2009/07/31

Om min fina kille.

Jag är kär i min kille inte bara för att han har mustasch och tjusiga kläder.


Han är väldigt omtänksam och lyhörd och när han handlar mat vet han alltid vad som fattas hemma.
Bland det som bara jag använder.

Han är bra på att överraska mig.
Med något jag nämnt att jag önskar mig och han avslöjar inget och sedan när jag minst anar det.
Finns detta något hemma.

Han älskar att baka och när han är ledig går han gärna omkring i morgonrock och med en kopp kaffe.
Och lyssnar alltid på dokumentärer på radion.

Han ger mig så mkt kärlek att jag blivit en bättre person.
Han ger mig så mkt bekräftelse och styrka att inget känns omöjligt.

Första gången jag såg honom fick mitt hjärta vingar och min mage fylldes.
Med fjärilar.
Andra gången jag såg honom vågade jag inte sträcka ut handen och presentera mig.
Tredje gången jag såg honom bakade vi kanelbullar och fjärde gången vi sågs.
Skiljdes vi aldrig åt igen.

Men han har verkligen himla fina kläder och tjusig mustasch.

2009/07/30

Om en avlång väska.

En avlång väska i läder.
Med fina detaljer och många praktiska fack.



Och med en tidigare ägare som förstått.
Liksom jag.
Tjusningen och det praktiska med säkerhetsnålar.

Från Erikshjälpen i Gävle, 40 kr.

Om ett nattlinne.

Tjusiga nattlinnen på loppis.
Har jag mkt svårt att motstå.



Även fast jag jämt sover naken.

Om röken från grannarna.

Kära grannar,
när ni ställer er på balkongen och röker.
Kommer all den rök ni inte vill ha i er egen lägenhet in.
I MIN LÄGENHET.

Jag börjar må illa varje gång så tack för den fina sommaren borde det inte vara förbjudet.
Att röka på balkongen?

2009/07/29

Om min cykel och jag.

I dag var jag utanför lägenheten.



Det tog på krafterna.

Det finns en del av mig.
Kanske en osunt stor del?
Som njuter av att cykla fort på min cykel.
Förbi mountainbikekillar med vindjackor och sportiga solglasögon.

Rivstarta och hamna först av alla när vi står och väntar på grönt ljus.
Även om väldigt många cyklister i Gävle verkar tro.
Att rött ljus mest är en rekommendation och inte alls en regel och jag väldigt ofta står helt själv och väntar.
Medan alla andra helt livsfarligt susar förbi rakt ut i vägbanan (obs: ofta utan att ens se om det kommer en bil, obs obs: galningar).

Jag cyklar jämt.
Hellre än att ta bussen det är en av fördelarna med att bo i en lagom stor stad.
Cyklandet blir nästan smidigare än bussåkandet.

Även om det just nu är väldigt tungt för cykeln.
Med hela jag och magen på.


Blus, Kupan
klänning, H&M
Brosch...nån loppis möjligtvis Ria.

Om solnedgångarna från balkongen.

Det är något med solnedgångarna och molnen man kan se från vår balkong.
Som gör att jag inte kan låta bli att fotografera dem.



Kan det vara att det är ut mot havet?
Som det blir extra vackert extra dramatiskt.

Om olika lika kulturer.

Det fascinerar mig.
Hur olika kulturer långt ifrån varandra.
Ändå kan vara så lika varandra.

Såg den här bilden och tänkte.
Aha vad fint hon har ett sameslöjdsband runt midjan.
Men det var från Afrika.

Samma är det med musik jag har spelat en riktigt gammal finsk polka.
Samtidigt med en riktigt gammal makedonsk folkmelodi.
Och den ena var som den andras överstämma.
Helt fantastiskt så långt ifrån och olika och ändå så nära och lika.

2009/07/28

Om en bäddad vagga.


I dag bäddade jag vaggan.
Som min morfar och alla hans syskon sovit i.
Som min mamma och alla hennes syskon sovit i.
Som väldigt väldigt många av mina kusiner.
Och syskonbarn.
Sovit i.

