2009/11/30

Om en hemlig vigsel.




I lördags gifte sig två av mina vänner.
I största hemlighet jag fick dock veta det för några veckor sedan.
Eftersom Josefin ville ha hjälp.

Jag fick äran.
Att sminka henne.
Att föreslå brudbukettens utformning och innehåll.
Sy ett flor (som jag också föreslog, eftersom resten av Josefin inte skulle vara så himla brud:ig).

Buketten blev vit.
Eftersom Josefin var turkos och lite vinröd och senapsgul.
Den fick en lite diskret rosett av tyll som blev över.

Tyll fick även Ronnie.
I bröstfickan på kavajen.
Han behövde inte så mkt mer eftersom han har vackra tatueringar på armarna.
Men jag fick spraya hans lugg så att den låg still åt ena sidan.

Sen satt jag som på nålar resten av kvällen tills de kom förbi.
Vi hade gäster och ingen visste något.
När de kom backade jag in i vardagsrummet och Josefin slängde buketten åt mig.
Och alla: ?
Paus för andhämtningar och sen jubel och hurra-rop och champagneöppning (och idel smygtork av tårar från min sida).

Fint som snus jag får darr i hjärtat av lycka bara jag skriver om det.

2009/11/29

Om helgen som varit.



Vi har varit med varandra.
Torsten och jag.
Jag har fått vara den som ligger kvar i sängen med honom.
På morgonen när den andra föräldern stigit upp för att gå till jobbet.
Har jag fått vara den som inte går iväg.

Jag har kurat mig mot honom.
Gjort det jag kallar mammagrottan jag lägger mig i fosterställning och låter Torsten ligga.
I öppningen som blir när mina ben min överkropp och mina armar lägger sig runt.
Det är mysigt.
Han sover alltid en stund till då.

2009/11/27

Om vackra Alfta.




Jag är tillbaka nu.
Från Alfta.
Tävlingen var rolig men lite svår mitt lags uppgift var.
Att konstruera effektivt emballage till fasadfönster som inte bara gjorde frakten smidig.
Utan även minimerade rest av emballage hos kunden och gärna fick vara miljövänligt och hindra fönstrena från att skadas i den utsträckning de nu gör.
Vi vann inte.
Men vi hade himla bra förslag.

I Alfta färgade solen de vita husen lite gula.
Träden var vackra och luften klar.
Hade min familj varit med hade jag gärna stannat en dag till.

Insidan av översta huset.
Gästgiveriet.
Senare kommer bilder på det herreminje kakelugnarna tapeterna takmålningarna och ljuskronorna!

Om gamla bilder.



Jag undrar alltid vilka de var.
Vad de hade för drömmar, vad de gjorde sekunderna efter att bilden togs.
Samma kväll, vad åt de för mat?
Hängde de upp finklänningarna för att användas bara en gång till i livet?

Hur luktade det, hur var vädret?
Jag undrar allt sånt.
Särskilt när man ser bilder från samma plats man är på.
Samma stentrappa man just gått i.
Då vet man ju hur omgivningen såg ut någorlunda.
Man kan vara på exakt samma plats men ändå aldrig.
Riktigt veta.


Fotografi hängandes i foajén i Alfta Gästgiveri.

Om ett modereportage, om vinterjackor.


I dag går mitt senaste moderep i Arbetarbladet.
Tror jag? Jag har inte kollat tidningen ibland händer det ju att saker måste skjutas upp.
I tidningsvärlden.

Det handlar iaf om vinterkappor vi var ute i skogen.
Det var kallt.
Och mörkt, mkt mörkt.
Jag hade tänkt länka till det men det verkar inte ligga ute på webben än.
Kolla här vid tillfälle, kanske har de lagt ut det.

Nu fortsätter jag med tävlingen.
Jag har inte sovit sedan 06.30 i går.
Jag är trött, och jag kommer inte hem förrän vid 16.
Då måste jag pussa Torsten i minst en timme, hej då.

2009/11/26

Om frånvaro.

Hej.
Jag är på en 24-timmars-tävling.

