Om mister Jay.

Jag köpte en rosa klänning i bästa Falcon Crest-stilen (den snälla karaktären).
Den har bra med resår i midjan.
Skärpet lär jag ju inte använda på ett bra tag.

Jag vet inte vad som är bäst med den.
Att den heter mister Jay (alla Top Model-fans ropar ooh nu. Ooh!)
Eller att den liknar klänningen på en fin målning.
Som jag såg på Liljevalchs dagen efter jag köpt klänningen.

Målning som är gjord av Helena Johansson från Ramlösa.
Född 1985.

Om våren.

I dag ska jag göra ett vårinspirerat modereportage.
Det känns lite svårt när det är iskallt, halt och snö ute.

I kväll åker jag till norr.
Nattåget från norr är fem timmar försenat i dag.
Jag hoppas sannerligen att det inte blir samma sak åt andra hållet.
Då missar jag något viktigt, något man aldrig vill vara med om men aldrig heller missa att närvara på.
När det väl händer.
För händer gör det alltid, hur man än försöker.
Begravning.

Om hoppet.

I kväll handtvättar jag bland annat den här klänningen.
(Som del i den där stora klädkammarsaneringen jag startade för evigheter sedan.)

Och jag kan snabbt konstatera.
Att bröstkorgen redan blivit för stor för den.
Midjan och brösten med men det känns mer troligt.
Att de kommer gå tillbaka lite i sinom tid.

Nu hoppas jag på att bröstkorgen också ska göra det.
Hoppas hoppas hoppas.

Om en gång i tiden.

En gång i tiden.
Bodde jag i en fin liten etta med en klädkammare i mitten och ett kök lagom stort för två.
Att baka finska pinnar och kalljäst bröd i.

Från början bodde jag själv och det var skönt.
Men när de finska pinnarna väl hade bakats tog det inte lång tid.
Förrän en till bodde hos mig och det var så livet skulle vara.
Insåg jag då.
Det var så kärlek skulle vara.

Sen flyttade vi till en större lägenhet en fin avlång lägenhet med balkong och ett litet litet sovrum innanför köket.
Och fyllde den med fina loppisfynd soffor för 60 kr stolar för 10 lampetter mattor och vackra Bo Fajans-vaser.
Och kärlek.

Kärlek kärlek kärlek det tänker jag varje dag.
Att det är så här kärlek ska vara att inget annat tidigare kommit ens i närheten.
Och snart kommer en ny kärlek och sovrummet är lagom stort för att rymma.
En vagga jag längtar.

Om en kråskrage och om min lillebror.

Jag har två fina kråskragar från Noa Noa.
En i vitt och en i svart av någon anledning har jag nästan aldrig använt dem.

I dag fyller min lillebror år.
När han var fyra fem år brukade han krypa ner i min säng när det var helgmorgon.
Och sova sista timmen hos mig.
Eller ligga och småprata innan vi klev upp.

En gång sa han med förnärmad röst, nästan som att jag gått bakom ryggen på honom.
"Dina ben sticks ju"
Och sen kom han aldrig mer till min säng på morgonen.

Han är fin, han spelar klassisk gitarr.
För några år sedan var han även riktigt duktig på ishockey, spelade i division två (heter det så?) med män tio år äldre än honom.
Han blev värvad av den klubben när han flyttade hemifrån, det var när han började gymnasiet.
När han var ännu yngre spelade han i TV-pucken (heter det så?).
Och när han var riktigt liten brukade han stå och dansa på isen till musiken i väntan på nedsläpp.
Vickade lite tjusigt på rumpan, svängde med klubban och svajade med skridskorna i takt till musiken.

Men nu spelar han alltså bara klassisk gitarr.
På Kungliga musikhögskolan spelar han han övar nästan jämt och gör han inte det har han lektion eller sjunger.
Det är omöjligt att få tag på honom om dagarna i alla fall.
Men grattis Joppe, jag ska försöka ringa några gånger till.

Om söndag och värk och opera.

Fin konsert i går.
Både med Hello Saferide och Two white horses.
De syskonen har så vackra röster att min hud darrar av varje ton.

Jag skulle repa opera men jag har ont i halsen.
Mest i käken.
Och huvudet.
Och att ha ont i huvudet är inget man vill kombinera.
Med opera.

Jag har sett en dålig film och jag har druckit te.
Nu ska jag fota stilleben, skoluppgift.
Sen dricka lite mer te.

Om svart och vitt.

Jag pratar i telefon.
Jag säger "ja tacos blir bra men du måste köpa gurka då.
Och tacosås.
Pusspuss hej då."

Vissa kläder går knappt igen längre.
Det är ovant och lite häftigt på samma gång som det är irriterande.
Att en kropp kan ändra storlek så snabbt.

Och en fin tavla från mormor den har två kompisar också.
Det känns konstigt att se den utan dem men den är fin och jag tänker på mormors lägenhet och lukten i den.
Så fort jag tittar på tavlan.

Klänning eko från Righteous, blus och bolero från Noa Noa.

