Om en helt meningslös sak i serieformat.

Var så goda.
För kvällslektyren nu är det bara att släcka lampan och knoppa in.

Om ett skärp.

Ett skärp till en fin klänning.

Som jag köpt på second hand i Bomhus.

Art deco-mode, sjätte inlägget.

Under 1920-talet blev det mer populärt med sport.
Och fyllda av den goda smaken som de var.
Fick det sin reflektion även på sportkläderna.

Jean Patou var den första designern att kombinera den nya andan av bekväma men fortfarande eleganta kläder.
Genom att kombinera jersey med de strikta linjerna av krigsklädernas stil.
Han gjorde även den vita ensemblen med orange hårband (bilden) till tennisspelerskan Suzanne Lenglen som hon bar på Wimbledon 1922.
Hon blev den första sportikonen som gjorde reklam för en sportplagsskollektion.

Bilden:
Tennisklänning, vitt och grönt linne, England cirka 1925.
Suzanne Lenglen, Wimbledon juli 1922, i en Patou-klänning.
Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om svettband och om opera.

Jag har ett vackert hårband.
Ett svettband om man så vill.
Det har fina pärlbroderier och det syns inte men tyget har blommönster i väven.

I dag ska jag sjunga opera.
Jag ska sjunga på svenska och på italienska och på tyska och på latin.
Och jag ska sjunga snabbt och jag ska sjunga högt och det är så roligt att jag tror jag spricker.

Om folk som röker och om det praktiska med en scarf.

Ibland på tåget som jag åker varje dag.
Finns det personer som inte klarar sig utan en cigarett hela resan.
Som hoppar ut på stationerna och röker så långt de hinner på cigaretten.
Och sedan.
Oet här är det vidrigaste av allt när det kommer till rökare.
Sparar återstående cigarett till någon annan gång!
I paketet.
I fickan.
I tågvagnen så att alla tvingas sitta i stanken av en sparad cigarett.

Bara för att man är rökare är det ingen mänsklig rättighet att få röka precis vart som helst och när som helst.
Att få tända en cigarett när man står i en trång busskur
(och det regnar så ingen vill stå utanför och bli blöt).
Att få tända en cigarett på tågperrongen
(och låta alla runt omkring andas rök istället för frisk morgonluft).

Är det inte mer av en mänsklig rättighet att kunna gå utomhus utan att behöva stinka av någon annans rök?
Att kunna ta sig till jobbet/skolan varje dag utan att må dåligt av någons extrema röklukt?

Jamen visst rök om ni vill jag är inte emot rökare i allmänhet.
Det är bara de som röker så mkt att alla andra tvingas in i deras rökande jag har svårt för.
Jag tycker att det är ett väldigt oartigt beteende.

Scarf second hand (kommer väl till pass när vagnen stinker fimp)
Mustaschbrosch Dada's Diamonds
Jacka Noa Noa
och en skymt av klänning från second hand.

Om kläder som är vackra.

Det finns en sida.
Där jag vill ha ungefär samtliga kläder.

Det är gamla kläder och det är vackra kläder och inte helt förvånande är det många klänningar jag faller för.

Snart ska jag till en vän och tjejja lite.
Dricka lite vin och sitta i soffan och uppdatera oss om varandras liv.
Förmodligen en massa tända ljus och sånt också.
Vänskapsromantisk fredag, fantastiskt.

Bilder från www.antiquedress.com.

Om arbete.

Jag jobbar hårt hinner inte tänka mode.

Men detta kan jag konstatera:
- Sex and the city verkar få en uppföljare på filmen.
- Om inte ens en vecka släpps Comme des Garçons H&M-kollektion (är den mer hypad än fin?)
- I morgon kan man gå på modevisning på Goya (i Gävle).

- Och nu måste jag fortsätta arbeta det handlar bland annat om bilderna nedan
Tänk hur hiphopare såg ut på 80-talet först skrattar jag lite men sen.
Tycker jag fan de ser riktigt tuffa ut.
(Minsann, lite mode lyckades jag ändå klämma in i hjärnan.)


Afrika Bambaataa, vissa säger att han är hiphopens gudfader.

Om min morfar, i svart och vitt.

Min morfar.
En pop-pojke.

Han var lurig och skojig man visste aldrig vad han skulle hitta på.
Han lyfte upp mig och min storebror på ett vitrinskåp.
Alltid när vi kom, han låtsades alltid glömma bort oss.
Vi ropade morfar vi är här och i skräckblandad förtjusning fann vi oss i att få sitta så högt upp och övervaka alla de vuxna kring köksbordet.


