Om senaste ha-begäret.

Kära H&M,
jag pallar inte mer.
Jag vill ju ha allt.
Hälsningar,
Urusel ekonomi.

Från H&M.

Om formerna.

Formerna tar över mitt liv.

Det är lite som när man spelat Tetris lite för mkt.

Man ser det över allt.

Skulle nästan vilja ha en paus någon gång.

Känna lugnet i en promenad av att bara promenera.

Prata.

Inte känna tvånget att stanna och fota en form, en färg, en komposition.

Just nu är jag lite för besatt tror jag.

Om yrkesdrömmar.

Funderar på drömtillvaron.
Yrkesmässigt alltså.

Formgivning, fotografering, styling.
Så vill jag ha det.
Ska försöka jobba på mig en massa kontakter och erfarenheter och kanske kommer jag dit en dag.
När jag är drygt 40?

Åh, jag längtar tills jag är drygt 40.

Om det aldrig sinande ha-begäret.

Jaha.
Nu vill jag ha det här också.

Från H&M, deras höstkollektion 2012 (KAN DET BLI HÖST SNART, TACK!?).

Läs mer hos DV.

Om min stilkris.

Jag har en stilkris.

Sedan någon gång under mitten av graviditeten klarar jag ej längre av gamla saker.

Liknande vintage och second hand.

Vet ej varför det är så, till en början trodde jag att det hade med lukten att göra.

Och materialen.

Samt lukten i min klädkammare som kom sig av så många plagg som legat för länge på hög och väntat.

(Förra graviditeten mådde jag illa av kläder, hade svårt att gå in i butiker och när jag skulle hämta mina egna kläder ur klädkammaren kastade jag mig in och högg första bästa.)

Men det håller alltså i sig och jag tror att det har att göra med att jag vidareutvecklats.

Att stilen i sig utan att man gör något aktivt åt det, med tiden ändras och anpassas med livet.

Är även inne i ett stadium där jag vill slänga alla gamla saker hemma och ersätta med Ikea.

Ekonomiskt ohållbart, plus att jag egentligen gillar väldigt mkt av det vi har hemma och trots denna kris ändå köper saker på loppis.

För det är ju så fint!

Vet däremot inte vem jag är längre.

Klädmässigt.

Det är skönt, befriande.

Exempel på ändring:

Brosch UTAN glitter

Gummistövlar (ännu ett par) framför snygga kilklackar

Lågskor med neondetalj

Och en klänning som inte alls är smickrande för figuren men som var fin i färgerna.

Om den fina gåvan från en vän.

Någon dag efter att jag fött Kaj.
Kom ett brev från en av mina varmaste vänner.
En av de där som ligger så djupt inbäddat i ens hjärta att de alltid kommer att finnas där.
Var någon av oss än må vara i livet.




Inlindat i väldoftande prasselpapper – ett halsband från Paris.
För där bor hon ibland, min vän, och skriver berättelser som förlag sedan ger ut.
Hon är vacker inifrån och ut, som en porslinsdocka skulle jag säga om det inte gav en association av att hon är skör.
För det är hon inte. Stark och redig, bara i form av en viol.

Jag pratade med en av mina vänner på jobbet en gång, om gåvor somliga får av sin partner när de fött barn.
Jag hade själv gärna velat ta emot en sådan gåva, ett smycka att alltid bära runt halsen.
Som skulle få mig att tänka på mina barn, och på min partners uppskattning av att jag fött honom dessa barn.
(Javisst, jag får hans uppskattning på många andra sätt, genom varje dags handling, men ett smycka kan jag pilla på samtidigt som jag drömmer mig bort.)

Min vän på jobbet berättade att hon fått just en sådan gåva, ett halsband, fast från en av sina väninnor.
Va? sa jag, det är ju nästan ännu finare!
Och nu, utan att min vän visste om det, så ger hon mig den fina gåvan.
Kärleken av en tanke, och glittret att hänga kring halsen.

(Men har jag själv gett mina födande väninnor en sådan vacker gåva? Eh, nej.
För att jag inte vill pracka på dem något som de kanske inte tycker är vackert?
Jag tror det är så.)

Om en skotävling och mina vårkläder (ha! I wish).

Cecilia Blankens har en tävling där man kan vina urtjusiga skor från Ecco.
Jag vill så klart vinna, så att jag kan bära dem tillsammans med Marni-klänning från H&M, Marni-krage från H&M, och en grön bärselen vi just köpt.
(Fatta hur svårt det är att hitta bärselar som inte är svarta och/eller grå, eller marinblå.)

I vår ska jag promenera runt med Kaj på magen, promenera bort gravidfladdret och promenera tillbaka varit-halvt-sängliggande-sedan-i-november-benmusklerna.
Jag längtar till våren!

Om en tand och en mustasch (två).

Jag köpte en tand och en mustasch.
Fast egentligen råkade det bli två mustascher, en i silver också, vet ej hur det gick till jag har väl för vätskefyllda fingrar för att klicka hem saker från nätet egentligen.

Jag gillar särskilt tanden.
Även om jag gillar Karins tänder ännu mer.

Om ugglor och små möss.

Listan på saker jag tycker att jag kan få.
För att jag ska föda ett barn.
Börjar bli odrägligt samt självupptaget lång.

