2011/10/31

Om läget.

Vänner.
Läsare.
Jag lever.
Vi lever (och möjligen lever även mannen från dödsboet vi köpt vidare, Torsten pekade ut i hallen mot ytterdörren en morgon och sa "han kommer inte ut, han kommer inte ut").

Flytten tog fem timmar längre än vad vi beräknade, kostade 10 000 kr mer än vi trott, och tvättmaskinen går inte att koppla in, lägenhetens alla dörrar står i det som ska bli vårt vardagsrum och till helgen kommer min lillebror som en extra hand (som en ängel) för att hjälpa oss lägga golv.

Själv slutar jag aldrig att hosta, på nätterna är det värst då skär det i fogarna så jag tror att jag ska svimma.
Alla nya trappor har redan börjat ta ut sin rätt, men allt är ändå väldigt mysigt.
Jag gillar att flytta.

Jag återkommer.

2011/10/26

Om avskedsgåvorna.

Jag tror inte att det var så när vi var små.
Att föräldrarna gav förskolepersonalen en massa avskedsgåvor när barnen slutade.
Jag kan tänka mig att många av dagens prestationsinriktade föräldrar går lite överstyr när det kommer till detta.


Ett enkelt tack och hej kändes ändå för lite.
Så jag gjorde några tryck och beställde via ett företag.


Expressleverans valde jag.
Svindyrt.
För att med säkerhet ha dem här innan avskedsdagen (i dag).

Förra tisdagen gjorde jag beställningen, redan på kvällen skickades det från Holland och förra torsdag förmiddag ringde en kille upp och sa att han var här med paketet.
Men då var jag på jobbet.

Istället för att han skulle komma tillbaka en annan dag, då jag också skulle vara på jobbet, valde jag att hämta ut det på närmsta postombud.
Det tänkte jag skulle ta en, max två arbetsdagar för Posten att distribuera.
Få in paket – registrera – skriva avi – skicka ut avi.
Nu har de haft det i sex dagar (fyra arbets) och jag har fortfarande inte fått något avi.

Det irriterar mig på många sätt.
Men främst för att det är så svårt att ringa någon och fråga vad som händer.
Transportföretaget ligger i England, jag kan inte hitta någon svensk distributör även fast det uppenbarligen måste finnas, och Posten har ett sådan uråldrigt system att de inte kan spåra paket på något annat än kolli-id.
Och eftersom transportföretaget skeppade från Holland stämmer inte mina pakets id:n överrens med Postens.

Inte hjälpte det att kvinnan på Postens kundservice var oerhört dryg och ohjälpsam heller.

Om julen.



Varje år handlar jag jul på Åhléns.
Det bästa med de senaste årens tokroliga trender är att det genererar fler sorters julgranskulor.
Åhléns har nästan alltid det bästa utbudet.

När vi installerat oss i nya lägenheten ska jag åka till Åhléns och frossa.

2011/10/25

Om när det blir lugnare.



När det här har lagt sig, när allt har blivit lite lugnare.
Då ska jag stilla gå från rum till rum, lyssna på radion och lägga småsaker till rätta.

Kanske sortera i någon låda med broscher, eller bara koka en till kopp te och titta.
På vår nya lägenhet och vårt gemensamma liv.
Och njuta av de oplanerade dagarna som har rum för sånt vi får lust till, inte sånt vi måste hinna.

2011/10/23

Om renoveringen.


Min pappa skickade mig ovanstående bild med varning om att den var starkt beskuren.
Så då frågade jag så klart hur nära inpå kaoset var, och då fick jag nedanstående bild.

Jag väljer nog att inte låtsas om den, och tro på mirakel innan torsdag.

Min käraste har slutat raka sig, han säger att han inte ska göra det förrän renoveringen är färdig.
Sådana idéer gillar jag inte, skägg är den fege mannens mustasch brukade han alltid säga.
Och jag älskar ju mustascher, dessutom har jag gått i strejk och slutat klippa hans hår.
För jag tänker att det är något han skulle kunna gå till en frisör för att göra.
Betala några hundra kronor, han tycker det är onödigt.
Så nu är vi i ett döläge och han blir bara hårigare och hårigare.

Men golv i ena hörnet av vardagsrummet har vi iaf.
Nu ska jag packa vidare.

Om renoveringens alla jävligheter.

Nästa gång vi flyttar.
Ska jag varken vara nyförlöst, överhopad av slutuppgifter i skolan samt upptagen av intervjuer för praktikplats.
Ej heller gravid med hemsk foglossning, eller med en tvååring som behöver extra mkt kärlek när allt ändras och alla är så upptagna.

