2012/01/31

Om tulpanerna.

Okej jag ser att det är dags att slänga mina tulpaner nu.
Men först!
Blommor i motljus:






Och i solljus.

Om dansen. Och sången.




Vårt barn.
Har väldigt mkt energi och väldigt svårt att sitta stilla.
Och så fort han hör minsta lilla gnutta musik börjar han svänga på höfterna.

Det är inte bara lite guppande upp och ner, han gör piruetter och höftskakningar och balettsvänger med armarna.
Jag vill gärna låta honom gå någon form av dans, jag tror att han skulle älska att röra sig så länge med en massa andra som är lika entusiastiska till dansen som han är.

Det enda jag kan säga att han gör oftare än att dansa.
Det är att sjunga.
Nynna högt, eller ännu hellre: sjunga egna texter till melodier som redan finns, eller istället för att bara fråga – sjunga frågorna med egenkomponerad melodi.
Det sväller så väldigt mkt i mitt hjärta när han gör sånt.
Att han kan, fantasin han besitter.
Jag förundras och undrar så vad det hela ska utvecklas till.

Jag väntar med spänning på hela hans liv, på varje dag av nytt för honom.

2012/01/30

Om Pärlans konfektyr.



Jaha.
Så jag kanske måste sluta följa fina Miriam Parkman på Instagram.
Eftersom hennes bilder från Pärlans konfektyr ger mig daglig abstinens efter deras kolor.
Vanilj & havssalt
Choklad & kakaokross
Pepparmint & polka
Salt lakrits

Så snart bäbisen är ute ur magen, och fogarna återställt sig till dräglig smärta.
Då är det jag som åker in till Söder och shoppar.


Bilder: Miriam Parkman

Om namnet.

Jag såg en text om hur vi väljer namn till våra barn.
Tre-generationsregeln har jag hört tidigare, att det är vanligast att vi kan tänka oss namn från våra mor- och farföräldrar, snarare än vår egen eller våra föräldrars generation.

En undersökning som texten talar om listar hela tio olika kriterier.
1. Estetiskt tilltalande.
2. Lagom vanligt.
3. Lätt att stava.
4. Lätt att uttala.
5. Passa med efternamnet.
6. Passa med syskonens namn.
7. Passa barnets personlighet.
8. Internationellt gångbart.
9. Inte betyda något konstigt.
10. Inte gå att komma på öknamn på.

När vi väntade Torsten hade vi en lång lista på tänkbara pojknamn.
Och inte ett enda på flicksidan.
Vi utgick från personer i våra liv som betytt mkt för oss, och vars namn därför värmde lite extra.
(Senare visste vi även att det skulle bli en pojke, men klämde fram en flicklista ifall det nu ändå skulle visa sig vara en flicka.)

Vi rangordnade och tänkte att när han kommer ut, då ser vi om det passar.
Men aldrig att jag tänkte på något av de tio ovanstående punkterna (förutom nr 1 om de med "estetiskt tilltalande" menar att man faktiskt ska tycka om nament, och möjligen att nr 9 hade varit aktuellt att bry sig om, om Torsten betytt något stötande).

2012/01/29

Om hemma.

Och som om det vore en total nyhet det där med att det snart kommer ett barn.
Fick barnmorskans ord i tisdags mig att känna att shit!
Bäst att fixa här hemma.




Så jag borrade i väggar, satte upp saker som länge stått lutade mot diverse väggar.
Packade upp en massa saker i klädkammaren och tapetserade sista två dm tapet i sovrummet som vi bara låtit bero.
Sen i oktober.

(Och så passade jag på att fika en massa semlor, jag tänkte tydligen att man inte kan fika semlor när man fått en bäbis?).

Om min senaste förlossning.

Jag ska berätta lite (massor) om min senaste förlossning nu.
Ni får ursäkta allt tjat om graviditet, jag har inte så mkt annat nu.
Det är lätt att man även vältrar sig i nostalgi, tider som dessa.

När jag fick börja krysta.
Tog det bara fem minuter, fem krystar, innan han var ute.
Det var så skönt att känna styrkan i min diafragma, täppa till vartenda hål i mig utom neråt och bara pressa.

Han kom ut, men det gjorde inte moderkakan, så de la is på min mage.
Och sen masserade de.
Och efter en halvtimme fick jag någon medicin, och efter ytterligare en stund satte de akupunkturnålar i tårna.
Till slut kom den.
Lite trasig i kanterna, och ungefär då upptäckte de att blodet som kom från mig inte gick att stoppa.

