Om vita kläder och om min melodi. Och om teater.

I kväll ska jag recensera en teaterföreställning.
I kväll är det även elitseriepremiär (alltså, hockey), Gävles kära Brynäs ska spela.
Jag undrar vad som kommer att dra mest (nej det gör jag inte).

I övrigt försöker jag använda vita kläder.
Det är fint med vita kläder men jag känner mig så synlig och så obekväm.
Och som en lucia.
Så det slutar alltid med att jag byter till mörka kläder det känns mer som min melodi (läs: som ett tråkigt och säkert kort).

Klänning Kupan Bomhus, kofta Beyond Retro Sthlm, skärp Noa Noa och strumpbyxor H&M.
(Obs obs, håret blött. Inte fett.)