Den är i Alfta jag klev upp halvsju i morse.
Och kommer att få sova först när jag kommer hem efter 16 i morgon.
Iik.

Men det blir intressant vi hörs.

2009/11/25

Om er.

Alltså.
Det här är ju så roligt att läsa att jag inte kan få nog.
Vilka härliga presentationer!

Jag önskar vi kunde ha en sån där träff i verkligheten men tills vidare är det fint nog.
Att fantisera om den, jag ser er framför mig.
Ni är så fina.

Om den oerhört onödiga påsen.


En så här stor påse.
I hård papp skickade H&M med.
I det stora stora paketet som hade varit mer lagom litet litet.
Eftersom det bara var ett armband jag skickat efter.
Ett litet litet dessutom.

Vad ska jag med den till?
Den har skickats från deras lager med post och tagit upp plats jag har fått hämta den på Konsum Söder och otympligt burit hem.
För att?
Slänga i återvinningen gud så irriterande.

Ps.
Armbandet är iaf fortfarande mkt fint.

2009/11/24

Om mina armband och om mina naglar.




Jag köpte ett litet litet armband.
Från Jimmy Choo-H&M-grejen via internet.
Paket kom och var.
As.stort bildbevis kommer senare.

Och mina nya naglar matchar mitt armband från Noa Noa.
Fantastiskt.
Matcha tills vi dör.

2009/11/23

Om vintern.


Den här dagen förra vintern.
Fast egentligen natten till i morgon om man ska vara riktigt petig.
Kom snön.

Jag förstår av morgonens facebook-statusar att snön har kommit igen.
Till norr.
De fick den redan för månader sedan, men sen höll den väl nästan på.
Att slaska bort lite olika, beror ju på var i norr man bor det är trots allt en större landsdel.
Än vad de på vädret på teve tror.

Jag hoppas snön kommer snart allt blir så vitt och ljust då.
Jag hoppas snön kommer sent allt blir så mindre blött vid flytt då.

Om mina kära läsare.

Jag har fått för mig.
Att de flesta som läser min blogg är kvinnor inte så många under 20 och alla med väl fungerande tänkande hjärnor.

Det är inte ofta jag skriver inlägg som ger något att reflektera över.
Men när jag gör det.
Kommer intressanta ord och tankar.

Ibland föreställer jag mig att jag samlar alla i ett rum.
Hur skulle det se ut vilka skulle vara där?
Från vilka delar av landet skulle alla komma ifrån, hur skulle alla vara klädda och vad skulle de (ni vi) prata med varandra om?

Om arkitektur, om vackra lampor.


Förritin.
Var till och med lamporna vackrare.

En lampa som sitter på väggen för att lysa upp åt dem som kommer.
I mörkret.
En lampa som sitter på väggen till ett magasin.
Blott arbetarklassen kom i närheten.
Vacker skulle den likväl vara.

Förritins arkitektur är lite som Whatalmawears slogan.
Every day is dress up day.

2009/11/22

Om en marknad att se fram emot.



Det var på tiden!
Ja det var det.

Julmarknader ger mig inte mkt.

Men den här marknaden.
Vintagemarket i Skrapan
kring jul.
Ger mig hopp om att något bra har blivit anordnat och jag inser dessutom att.
Jag inte behöver ta mig till Sthlm de sista helgerna.
För då bor jag där.


Jag undrar för övrigt hur länge de tankarna kommer att finnas kvar.
Efter att vi flyttat.
När man läser om något kul som ska ske och första tanken alltid är.
Jag är ju ändå inte där.
För allt (nej det är inte sant men ibland känns det så) är i Sthlm och jag är sällan där när det gör det.

Om skönhet.


Höjden av skönhet.
Måste ju vara att göra sig vacker med hjälp av något vackert.

Estée Lauder är mkt bra på att göra vackra höljen.
Till sina sminkprodukter.
Puderdosorna är som små smycken i sig.
Och läppstiften i deras klassiska hylsa.
I alla fall jag känner mig som en glamhollywoodstjärna från 40-talet när jag har sånt i min lilla väska.


Bilder från www.esteelauder.com.