Barnmorskan letade och letade, och herregud alla som har fött ett barn vaginalt vet att det sista man vill då.
Det sista man tror att man klarar.
Är kalla och hårda instrument in i sitt innersta.

De stoppade in långa tampenader i mig.
Det kändes ungefär som de där hårdaste pappersremsorna man river av och torkar händerna med på vissa offentliga toaletter.
Ungefär två meter långa var de, för att suga upp allt blod, och sen drog de ut snabbt snabbt så att mitt inre inte skulle hinna fyllas med nytt blod.
Så att de kunde se var blodet kom ifrån.

Men de såg aldrig.
Förlossningsläkaren fick komma, min epidural hade sedan länge släppt, och allt jag tänkte på var att slappna av.
Jag la all min energi på att slappna av på att inte erkänna ens för en endaste sekund.
Att det gjorde så ont att jag ville skrika från djupet av min själ.
För hade jag gjort det.
Hade jag yppat ens ett enda litet aj.
Då tror jag att kroppen hade hakat på allt för fort, sinnet och känslorna och jag på en gång blivit spänd och fått mer ont.


Jag såg förlossningsläkarens yviga rörelser, hon drog högerarmen snabbt bakåt, ungefär som när man kastfiskar.
Jag antog att hon sydde, efter ett tag frågade jag om de hittat det, jag tyckte hon sydde så länge.
Men de hade inte hittat det.

Istället började de ringa ner till operationsavdelningen.
För att förbereda ett rum.
Jag hade förlorat nästan två liter blod, mitt blodtryck var nere på 80/45, och när de skulle montera fast den nedre delen av sängen.
För att kunna köra iväg mig till operation.
Så fungerade det inte.
Jag fick flera gånger lyfta upp min underkropp i de där benklykorna, och hålla uppe mig själv så medan de försökte fixa sängen.
Jag märkte att barnmorskan blev stressad, tillslut sa de "vi måste köra ändå", och skrattade lite lättat till när jag sa mitt femte "det går bra" på hennes fråga.
"Du klarar visst allt" och sen rullade vi.

Jag skymtade min käraste stå en bit bort med Torsten och en annan ur vårdpersonalen.
De mätte och vägde, och jag kände ett sådant lugn.
Om det skulle hända mig något, om jag trots allt skulle dö.
Så hade jag ändå fått ha mitt barn på bröstet och jag visste att de två skulle ha varandra.
Det gjorde mig så lycklig.


Väl i operationssalen hade mitt blodtryck sjunkit ytterligare, och jag hörde narkosläkaren säga "hon klarar inte det här vaken, vi måste söva henne" och jag sa tack.
Ja tack.
För jag orkade verkligen inte slappna av längre, trycka undan varje impuls att skrika och fly.
Efter en sista kraftansträngning med att klättra över från förlossningssängen till operationsbädden, fick jag försvinna.
Och lägga precis allt i alla andras händer.

Efter några timmar vaknade jag.
Och senare kom min familj ner.
Det var så overkligt, jag kände mig som en belastning (vilket jag alltid gör när jag uppsöker vård, försöker att inte klaga osv) och försökte att vara så enkel som möjligt.
Jag glömde nästan bort att jag just fött ett barn, och att alla i personalen faktiskt tyckte att man skulle göra allt för att det barnet skulle få komma till mig.
Så snart som möjligt.

Det där fina lilla fikat med mackor och svensk flagga på bricka som alla talar om, fick min familj fika ensamma uppe i förlossningsrummet.
Jag tyckte synd om min käraste som hade fått sitta där i timmar och bara vänta.
"Men jag hade ju Torsten" sa han.
Och sen fick vi åka upp till bb och till ett alldeles eget rum, jag var sängliggande i två dagar och blev inte bättre trots allt blod jag fick.

Hämtade mig först på fjärde dagen, och tänkte hela tiden att en förlossning.
Det gör jag om vilken dag som helst.
Bara jag slipper vara gravid igen.

Flera veckor senare råkade jag nämna för min mamma att jag var så less på att blöda.
Och hon sa att man inte alls skulle blöda så länge, det var det ju ingen som hade sagt till mig, så jag bara väntade ut det hela.
Ibland höll jag mig i dörrkarmen hemma för att smärtan var så hemsk.
Men jag tänkte bara att så här ska det väl vara.
Men det skulle det inte.