När han had skutte en älg.
Skar han av tungan och kom in med den i munnen och låtsades att det var hans egen.
(Hur kan man göra det utan att ens kräkas? Det blev i alla fall total kalabalik.)

Min syster berättade om när hon och vår yngsta moster brukade åka med morfar i bilen längs skogsvägar.
Och han sa att de skulle hitta slutet av regnbågen och så fick de peka åt vilket håll han skulle köra.
Fram och tillbaka hit och dit, han gjorde tvärnitar och u-svängar och jagade regnbågen.

Han var fin min morfar han luktade skog och läder och diesel och i stugan låg han alltid närmast kaminen och satte fart på elden så att ingen behövde vakna till kylan.
Jag kommer fortfarande ihåg när man skulle klättra över hans säng.
(Stugan var liten och sängarna hade han byggt så att vi kunde ställa ut dem över hela golvet och sova alla i samma rum).
Då kunde vad som helst hända, min morfar var så glad och skojig och måste verkligen ha älskat barn.

Han dog när jag var tre, jag kommer fortfarande ihåg allt som hände.
Vi var i stugan och han hade hämtat hundarnas matskålar uppe i bilen.
När han kom innanför dörren sjönk han ihop på golvet och alla trodde att han lurades.
För han gjorde ju så ofta det.
Men han lurades inte och min pappa och min morbror fick ta skotern och köra honom till närmsta sjukhus men det låg flera flera mil bort.

Mormor tog oss barn in i köket för att visa oss hur en vedkamin kunde fungera.
Att man kunde ta bort ringarna för att få större hål ner till elden och jag förstod inte varför hon skulle visa oss det just då.
Och köksbänken var precis så hög att jag kunde se över den om jag sträckte på mig och utanför fönstret såg jag pappa och min morbror köra iväg med skotern och gulpulkan.
Med morfar de försvann i mörkret det var 1982.

Om olika nyanser av grått.

I dag är det dimmigt ute.

Riktigt dimmigt, när jag klev upp såg jag inte ens hela parken.

Allt blir så vackert i dimman, man kan skippa vaselinet på linsen och bara fotografera konstnärliga bilder på löpande band.

Snart har jag prov i korrekturläsning.
Jag kan inte komma ihåg sist jag hade ett prov.
Inte hemtenta inte uppsats inte essä utan prov.
Läsa lära sig sen sitta ner under begränsad tid och se hur det går.

Om mina kläder.

I dag har jag på mig.
En tunn blus den är från Indiska en stickad "vest" (vad heter det egentligen på svenska?" den är från Noa Noa.
Och så har jag en kär gammal kjol den är ur bild.

Jag gillar blandningen av skirt och grovt.
Blusens sköra mot det stickade grova.

Om bio och om min bokhylla.

I kväll var jag på bio.
Med min allra finaste älskling han skulle recensera åt tidningen.
Det var bröderna Coens senaste och den var bra för den var inte som andra filmer.

Jag har arbetat hemma hela dagen och klädde mig därför enkom för bion.
I mjuk klänning och bekvämlighet framför annat.
Okej nästan.

Dessutom har jag en träfågel i bokhyllan.
Den suckar efter blommorna och bladen på Jane Austens Emma och på Carolina Söderholms Svenska formgivare.
Stackarn.
Helt förgäves.

Klänningen från Noa Noa och mkt urringad.
Därav:
Blus från second hand-butik, för att skyla klykan.

Om art deco, femte inlägget.

Det som inspirerade nästan mest runt 1920.
Under den här härliga tiden av art deco och Paris.
Var de 150 000 flyende ryssarna som ville komma undan bolsjevikernas revolution.
De flesta kvinnorna fick tack vare sina sömnadskunskaper arbete på stora couture-hus.

Traditionella rysk brodering blev mkt populär.

Vissa ryska emigranter öppnade sina egna modehus, och introducerade genom detta element av traditionell ryskt mode till Europa.
Även om det mesta var grundat i nostalgi och kanske inte direkt avspeglade precis hur man såg ut i Ryssland.

Det ryska sättet att blanda material blev populärt, exempelvis att använda sig med av päls i kläderna.
Och brodera klänningar blusar och aftonkappor.
Kanta dem med päls.

En ny siluett kom också.
Man anammade den broderade ryska tunikan som bars av män (kosovorotka) och bar den över längre kjolar.

Redan 1925 hade stilen ändrats och den ryska folkloren fick lämnat plats åt sportkläder och med sobra kubistiska stilar.

