Om en sportnyhet.

Helt fantastiskt.
Jag i sportnyheterna det hör verkligen inte till vanligheterna.

Om blåvitt.

I helgen hittade jag och min fina vän på.
Olika produkter vi gärna hade sett i blåvitts sortiment.
Vissa mer tvivelaktiga än andra men med blåvittstämpeln hade det onekligen sett roligt ut.

Vit koftjacka Erikshjälpen
Blå klänning Tradera
och scarfen från någon loppis, Kupan, Ria, Erikshjälpen, Myrornas jag kommer inte ihåg.

Om Ossie Clark för 30 kr.

Ossie Clark.
En av 60- och 70-talets ledande klädskapare.
Han gjorde scenkläder för Marianne Faithfull, Liza Minelli, the Beatles, Mick Jagger.
Bland andra.

Han har varit inspiration för så väl Anna Sui och Yves Saint Laurent som Tom Ford och Manolo Blahnik.
På Wikipedia står det "Ossie Clark and Ossie Clark for Radley clothes are highly sought after" och bärs av många kända fotomodeller.

Framför allt (tycker jag en konstvetare) är Ossie Clark den mr Clark från David Hockneys målning.
Mr and Mrs Clark and Percy.
Där jag hört att Percy inte ens är Percy utan deras andra katt.
En målning jag gillar och sen lyssnade jag på ett Stil-program som handlade om Ossie Clark och det blir extra roligt att veta om livet.
Bakom en avmålad person.

Och nu alltså.
De dåliga bilderna får ursäktas.
För 30 kronor på Erikshjälpen en långklänning som sitter intill perfektion.
På min fina vän.
Hon däremot, är alldeles för blyg för att vilja vara med på bild.
Så en skrynklig version på galgen, där den inte alls kommer till sin fulla rätt.
Är vad vi får hålla till godo med.

Om överrasknings30årsfestkläder.

Det var inte lätt.
Att hitta en festklänning som räckte över bröstkrogen och magen och rumpan.

Men tillslut lyckades jag.
En turkos glittrig klänning jag köpte på H&M för fem eller sex år sedan.
Som hängt oanvänd men vackert glittrande i klädkammaren sedan dess.

Och så två fynd från dagen:
vit bolero med vida ärmar, Erikshjälpen
vitt pärlarmband, Ria.

Örhängen från Noa Noa.

Om rökrocken och ett trött huvud.

Jag hasar omkring hemma.
I en rökrock och underklänning och vita bulliga inneskorna.
Fast på bilden syns mina fina skor jag ska ha till våren.
De passade bättre i färg till rocken.

Jag jobbar framför datorn det syns på mitt trötta ansikte.
Jag saknar känslan av att inte ha en aning om vad jag ska göra.
Att ha en helt tom dag med allt gjort.
Är jag bara dålig på att planera eller dålig på att acceptera?
Att livet oftast inte är tom och frivillig fritid.


Rökrock och skor, Erikshjälpen
Underklänning, Åhléns
Vita strumpbyxor, Lindex?

Om denna arbetsdag.

Jag vill äta kakor.
Jag måste redigera en tidning.

Om helgen.

En fin vän var här.
En vän som just nu bor i Berlin, en vän som skriver romaner och doktorsavhandlingar i konstvetenskap.
En vän som delar klädsmak med mig och som tack och lov.
Inte delar klädstorlek för då hade det varit krig när vi gick på loppisar.

Hon kom som överraskning till ett 30-års-kalas.
För en annan fin vän och vi var nervösa varje minut vi var utanför lägenheten.
För att avslöjas innan det var dags att överraska.

Loppisrunda gjorde vi ändå.
Jag fann en vacker brosch, vännen har en likadan så nu kallar vi dem systerbroscherna.
Och vi fikade på Majas och på Erikshjälpen hittades.
En lila långklänning för 30 kr designad av.
Ossie Clark.
För 30 kr.
Ossie.
Clark!

På söndagen repade jag opera mellan 11-17.30 och sen redigerade jag en tidning till klockan 23.30.
Nu är jag trött och helgen var fin och hur ska en måndag kunna mäta sig med den?