Jag hade kvar bitar av moderkakan i mig, och fick undersökas och sedan ta ett utdrivningspiller.
Så att livmodern kunde få hjälp att stöta ut det sista.
Vid det laget hade jag redan börjat om skolan, och försökte söka praktik och göra slutuppgifter samtidigt.

Nu njuter jag.
Av det faktum att jag vet att jag inte ska blöda så där länge.
Och att jag vet att även om jag gör det och behöver lång tid att återhämta mig.
Så ska jag bara vara hemma med mitt barn, inte hålla redovisningar och gå på intervjuer (och packa ihop lägenheten och flytta till Sthlm, och göra modereportage) herregud.
Den här gången ska jag bara vara.

Om solen och pulkabacken.



I morse följde jag med ut.
Gick nerför alla trapporna och ut på gatan, korsade den och satte mig sedan på en bänk.
För alldeles bakom huset mitt emot vårt ligger en pulkabacke.
Hur lagom som helst, och jag fick morgonsolen i ansiktet, kände mig friskare och starkare och försökte suga in alla strålar så gott det gick.

Torsten åkte så klart bob.
Med sin pappa och sin hund, som just efter att vi konstaterat att han inte har någon favoritleksak helt plötsligt har blivit hans följeslagare.
Han pratar med henne och visar henne saker och berättar vad de ska göra och instruerar oss i vilka repliker vi ska säga i hennes ställe.

Och den där minen jag gör på bilden.
Det är enda uttrycket jag kan göra utan att se halvdöd och helt uppsvälld ut.
Så ni får ursäkta det lite krystade i mitt anlete.

Om hyllan i lilla hallen.



Jag satte upp en hylla i lilla hallen.
För att förlänga en liten liten byrå, alldeles för liten, som står på golvet under.

För att vi behöver ytor lite högre upp, där inte ens en två och ett halvt-åring når ens när han hämtar lilla stegen.
För det gör han.

På nedre hyllan ser ni vad som är början till vår bb-väska (minus pappersrullen i bakgrunden, ska ej ha med mig egna affischer).
Ända sedan jag hade magsjuka och trodde att jag skulle börja föda har jag sagt.
Vi måste packa väskan.
Men ja, att samla iaf en tredjedel på samma ställe tycker jag är bättre än ingenting.

Har svårt att packa saker för själva förlossningen.
De där spelen och snacksen man uppmanas packa med, ifall man måste vänta, ifall man måste få snabb energi.
Har svårt att tänka att det skulle kunna ta längre tid än förra gången.
Inte för att förra gången tog lång tid, utan för att det här är andra gången och hur jag än gör så tänker jag att det blir likadant som första gången.

2012/01/28

Om den tråkiga stillheten.



Att hålla sig stilla är helt klart tråkigare de dagar när även min familj är lediga.
Då de kan gå ut och leka och hitta på olika utflykter och allt jag kan fortsätta med.
Är att ligga i soffan.

De kom hem med en nyinköpt bob.
Varför heter det snowracer i södra Sverige?
Och ännu mer: varför heter det just bob i norra Sverige?

I min iver att få vara lite delaktig tog jag över ihopskruvandet från min make.
Satte mig på golvet med boben i knät och Torsten klättrandes på precis allt som var
1. jag
2. bob

Och så sjöng han olika sånger som handlade om att han ville åka bob.
Fast han sa snowracer.

Nu är de ute i backen, i mörkret, jag får filmer över telefonen så att jag får se hur kul han har det.

Om allt guld.





Ja, det kan hända att jag är svag för förpackningar i guld.
Det kan hända att jag känner mig ett litet steg närmre de där Falcon Crest-donnorna när jag står och sminkar mig med dessa guldiga saker.
Allra helst när jag inte är gravid och har haft stora svepande klänningar och mängder av klirrande guldhalsband.

Jag gillar väldigt mkt att känna mig som en Falcon Crest-donna.
Tidigt 80-tal, den där perioden när 70-talet hängde kvar men bara med lite mer "glamour" (läs guld och glänsande läppar).

Och så visar jag er en av mina necessärer.
Den som har två fåglar som pussas, det ser ut som det.

Om dagens roliga planer.

Torsten såg farfar och hunden utanför fönstret på deras morgonpromenad.
Det ledde till spontant morgonbesök hos dem.

Sen åka till Nacka Forum och köpa bob.
Han kommer att bli överlycklig.

Och handla lördagsgodis och gå på promenad och sen åka i backen.
Med boben.