Vi får se om mitt barn också vill sova i den jag har i alla fall sytt sängkläderna själv.
Ljusblå luddigt med vita stjärnor, blekgul bäckebölja.
x2 så det finns en uppsättning till vagnen också.

Nu fattas nog bara bäbisen jag hoppas den kommer ut snart.
Jag orkar inte bära på all denna vikt länge till.

Om en liten vit sak.


En vit liten väska.
Tjock och söt.


Erikshjälpen, Gävle 20 kr.

Om min bildbyline.


Till senaste modereportaget hade redigeraren använt sig av.
En gammal bildbyline.

Jag blev förvånad eller hajade till lite.
Över att jag existerade i en dagstidning som icke-gravid.
Jag hade glömt hur jag såg ut jag hade glömt att det fanns.
Ett sådant tillstånd för min egen del.

2009/07/27

Om masken och om graviditeten.


Kvinnor som är gravida får ofta.

Jämt?

En pigmentförändring i ansiktet.

I pannan och på kinderna detta kallas för graviditetsmask.


Nästan lite fint tycker jag.

Att vi har en gemensam mask alltså.


När det kommer till min graviditet så förundras jag väldigt ofta.

Över hur otroligt lugn jag varit.

Javisst det har varit riktigt jobbigt att först må illa dygnet runt i 15 veckor.

Och i slutet på illamåendet börja få foglossning som bara efter några veckor.

Är så jobbigt att det är svårt att gå.
Att ischiasnerven varit i kläm sedan halva graviditeten har inte heller underlättat.
Ofta ilningar och värk i benet, och sådana låsningar i ryggen när jag ska ligga ner i sängen.
Att jag många gånger ropat aj rakt ut för det gjort så ont.
Svullnaden som ungefär i mitten av graviditeten började märkas på lederna.
Jag fick mer värk än vanligt i fingrarna och sedan två månader tillbaka kan jag inte riktigt böja dem ordentligt.
Det är mkt som blir svårt när man inte kan böja fingrarna, knipa med dem använda musklerna i dem.
Och att nu i slutet av graviditeten börja må illa igen.


Och de där hemska utslagen som kliade över hela kroppen och dygnet runt.

Så jag fick stå i duschen och gråta av uppgivenhet klockan tre på natten.
För jag var så trött för det kliade så hemskt.

Och för att jag skulle stiga upp och gå till skolan klockan sex på morgonen.

Det var det absolut vidrigaste jag upplevt.


Men annars.

Min oro.

Som är ett ganska väl utvecklat beteende.

Den tycks ha tagit ledigt jag har varit lugnare än min käraste.

Och det.

Ska ni veta.

Är det inte lätt att vara.


Ibland har jag till och med försökt föreställa mig så hemska scenarion som möjligt.

För att liksom testa oroskänslorna och träna på att lugna dem.

Men inget.

Jag bara håhå jamen det blir som det blir jag kan inget göra.


Eller så är det just för att jag mått så dåligt fysiskt.

Så att resten av mig bara nej lägg av vi orkar inte fokusera på nåt mer låt oss bara ligga här.

Om färgkoordinerade högar.


Något så simpelt som en klädhög.
Som råkat bli färgkoordinerad kan få mig glad i magen.
Är jag riktigt frisk?

Om jag och radio.

Jag.
Radio.
I dag igen.
11-12.

Nu bråttom.

2009/07/26

Om en mockajacka.

Min vän fann en så vacker mockajacka på loppis.
Den satt underbart på henne men hon gillade inte färgen.



Så då köpte jag den och hoppas.
På att gravidbröstkorgen ger sig och amningsbrösten inte blir så farliga.
Så jag kan ha den redan till hösten.

Om inspirationskollage.


Jag funderar på att börja göra såna här igen.
För mitt eget höga nöjes skull.