Om grå dagar.

Vissa dagar känns lite mer grå än andra.

Som den här dagen jag vill bara stanna hemma och dricka te.

Istället sitter jag på skolan, och dricker visserligen te men det är aldrig samma sak.

Min moster gav mig fina loppisfynd.

Bland annat Arthur Percys fina ljusblå koppar med bulliga former.

Som jag spanat på länge.

Om strumpbyxor för stormagade.

Jag bara undrar.
Det måste ju finnas.
Ett ställe kanske på internet som säljer fina och många olika slags strumpbyxor.
FINNS DET?

Jag köper strumpbyxor i de största storlekar jag kan finna.
De rullar ändå ner över magen.
Och då undrar jag faktiskt hur man tänker när man gör strumpbyxor.
Om man som nygravid inte kan ha upp mot storlek 50 hur ska de någon annan med storlek 50 kunna ha det?

Det verkar som att någon fått för sig att kvinnor med stora storlekar.
Mest bara är stora på längden och aldrig på bredden.

Om ett par fina örhängen och om min torsdag.

Ibland går man till tandläkaren.


För första gången på femton år.

De frågade Varför är det så länge sedan är du lite rädd?
Och om jag då hade kunnat svara Ja jag är jätterädd så hade det väl inte varit något.
Men nu var jag tvungen.
Eftersom jag är väldigt ärlig.
Att säga nej jag är bara så bra på att skjuta upp saker som har med vården att göra.
Och fick känna mig ganska lat och ansvarslös.

Och i går tänkte jag lite sorgset att nu kommer jag inte att ha rekordet längre.
Jag vinner alltid.
När man pratar om hur länge sedan man var hos tandläkaren.
Folk säger att ooh det var minst ett ÅR sedan och ja ba öh? Femton år sen va.
Dumt rekord, inget att vilja ha, men det var mitt och nu.
Nu ska jag istället dra en visdomstand och förlorade en hel massa pengar för att de var tvungen att röntga några gånger till (fyra plåtar ingår i besöket, resten får man betala själv).

Örhängena kom i dag med posten.
Inte helt överraskande jag hade nämligen vunnit dem.
På Tradera.
De är från 40-talet sa säljaren.

Om göra om-program.

(De flesta sådana.)

Vad jag inte förstår med dem.
Förutom att det mest handlar om att operera sig och inte alls om att ta fram det vackra.
Är att ju vitare tänderna bleks till.
Desto vackrare är det.

Det spelar ingen roll om tänderna blir så vita att ingen kan titta direkt på dig.
Någonsin igen.
Ju vitare desto bättre.

Inte om en grön klänning.

Jag skulle fotografera min nya gröna klänning.
Som jag köpte i helgen, tunt fladdrigt tyg och resår i midjan elastiskt nog att rymma en bäbis.

Men jag ser inte klok ut på bilderna att fota direkt efter skolan.
Är en dålig idé.
Jag är inte gjord att stiga upp strax efter 06.00.
Hur mkt jag än sovit ser jag på eftermiddagen ut.
Som en dryg och mkt slö människa.

Därför blir det två bilder på min morfars fina vinstpokal från någon gång han hade massor.
Jag har alltid älskat den putsade silverbrickan och torkade glaset så att den skulle skina.
Varje gång jag var hos mormor.
Och en bild på röda rådjuret med en fjäril på rumpan.

Om två armband.

En gång.
Köpte jag ett smalt armband med fina små mönster.
Förra helgen.
Fann jag ett större armband som jag tyckte liknade det smala.
Och köpte det med tanken att ha armbanden tillsammans.
Som en storebror och en lillasyster.
Ungefär.

Just nu ser jag ett läskigt program på svt2.
Om ett tag ska min sambo iväg och spela tennis.
Huga jag skiter på mig jag är världsbäst på att skrämma upp mig själv.
Man blir nog gärna det.
När man har livlig fantasi och växer upp mitt i skogen i en by med blott fem hus.
I ett hus som knarrar väldigt mkt och som någon hängt sig i.
(Eller om han tog livet av sig på annat sätt eller om han bara dog. Nån dog i alla fall.)

Om sol och om migrän.

I går morse.
Vaknade jag med huvudvärk i går kväll hade den ökat så mkt att jag gick och la mig.
19:45.

Jag hade svårt att somna för det gjorde liksom ont i huvudet.
Bara av att ligga på den mjuka kudden.
Och jag vaknade flera gånger under natten.
Av att huvudet värkte så mkt.

På morgonen hade det inte alls gått över jag blundade med ena ögat och kisade med det andra.
När jag skrev till min lärare att jag måste stanna hemma.

På eftermiddagen var det fortfarande huvudvärk.
Men jag var tvungen införskaffa en patientbricka.
Så jag tog på mig de största solglasögonen jag har.
Och gick till sjukhuset.

Det var fint och soligt ute.
Men soligt är jobbigt för ett värkande huvud.
Stackars stackars mig.
Stackars.

Om hotell och om gul klänning.

