Länge har jag haft svårt att se vitsen med att gifta sig.Och bara tyckt att det varit en onödig kostnad eftersom de man pratar minst med på bröllop är brudparet.
Och att det förbund man ingår är en smula förlegat och egentligen inte fyller någon praktiskt funktion.
Men på senare tid har romantiken kommit ifatt mig.
Och jag förstår att man faktiskt kan älska någon så mkt att det inte räcker att "bara" vara tillsammans eller "bara" bo ihop.
Jag ska inte gifta mig.
Men i Vogue Paris fanns vackra bilder från ett bröllop.
Det såg så drömskt och skirt ut.
Fotograf Drew Jarrett.
5 kommentarer:
Det om bröllop, pynt på kavajslag och fingrar.
Tyckte jag om.
Fint som en klänning.
Jamen Joanna! Bröllop fyller ju faktiskt en praktisk funktion också den dagen man får barn exempelvis, saker som man tyckte borde vara själklara även om man är sambo och har barn tillsammans gäller inte om man inte är gifta...
MEN det var ju inte därför jag gifte mig nu! Det var ju för att världens bästa kille friade! :-)
Och tänk, det blev en av de bästa dagarna i mitt liv, trots att jag hade ganska avslappnad inställning och tänkte att det blir ju trevligt.. Det var ju helt underbart att ha alla gamla vänner och hela släkten... -ja alla man älskar och bryr sig om!
jo lina.
men det mesta av de sakerna man har per automatik när man är äkta makar är sådant man kan se till gäller även om man är sambo.
men som sagt, man måste själv se till att det är så, skriva under och begära osv.
en helt sjuk sak, som inte talar vare sig för eller emot något av de två -skapen är detta.
om man får barn måste pappan om ni bara är sambos skriva under ett papper på att det är han som verkligen är fadern.
men som äkta make slipper han det.
vilket ju är helt sjukt föråldrat inte bara för förnedringen, "är du säker på detta, du vet vad det innebär?" som en i min närhet frågades när han skulle skriva under.
utan även för att bara för att man är gift naturligtvis inte alls någonsin någonstans på denna jord har haft sex med någon annan än sin äkta make?
jag önskar naturligtvis att detta som är så självklart för mig vore det för exakt alla andra också, men så är det ju inte.
och ska då maken, i de jobbiga fall det faktiskt är så att frun föder en annan mans barn, per automatik tillskrivas faderskapet?
även om just er bröllopsdag var mkt mkt fin och ju hör till en av de som gjort att jag ändrat uppfattning om giftermål.
och tack lotta.
jag blir glad när du gillar.
Haha! Tack...
Ja, det var det jag menade med det praktiska bland annat...
Och det är HELT SJUKT! Jag menar egentligen är det mycket större att skaffa barn tillsammans, än att gifta sig. Det kan man ju (även om stolthelen får sig en rejäl törn i så fall!!) ångra. Då är de ju bara två som blir sårade... (Inte för att jag tar lätt på äktenskapet.)
Jag tyckte inte det var så värst speciellt att gifta sig, men efteråt kändes det större...
Tur var väl det! Då slapp man vara nervös! ;-)
Skicka en kommentar