Little Peaché frågade mig om motivation.
Hur jag finner min till att träna.
Svar: Se bild ovan.
För sanningen är.
Att det inte är så roligt att gå upp 40 kilo på nio månader.
Och att det inte räcker att folk säger att jag är så fin och så.
För jag behöver känna det själv.
En del i att känna mig fin ligger ju i vikten.
Inte att den är en viss siffra.
Utan att den gör att jag inte kan ha de kläder jag vill ha.
90%.
Och nu överdriver jag inte ens.
90% av plaggen i min klädkammare är för små just nu.
Jag vet inte om en viktnedgång kan få mig i alla ändå.
Det beror ju lite på hur bröstkorgen och höfterna bestämmer sig för att göra.
Blir de någonsin mindre?
Men min motivation är alltså.
En bild i huvudet av hur jag till våren.
Kan komma i den gröna kappan och den gula klänningen.
Och hur jag till sommaren kan bära mina finaste plagg.
Som får mig att känna mig som en pärla.
Och gå på långa promenader med Torsten för att upptäcka Stockholm.
Att må bra sitter inte i att kunna ha de finaste klänningarna.
Men att känna sig fin har en ganska stor påverkan på.
Att må bra.
Klänning, ett loppisfynd från Kupan Bomhus.
6 kommentarer:
Jag tackar för detta! Och det är sant! Att få ha sin fina garderob känns bra och är, iallafall för mig, en väldigt stor del av att jag känner mig lycklig, fin och tillfredsställd.
bra pepp! =)
Kram på dig
Jag tycker att du har en sund inställning till vikt. Bra! Om du känner att den randiga klänningen på bilden är för långt från målet så skulle jag ställa upp som reservmamma till den. Den är typ det finaste jag har sett dig i och då tycker jag att du har en särdeles god smak!
En alldeles underbar klänning. Förstår att du drömmer om att kunna bära den... Så fina kläder hittar aldrig jag vid mina loppisrundor, du måste ha haft en guldgruva att leta i!
Jättefin klänning och så jobbigt att gå upp 40 kg av en graviditet, hoppas du lyckas gå ned i vikt och du verkar ha en sund inställning till vikt som en annan nämde. Lycka till du och att kunna ha sina kläder i garderoben förstår jag att du vill ha!
Men om man fött ett enda normalstort barn behöver väl inte kroppsformen ha förändrats nämnvärt? Jag födde tre, alla över genomsnittsvikt, och märkte bara högst marginella skillnader. Det var bara fötterna som inte höll för de överdrivet många kilona första gången (22, men det var mycket för min form och storlek).
Klänningen mycket vacker!
little peaché,
fina garderober, hurra!
det är sannerligen en av mina största motivationer.
kramkram.
spunnet socker.
det var bra att höra.
jag försöker ha det, men det är nog inte alltid så himla lätt.
den randiga klänningen behöver tyvärr ingen reservmamma.
den vill ligga bland alla alla sina små syskon inne i klädkammaren och vänta.
(eeh, vill de verkligen det? eller vill jag bara inte skiljas från dem för ens ett ögonblick? friskt?)
men tack.
sonja,
visst!
jag hade gävle, det var en guldgruva av rang.
lisa,
det hoppas även jag.
annaa,
nej det behöver den kanske inte.
jag vet inte hur det är för andra, men jag utgår ifrån att det är olika.
och vidden på min bröstkorg och mina höfter beror ju nu även på vikten.
men kan 20 cm extra bröstkorg verkligen gå tillbaka helt?
det kanske också är olika?
jag får nog vänta något år innan jag har svar på det.
Skicka en kommentar