Fast själv ligger jag så klart kvar hemma i soffan.
Måste även sova eftersom jag ej gjorde så mkt av det i natt.
Det hela känns ASTRÅKIGT.

2012/01/27

Om semlor och porslin.




Jag kan ej få nog av semlor.
Någonsin.
Fast tre per dag var tydligen alldeles lagom för mig, den fjärde kändes helt enkelt inte lika lockande.

Vitrinskåpet!
Måste naturligtvis få någon mild belysning så att man tydligt ser mina fina Arthur Percy-pinaler, samt glittret i de vackra glas jag så småningom ska orka ställa dit.

Ovanpå: Min samling tennljusstakar (delar av den).

Om mat.

Det är märkligt att vi kan uppleva smak så väldigt olika.
Att ens eget älsk är en annans hat.

Jag älskar
kaviarmackor till blodpudding
makrill i tomatsås på knäckebröd

Jag avskyr
messmör
korvstroganoff

Om barnkläderna.

Jag har tvättat alla bäbiskläder nu.
Bäbisen har väldigt många kläder i de minsta storlekarna och om den ska hinna använda allt innan det är urvuxet.
Blir det många byten varje dag.

Så efter att ha börjat framföra hälsning om att bäbisen inte vill ha kläder när den kommit.

Kan jag nu göra en helomvändning och hälsa att bäbisen bestämt behöver dessa kläder när den kommit.







Och bäbisens storasyskon behöver dessa (se ovan).


Från Moonkids.

2012/01/26

Om illamåendet.

Jag vaknade från min förmiddagslur och mådde hemskt illa.
Det gör jag varje gång jag vaknar.

Så jag bara hmm, jag äter några mackor och sen tar jag den här semlan och avslutar med halv påse bridgeblandning.
Och nu?
Jag mår fortfarande illa. Vad tusan?

Om storebrodern och om saker hemma.

Kan ej sluta tänka på att den här lilla pojken ska bli en storebror.
Just nu är han väldigt noga med att påpeka att allt är hans.
Inget är bäbisens.

Men ibland drar han upp min klänning.
(Bäbisen kan ej höra genom den, säger han.)
Och frågar om den vill komma ut, och så petar han på magen, klappar lite grann (ger en rak höger också, om man inte är vaksam och hugger tag i hans arm i tid).




Hemma har vi äntligen fått upp de första delarna av ett hyllsystem vi börjat samla på oss på.
Vi har valt den djupare varianten på golvgavlarna, för att få plats med vitrinskåp och alla stora konstböcker jag har.
Vilket innebär att vi nu har ca 30 hyllplan (och väggavlar) till den smala varianten liggandes under vår säng.

Är iaf väldigt glad över tidningshyllorna, som tillåter mig att se även framsidan av böckerna.

Lampan jag har efter mormor ger så vackra skuggor på väggarna.
Men den är skoningslöst skarp i sin belysning.



Som vanligt när jag ser stora byggnader i trötta färger kan jag inte låta bli att fantisera om färgläggning.

Stora partier starka färger är ej att underskatta.
Så enkelt och så effektfullt.
Men så tycker naturligtvis inte alla.

2012/01/25

Om trivselbesöken.





Tre vänner har jag haft på besök i veckan.
Och det är bara onsdag!
Det är helt fantastiskt hur bra man kan må av att bara få sitta i sällskap med någon, småprata eller djupprata, men helt enkelt bara träffas.

När jag är hos barnmorskan vill jag alltid fota den lilla plastbäbisen.
Att det ligger en större version.
Och inte i plast.
I min mage, det förstår jag inte alls och kommer nog aldrig att göra.

Barnmorskan trodde iaf att barnet skulle komma om bara några dagar.
Är det fortfarande kvar i mig på måndag kommer jag alltså att bli galen.
Trots att jag inte ens passerat beräknad ankomst-datum än.

Om ugglor och små möss.



Listan på saker jag tycker att jag kan få.
För att jag ska föda ett barn.
Börjar bli odrägligt samt självupptaget lång.

Tre nya, se ovan.
Ring, örhängen, halsband, synd att de kostar snäppet för mkt för att jag skulle köpa utan att blinka.


Av Jacey Withers.
Bilder från asos.com.

2012/01/24

Om magen.


Haha jamen okej förlåt, bilder som dessa kanske mest är roliga.

För den gravida kvinnan på bilderna.


