Om en tand och en mustasch (två).

Jag köpte en tand och en mustasch.
Fast egentligen råkade det bli två mustascher, en i silver också, vet ej hur det gick till jag har väl för vätskefyllda fingrar för att klicka hem saker från nätet egentligen.

Jag gillar särskilt tanden.
Även om jag gillar Karins tänder ännu mer.

Om uppmuntran speciellt till den gravida.

Hon är inte tokig den där kvinnan i Norge.
Naturligtvis skickade hon lite specifik uppmuntran även till den gravida, aka jag.

Ett skärp med pärldekorerat spänne, och två glittrande broscher.
Som om hon satt inne i mitt huvud och förstod precis vad som skulle höja mitt humör lite extra.
Tack snälla!

Om ett av de vackraste halsbanden.

Om jag får passa på att utöka min önskelista.
Det här halsbandet har jag alltid ångrat att jag inte köpte av Lotta när hon hade Drömma.

Så vackert.
Så kargt och hårt och samtidigt så delikat.
Av Klara Eriksson.

Om medaljen.

Visst borde man få någon slags medalj när man är på jobbet innan åtta på morgonen, när det varit sommarfest med jobbet kvällen innan?


Fast å andra sidan drack jag tre glas vin, en massa vatten på slutet, och var hemma innan tolv.
Så egentligen borde jag kanske bara få en präktighetsstämpel.

Om några detaljer och om klänningens framstycke.

Tänka sig.
Det finns ingen helfigursbild på oss.

Klänningen är så vacker, det är ett nattlinne från 40-talet, jag köpte den på Old touch dagen efter att vi beslutat oss för att låtas vigas.
375 kr kostade den och har precis den känsla av följsamhet tyngd och ändå skirhet jag letade efter.
Små spetspartier i grått på byst och vid midja, samt att det lilla kråset som löper parallellt med knapparna ser ut som bladen hos en nejlika.




När jag stod i hallen på väg ut i bilen innan vigseln kom jag att tänka på.
Det vore fint med diskreta örhängen!
Och min svärmor som vi var hos hade det perfekta paret.
Vi krafsade i en ask och jag fann dessa, då tänkte jag att det var näckrosblad och att stenen var rosen.
Men jag ser ju nu att det väl snarare är tänkt som hjärtan.


Buketten knöt jag själv, dagen innan köpte jag en massa av mina favoritblommor: ranunkler, nejlikor, solbollar och tulpaner (ville helst ha papegojtulpaner men vi hittade inga).
Av dessa provade jag mig fram med vad som kändes bäst.

Hade vi varit hemma hade jag letat fram ett virkat eller knypplat band, men nu fick det duga med ett i all hast avrivet tårtpapper timmarna innan vigseln.


Och skorna hade en vagt lila sula och var i härligt ljusgrå mocka.
Jag fann dem på outlet i Barkarby.

Ringen kostade mest i min ensemble, kanske så det brukar vara, den kostade ca dubbelt så mkt som jag hade tänkt mig men fortfarande säkert långt under vad de flesta ger.

Om guldet.

Skirt halsband med kotte-liknande sak på.
Ram med sirligt arbete och ett papper bakom ett fotografi.

Förr föredrog jag silver men nu är det bara guld guld guld.

Om den gröna klänningen och den underbara solen.

Grönfärgen på bild.
Är en färg jag verkligen uppskattar på något sätt får den mig att känna mig tjusig.
Proper.
Men ändå skön.

Och solen.
Den stiger upp nu långt innan jag går till jobbet.
Bilderna är tagna kvart över sju bara en sån sak kan väl göra vem som helst lycklig.

Mer än så får det inte bli i det här inlägget.
Jag vill ändå egentligen att det mest ska handla om bilderna.

Om saken i sina egna händer.

Ibland får vi ta saken i egna händer.
Man kan inte gå omkring och hoppas på fredagsblommor från sin kille.
Om man inte själv köper fredagsblommor.
Till sin kille.

Man kan heller inte gå omkring och hoppas.
Att han ska förstå precis hur fint man tycker att det är.
Att få smycken vid speciella tillfällen som till exempel när man fått fast jobb.

Så då köper man själv.
Då köper jag själv.
Ett halsband från Afro art jag såg det redan i somras och tänkte då.
Att får jag jobb då köper jag det som minne.
Som milstolpe.
Att alltid minnas det jobbeskedet med.

(Snart är det fredag; hurra!)

Om några ringar.

Det enda som hindrar mig från att köpa ringar på etsy och liknande ställen.
Är att jag aldrig kan lära mig min ringstorlek.

Just nu är jag etsybesatt och kan sitta i timmar och leta olika saker.
Bara för att se vad som finns.

Om mina vackra ringar.

Den översta den fyrkantiga och den med vita pärlor.
Vill jag gärna ha (tack på förhand).

Och några armband på köpet vore inte helt fel.

Om hur man styr undan.