På bloggen, varje fredag, jag kallade det för Fredagsoutfit.
För sen när bäbisen kommer lär jag ju ha så oerhört mkt tid.
Över.
Hohoho.

2009/07/25

Om gulliga knappar.



Förra sommaren fann jag så gulliga knappar.
I en fin butik på Österlen.

Den till vänster på övre bilden.
Gav jag åt min mamma.

2009/07/24

Om en magisk period om en långsam väntan.


Jag går in i en magisk period.

En period på fyra veckor där vilken dag som helst.
Är en fullt möjlig dag för bäbisen att komma ut.
Jag hoppas på förr snarare än senare.

Jag tror inte att "det är över" när barnet kommit.
Jag vet att det blir jobbigt även om man kanske aldrig kan riktigt inse det fullt ut.
Förrän man upplevt det.

Man kan säga.
Många säger gärna.
Att "det är då det börjar".
Och så är det ju.
Det är då livet som förälder börjar det är då det börjas på allvar med vakna nätter och schema anpassat efter bäbisens mattid sovtid bajstid.

Men en sak är över och det är graviditeten.
Och det är den jag syftar på när jag säger till folk runt mig att "snart är det över".

Sakta men säkert kommer mina fingrar sluta värka av svullnaden.
Mitt bäcken blir stadigare med tiden jag kommer kunna ligga på sidan.
Utan att få hjärtsnörp av smärta.
Jag kommer att kunna knyta mina egna skor och jag kommer att kunna resa mig upp ur en stol.
Utan att ta stöd av ett bord utan att mer dra mig upp än resa mig för det senare gör så ont.
I knäna.

Jag kommer att kunna gå upp på natten för att kissa.
Utan att flämta av smärta fem gånger dra mig till sittande läge i sängen med hjälp av garderobens dörrknopp.
Och sedan resa mig upp ur sängen genom att dra mig i dörrposten och sedan med små små små steg.
Vardera som en skärande kniv rakt genom ryggen och hjärtat.
Sakta ta mig till toaletten och tillbaka igen.
Och vid det laget vara så vaken av allt bestyr att jag måste ha en ny insomningsperiod.
Fem gånger per natt.

Det värsta av den tiden är snart över.
Eller i alla fall på väg att börja trappas ner.
Det andra.
Det som kommer efter en graviditet.
Vet jag ingenting om än och det ska bli intressant att uppleva.

Om två rätt fina.


Två rätt fina örhängen.
Från Youheshe.com.

Om Barbie och hudfärg och Vogue.

Vogue gjorde ju ett nummer helt med mörkhyade modeller.

Nu gör de ett med mörkhyade Barbiedockor.
Barbie som modell, det har ju vissa av oss redan gjort.
För länge sen håhåhå gäsp gäsp.
Även om jag väl kan bjuda på lite ödmjukhet och säga att Vogue.
Gjorde det lite snyggare.

Jag gillar retrokänslan i bilderna.
Och det är bra att poängtera hur ojämt fördelat man använder sig.
Av olika etniciteter inom modevärlden.

Men fortsätter man att göra svartnummer (för det är ju så de kallade det; the Black Issue).
Då kommer man ju inte tillrätta med problemet det skulle vara som att höja alla kvinnors löner.
Och sänka alla männens.
Det blir precis lika lite jämställt då.

Man kan läsa mer här.


Bild från vogue.co.uk.

Om modereportaget.


Neonfärger fint till solbrännan.

Men precis lika fint till porslinshy.
Om man frågar mig.

Klicka på länken och se bilder.
Tagna av fantastiska David Holmqvist.

Om fotograferingen och om Malin.


Det är så fint att ha Malin som modell.

Hon är trevlig och tålmodig.

Och dessutom en lika smart människa som jag
.
Så hon har säkerhetsnålar i väskan.

Säkerhetsnålar är väldigt praktiskt att ha och senaste gångerna har jag helt glömt mina.

Men då finns Malin.

Och inte bara med säkerhetsnålarna, hon har ofta saker jag glömt och behöver och gör mitt jobb.

