2013/03/10

Om tips på sängkläder.

Hej!
Fina sängkläder på ellos.se, (vill så gärna tipsa att det får mig att bryta bloggtystnaden).




Här och här.

2013/02/13

Om loppisen 2 mars.



Alla ni, det börjar närma sig!
Loppisen.
På lördagen den 2 mars, 11–14, är ni välkomna hem till mig.
Kaffe och kaka och loppis. Ta gärna med en vän!

Och anmäl er väldigt gärna på facebookeventet här, då kan jag lättare se ungefär hur många jag ska vänta. Så att kaffet räcker!

2013/02/10

Om ettåringen.


I dag fyller han ett år, vår Kaj.
Han har börjat gå, han blir gladast av Torsten, han jamar som en katt och gör en särskild grimas när han tycker att det är synd om honom.
Han klättrar väldigt snabbt upp på höga pallar och stolar och skohyllor.

Som mamma är jag nostalgisk. Tänker på dagen som var för ett år sedan, allt som vi hade gått igenom. Jag och Kaj. Han kämpade på insidan och jag kämpade på utsidan.
Jag har alltid haft svårt att säga rätt födelsedag för mina barn, eftersom jag tänker på dagen det börjat och det har båda gångerna varit datumet före födelsedatumet.

I går kväll för ett år sedan låg jag i soffan och vågade inte berätta att det hade börjat kännas som förvärkar, iom rädd för att jinxa. Och jag lät min man sova ostört för om det var dags för förlossning var det bäst om han var så utvilad som möjligt.
Jag stod i duschen och andades, höll mig mot dörrkarmar och böjde mig över vardagsrumsbordet och vaggade.
Jag ringde Förlossningen för att bara säga "hej, jag ringer nog tillbaka om några timmar", men hon sa kom in nu på en gång, och när jag kom in var jag åtta cm öppen "heja, bra jobbat, du har kämpat på bra hemma" tack tack man suger åt sig beröm inför stunder som förlossning.

06.10 kom Kaj, 18.30 satt vi i soffan hemma och åt pizza.
I dag är det kalas.

2013/01/14

Om en sluten stödgrupp.

Jag har en stödgrupp på internet.
Jag blev inbjuden av en vän. Grundidén är att föräldrar stöttar varandra och att man får skriva av sig om sånt som är så jävla svårt och så jävla frustrerande i rollen som förälder.
Man får skriva om såna saker som inte alla klarar av att läsa. Såna saker som gör att vissa tror att man inte vill ha rollen som förälder längre. Ibland måste man bara få gnälla.

Stödgruppen har blivit mer än bara några anonyma föräldrar – de är mina nya vänner.
Vi får utbyte av varandra på så många sätt. Den har varit min styrka i alla dessa ensamma och trötta timmar man har som föräldraledig, när man är för trött för att orka åka iväg och möta en vän även fast man vet att mötet skulle pigga upp en lite. Eller för nedstämd och nedsölad i snor/mat/whatever för att ens vilja visa sig utomhus. Eller på natten när man matat bäbisen och sen kollar till treåringen och sen, trots att man är så jävla jävla trött, ändå ligger och vrider och vänder i sängen och bara kan inte somna om pga x antal orosmoln i hjärtat.
Då har jag gruppen.

Tack gruppen.

2013/01/06

Om 2012.

Folk sammanfattar sina år, jag tror att jag ska undvika, mitt känns mest så här:
Födde son, var hemma, lämnade och hämtade på förskolan och mådde jävligt dåligt.
Plus blev av med jobbet.

Önskelista för 2013:
– må bättre
– bli av med gravidkilona
– få jobb på ställe som ej luras och myglar

Tack på förhand.