobiltelefon
är i fint borstat stål och det sista jag vill är att ha en iPhone.
Imorgon kommer jag
möjligen att cykla en tur med min familj, och helt bestämt äta middag hos vänner.
Ikväll skall jag
inte så mkt mer än att sova, men innan dess åt jag middag hos en kompis (han lagade och serverade ≈ lyx) och gick på Strand och div. ställen på Söder.
När jag bakar
undrar jag alltid varför jag inte gör det oftare.
Sist jag grät
var så länge sedan att jag inte ens kommer ihåg det (obs obs, väldigt ovanligt, en gång i tiden var att gråta som att andas, det skedde varje dag och utan direkt notis).
Kärlek är
stärkande och pirrigt.
I somras var jag
tröttare än jag kunde ana.
Jag pratar
norrbottniska och säger "vars" istället för båd' "var" och "vart".
Jag lyssnar
på Stil i P1 så fort jag går ensam utanför dörren.
Jag är sämst på att
vattna blommor.
Jag är bäst på att
göra det hemtrevligt.
Den bästa känslan
är att se när min make leker med vårt barn, och båda skrattar så att de kiknar.
Jag är rädd för
att bli våldtagen.
När jag lagar mat
blir det gott! Och väldigt ofta något med 1. kyckling, 2. curry, 3. currypasta, 4. kokosmjölk, 5. 1+2+3+4.
Jag brukar få komplimanger för mitt hår och min röst och mitt utseende i allmänhet (många tycker tydligen att det liknar en vacker 1800-talstavla, jag tackar och tar emot).
Jag glömmer aldrig
mormor.
Jag vill ha
en lön som motsvarar vad jag presterar.

Bra lista.
Jag fann den här.

2011/05/19

Om de vackra färgerna.

Varför vitt när man kan ha allt i färg?




Naturligtvis vill jag efter slottsbesöket nu att mitt hem ska gå i gult och blått och guld och rött.
Gud så snyggt!
(Gärna mönstrat, gud så HIMLA snyggt!)

2011/05/18

Om så vackra tapeter att ord nog inte räcker till.





Så jag var på ett slott och råkade fota allt som var fint.
Även om det nog kan ha varit så att man inte fick det.

Tapeterna gav mig hjärtklappning, man kunde ana hur gul den en gång faktiskt varit.
Och till det turkosa i rummet intill blev det tydligt hur fint det vore även hemma hos oss.
Att ha ett gulblommigt rum (hallen) intill vårt redan turkosa kök.

De gamla platserna får mig alltid att fantisera.
Jag försöker föreställa mig vardagsliv och fester, hur det lät och luktade och vilka sorger och vilken lycka som utspelat sig i rummen.
Rum från 1500-talet, det är hisnande.

Först tänker jag "nåja, några hundra år, det har ju funnits äldre saker" men sen börjar jag riktigt tänka efter.
Tänka på hur många krig som utspelats medan rummet funnits.
Hur många pester och reformationer och stora politiska händelser som kommit och gått.
Allt medan rummen fanns och stod kvar.

Det är fascinerande, den som ändå haft en tidsmaskin.

Om ministolar.



Ja det är ju inte som att man kan samla på stolar i skala 1:1 när man bor så trångt som vi gör.
Men älskar man stolar.
Jag älskar stolar.
Är dessa ett fint alternativ tycker jag.

Lite billigare också.