Dessutom undrar jag verkligen.
Varför får vi så många motgångar?
Det är nog jobbigt att hinna renoveringen och packningen med heltidsarbeten och tvååringens oro.
Men att ca 90% av alla vi ska få hjälp av, inklusive oss själva, drabbas av sjukdomar och olyckor som hindrar dem att hjälpa oss.
Varför?
Det senaste i raden – punktering! Jamen vad tusan!

I fredags gick jag hem med feber och halsont.
Fick stiga upp mitt i natten och dricka te för att lindra värken i svalget lite.
Att med febervärk i kroppen försöka ta hand om en tvååring samtidigt som man packar en överbelamrad lägenhet är jobbigt.
Foglossningen gjorde det inte lättare.
Ja fy tusan så väldigt synd jag tycker om oss nu, ni får ursäkta mig i några veckor till.

2011/10/22

Om promenaden.





Om frukost för bäbisproppade magar.


Det kanske mest bara ser ut som mitt barns välling.
Men jäklar vad gott det är – banan, mjölk och havregryn mixat till smithereens.

Perfekt för min gravidmage som den här graviditeten inte alls vill äta (mat) och på morgonen inte får i sig annat än flytande.

2011/10/21

Om Torstens rum och hallen.

Hurra!
Torstens rum är klart!

Nej jag skojar så klart, men dessa färger är mina favoritfärger.
Och nu i efterhand ser jag ju att det är den där grönaktiga gulfärgen som hallen skulle ha gått i, men det får bli en annan gång.

Eftersom vardagsrummet är rosa och köket turkost och hallen gul hade jag svårt att bestämma vad Torstens rum skulle bli för färg.
Samma lika?
Efter några helt fel försök fick det ändå bli nästintill samma som kökets.
Det blir bra.
Hans växasäng ska däremot få fortsätta vara brun, aldrig att jag sätter färg på gamla möbler i vackert träslag.


Bild, från Flügger? Någon målarfärgsfirma iaf.
Uppdatering: Hurra, har hittat bildkälla.
Från Beckers.

Om växande blommor och bästa ringen.

När vi flyttade från Gävle till Rågsved hade våra pelargoner det svårt att anpassa sig.
Från att ha varit meterhöga konstverk blev de helt plötsligt små kvistar på några centimeter höga.
Bruna och torra.

Men med hjälp av min mammas "knipsa och plocka" har jag nu lyckats få dem att froda igen.
Jag har nästan blivit galen på att knipsa, knappt en blomknopp får vara kvar, allt ska bort och riktas inåt, till växtkraften.



Och så favoritringen.
Såg en äldre indisk herre på tunnelbanan i veckan.
Hans klackring såg ut att vara väldigt lik min klackring.
Vigselring.

Jag ville så gärna göra en sån där knuten näve och dunka mot hans knutna näve, som de gör i amerikanska filmer typ.
Säga något i stil med "all right, man" eller säger de "peace" kanske?

Om den skrikiga och det nedtonade.



Okej, så hallen blev kanske lite skrikigare än jag hade tänkt.
Men jag ser det inte som något problem.
Det enda tråkiga jag kan känna med färger är om de är för intetsägande, och det problemet finns inte här.

Sen fick jag mms från pappa halvfyra i morse.
Köksinredningen är färdigmålad.
Och ja, jag vet att jag pratade om att behålla de där härliga röda och gröna mönstren på luckorna och lådorna.
Men alltså.
Det var så jäkla slitet, det gick inte.

Nu har pappa slipat och målat och oljat in de fina handtagen.
Och det känns så bra.
Kanske kan bli en skön vila för ögonen efter att ha kommit in från den gula hallen?

Om min arbetsplats.

På min arbetsplast har jag högar med magasin.
Här är högarna på skrivbordet till vänster om mig.
Sen har jag en hög till höger också, mot fönstret, och två stora under skrivbordet med tjocka lyxiga utländska magasin.
För jag har insett att det är där jag hinner läsa, på lunchen eller en fikarast eller medan jag otåligt måste vänta i en minut på att datorn ska öppna ett tungt dokument.


Och så har jag en högtalare snällt riktat mot mina grannar, så att även de kan ta del om mina fantastiska spellistor.
Just nu väldigt mkt Dean Martin och Johnossi.