2009/11/21

Om Nacka och om huspromenader.



I går tog vi en härlig promenad i Nacka.
Mina svärföräldrar bor alldeles intill en sjö och förbi den och genom Storängen gick vi.
Till Forum och sedan hem igen.

Det härliga med promenader i bostadsområden är.
Att man kan kika på alla hus.
På alla trädgårdar och på en bit av hur folk lever.
(Obs obs inte på ett obehagligt stalkeraktigt sätt.)

Jag hade min nya väska jag köpt på Coccobello.
Eller.
Jag ska köpa den, på måndag troligtvis kommer jag att gå dit och betala min skuld.
Den är i mjukaste läder och en praktisk storlek som rymmer mkt mammasaker.

2009/11/20

Om viktig info.


Skor kan bli billigare.
För nu är somliga länder less på skotullen och kanske redan till vår.
Är den ett minne blott.

Då blir skor billigare.
Men jag tänker att egentligen borde priserna kvarstå om det innebar att skotillverkarna.
I Kina Macao och Vietnam exempelvis.
Får bättre lön jag gissar att den är hutlöst låg.

Själv kan jag tänka mig dessa skor.
Från Clarks.
Billigare eller skapligt dyra, jag skulle gärna strosa omkring i vår med dem.


Bilder från www.clarks.co.uk.

Om en vacker byggnad.


En gång i tiden fanns det tre järnvägsstationer i Gävle.

En av de två som inte längre används.

Den tredje kanske inte ens finns längre?

Ligger på Söder den är så fin och fotovänlig jag måste alltid ta en bild eller två n
är jag passerar.

2009/11/19

Om framtiden och om tiden.



Skolan slutar den 18 december.
Det är en månad till dess.

När nästa vecka är slut ska jag ha:
- gjort en grafisk profil den innehåller 15 punkter varav rätt många faktiskt ganska tidskrävande
- gjort ett mode-rep
- formgivit två flingpaket, form färg och namn och sedan ha byggt en fysisk demo av varje paket
- varit med i en 24-timmars-tävling i Alfta
- bjudit på fikafest med kaffevinochkakor

Innan 12 december ska jag dessutom ha:
- rensat bland alla. Och jag menar verkligen ALLA. mina kläder
- packat hela lägenheten och tömt vinden
- allt annat som ingår i flytt, typ bära ut allt till lastbilen och skura alla rum
- målat köket och möjligen hallen och tapetsera vardagsrummet i nya lägenheten

Innan 18 december ska jag ha:
- gjort slutuppgifter i skolan
- gjort mitt sista moderep för Arbetarbladet
- sagt farväl till Gävle

Efter 19 december kommer jag att:
- sova.


Ps. Vad hände med tiden var det inte augusti typ i går?


Klänning, second hand
brosch, Noa Noa
soffa, svärföräldrarna men snart vår (hurra!)

2009/11/18

Om skola och om rutblus.


I dag ska jag redovisa en hemsida.
Jag är riktigt dålig på att göra hemsidor.
Inte på att tänka hur jag vill hur de ska se ut eller vad de ska göra.
Men att bygga dem i Dreamweaver och få allt att fungera.
Utan att först slita av mig håret.

Och så hoppas jag att jag hinner redovisa en annan uppgift.
För en lärare en redovisning jag haft redo sedan i september.
Men som alltid fått olika förhinder att genomföras.

Och sen.
Åker vi till Sthlm vi går på begravning men stannar även över helgen.
För att vara med familjen det kan man behöva lite extra mkt.
Just efter en begravning.


Rutblusen köpte jag förra året.
När Torsten som bäst höll på i lönndom att bildas i min mage.
Bilden är från samma tid den ryms inte på mig än men den är från H&M.

2009/11/17

Om snygga färger om bra affär.




Ibland bara måste man ju älska Dollarstore.

2009/11/16

Om modebloggsbloggen och om folk som inte läser modebloggar.

DN har en blogg.
En blogg om modebloggar den heter:
Modebloggsbloggen.

