Om en bäbis och om att tvätta.

Jag ska få en bäbis.
Någon vecka in i augusti ska jag få den.

Eller ja, först måste jag ju bära den, göda den föda den.
Krysta skita spricka innan den kommer ut (om jag har otur, tvåan och trean alltså).

Men sen har jag den och min käraste ska också få ha den för han är pappan.
Så det är väl inte mer än rättvist.

Och detta leder mig in på nästa ämne för dagen:
tvättningen av alla.
Och då menar jag Alla.
Mina kläder.

Ty de gör mig illamående blotta tanken på dem och nya i affärer ger mig kväljningar.
Att göra senaste moderepet var således ingen.
Som man kallar det.
Picknick.
Min klädkammare har jag inte kunnat gå in i mer än nödvändigt.
Varje gång med bara några sekunder innan jag måste kasta mig ut igen.

Mitt knep mot detta.
Och även en god anledning till det jag borde ha gjort för rik.tig.t länge sedan.
Är att tvätta mig igenom den vardagsrummet ser ut som ett klädförråd i någon gammal liten teater.
Kanske.
Att det då kommer att kännas lite bättre med illamåendet?

Eller i alla fall att maldjävulen dör ordentligt.