Jag har även en riktigt liten legogubbe där.
Som jag hittade ståendes ovanpå postfacken.
Det syns inte på bild, men den är bara en legoplupp stor – superliten alltså!

2011/10/20

Om semlor, åh de är så goda.


Jag älskar semlor.
I går var jag så sugen på semlor att jag till och med satt och ritade några på datorn.

Min mamma har alltid låtit oss välja två saker i matväg vi absolut vill ha till julen.
För att alla ska bli glada och för att slippa fixa en massa som man bara har i farten, utan att någon egentligen äter av det.
Jag har i många år önskat semlor!
Och hon har i många år gett mig semlor.

Första åren var det regelrätta semlor, men efter något år började hon blanda saffran i bulldegen och då blev det genast ännu bättre, ännu mer jul.
Jag vet att man sedan länge kan köpa saffranssemlor kring jul, men det här var så lång innan så fatta vilken lyx det kändes som!

Ååh semlor…
Har någon det ultimata semlebullsreceptet?
Jag tänker att det kanske är dags att kunna baka dem själv.

Om det vackraste skåp jag någonsin köpt.



Titta vad jag köpt!
Det är så enkelt och tjusigt jag vill helst ha det i nya lägenhetens mittpunkt (vardagsrummet?).
Men det är till Torsten.

Perfekt höjd så att han själv kan plocka ut (och in va? hohoho) alla sina leksaker, och sen köra med bilarna och gå med djuren ovanpå skåpen.
Han gillar det.
Att kunna stå upp och köra med sina bilar.

Jag gav lite mer än vad jag från början hade tänkt, men min pappa intygade att det var värt det.
Och dessutom, jag kommer aldrig att ångra köpet, bara känna av det lite nu den här månaden.

2011/10/19

Om dagens toppsaker.

Ibland har vi fulfika på jobbet.
Det är när vi tar tre-fika utan att egentligen ha tid, och så står vi upp och gör det snabbt.
I dag kidnappade jag fulfikat och gjorde det till ett finfika: minimuffins!
(Fast på stället där jag köpte dem hette det så klart cuuupcakes.)




I Rågsved har de ljuskonst.
Det är bland det läckraste jag vet när det kommer till offentlig utsmyckning.
Så himla passande i våra mörka breddgrader.

Fast om det var jag som fick bestämma hade nog allt på nedre bilden gått i samma tema.
Kanske bara stjärnor och en måne?
Inte fiskar och hjärtan och fjärilar också.
Men det är fint ändå, och björkarna lyser rosa det ser man nästan där till höger.

Om höstsolen och rönnbären.



Höstsolen färgar imman på våra fönster alldeles rosa.
Alldeles ceriset är det i verkligheten, det syns inte alls på bild.

Hösten flyger alltid i väg, jag planerar varje år att plocka in rönnbär för att kunna göra jirlanger till jul.
Varje år är det helt plötsligt första advent, och inga rönnbär plockade.
Men i år!

I år blir det röda jirlanger i rosa vardagsrummet.
I lägenheten som inte längre kommer att ha någon morgonsol.
Det är på gott och ont.

2011/10/18

Om små protester av största vikt.

Han tycker inte om det längre.
Att vi renoverar, att varje helg spenderas någon annanstans än hemma.
Att hans pappa jobbar och sedan är i nya lägenheten, "nyna nänähen", och sällan hemma.



Att vara med sin farmor och med sina fastrar och titta på hästar eller leka med hunden och kusiner.
Det är inte lika roligt längre, han gråter och vill bara vara med mig, så vi gick en promenad och ett tag satt vi ensamma på en bänk invid sjön.
Och han bara grät och grät.

Det är svårt att måsta låta honom gå igenom detta.
På förskolan säger de att han är lite tystare än vanligt (vilket lika gärna kan innebära att han ändå pratar öronen av alla eftersom han är en sådan snackig person), men ändå.
Jag tänker att mer ska det bli, nästa vecka är hans sista vecka på nuvarande förskolan.
Sista veckan med sina kompisar och vuxna som han är van att vara med varje dag, med samlingen och teknikhörnan och de svarta blanka klackeskorna.
Men det vet han ju inte om förrän det är över.


Förhoppningsvis är nästa vecka även sista veckan på vårt flackande och packande och vi kan.
Om än i en byggröra och kartonger upp till öronen.
Alla vara samlade och spika fast lister samtidigt som andra sitter i soffan och ser Pingu.

Om renoveringen.

Vår hjälte, min pappa, har varit där och fixat mest hela tiden.
Men sen blev han sjuk.
Och då kändes det som att allt brakade samman.