Jag kunde inte låta bli att jämföra, jag började nämligen undra om min mage verkligen sjönk ner förra gången.
Så där som alla talar om.
Att det blir lite lättare att andas och att äta.
Jag upplevde det iaf aldrig, och på bilden till höger väntar jag Torsten.
En dag senare var han ute.


Försöker så klart tyda minsta tecken på att bäbisen skulle födas redan nu.

Och kan ej heller undgå det komiska i att mina poser är näst intill identiska.

Till och med minen är sig lik, lite lagom beklämd av plågor men försöker se glad och lite kul ut.

Om hipsters.

Jag och min käraste har länge funderat.
Vad är en hipster?

Ingen av oss har egentligen vetat, vi har inte riktigt kunnat applicera begreppet på någon grupp utifrån de få texter vi sett begreppet i.
Så han frågade på facebook.
Och fick bland annat svaren:
Mössan och mustaschen, surdegen/microbryggeriet, var det 2011...Skägget, hatten, korven 2011/2012!
En hipster är väl också lätt ironisk och så fort ngt är minsta lilla mainstream så är det nästan pinsamt att vara ens i närheten av detta?!

Så en hipster är alltså de där bajsnödiga personerna som jag har väldigt svårt att ta på allvar?

Vi fick även länken till ett test, i vilket vi båda blev medelsvensson.
Ett test som i mitt tycke innehöll alldeles för få vad är det?-alternativ och vadå "vilken musikfestival vill du helst gå på i sommar?"
Hohoho, jag slutade vilja gå på festival för tio år sedan.

2012/01/23

Om efter leverans-önskemål.

Saker jag önskar att jag kunde fixa, så att vi hade till de första veckorna av nybäbis:

– Väldigt många påsar med vaniljbullar i frysen (ni vet, vaniljsocker istället för kanel). (Ni vet, väldigt väldigt många.)
– Mat i olika portionsförpackningar (grytor eller röror eller lasagne eller liknande).
– Hyllsystemet som skall sättas upp faktiskt hinner sättas upp (så att jag hinner lasta in de sista flyttkartongerna däri).
– Skura golven (ej gjort sedan vi flyttade in, fatta mängden byggdamm!)
– Minst tre stora lådor (tänk big pack-glass) med tre sorters småkakor i (som får trängas i frysen med bullarna). (Tänker mig hallongrottor, varför? har ej varit förtjust i dem tidigare, någon seg chokladrutegrej min mamma brukar göra med hasselnötter i, och drömmar, min faster Marlenes drömmar ååååh).

Men kanske ska hålla mig inom rimliga gränser och vara glad om vi hinner (orkar) byta sängkläder.

Om helgen i soffan, och sen fick vi fika.

Min man jobbar på radio.
Aldrig 8-17, det finns både för- och nackdelar med såna scheman.
Nackdel: Överaktiv tvååring lämnas ensam en hel helg med höggravid foglossningsinvalid mamma.




Men den här gången anpassade han sig.
Kanske var han fortfarande lite risig efter sjukdomarna vi haft?
Vi spenderade två dygn i soffan, den totala fysiska aktivitet vi haft kan räknas till högst 30 minuter/dag.

Sen kom hans far naturligtvis hem på kvällen och kunde erbjuda pigga och fysiska lekar.
Men hjärtat i mig.
När barnet kikar ut genom fönstret och glatt berättar att det snöar och vi kan åka pulka mamma och sen lika snabbt förklarar för mig.
Att vi får vänta till pappa kommer hem.

Att inte ens kunna ta honom ut till lekparken.
(Det slår aldrig fel, tvååringen blir trött och vägrar gå uppför trapporna när vi ska hem, jag kan rimligtvis inte bära honom fyra våningar, jag kan knappt längre bära mig själv fyra våningar.)

Vi såg filmklipp, en massa tåg på youtube, och på söndagen kom hans farmor förbi med fika.
I duschen i söndags konstaterade han att han saknat sin pappa.

2012/01/22

Om de sista veckorna.

I fredags gjorde jag mig till.
Sminkade mig rent av, fixade håret och tog på några smycken.
Jösses va?



Örhängen och armband från Noa Noa.

De här sista veckorna som jag är inne i nu.
När barnet faktiskt lika gärna kan komma NU, som om fyra veckor.
Åh så dryga de är.

Man bara väntar och väntar och jag kan knappt röra mig alls längre och ischiasnerven är hemskt jobbig det finns inte en enda.
Faktiskt inte EN enda ställning längre, där inte något i kroppen gör ont.

