2007/12/10

Om Nobelmiddagen.

Jag skulle vara elegant.
Och vackert kvinnlig.
Och en smula chic.


Förmodligen även en aning uttråkad av den långa middagen och de oändliga artighetssmåpraten.
Men det hör inte till saken.

Klädsaken.

Den övre:
Vid första anblick enkel klassisk långklänning.
Men med intressant halsringning och grafiska mönster i gråskalor.
En kaskad (svårt ord att använda så här i vinterkräksjuketider) av tyg som i sin skirhet svävar magiskt över golvet.

Den i mitten och den nedre:
(Ja jag vet, de är i stort sett likadana. Det är såna här valsvårigheter som alltid leder till att jag har mer packning än vad som är rimligt att använda när jag reser bort. Men den första hade vackrare ärmar i boleron, och den andra hade vackrare klänning.)
Rakt fodral i silver och glitter.

Med en bolero vars ärmar heter duga.
Sval men ändå extravagant vacker siluett.
Lite 30-talskänsla.

Klänningarna är från Elie Saabs haute couture höst/vinter 2007-2008


Bilder från www.vogue.co.uk.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja! Varför har de inte på sig sånt här? Utan envisas med puffiga balklänningar i satäng? Ok att studentskorna inte har så mycket stålar kanske, men resten?

Joanna sa...

ja precis!

och okej, jag har valt en svartvitgrå klänning och en silvrig.
det kanske är precis lika färglöst som prinsessornas klänningar jag dissar.
men de är i alla fall lite roligare i designen.