Det är svårt att känna att det går framåt någonstans.
Bakåt bakåt bakåt har det varit hela långa tiden.

Min käraste har jobbat i en vecka i sträck nu, han jobbar några dagar till.
Då blir det mindre gjort med renoveringen även fast han åker dit när han slutar jobbet.

På söndagen ville jag mest gråta åt eländet.
Tittade på människor på teven och tänkte "åh era lyckliga satar som inte har en renovering att tänka på".
Det var Gilmore girls bland annat jag var avundsjuk på.

Jag känner mig frustrerad över att inte kunna vara där dygnet runt och arbeta.
Om jag så bara kunde vara där mellan 8 och 20, så mkt som kunde bli gjort då!
Men barn behöver tid, och livet fyller ju hela vardagen så bra ändå, hur tänkte vi egentligen när vi skulle klämma in en renovering också?

2011/10/17

Om er! Och den där svindyra kragen.

Den svindyra kragen jag tog på ett sånt där gam-plock.
Sen när jag har tid för stillsamt pyssel framför radion en helt vanlig söndageftermiddag (ca 2015?) ska jag sy fast pärlor på varje spets.
Det tror jag blir fint.



Men finast av allt.
Ni!
Jag blir så glad att så många svarade på min lilla "enkät".
Och att ni dessutom gav mig så många positiva ord att jag bara kände "jag slutar aldrig!".
Sällan har det behövts så mkt som den här helgen.
Renoveringen av lägenheten äter upp hela mitt lugn och förstånd.
(Mer om det i annat inlägg.)

Tack för att ni svarade, TACK för att ni läser.
Det är verkligen roligt att få höra att så många uppskattar min blogg.
Och främst tycks det vara mina bilder ni uppskattar, så jag drar slutsatsen att jag tagit ett bra beslut när jag tackade nej till att ligga på en riktigt fin heminredningsfamiljetidnings hemsida som en av deras få bloggare.
Enbart nej för att bilderna på deras sida blir så väldigt små.
Hade varit himla fint att få tillhöra den familjen, men jag kände att bloggen handlar mkt om bilderna och då går det inte ha miniformat.

Tack tack tack och kram kram kram.

2011/10/16

Om fogarna.

Låt oss nu alla ta i trä för vad jag just ska berätta:

Fogarna har fogat sig.
En smula åtminstone, helt plötsligt märkte jag att varje steg inte längre skar som knivar och elstötar.
Att det inte konstant känns som att någon har slagit mig mellan benen med ett brännbollsträ.
Och att jag gick jättefort till tunnelbanan efter att ha lämnat på förskolan (okej, precis alla svischade förbi min snigelfart, men det gick ändå fortare än för två veckor sedan).

Jag kan inte ligga på sidan och jag har svårt att resa mig ur sängen.
Varje gång jag ställer mig upp från stolen på jobbet smärtar det, och (normal)stora kliv är det inte att tala om.
Men ändå.
Ändå!
Jag känner mig lyckligt hoppfull inför detta faktum, att kanske kan det bli ett inte fullt lika jobbigt slutskede av graviditeten denna gång.

Hurra!

2011/10/14

Om en fin bild och en försiktig förfrågan.



Jag undrar ofta över vilka ni är som läser mina ord, och ser på mina bilder.
Jag blottar så mkt, och jag gläds åt att ni läser och reflekterar och ibland kommer med råd och tips och kommentarer.

Vissa av er känner jag att jag har en relation till, vi har läst varandras bloggar så länge, och konverserat i kommentarsfältet så många gånger.
Hör jag inte av er på ett tag saknar jag er, många glömmer jag bort att jag faktiskt aldrig träffat på riktigt, jag ser er som en del i min vardag.
Men vilka är alla ni andra?

Den här är jag:
Namn: Joanna
Favoritfika: Oxöga alt. vaniljhjärta, te
Växte upp i: Arvidsjaur
Bor nu i: Rågsved, snart Nacka
Arbetar: som grafisk formgivare
Intresserar mig av: form och färg, den kommer i väldigt många olika versioner
Ålder: 33
Utbildning (för det avslöjar ju oftare ens intressen än vad ett arbete gör): konstvetenskap, kulturpedagogik, grafisk formgivning (samt några småkurser i filosofi, etnologi och musik).
Dialekt: norrbottniskt inland, arvidsjaurtrakten, med åren lite utblandad men håller fortfarande hårt på "int" och "varsch" och de knivskarpa sche-ljuden.
Blogg: vackrakladerochannat.blogspot.com
Började blogga: i april 2006 när jag brutit foten och satt ensam, nybliven singel, i en etta i Gävle
Tycker om "Om kläder som är vackra" för att: jag får sätta ihop bilder som kan passa till varandra, eller små detaljer från vardagen som jag finner så vackra, och på detta få en massa fin och väldigt uppskattad respons.