Och samtidigt.
Så får jag ett il av nervositet när jag inser att shit.
Det kan faktiskt bli NU.
Och inte om fyra veckor.


Magen.
Det är inte utan att jag känner mig så här.

2012/01/20

Om en fredags-lista.

Vad åt du till frukost?
Banan/mjölk/havregryn mixat till god och nyttig samt mättande milkshake.
Två rostade mackor med lemon curd och ost på.
En kopp te.

Vad har fått dig att skratta idag?
När Torsten vaknar och innan han fått ordning på rösten säger "mjauu" som första hälsningsfras.
För att han är katt mest hela tiden nu.

Vad har du på dig just nu?
Gravidmjukisbyxor och mormors gamla nattlinne.

Hur ser resten av dagen ut?
Ska få skjuts av min svärmor till ett apotek, där ska jag handla lite kroppsvård (har inte samma luktpreferenser som gravid, kan därför inte säga "köp den här" längre, utan måste lukta mig till något jag pallar, mkt ger mig bara illamående).
Sen bli skjutsad till förskolan för att få hämta Torsten (det har jag kunnat göra bara en gång sedan jag blev sjukskriven i slutet av november), ska bli mkt kul.

Vad händer ikväll?
Äta middag hos svärföräldrarna.
Sedan ligga med Torsten i soffan, för jag klarar inte av att sitta i fåtöljen i hans rum och natta honom, det tar för lång tid.
Vi kör slöa och gravidanpassade varianten, min käraste jobbar kväll.

Och på lördag?
Noll planer.
Ta oss igenom dagen, en styck höggravid och gravt rörelsehindrat kvinna, en styck överenergisk och upptäckstörstande tvååring.

Och på söndag?
Se lördag.

Vad är det roligaste som hänt dig den här veckan?
Det är inte roligt att vi är så sjuka allihop, men det har varit sköna dagar och vi har fått ses mkt allihop.

Och det absolut sämsta/tråkigaste?
Stressen över att jag vill packa upp.
Har sakta börjat acceptera att vår heminredning är hälften kartonger, och med en massa damm och byggskrot, men inser att det finns en annan värld, och det är den världen jag börjar längta efter.
Samt kräkas som höggravid, men lämnar det bakom mig nu, kommer knappt ihåg det längre, vilket då sa du?

Hur lyder dina senast tre inkomna sms?
1. "Det var hemskt"
2. "Jag vet inte det känns som att det blir fel att ringa och kolla också"
3. "Okej. Men det känns jobbigt för mig att ringa när jag inte kan komma och hämta honom"

Vad dricker du i helgen?
Te och vatten och o'boy.

Om när jag var bäbis.


Själv såg jag ut så här.
När jag var bäbis.

Men jag hade nog inte fullt så rödbrunt hår, innan jag fyllt ett var det iaf helt vitt.
Jag föddes med gulsot, och barnmorskan trodde inte att jag var på väg ut riktigt så snart som jag faktiskt var.
Så min mamma fick klättra över till förlossningssängen med min hjässa synlig.

Jag skrek och skrek och skrek och gick ner i vikt.
Till slut köpte min pappa ersättning istället och då åt jag som en häst.
Och det beror kanske inte på det, men min gomspene är tvådelad och en teori min mamma har är att jag skrek så mkt att den sprack, försöker googla mig till det men hittar ingen klar förklaring, kanske någon av ni vet?

Iaf så trodde min storasyster att det var en hundvalp som väntade på henne när hon kom hem.
Hon blev oerhört besviken över att det låg ännu en bäbis där.
Elva månader innan föddes min storebror, och han fick komma hem från sjukhuset drygt ett halvår innan jag kom (han föddes tre månader för tidigt).
Så jag kan ju fatta att hon tänkte att "okej det blev ingen förra gången, då MÅSTE det ju vara en nu".

Om mammaklump i magen.

"…då sa han plötsligt, jag känner ingen vuxen här och började gråta, och det fortsatte han med, förtvivlat innan jag tillslut fick sätta honom i hennes knä, och jag hörde honom hela vägen ut."

I dag har de planeringsdag på Torstens förskola.
Första versionen, den vanligaste varianten, är att de stänger lite tidigare istället.
Men nu var det tydligen kort varsel tyckte många (en vecka), så istället ändrade de och tog planeringen dagtid och låter annan personal vara på avdelningen med barnen.