Om Magnus beauty box.

Magnus på Spegeln har en underbart vacker beauty box.
Med skönhet i form av annat än smink.

Om jag i dag och det är fredag.

Det bästa med att ha sällskap min käraste är ledig i dag.
Är att man kan få kaffe utan att behöva lämna sitt arbete.

Jag fixar bilder i photoshop till min tidskrift som ska vara klar för provtryck på måndag.
Och tog bilden i förmiddags jag sitter liksom inte en hel dag
I morgonrock!
Eller det kan jag nog mkt väl göra men inte i dag.

Om ett modereportage.

Foto: Jenny Lundgren, Arbetarbladet

Våren kommer med färger

Ett färgglatt modereportage av mig jag blir glad bara av att se skymten.
Av fina Malin i alla färger.

Om våren och solen och fredagen.

I dag är det vår!
Fast jag inser att jag leker med ödet genom att ens skriva ut det (med utropstecken till på köpet).

Jag ska jobba flitigt på morgonen.
Min käresta ska hämta ett fint paket från Tradera åt mig.
Och sen kanske det är varmt nog att fika ute på Majas servering.
Om de har öppet?

Om dansskorna.

Jag fann ett par fina dansskor.
Åt lilla ungen de kommer väl att kunna användas först om något år.

Perfekt till dans och alla former av skivor.

Om gamla och nya.

Jag fann en vacker klänning.
Tyget må vara gammalt och skört det sprack mitt på, inte ens bara vid sömmar.
Men den hade en underbar krage och jag tänker att åtminstone.
Kan man använda den som förebild och sy en egen.

På fredag kommer ett fint moderep.
Färgglatt och dant.

Om smärtan.

1 400 kronor fattigare.
En tand och ett hål mindre.
Inte så farligt som jag trodde.

Jag tror att jag har mer smärta än välmående just nu dock.
Högra käkbenet, fötterna, ryggen, huvudet och sist men inte minst.
Fogarna.
Dessa fogar.
Att de så gärna ville vara med från början man hinner liksom ledsna på dem.

I övrigt gör jag inte så mkt annat i kväll än att vila i soffan.
Försökte mig på en loppisrunda mest för att få lite frisk luft det blev två fina kappor magen ryms helt i den ena och nästintill i den andra.

Jag drömde om Eleonore Nygårds på Modette i natt.
Jag handlade godsaker i en liten butik och den ägdes av hennes vän och Eleonore kom dit och vi började prata och hon var så trevlig och rar och vi blev kompisar och när jag vaknade.
Saknade jag henne nästan.
För hon verkar vara precis så; trevlig och rar och en sån man gärna har sällskap av.

Om lyckan.

Wo-hoo!
Lyckan över att vinna en Tradera-auktion.
Kan ibland kännas osunt härlig.

Om en kutryggad kvinna.

Jag googlar "kutryggad kvinna".
För en skoluppgift och bland de första bilderna som syns är den här.
Och efter den kommer den här.

Vad tusan?

Om lyckorus och lättnad.

Åh den ljuva lyckan.
Åh den ljuva lättnaden.

Inte tog det lång tid och inte gjorde det ont.
Fast smärtan är inte det jag gruvat mig för, det är mer knastret och slitet och allt man vet att de gör där inne med tanden.
Fast man inte känner något alls.
Smärta är jag förvånansvärt bra på att tackla jag lägger all fokus på andningen och koncentrerar mig på att låta varje muskel i kroppen slappna av.

Först sa min snälla tandläkare att hon skulle känna om bedövningen tagit.
Sen sa hon att det kanske skulle knastra lite.
Det gjorde det och hon tryckte en hel del och sen slant hon och jag ryckte till.

Efter det stack hon in ett verktyg och bara pillade lite och sen fick jag en bomullstuss.
Och jag bävade.
Och samlade mig och försökte koncentrera mig på att andas lugnt för jag tänkte att nu.
Nu sätter de igång.

Men det gjorde de inte för tanden var redan ute och jag satt med en bomullstuss i munnen och gapade.
Så gott det går med en bomullstuss i munnen.
Av förvåning.