Där följer man en modeblogg i veckan skriver korta citat till diverse inlägg.
Hittills några ganska olika bloggar även om det innefattar det stora spektrumet mode.
Skulle jag inte lägga Hotspot och Foki i samma fack.

Inte helt oväntat är de som orkar kommentera av en helt annan åsikt.

"Jag skulle hellre läsa bloggar av folk som lever på existensminimum, folk som utförsäkrats, hur får de det att gå runt, vad shoppar de, än en massa ytliga "pappa-betalar"-modeshopaholics."

"Modebloggar är pesten av internet, nu sjönk DN ytterligare några meter ner i journalistiksjön, inte långt kvar ner till Aftonbladet."


Själv tycker jag att det är en ganska intressant idé.
Den visar hur olika bloggar om mode kan vara.
För det är så klart inte alltid pappa som betalar och även om jag själv kanske har vissa skov av köphysteri.
Kostar det mig sällan mer än 40 kr per plagg på loppis.

Den här diskussionen om hur mode inte ses som ett lika giltigt intresse som motorer.
Eller sport.
Eller någon slags teknik.
Den tänker jag inte ha för jag känner att jag här.
På denna blogg bland denna bloggs läsare.
Nog faktiskt bara predikar för redan frälsta.

Men jag önskar att de som orkade gnälla på den nya bloggen ändå fortsätter läsa den.
Så lyfts det förhoppningsvis fram bloggar som fortsätter vara olika varandra.
Och inte bara representera den där pappa-betalar-sidan.
Så kan de kanske börja förstå att mode är så mkt större och modebloggare.
Per automatik inte är helt körda i huvudet.

Om storbyrån i hallen.


Brosch, knapp, två ringar, bläckpenna, pillerask i mässing, två puderaskar Estée Lauder, säkerhetsnål.

Fyra broscher, Audrey Hepburn-knapp, två halsband, ett sameslöjdstennarmband.

Parfym Versace Chanel Chloé, puderdosa och.
En minifigur av förre fotbollsdomaren Pierluigi Collina.

2009/11/15

Om en utställning, om en klänning, och en flyttpackning och om en söt unge.





I går var vi på vernissage.
Vår vän Erik Rask har utställning på Länsmuseet bor man i trakten.
Ska man gå dit.
Och så kan man passa på att spana in två tjusiga kolorister vars verk ställs ut i rummet intill.
Torsten gillade så han tjöt.

Jag fann en klänning på Indiska den kändes härlig.
Men kort.
Mer om det senare.

Och när vi kom hem efter dagens promenad.
Efter dagens fika med kompis på museet.
Efter att ha gett Torsten mat i två omgångar försökt lista ut varför han inte var nöjd bytt blöja två gånger en bajs.
Lekt på golvet vyssat i famnen satt i stolen och gett prasselboken.
Efter det.
Packade jag första flyttkartongen en hel stor flyttkartong fylld.
Med saker från bokhyllan.
Det syns knappt.

I dagens Arbetarbladet kan man läsa.
Ulf Ivars historia det är alltid intressant.
Och söta flickan på bilden påminner mig om en av bröderna.
I det här söta syskonparet.

Om hösten.





Tända ljus på morgonen.
Gör vilken dag som helst lite mysigare.

Jag är trött.
Jag är less på att vara trött.
Jag är less på att säga att jag är trött.
I går sov jag i soffan en timme på förmiddagen.
Två timmar på eftermiddagen.
Jag är ändå trött.

Skolan tar mkt tid från mig tankarna på flytten ännu mer.
Har svårt att känna att jag är ikapp med marginal det är mer.
Som att jag bara springer strax bakom.

Nu ska jag skynda mig att äta frukost innan Torsten vaknar.
Han har redan ätit frukost.
Halvsex i morse snart vill han ha mer.

2009/11/14

Om en klänning den sticks bara lite.



Morgonen efter bilden togs.
Gjorde jag ändå ett graviditetstest jag trodde sannerligen inte att jag var det.
Eftersom jag trodde att dagen innan bjöd på mens.
Men sen slutade den lika snart som den kom och jag tänkte hm.
Mellanblödning?