Och Torsten konstaterade att han känner ingen vuxen, och det gör så ont i mitt hjärta och i magen och jag vill bara sätta mig i en taxi och hämta honom.
På en gång.
Min lilla katt (i går hette katten Siv, samt Pintu Gajja).

Jag hade föredragit tidig stängning och ett barn som får vara med såna han känner.

Om våren på H&M.

Suddiga skärmdumpar men åh vad jag ser mig själv i vår.
Med lätta steg på härliga promenader.
I dessa kläder.


Kappan!
Både färgen och skärningen, och kjolens mönster!
Och färger.


Sandalerna!



Och allt det där ljusa/lavendel/fladdriga/svala.



Och inte för att jag ser mig själv i den där violblå.
Är det en jumpsuit?
Men färgen och materialet ser så härligt ut.
Och så ännu en bild på de fina skorna.

Och jag gör alltid så här.
Fantiserar ihop en vardag om hur allt skulle vara i de plaggen jag just för tillfället trånar efter.
Ser mig själv som en tjusigare, lugnare, och mer tillfreds människa.
Jag söker ständigt efter känslan av att känna mig perfekt.
Eller kanske mer tillfreds?
Och egentligen handlar det hela bara om att jag försöker dölja min kropp och det som jag har fått för mig är fel jag.

2012/01/19

Om jag levde i en annan tid.



Fina frugan frågade.
Och jag har helt plötsligt väldigt svårt att fantisera.
Föreställa mig själv i en annan tid än denna.

Nog kan det hända att jag ibland drömmer om de vackra aftonklänningarna på 10-talet.
Om herrarna i frack och tjusiga middagar med artigheter och dans.
Eller tebjudningar.
Och besök hos sömmerska med hattaskar under armen och ett inslaget paket av något man handlat, istället för en massa plastpåsar.

Men alla tider har sina brister.
Och levde jag i den tiden men hade mina åsikter jag har nu, hade jag så klart blivit djupt olycklig av den orättvisa kvinnosynen och klasskillnaderna i samhället.

Jag tänker att även våra föräldrar hade ett sämre jämställt samhälle, att de har tagit strider för vår skull så att vi nu kan leva bra.
För det borde ju ha skett ändring sedan våra föräldrar var unga.
Och då slår det en lite extra hårt det där om att vi har ganska långt kvar innan det är ett jämställt samhälle.
Det är konstigt att jag ändå ser det som att den största striden redan är tagen.

Men den kanske är det?
Och det är de här sista "småbitarna" som är de segaste.
Precis som när man packar upp efter en flytt eller en resa.
Det går fort i början, men sen är det lätt hänt att det där sista blir liggande ända fram till nästa flytt eller resa.

Om jag levde på 10-talet.
Är det inte helt omöjligt att jag sällat mig till suffragetterna.

Om en helt egen dag.

Alltså.
Bara tanken på att någon skulle anordna en hel dag i min ära.
Jag blir alldeles lycklig och varm.

Den här gruppen människor verkar vara så fina, de har dagar både hit och dit, och man gör huvudpersonens favoritsaker och äter huvudpersonens favoritmat.
Jag blir rörd.
Så fint.

Någon gång ska jag orka göra en sån dag för mina vänner.
Var och en av dem.

Om hemmafixandet.


De allra flesta får den där rensa upp-ivern när de väntar barn.
Även partnern.

Förra gången rensade och städade han så mkt att det till slut ekade i köket.
På rikt!
Helt fantastiskt skönt kändes det, att bara kunna ligga på soffan och se hemmet bli skinande rent, frysen fylld med mat och bullar, och alla såna där borde rensa-högar försvinna.

Den här gången är så mkt mer annorlunda.
Inte för att vi har ett barn redan, utan för att vi har ett halvfärdigt hem som aldrig tillät oss att packa upp flyttkartongerna.

För att göra en sak måste vi först göra tre andra saker.
Exempel:
- Vi måste rensa ut de där hyllorna i garderoben som nu är fyllda med verktyg och tapeter, så att vi kan lägga in bäbiskläderna där.
- Ja, fast var ska vi lägga verktygen? Vi måste rensa i lilla förrådet först, och det är ju en massa skräp från förra ägaren som ska köras bort.
- Ja. Men vi skulle kunna lägga ner de i en flyttkartong så länge. Fast då måste jag packa upp en flyttkartong först. Men det är klart, det kan jag göra när hyllplanen till hyllsystemet väl kommer, då är det bara att lyfta över från kartong till hylla.