Tre nya, se ovan.
Ring, örhängen, halsband, synd att de kostar snäppet för mkt för att jag skulle köpa utan att blinka.


Av Jacey Withers.
Bilder från asos.com.

Om det materiella.

Åh nej, det är på rea nu.

Och jag har inte en spänn över, jäkla skit.


(Tror ni att man kan önska sig presenter till sig själv istället för till bäbisen?
För att man varit så duktig och varit gravid tänker jag, och förlöst menar jag.)

Om min nya favorit.

Det här med Instagram är så himla kul.
Jag är helt fast i att kolla om jag fått något mer hjärta, någon mer följare, och se på populära bilder för att hitta inspiration att spara.
Jösses.

Ifall man missat mig; joannagrubbstrom (hoppsan så fantasilöst men de två alias jag brukar använda var upptagna).
(Misstänker visserligen att det ena råkar vara jag som registrerat en gång med glömt bort, men nu heter jag som jag heter.)


Oj, jag glömde visst bort att inte vara så självisk och prata om följare och hjärtan.
Jag gillar allra mest det där att fånga vardagsögonblick och detaljer utan att det behöver vara så mkt mer än just det.
Inget ladda över till dator och öppna ps och spara och föra över.
Men en himla massa roliga och enkla redigerings-appar att piffa till bilden med.
Kul!

Dessutom har inte alla Iphone.
Man kan kolla här då.

Om kärlek på posten.

Jag fick kärlek och omtanke på posten dagarna innan jul.
En vän från gymnasieåren som förstår min smärta.
Som nog haft en rejäl dos av livets smärta i sina tre första graviditeter, med kryckor och svår foglossning.
Ändå vågade hon en fjärde – fantastiskt.

Och nu hade hon med sina fyra barn runt benen och ett julstök att ta hand om ändå haft tid att tänka på mig.
Och hitta en vacker brosch och postat den med många väl behövda uppmuntrande och förstående ord.

Broschen hade kunnat se ut hur som helst, jag hade blivit överlycklig i vilket fall som helst.
Men nu!
Helt underbar!

Om Karins tänder.

Karins smärtsuccé!
En utdragen tand gav inspiration till 2011 års snyggaste halssmycke och nu utlyser hon tävling om första exemplaret.

Jag tänker att om jag skriver hur snygg Karin är så ökar jag chanserna att vinna.
Och att hon är så himla smart och rolig och påhittig.
Även om det är utlottning…

Sa jag snygg?

Om hur jag väljer accessoarer.

Sarah frågade.

Jag tror att jag alltid försöker skapa någon slags balans.
Om jag har enkla kläder vill jag ha överdådiga smycken.
Om jag har svarta kläder vill jag ha färgsprakande och/eller glittriga smycken.

Kanske lite som med smink?
Att det blir bäst om man har antingen mkt på ögonen eller munnen, har man båda blir det bara massor.
Inte för att jag är rädd för massorna.

Det är roligt att göra val som känns lite konstigt.
Som går emot den första instinkten om vilket halsband som passar bäst.
Eller färgen på sjalen.
Såna val kan ofta bli de roligaste, mest intressanta – prova någon gång!


Om man vill se en utmaning jag hade med mig själv.
Som en variant av Alexandras Klädutmaningen, så kikar man under Blingutmaningen.

Om uppmuntran speciellt till den gravida.

Hon är inte tokig den där kvinnan i Norge.
Naturligtvis skickade hon lite specifik uppmuntran även till den gravida, aka jag.

Ett skärp med pärldekorerat spänne, och två glittrande broscher.
Som om hon satt inne i mitt huvud och förstod precis vad som skulle höja mitt humör lite extra.
Tack snälla!

Om ett halsband jag tycker att jag kan få i julklapp.

Hur.
Fint.
Som helst.


Från Asos.

Om ett litet halsband.

Jag var tvungen att köpa ett halsband till Torsten.
Han ska få en utklädningslåda i julklapp, där måste det även finnas lite bling.

Om en varm gravidklänning.

En stickad klänning med långa ärmar.
Jag vet inte vad jag tänkte på, gravida kvinnor är sällan kända för att frysa.

Men det var ju så fin färg?

Om ett av de vackraste halsbanden.

Om jag får passa på att utöka min önskelista.
Det här halsbandet har jag alltid ångrat att jag inte köpte av Lotta när hon hade Drömma.

Så vackert.
Så kargt och hårt och samtidigt så delikat.
Av Klara Eriksson.

Om ringar i guld.

Jag drömde en natt i förra veckan att min make inte längre ville vara gift med mig.
Stor sorg.
När jag vaknade kände jag mig lättad, och extra glad över att han finns i mitt liv.

Efter någon timme kom jag ihåg att drömmens största sorg var att jag inte längre fick bära min fina vigselring.
Hmmm…
Jag funderade över huruvida jag kunde slipa bort kärleksinskriptionen (okej, det är bara våra namn och datum, inte allt för mkt kärlek men ändå) och bära den ändå.

Den andra ringen är från H&M.
Några tusen kronor billigare, matchar utmärkt.

Snart är det adjö med ringarna för ett tag.
Fingrarna har börjat svullna.