Mkt enkelt.

Fast bara för att vara rättvis måste jag ju då påpeka.
Att även Tomas gör mitt jobb lite enklare.
Han gnäller aldrig inte till mig iaf och låter sig styras och ledas.
Precis som jag vill ha det.

Om fotograferingen.


Förra året gjorde jag ett modereportage.

Med glassfärger som tema.


David var fotograf då också och jag ville att vi skulle fota.

Ute på Alderholmen även då.

Bra idé tyckte David vi åkte dit plockade fram glassarna David kollade ljuset och hann ta en bild och konstatera.

Att det var en mkt bra miljö.

Då började det ösregna.

Det regnade såna där riktigt stora droppar som bara plaskade ner.

På oss.

Vi rusade till bilen och fick efter en kvarts väntan erkänna oss besegrade.

Den gången blev det reservplan som inte var tokig alls.


Men vi är båda mkt nöjda nu.

Över revanschen över segern.

2009/07/23

Om nästa modereportage.


Kolla.
Tjusiga färger va.
I morgon i morgon.

Om chockrosa och de stackars fötterna.





Och så längst ner.
Två små stackars fötter som tappert försöker bära på allt.


Kavaj Erikshjälpen,
top H&M,
kjol Indiska,
skor H&M.

Om barnsakerna.

När vi köper grejer till bäbisen.
Som i går en bilbarnstol (fast man säger tydligen nuförtiden babyskydd, vilket jag vägrar för ett skydd kan vara så mkt, en bilbarnstol inget annat än en stol för barn och man har den i bilen).

De i affären pratar säkerhet och smidighet.
Och jag; Finns den i andra färger?

Men vadå det är viktigt.
Att man har färger man gillar jag vägrar se det som ytligt.
Det handlar om estetik och lite mer av den och vardagen blir finare.

Om nästa modereportage.


Ja ni ser ju.
David nära kanten och modellerna i tjusiga färger.

I morgon får man se ännu mer.

2009/07/22

Om barnkläder från utlandet.

Samma vän som gav mig goda kakorna i vackra asken.
Har även varit i Italien och inhandlat.




Fina vita kläder till bäbisen.

Enkla och med vacker mudd och lapp.
Mkt fina.

Om modereportaget.



Det är så många vackra färger jag längtar.
Till på fredag då jag kan visa er mer.

Om arbetsställningar och fina färger.



Det var länge sedan jag kunde sitta vid skrivbordet.
Magen är i vägen och jag får en konstig vinkel på ryggen som leder.
Till ännu mer smärta.

Därför har vi flyttat in den stationära datorn till soffan.
Då kan jag dessutom sitta med benen utsträckta framför mig.
Och tangentbordet på en kudde i knät.
Så svullnar inte fötterna lika mkt.

Jag har även köpt två blusar i två färger.
Två knepiga färger kan många tycka, den andra är 90-tals-senapsgul och jag älskar det.
Det finns inget finare än svåra färger.
När man klarar av att bära dem.
Jag hoppas jag gör det nu ska jag skicka in en text till tidningen hej då.

2009/07/21

Om vänner.

Det är fint att ha vänner som åker ut i världen.


Och kommer hem med en del av den till mig.
Den här gången en fin bit av Paris bara asken är nog.
Jag tänker ha smycken i den sen.
När det goda är uppätet.

Om gårdagens fotografering.

I går fotade vi modereportage.
Eller David fotade, jag stylade.

Mest orolig var jag över att David skulle ramla över kanten.
Jag hade inte kunnat göra mkt för att hjälpa honom.
Möjligen bidra med några uppmuntrande rop i stil med:
Simma på!
Dyk efter kameran den har säkert klarat sig!
Där borta finns en stege den kanske du kan använda.


Mest nöjd var jag över att fotoassistenten hade modevett nog.
Att matcha reportagets färgtema.

På fredag kan man se mer av det men nu.
Ska jag gå och lämna tillbaka alla kläder jag lånat.