Mitt fina rådjur i filt.
Och mitt fina halsband som ser ut som lingon.
Får fint illustrera min frågestund till er.

1. Hur gör ni när barnet konstant skriker rakt ut för att få sin tutte (napp) även mitt på dan?
2. Hur gör ni när barnet konstant kastar maten i väggen/på golvet/på er vid varje måltid?
3. Hur gör ni när barnet konstant ber om välling och inte alls vill äta mat?

Och med konstant menar jag väl egentligen emellanåt.
Det känns bara så lätt som att det är just konstant.
/Tacksam för tips.

Obs obs jag förväntar mig alltså inte en övermänniska till son.
Det mesta låter jag ha sin gilla gång och tänker liksom många av er redan tröstat.
Att det går över att det inte är så farligt att han är så liten.

Men ibland tvekar jag och börjar fundera på om jag gör rätt.
Om andra gör annorlunda.
Det är bra att höra att så många tänker samma som jag.
Då kan det alltså inte vara helt fel.

Om kläder och röster och en välartad son.

När vi var och såg utställningen Modemakt – 300 år av kläder på Nordiska museet.
Pekade Torsten flera gånger på diverse tjusiga klänningar och sa.
Mamma.
Senare belönade jag honom med allt han ville ha.

Och är det inte märkligt.
Hur en röst kan göra så mkt.
Jag vet att det låter hårt men det har hänt att jag ändrat uppfattning om en människa.
Efter att ha hört rösten.
Och att jag ofrivilligt tilldelar vissa attribut.
På folk med en viss sorts stämma.

Om matchande mamma och son.

I dag hade jag och Torsten så välmatchande kläder att man kunde tro jag gjort det.
Med flit.

Från koftan min mamma stickat åt honom till strumpbyxorna som gick i samma färg som hans byxor.
Det enda som inte matchade var vår sömn han ville stiga upp 04.45 och jag hade inget val.

Om nytt år.

Tulpanerna har kommit in innan juldukarna har vikts undan.
Och på nyårsafton hade jag ett nyinköpt halsband.
(Blingutmaningen har sedan länge runnit ut i sanden.)

I det nya året ska jag fortsätta arbeta deltid.
Fast två deltidstjänster så det blir heltid.
Vi åker till Hälsingland för inflyttnings/bröllops/dopfest jag ska försöka sjunga en låt till barnet utan att grina ögonen ur mig.
Vi åker till fjällen strax innan våren kommer och blir en konferensresa av åker jag till något varmt ställe.

Jag kommer i vanlig ordning drömma om en stor utrensning bland kläder och saker, resor hem till Norrbotten och till Umeå.
Önska mig mer tid att resa till vänner, sitta och läsa magasin, och göra roliga utflykter med Torsten.
Det är verkligen lite extra roligt att göra saker med sitt barn när barnet kan reflektera över det.
Inte bara ligga i vagnen och sova eller vänta på nästa matstund eller nästa fylla blöjan-projekt.

Om en ring i matt guld och röda värdefulla stenar.

Som jag köpte på Dollarstore.
I Arvidsjaur.

Om en liten stol.

Som kom i en fin ask hela vägen från andra sidan Atlanten.

Och en liten pojke i den här familjen har.
Satt sitt tummavtryck mitt på linsen.
Det gav en vag 70-talskänsla över bildernas skärpa.
Eller ska vi kalla det "skärpa"?

Om en jätte-rolig dag. (Åh nej, skrev jag verkligen det där?)

Vi träffade en bäbis i dag.
Hur kan det komma sig att man alltid glömmer hur små de är?
Drygt en vecka är han och nästan på pricken samma storlek.
Som Torsten var.

Ändå, vi; Nej det är inte sant kan de vara så där små?!

Torsten borde drivas till att börja prata snart.
Prata i svenska ord alltså, ljud och snack det sköter han redan så bra.
Men det skulle underlätta för honom och för oss.
Minska lite på sammanbrotten när vi inte fattar.
Vad han vill.

I dag efter paltmiddagen; rödprickigt kök.
Lingonprickigt kök.
Fast rött är ju väldigt fint om turkost.

Om Etsy.

Det är farligt att vara på Etsy.
Livs. Far. Ligt.
Jag vill ha allt.
All. T.

Nej det vill jag inte men jag vill ha alldeles för mkt.

Om en ring.

En ny ring jag har.
Från H&M.

Om de små sakerna.

Den är som en enda liten skrotupplaga.

Bokyllan i sovrummet.

I väntan på böckerna.

På att redas ut ordnas upp.

Kom det sig att jag när vi nyss flyttat in började lägga smycken på en hylla.

Och lät parfymerna stå där tills spegeln ovanför byrån var uppsatt.

Spegeln ovanför byrån är fortfarande inte uppsatt.

Och mina smycken har utvidgats till att ligga på två hyllor.

Tre om jag ska vara riktigt ärlig.