Om Bottega Veneta.

Peppes bodega.
Jag tänker det varje gång jag läser Bottega Veneta.

Min plan var i alla fall att hitta en riktigt färgglad väska.
För jag tittade ut och vädret såg ut att kräva något extra.

Det här väl den mest färgsprakande av de jag fastnade för.

Väska från Bottega Veneta.

Bild från www.net-a-porter.com.

Om Miu Miu.

Jag vet inte varför jag gör det.
Men jag gillar dem väldigt mycket.

Trots, för inte tack vare väl?, att de ser ut som något Cher skulle haft på sig på 80-talet.
Särskilt den övre.
Och för att jag tänker mig att de skulle vara väldigt snygga tillsammans med en svart enkel klänning.
Enkelt, svart, inget märkvärdigt.
Men så tittar man närmare och bara
Maaah! Väskan!

Svarta 80-tals-Cher-väskor. Miu Miu.

Bilder från www.net-a-porter.com.

Om Roberto Cavalli.

Men Robban, tänker jag.
En sådan sober och diskret väska du designat.
Det var verkligen inte likt dig.

Roberto Cavalli kan inte hålla sig. Svart
väska med djurmönstrat foder.

Men så ser jag fodret och det är precis Roberto Cavalli.

Nej nej, djurmönster.
Jag är inte helt emot det.
Som foder på en annars helt svart väska blir det mkt... intressant? Snyggt?
Överraskande och upplyftande.

Bilder från www.net-a-porter.com.

Om fredag och om regn. Om snö också. Och om radio.

Ja.
Jag lever som jag lär.
Om jag nu lär någon.
Men jag lever som jag predikar.

Det där med allt i samma kulört.
Lite svag för det just nu.
Särskilt mörka novembereftermiddagar med regn OCH snö.
Då passar det att skrika grönt så att hela stan vaknar.


Snart ska min katt prata på radion.
(Alltså min katt, det är min älskling, min sambo, min fina pojkvän. Jag har aldrig kallat honom katt tidigare vet inte vad det är med mig i veckan jag kallar folk för katt till höger och vänster.)

Men snart ska han i alla fall prata på radio.
Om mode.
Jag har lärt honom allt jag kan och hänvisar han inte till sin källa så blir det.. ja, inte smisk, för jag slåss inte.
Men nåt blir det.
Sanna mina ord.

Om en leopard i husvagn, om Cavalli för H&M..

Man läser det här.

Om inspiration till min syster.

Som har varit mammaledig väldigt länge nu.
Och om några månader ska börja jobba igen.

Hon påstår att hon inte har något att sätta på sig.
Och jag vet precis vad hon menar.

Så lite inspiration.
Till henne och andra beundransvärda mödrar som inte hinner, kan, orkar.

Enkel stickad klänning med motveck framtill, Ellos.
Strumpbyxor från Lindex och knästrumpor från H&M.
Låga skor från Ellos. Enkelt och arbetsvänligt
utan att vara allt för tråkigt och beiget.

Mörkgrå kjol och mörkblå blus med knytkrage,
Ellos. Varm grå kofta, även den från Ellos.
Knallblå leggings lyser upp. Att föredra:
knallblå strumpbyxor, så lyser det snyggare.

Om man väljer kläder i svart och grått.
Så kan man använda dem ofta och förnya med färgglada strumpor istället.
Smart. Billigt. Och man behöver inte tänka så mycket.

Och tro för allt i världen inte att jag förespråkar leggings.
Men det var en så snygg färg.


Bilder från www.ellos.se, www.hm.com, www.lindex.se.

Om irritation.

Jag irriterar mig.
Och jag vet inte om jag irriterar mig mer över det faktum att jag irriterar mig.
Över det faktum att jag glömde en sån sak för det är inte så viktigt.
Antar jag.

Ja visst jag sågade den.
Det var inte mycket som var snyggt.
Men det innebär inte att jag inte ville ha kråsblusen.
Guldklänningen också naturligtvis, men den passerade priset för vad jag betalar för H&M-kläder.

Och jag hade varit på studiebesök på tryckeriet.
Och kom hem i lagom tid mitt i natten.

Ändå missade jag totalt online-shoppingen på Cavallis kollektion på H&M.
Men jag bryr mig inte.
Helvete.
Nej.
Inte.
Jag bryr mig inte.

Om förtydligande.

Somliga fattar inte vad jag menar.
Jag tror jag antar för mycket att saker säger sig självt.

Därför.

Instruktionsblad till nedanstående inlägg angående Christian Diors höst- och vinterkollektion av Galliano:
- Samtliga bilder är från samma modevisning.
- Ja, den svarta dräkten hör till samma kollektion som den hysteriska barock-klänningen och de lila pufftygerna.
- Färgskalan? Ingen direkt röd tråd eftersom i princip alla färger finns representerade.
- Som om alla kläder inte var nog så kommer kläddesignern och visar med sitt eget klädval att allt han skapat förmodligen är en stor ansträngning i återhållsamhet för egen del.

Hmm. Det var nog allt.
Det var vad jag ville påpeka så humoristiskt men jag gjorde det väl för subtilt.
Nästa gång ska jag skriva ut haha och göra smileys.
Nej jag skojar.
Något sådan skulle aldrig falla mig in. Haha : D *ler* (gud jag kräks)

Om CD A/W 2007-8 COUTURE, I

Galliano's senaste skapelser. Couture-kollektionen höst/vinter 2007-8.