Det går inte att städa och rensa för det finns inga givna platser att lägga skrotet på.
Jag undrar om det finns firmor man kan ringa in.
Akutfirmor som röjer och rensar, som man kan räcka över sin att göra-lista till och så betar de av den.

Åh vad jag önskar att det fanns en sån firma.

Och jag säger alltid "vi" för att det ska låta lite snällare, men det betyder ju jämt "du" (som i min käraste).
För packa upp och lyfta och fixa och feja.
Det har jag inte kunnat sedan i slutet av november.

Om en lista.

Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag flyttade från Umeå till Göteborg, från särbo till sambo, från vänner till främlingar, från operakorist till nattportier.
Till en lång trappa ner i olyckligheten.


Vad gjorde du för fem år sedan?
Min käraste hade nyss flyttat in i min etta i Gävle, vi hade träffats några månader innan.
Vi drack fredagsdrinkar och träffade vänner varje helg, gick på bio och promenader, jag pluggade och han jobbade och på lördagar och ibland även mitt i veckan jobbade jag i en Noa Noa-butik.
På våren började jag skriva om mode, och göra modereportage, för en av lokaltidningarna, vi flyttade till en trea på Brynäs i Gävle och bjöd gärna på fester och fikan.




Det var en väldigt lycklig tid, även om den hade svarta kanter pga oro över framtid, efter studierna.
Vi gick på väldigt många loppisar.


Vad gjorde du för ett år sedan?
Gick från vikarie till fast anställd, layoutade på både resetidning och tränings-/hälsotidning.
Började längta till något annat än Rågsved, mådde väldigt dåligt på samma gång som jag var väldigt lycklig.



Fem snacks du gillar
Fem!?
Snacks för mig är typ chips och nötter, men saker jag gillar att äta för att det är gott (just nu, i morgon kan det ha ändrats):
1. Digestivekex med smör
2. Vindruvor
3. Semlor
4. Naturell yoghurt med müsli (mkt nötter samt kokosflarn)
5. Morötter


Fem sånger du kan hela texten till
1. Lascia ch'io pianga
2. Sov du lilla videung
3. Judy min vän
4. Take on me
5. Non so più cosa son, cosa faccio


Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär
(I turordning)
1. Bjuda vänner och familj på stor fest, utan slut
2. Åka på avslappnande njutningssemester, mat, spa, shopping, och bara vara med mina favoriter
3. Ordna upp med lån, och förse familj och behövande med slantar
4. Köpa drömboende på drömplats (vet ej vad vare sig drömboende eller drömplats är för tillfället, kanske måste bli flera ställen, det finns så många drömmar)
5. Arbeta för att jag vill


Fem dåliga vanor
1. Lämnar te-påsar på diskbänken, som glöms kvar och torkar in.
2. Lämnar kvar trosorna på badrumsgolvet (fast har mest att göra med att jag är så jädra gravid och ransonerar bort så mkt böj jag bara kan)*
3. Många fönster öppna på datorn, så att andra som vill låna den aldrig hittar rätt*
4. Måste alltid kissa innan måltid, spelar ingen roll om det trycker på eller ej
5. Släcker sällan lyset på toaletten eftersom jag ändå ska dit snart igen (även som icke gravid är jag en mångkissare av rang)
*säger min livspartner

Fem saker du gillar att göra
1. Bläddra bland gamla kläder och fantisera över vem som burit dem, och i vilka miljöer
2. Äta riktigt god mat och dricka vin i gott sällskap
3. Duka trevligt när vi får besök
4. Sätta igång tvättmaskinen och få känslan av att jag ordnar upp, bara genom att trycka på en knapp
5. Studera mitt barn när han leker och upptäcker/tar in nya saker


Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa
1. Korta toppar som slutar just under bysten
2. "Klänningar" som slutar innan rumpan gör det (och till det blott ett par tunna svarta strumpbyxor)
3. En jättestor teve
4. En sån där Charles Eames-stol, de är fina men de har överexponerats likamed jag blir löjligt trött
5. Gerbera


Fem favoritleksaker
1. Ritplattan
2. Telefonen
3. Sims 3
Fast leksaker? Har vi verkligen leksaker?
Jag skulle väl skriva min cykel, den älskar jag och längtar så efter att få cykla igen.
Fast lär ju inte bli i vår, känns osäkert och läskigt att cykla med minibäbis, går väl inte ens.