Bild: Från La Gazette du bon ton, 1922.
Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om en utmaning.

- Länka till den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
- Berätta sju saker om dig själv, alldagliga som knasiga.
- Utmana sju stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Jag börjar med punkt 1; Fina Lotta på fina Drömma utmanade mig.
Men på punkt nummer tre faller jag.
För utmana är jag dålig på, ofta har alla jag läser redan gjort den och jag vill inte gärna tränga mig på.
Så jag gör utmaningen och tycker det är bra nog.
För listor är roliga.

1. Jag har spelat tvärflöjt i tjugo år, jag var riktigt duktig en gång i tiden (den tid när jag övade fem timmar om dagen).

2. Jag har ett ärr på hakan från när jag skulle hjälpa pappa byta däck när jag var kanske fem?
Och han sa "lägg inte däcket på det andra däcket Joanna" och jag la däcket på det andra däcket.
Och halkade i gruset och landade med hakan på en av de där stora muttrarna i mitten av däck vi fick åka till akuten och sy.

3. Jag har jobbat på Norrlandsoperan, jag var korist.

4. Jag är väldigt stark och mkt bra på att flytthjälpa.

5. När jag var liten ville jag bli polis alternativt militär alternativt brandman.

6. Jag flyttade hemifrån när jag var 15 (fast jag fyllde 16 bara ett tag efter) och jag längtade mig sjuk efter min mamma varje dag.
Det har blivit lite bättre nu.

7. När jag var 22? Nåt sånt. Flyttade jag till Kanarieöarna med en veckas varsel.

Bild från boken Hattliv, text och foto Ylva Elzén.

Om silver.

I dag matchade jag mina silvriga hårstrån med.
En silvrig brosch (Dada's Diamonds).
Ett par silvriga strumpor (Noa Noa).

Jag undrar hur många det var som såg detta.
Och tänkte men guså genomtänkt och matchig hon är.

Om art deco, fjärde inlägget.

Sen tyckte man ju himla mkt om det exotiska på 20-talet.

Art decon lät sig inspireras av ryska baletten, djur och blommor från Kina och Japan.
Forna Egypten, Afrika, och klassiska ryska motiv.

De kinesiska motiven användes ofta på aftonkläderna, pyjamaser i silke och dyra broderade dansklänningar.

Mot mitten av 20-talet blev de afrikanska och egyptiska mönstren mer stiliserade.
Och användes gärna av avantgardisterna.


Bilden:
Jacka med pärlbroderade egyptiska motiv, fyrkantig form men med rund halsringning.

Bild och fakta från Art deco fashion av Suzanne Lussier.

Om puffar.

I dag bar jag puffärmar.




I tre lager det blev väldigt puffigt och jag kände mig lite som.
En amerikansk rugbyspelare.


Allt: från Noa Noa
(Vi gillar Noa Noa mkt på den här bloggen.
Och med "vi" menar jag naturligtvis.
Jag.)

Om vackra smycken.

I helgen bläddrade jag.
I en bok med vackra smycken den innehöll även bra tips om hur man bäst sköter om sina godbitar.

Känner mig inte helt främmande inför tanken att äga ett pärlhalsband med vackert spänne, som på övre bilden.
Eller emaljhänget i silver jugendstilen har alltid gjort mig knäsvag.

Om rosa.

I afton var himlen rosa.
Så där rosa så att man säger "amen komigen" när man ser bilder på den.

Den färgade allt rosa med ett sånt sken som gör att allt ser så vackert ut.
När jag var liten hade jag en period.
Där allt.
Och då menar jag allt.
I klädväg på min kropp var tvunget vara rosa.
En del av mig är sådan fortfarande.

Om broschens baksida.

Det är kallt nu.
Krispigt och isande och väldigt friskt ute.
Så där så att det ryker ur munnen och man får komma in med rosor på kinderna.

En av mina broscher.
Är minst lika vacker på baksidan som på framsidan det är ännu ett second hand-fynd.
Kostade kanske 40 kronor.

Om min bekymrade blick.

Mitt ansiktsuttryck på bilden.
Är jag rädd är jag arg eller är jag bara dålig i magen?

Eller sörjer jag kanske min fina brosch jag förlorade.
På Bilagan?

Om någon hittat en brosch som är som en lång och smal säkerhetsnål.
Fast bara mkt vackrare än en säkerhetsnål.
I gammelsilver och med ena sidan fylld av glitterstenar.
Då är det mest troligt min och då kan jag gärna ta tillbaka den.
Tack på förhand.