Vem är du?
Jag är väldigt nyfiken och kommer att suga i mig varje bokstav du avslöjar om dig själv.

Om en klänning med för höga slitsar.


Jag köpte en klänning i somras, eller egentligen kanske det var en tunika?
I förrgår sydde jag äntligen ihop de lite för höga slitsarna och kunde alltså börja använda den.
Man kan inte ha säkerhetsnålar i allt, även om jag är ett bra bevis på att det inte är helt omöjligt.

Snart helg.
Snart helg-bo hos mina svärföräldrar.
Snart renovera hela dagarna.
Snart leja bort sonen som visserligen får göra roliga saker men som har två föräldrar som så gärna hade velat göra dem tillsammans med honom.

Snart. Sen. Inflyttning. Och tid för alla de roliga sakerna tillsammans.

2011/10/13

Om en lista.

Mamma C skrev en lista.
Jag skriver en likadan.

Namn:
Joanna
Smeknamn: Egentligen inte. Plompebarn/plompe och Janna, har förekommit.
Ålder: 33
Bor: i Rågsved i ca två veckor till…
Stjärntecken: Jungfru. Många brukar nicka instämmande när jag nämner min pedantiska sida, själv tror jag inte mkt på sånt.
Äter helst: Just nu faktiskt Babel Delis laxsallad med ägg och vitlöks- och örtdressing till.
Favoritfärg: En viss typ av turkos, skarp rosa och fisig rosa, lila, lejongul, ganska många fler.
Bästis: Jag har några vänner som alltid blir kvar, som är en del av det jag ser som familj.
Bästa ämne i skolan: Tyckte alltid bäst om träslöjden.
Bästa film: Gillar sånt med Will Ferrell. Som när han spelar jazzflöjt.
Film jag aldrig vill se igen: Samtliga skräckfilmer. Senast sedda var för några år sedan för en recension, såg Ill och var så fruktansvärt rädd hela tiden. Mådde illa hela kvällen, blir mörkrädd bara jag tänker på den.
Fritidsintressen: Fota, pynta, inspireras på div. fina sätt.
Vill jag bli: Lite mer än vad jag är inom mitt yrke, i övrigt känner jag att det just nu inte är något jag strävar efter, allt är bra.
Drömresemål: Kan inte drömma om att resa någonstans när jag känner att det är så mkt hemma som behöver bli gjort, har därför inte haft någon drömresa på ca fyra år.
Detta visste ni inte om mig: Är lite besatt av att tvätta mina öron. Varje gång jag tvättar händerna efter toalettbesök sköljer jag även öronen som hastigast, det ger en känsla av fräscht.
Är jag hemligt kär i: Karin, Alex, Lotta för att bara nämna några av alla fantastiska kvinnor jag mött via nätet. Men det är ingen hemlighet.
Annars oroväckande förtjust i äldre män som Tommy Körberg, Dan Ekborg och Gösta Ekman.
Blir jag lycklig av: Att mitt liv ger mig så mkt av det jag vill ha. Trots all frustration och önskan om mer, det är redan bra, mycket vill bara alltid ha mer.

Om blomtavlor och dörrar.

Är väldigt förtjust i blomtavlor från förr.
Tyvärr blir jag alltid så distraherad av klänningsställen när jag är på loppis, att jag sällan hinner fram till tavlorna innan jag är utmattad eller redan belamrad till tänderna med fynd.

Min syster har en blomtavla som jag är lite avis över att hon hittat.
Ska hädanefter verkligen försöka leta blommor.
Det är ju inte som att jag behöver fler klänningar.


Såg hur fint man kunde göra med vykort.
Istället för att ha dem liggandes i en låda som jag har.
Tänker att det alltid är bra att ha vackra vykort hemma ifall man vill skicka en hälsning någon gång, men känner att de är för fina för att skiljas ifrån.
Upp med dem runt dörrkarmen bara!

Om svarta gravidklänningen nummer ett.


Köpte den här klänningen på Indiska när jag väntade Torsten.
Kände mig fin i den, som någon slags grafisk formgivare (? konstigt, jag vet, men jag gillade att känna mig som en yrkesroll).