Sju på morgonen och jag hade slängt instruktionen var tvungen att googla med bultande hjärta.
Och pirr ända ut i fingerspetsarna.
Sen hoppstudsade jag in till sovrummet, skuttade ner i sängen och kröp intill min sovande käraste.
Och viskade orden och han blev klarvaken, sa.
Nähä äresant! och sen kramades vi och fnittrade.
Och började fantisera.


Klänningen köpte jag samma dag som kortet togs.
40 kr på Ria.
Den sticks men bara lite jag är störtkänslig för sticks.
Får till och med röda prickar av kashmir.
Men den här går bra.

2009/11/13

Om tjusiga skådisar på Diggiloo nej jag menar Doobidoo.


De är tjusiga i kvällens Doobidoo.
Jessica (alltså jag menar Cecilia) Frode och Rikard Wolff ja jäklar.
Vad tjusiga jag tycker att de är.

Om när saker kommer till rätta och om när saker kommer fram.



Och för att fortsätta i den positiva återfunna-saker-andan från i morse.
Den blå rosetten.
Som jag förlorade i höstas den kom faktiskt tillrätta redan dagen efter.

Fina Alexandra hade hittat den utanför Spegeln.
Och fina Alexandra tänkte att den nog tillhörde mig.
Jag har bara glömt visa och hurra högt även i bloggen.
För det ska ni veta.
Jag har gjort det i verkligheten det tyckte jag var på sin plats.

Jag vädrade kläder.
Jag återfann broscher.
Inte som varit försvunna direkt men som jag kanske förlagt i minnet.
Att jag ens äger.

Fina.
Både ihop och för sig.

Om Choo-kollektionen, om var den finns.



Kollektionen kommer att finnas på nätet.
Och i följande städer/butiker:

Göteborg:
Kungsgatan 55-57
Östra Nordstan

Malmö:
BK-huset

Stockholm:
Drottninggatan 56
Gallerian
Hamngatan 22
Kista Galleria
Sergelgatan 1
Täby centrum

Uppsala:
Svartbäcksgatan 4


Bild från hm.com.

Om onsdagens lycka.


Mötena gick bra, personerna var trevliga.
Ett positivt besked på en gång, det andra beskedet kommer sen.

Min lillebror höll mig sällskap vi fikade och lunchade och promenerade.
Som bara vi k
an göra (det slutar med blåsor på fotsulorna).

På en parkbänk längs med Karlavägen alldeles mitt emot.
Laura Ashley.
Jag skulle packa om min tunga väska jag öppnade ett fack.
Och där låg vita handskarna!

Skolan ringde de tänkte att jag som en av fyra ur klassen.
Skulle passa att delta i en tävling det kom väl till pass jag behöver känna mig bra nu.
Att andra tycker att jag är bra på det jag gör.

Bussen hem var varm och glest befolkad jag lyssnade på Stil i P1.
Och fick gåshud av välbehag från elementets hetta mot benen.

När jag kom hem blev Torsten glad.
Riktigt glad.
När jag sa bu och pruttade lite med tungan mot mina läppar skrattade han.
Högt för första gången i sitt liv.
Lyckan i min kropp av det ljudet har jag aldrig tidigare upplevt.
Det går aldrig beskriva.

Onsdag var en bra dag.
Fredag blir nog fin den med, jag och Torsten har mysdag pappan jobbar och jag håller mig ifrån jobb.

2009/11/12

Om min gröna kappa och lite till.



Den här dagen för ett år sedan.
Gladdes jag åt min gröna kappa från Kokkola och en läsare.
Hade just varit i Kokkola.

Jag hade även en gammal kofta från Gudrun Sjödén som jag övertagit.
Eller bara tagit?
Från min mamma och gröna strumpbyxor och en grön klänning.
Den senare från Noa Noa.
ALlt annat utom strumpbyxorna second hand.

Och den här bloggen förvandlas sakta från en modeblogg till en livsblogg och jag försöker lura er alla.
Genom att publicera årsgamla bilder.

2009/11/11

Om ett magasin, om ett bra initiativ.