Jag och mamma.
Funderade på om de blåvita ljusgrejerna på hotellets fasad.
Inte störde grannarna och så smygkikade vi lite på dem också.

Min gulsvarta klänning.
AIK-klänningen kallar vi (jag och min kära) den för.
Provade jag redan i höstas men köpte den inte för att.
Ja.
Någon gräns måste man ju dra.
Och gränsen för hur många klänningar man kan köpa på samma gång.
Var definitivt passerad då.
Men inte nu så AIK-klänning blev det.

Om min mamma och om en väska.

Min mamma.
Är den absolut finaste i världen.

När jag blir mamma skulle jag nöja mig om jag fick vara.
Hälften av allt hon är.
Hon är en bra mamma en stark människa och en god chef.
Kulturchef.
Hennes kontor är en dröm av tavlor på golvet lutade mot väggen, skulpturer och glasskålar och en massa roliga allt möjligt-saker.
Hennes garderob är en hel del Gudrun Sjödén och Noa Noa men hon kombinerar det på sitt eget sätt.
Så att allt ändå blir typiskt mamma.
Gärna med långa halsband.
Och fick hon välja skulle hon skola om sig till trädgårdsmästare och ha en stuga vid havet.

När vi var små fick vi ha på oss vilka kläder vi ville.
Hon tyckte det var onödigt att ta konflikter som bara handlade om vilken tröja man skulle ha.
Det resulterade.
Väldigt ofta i otroligt roliga outfits.

Jag hade gärna:
Byxor klänning tröja träskor och till det ett par tjocka vantar för stora som jag drog ända upp till armbågarna.

Väskan köpte jag på Erikshjälpen deras första öppna dag.
I Gävle.

Om dimman i helgen.

Dimman i Stockholm i lördags.
Den var magisk den var drömsk det var som att gå i ett sånt där fotografi.
Från 20-talet i Paris som man kanske skulle kunna köpa på Ikea.

Jag och mamma gick till Old Touch.
Jag köpte två klänningar med plats för magen.
Mamma köpte ett par söta bäbissockar.
Från 40-talet fast först frågade hon om hon fick köpa dem åt mig.
Hon är inte den som vill tvinga på en saker det är så fint tänkt av henne tycker jag.

Vi gick till Liljevalchs det var vårutställning.
Och kö.
Vi gick till Nordiska museet.
Det var modefotoutställning.
Och tedans.

Sen åkte vi till min lillebror och hans flickvän och åt sushi.

Om helgen.

Jag åker till Sthlm nu.
Min mamma är där vi ska bo på hotell tillsammans.
Och gå på museum och äta på restaurang min lillebror ska också vara med.
Och hans flickvän.

Om att bo på hotell har jag bara detta att säga: HOTELLFRUKOST MAAAAH!
Jag ska ställa klockan tidigt så att man hinner två sessioner per dag.

En gammal karatebild från förr.
Jag minns att mina oskyddade fötter fick rejäla sår och blåmärken från andra folks sylvassa.
Klackar.

Om tulpaner och kanelbullar.

Min käre.
Han köpte tulpaner i veckan.
Men lät dem stå inplastade ett tag så att jag själv kunde avgöra.
Om jag klarade av lukten (hurra det gjorde jag).

Nu ska jag till en kompis.
Vi ska se en film.
Om typsnittet Helvetica och så ska vi äta nybakade bullar.

Blus second hand, kjol (en klänning) Indiska, brosch Make Up Store, krage second hand.

Om ålderdomen.

Jag tittar på Trinny och Susannah.
Förutom att jag tycker att de kan respektera sina göra om-objekt lite mer.
Genom att ta lite mindre på deras bröst.
Så har de i dag en poäng.

En poäng jag själv ofta funderat på.
Vad är det som gör att äldre kvinnor klär sig så tantigt?
Om man tänker efter vilken tid dagens "äldre" var unga på.
Hur modet såg ut då.
Skräddat figurnära vackra färger och tjusiga linjer.

Vad är det som gör att de i en annan ålder helst klär sig i för stora blusar.
Och kjol med resårmidja?

Inte för att det kan vara lätt att hitta passande kläder.
Om man hela tiden går till typiska tantaffärer.
Utbudet där skulle få vem som helst att se ut som en tant.
Oavsett ålder.

Inte för att jag tycker att man ska klä sig för att se yngre ut.
Inte för att jag tycker att man ska låtsas vara en annan ålder.
Och inte heller för att jag tycker det är något fel med att vara en tant.
Men något händer ofta i klädstilen när man blir äldre Trinny och Susannah menar att det har med självförtroendet att göra.

Susannah är själv väldigt rädd för att åldras.
Berättar hon i programmet.
Jag har inte tänkt på åldrandet som något annat än positivt.
När jag bodde hemma satt jag ofta med mormor och fikade.
Och drömde om pensionstiden.
Och om att fylla 30 40 50.
Ålder är ju spännande, allt nytt man lär sig och får vara med om.

Och hur jag klär mig när jag är 62.
Det ska också bli intressant att se.