Den blev min favorit, de sydda vecken lägger sig fint över kulan.
Jag gillade den så mkt att min käraste gick och köpte en till när Torsten var född.
Eftersom den första börjat tappa sin elasticitet.

Nu får den efter två år som "bara klänning" åter tjäna som gravidplagg.

2011/10/12

Om dagens tårta.


Eftersom min pappa är här och agerar hjälte ett par veckor.
Kände jag att hans födelsedag behövde uppmärksammas, så han fick tårta och presenter.
Och en heldag på tu man hand med Torsten.

Av Torsten fick han även två stycken bajsblöjor.

Om tapeter på lunchen.

En bra sak med att närmsta tapetbutik från jobbet ligger vid S:t Eriksplan:
PÄRLANS!
Hoppsan, jag var visst tvungen att köpa massor.


Men med tapeterna går det sämre.
Alla jag väljer ut på internet för att sedan gå och kolla på i verkligheten får underkänt.
Pärlemoren verkar flöda rikligt i tapetbranschen just nu, och de mönster som ska vara "retro" blir för mkt Hemnet och styling för min smak.
Dessutom vet jag inte exakt vad det är jag är ute efter längre.

Stora flödande mönster trodde jag var givet.
Nu börjar jag däremot tänka att det kan se märkligt ut med ett rum i mönsterexplosion.
När alla andra rum är så rena och enkla.

Fast jag gör nog ändå tillslut som jag alltid gör.
Struntar i helheten och väljer varje detalj efter det jag tycker är finast.
Helheten tenderar att bli bra ändå.

2011/10/11

Om en lista.

Nämn något som gjorde dig glad igår: att tunnelbanan ut till Rågsved är i gång, så det bara tog mig en halvtimme att åka från jobbet för att hämta mitt sjuka barn.
Vad gjorde du kl 08 imorse: satt i soffan under en filt tillsammans med sjuk son.
Vad gjorde du för 15 min sedan: svarade på Karins frågor.
Det sista du sa högt: "Jamen vad härligt, vi ses, hej då" när pappa ringde och sa att han skulle fixa middag i kväll.
Det senaste någon sa till dig: "Så slipper du tänka på det. Hej då." när pappa ringde och sa att han skulle fixa middag i kväll.
Vad har du druckit idag: vatten och te och coca cola (samma förra graviditeten, blev besatt av coca cola som jag i vanliga fall inte alls vill ha).
Vad var det senaste du åt: en pistagebulle som var alldeles för ogräddad.
Vad var det senaste du köpte: en Pez till sjuk son.
Vad är det för färg på din ytterdörr: brun.
Vad är det för väder hos dig nu: höstsoligt.
Vad ser du om du tittar till höger: en karmstol med lejongult medaljongmönstrat tyg.
Vad gör dig glad just nu: att min pappa är här och hjälper oss.
Vad ska du göra härnäst: packa en flyttkartong.
Humör just nu: lite ledsen så där som man var när man var barn, en känsla av maktlöshet. Tror däremot att det bara handlar om hormoner..
Kläder just nu: svar klänning som jag köpte förra graviditeten, svarta strumpbyxor.
Längtar du mest efter just nu: att renoveringen och flytten ska vara överstökade. Att få gå omkring i nya hemmet och plocka allt i ordning, hitta nya platser och kompositioner för och av våra saker. Julmyset vi ska ha i nya hemmet, särskilt eftersom min man för första gången sedan Torsten föddes inte jobbar jul och nyår, VI BLIR LEDIGA TILLSAMMANS I MINST NÅGRA DAGAR HURRA!

Om de nya inredningsögonen.

Detta med att äga sin egen bostad.
Det har gett mig ett helt nytt sätt att bläddra i inredningsmagasin.





Helt plötsligt kan ett vackert badkar som detta vara en möjlig investering.
Och inte bara något man tänker "nej, för det orkar jag aldrig släpa med mig inför nästa flytt" om.

Dessutom måste jag nog göra lite mer som Maria Montazami.
Tofsar på nycklarna till vilket skåp som helst känns som en höjdare till detalj.
(Om man håller sig inom någon slags gräns, blir det tofsar från tofsarna har man nog tagit det ett steg för långt.)


PS.
Min mobil tar skamligt dåliga bilder, men det görs inga uppdateringar av mjukvaran längre.
Skaparna tycker väl att telefonen borde ha övergetts för länge sedan, den är ju ÖVER ETT ÅR GAMMAL.