Kulturkollektivet Bakteriekultur gjorde ett magasin.
Samlade skribenter och illustratörer, författare och konstnärer.
Och jag.
Och bad oss reflektera kring nostalgi.

Resultatet kan man hitta på olika kulturinstitutioner.
I Gävle.
Och min text.
Kan man till dess läsa här:




Det var något med tummen.
Det är det fortfarande.
Hur kan så mycket trygghet rymmas? I en tummnagel.
Min mammas händer ger mig tårar i ögonen av kärlek. Av minnen från barndomen inte alla nödvändigtvis bra men alla. Alltid. Med mammas händer som ett lugnande centrum.
Jag vill hålla i dem fortfarande både mentalt och fysiskt vill jag hålla i dem. Jag gör det också men aldrig blir det nog. Jag får aldrig nog.

Jag har sett det även hos min syster hon har precis likadana händer och fingrar och naglar. Som min mamma.
Hon har tre barn och länge har jag kunnat se hur tryggheten ärvts och lever vidare i hennes händer. I hennes fingrar.
Jag undrade ett tag om det hade med deras utseende att göra. Naglarna ser ut på ett visst sätt, de håller tummen på ett särskilt sätt.
Deras händer är lika i formen jag har alltid trott att jag aldrig skulle få riktiga mamma-händer. Likadana som min mammas händer. Att mina barn jag skulle få i framtiden aldrig skulle. Inte på samma sätt som jag fått. Uppleva tryggheten i mina händer i mina tummar ända ut i mina naglar.

Sen dog min mormor.
Min mormor. Dog.
Det var redan förra året hon dog innan jag blev gravid jag hann aldrig få berätta. För henne det jag så länge längtat efter att få berätta.
Jag började tänka på generationsskiftet som hade hänt i min släkt det gav mig en ny slags sorg. Jag sörjde min barndom.
På släktmiddagar skulle jag numera. Även om jag kanske borde ha varit det för länge sedan. Inte vara ett medföljande barn. Utan en i den vuxna skaran, en av de som fixar maten och borden och allt som ska fixas vad hör till släktmiddagar ni hör jag vet inte ens hur ska jag vara redo redan?
Jag fick en stor klump i halsen jag kunde inte tänka mig. Att jag skulle kunna träda in i min mammas roll den som hon alltid varit under min barndom. Att jag var tvungen lämna min plats i förmån för alla syskonbarn och att hela den kärna av morbröder och fastrar och kusiner. Som min släkt bestått av nu var på väg att göra nya kärnor, där syskonen var vuxna föräldrarna gamla och nya barn skulle bli kusiner med varandra och ha släktmiddagar och kalas.

Men det är tomt efter mormor och jag behöver fortfarande känna. Tryggheten i min mammas tummar i min mammas händer hennes vänliga fingrar, skyddar när det behövs.
Kanske är det känslan av att flyttas upp ett steg på den där familjestegen.
Mormor är borta mitt barn fyller på nerifrån.
Längden på stegen blir konstant och lite ligger kanske oron. Sorgen och ensamhetskänslan och den plötsliga saknaden av barndomen. I att jag påminns om att vägen till den högsta pinnen på stegen inte är så himla lång egentligen.

Men jag ser det nu. Sen han kom ser jag det lugna i min mammas händer i mina egna händer.
När jag skymtar dem i en spegel eller när de fångas på ett fotografi.
Jag har fått tryggheten i tummnaglarna jag har fått.
En mammas händer.
Med mitt barn i mina armar. När mina händer håller runt hans lilla kropp och mina tummar, antingen den ena eller den andra stöder hans huvud. Då är det min mammas händer jag ser.
Då är det trygghet ändå även fast det inte är jag som får vara barnet.



Ps. Jag är i Sthlm i dag.
Pps. På intervju för praktik.
Ppps. Iiih.

2009/11/10

Om två av mina vackraste skor.



I söndags sa jag adjö.
Till två av mina favoritskor.
För att jag inte längre kan ha dem för att.
Mina fötter blev bredare när jag bar Torsten.

De fick åka med min kusin det känns alltid bättre.
När man vet att saker stannar i släkten.
De kan man alltid besöka.