Han börjar rätt lugnt.
En snygg 40-talsinspirerad dräkt.
Diskret men ändå lite extra.
Vacker skärning.
Tidlös och sober klänning med kvinnliga linjer och subtila detaljer i grått.

Bilder från www.vogue.co.uk.

Om CD A/W 2007-8 COUTURE, II

Sen händer det nåt.
Galliano verkar ha svårt att bestämma sig.
Vad ska han välja, han vill ha med alla tidsepoker.
Lite 60-tal, lite barock och lite tidigt 1900-tal.

Och han är konstnär och excentrisk så han tänker: KÖR.




Bilder från www.vogue.co.uk.

Om CD A/W 2007-8 COUTURE, III

Det verkar ha varit en lång natt för Galliano.
Det verkar som han tutat i sig rödtjut.
Eller något.
Barocken tar ett stadigt tag i vissa klänningar.
Men en bit av italiensk medeltid vill tydligen också vara med.
Och Galliano säger: Kör.



Bilder från www.vogue.co.uk.

Om CD A/W 2007-8 COUTURE, IV

Sen är det svårt att överträffa barock romantik och halva 1900-talet i sin final.
Men Galliano kan.
Även om publiken riskerar att bli blind.

Var hämtar du din inspirationen ifrån, Galliano?
Feberdrömmar?
Botten av glaset?
Mm?



Bilder från www.vogue.co.uk.

Om CD A/W 2007-8 COUTURE, V

Men så kommer han själv ut och man fattar.
Aaah.
Det var han själv som var inspirationen?
Eller tutar han fortfarande?


Bilder från www.vogue.co.uk.

Om att skona mig.

En trend jag hoppas dör i sin linda.
Är denna.

Aldrig förr skulle väl urinvägsinfektioner florera så.

Om second hand.

Jag är inne i en stor våg nu igen.
Av second hand.
Gammalt.
Vackert.
Ni vet.

Nya plagg intresserar mig inte.
För tillfället.

Idag mötte jag bitterheten.
En kvinna som säger "Nå vad tycker du" och det är ingen fråga.
För kappan hon har på sig är helt underbar.
Lång och figursydd i svart redigt vintertyg och med diskret vacker pälskrage.
Ärmarna har ett veck-arbete värdig Helena Hörstedt.
Och hon fann den före mig.

GE MIG DEN DEN ÄR JU MENAD FÖR MIG det är jag helt övertygad om.
Även om det kanske inte ens är så.
Jag sneglade på henne hela tiden, vakade varje steg hon tog.
Sen har hon mage att komma tillbaka och säga "Du behöver inte en kappa då?" men den hon syftar på är sin egen jacka i något slags vindtyg från 80-talet och silveröljetter och dragsko och jag vet inte vad mer.
Mitt hjärta hann ju fladdra till över möjligheten till den vackra.

Det är så bitterheten gör med oss.
Med mig.
Second hand-bitterheten.

Jag hoppas hon älskar den lika mycket som jag hade gjort.
Som jag redan gör.

Om bra att ha.

Långa handskar.
Kanske använder man dem inte särskilt ofta.
Men den gång man behöver ett par blir hela klädensemblen så fulländad att det vore dumt att missa chansen genom att inte äga ett par.

Därför har jag införskaffat ett par pärlvita sådana.
Att utöka min samling med, tidigare bestående enbart av ett par svarta.



40 kr på Kupan i Bollnäs.

Om hattar.

Hattar ser man alldeles för lite av.
Mössor, absolut.
Och baskrar mer och mer de senaste åren.

Men hattar.
Borde man verkligen använda oftare.

Vackra 20-talsinspirerade hattar i filt, från NeNe.

För egen del förklarar jag det knappa hattanvändadet med ett alldeles för stort huvud.
Och en alldeles för stor frisyr.

Raka pagefrisyrer trivs helt utmärkt i 20-talshattar.
Och alla frisyrer utom min passar nog i alla slags hattar.


Bilder från www.neneshattar.dinstudio.se.

Om halloween.

Ska det verkligen firas?
Jag menar, så som man firar det i Amerika?

Alla helgons dag är ju så mycket vackrare.

Om man nu ändå tänker halloweena sig.
Är egentligen det enda man behöver.
För att vara riktigt skräckinjagande.
Jag menar så där så att alla bara skriker ut sin fasa och kastar sig från broar för att undslippa ett möte.
Detta.
Eller valfri modell av sådan.

Om skor. Om röda. Snygga?

En kompis visar mig ett par skor.
Varför tycker jag de är snygga egentligen?

De ser ut som det billiga jackfodret man fick använda på syslöjden i fyran.
Och den där korta guldlänken?
"Hej detta är glamour jag lovar det såg jag i en Ellos-katalog."

Men jag gillar dem verkligen.
Vore helsnyggt till min alldeles för svarta vinteruteklädsel.

Röd stövel med guldlänk, av märket Sugar.

Bild från www.shoes.com.

Om skor. Om brons. Snygga.

De här däremot.
Vet jag precis varför jag tycker är snygga.

Det är för att de är i guldig brons.
Och i metallic.
Och fina runda tår och platta sulor.

Drömskor från Sugar.

Bild från www.shoes.com.