Hurra hurra lycka lycka och kanske medför det att min ständiga huvudvärk försvinner.
Man kan alltid hoppas.

Om nervositeten.

Om femton minuter sitter jag i tandläkarstolen.
Huvvaligen säger jag bara.
På bredaste norrbottniskan och med betoning på u:et.

Jag kan även säga detta på bredaste norrbottniska:
Nå så jee.vulskt. ont det gör.
Och det vet jag ju inte än men jag tror att jag ganska säkert kan säga.
Att det kommer att göra det.

Tur att de är snälla på Folktandvården.


Blus, Biståndsgruppen i Valbo
Rosett, Noa Noa.

Om en fin idé.

Jag har gjort en liten länkkategori.
Än så länge kallad: Vackert vintage.
Drömma, Linnéas blogg, Merry go round, Sugar snaps & fabric porn, Tredje Hand Bloggen, Vintagemaniac och Vintageportalen.
Det finns en sjunde länk i den listan och det är jag.

Efter en god idé från Merrygoround mer information om det kommer.
Senare.


Bildkollage med bilder från Drömma, Merry go round, Vintagemaniac och Sugar snaps & fabric porn.

Om våren och vintern och om endel annat.

Det är minus åtta grader i dag.
Och snön yr och trots att man är lika medveten varje år.
Om att våren inte kommer utan några bakslag av snöstorm blir man lika irriterad.
Varje år.
När bakslagen som vanligt kommer.
Jag var nära att vända om till sängen när jag insåg situationen.

Myrornas ska öppna i Gävle igen.
1 april i en fin gammal biograf mitt i stan.
Det blir fint, i morgon ska jag dra en visdomstand jag är mkt nervös.


Blus Kupan kjol Indiska sol från i fredags.

Om vårens obligatoriska.

Det ska alltid komma ett fördömt snöoväder.
När man minst vill ha det.
Det kändes avlägset att plocka vårkläder till moderep.
När snöhaglet hackade ut ögonen så fort jag gick utomhus.

Men jag överlevde dagen och fick cykla hem till min käraste.
Han hade tvättat i grovtvättstugan, alla våra mattor, och börjat steka blodpudding.

Om arbete.

Jag gjorde ett modereportage i dag det kommer på fredag.


Det blev mkt tjusiga bilder med mkt tjusiga Malin.
Det såg tjusiga fotograf-Jenny till.
Och tjusiga mode-Joanna höhö om ni tillåter.

Om hängslen.

Jag köpte två par hängslen.
Till min käraste ett par smala i mossgrönt och så dessa.

Han har långärmad tröja över egentligen, han är ingen Mork.
De är lagom 70-tals-maffiga och avrundas fint med den lagom svulstiga knappen.
Om något kan vara både "lagom" och "svulstigt".

Om opera och söndag.

Nu blir det opera-rep.
Eller om några timmar.

Jag trodde att jag var ledig och hade planerat att följa en kompis ut i naturen.
Hon skulle motionera, möjligtvis rent av springa.
Jag skulle ta med en solstol och bok och dricka te ur termos.


Det sprattlar hela tiden i min mage.
Då pirrar det i hjärtat.

Om utseendefixering och estetik.

Jag har länge funderat på det här med ytan.
Att intressera sig för inredning och att ha det fint i hemmet är en sak.
Att samla på konst och vackra föremål är en sak.
Men när det kommer till kläder då ska det helt plötsligt klassas som ytligt och utseendefixerat.

Jag tycker det är fint när kuddarna i min soffa passar bra ihop med varandra.
Och blir glad när blommorna på bordet matchar en kokbok som står i hyllan bredvid.
Det är med samma öga jag väljer mina kläder och samma sinne som blir tillfredställt.

Det är svårt att prata om yta och ytligheter, vad är vad och var går gränsen?
Det hela kan lätt bli en filosofisk såväl som semantisk diskussion.
Om folk klassar mig som utseendefixerad för att jag intresserar mig över hur jag klär mig, hur min frisyr är och vilken väska jag väljer.
Godtar jag det endast och enbart om de även tycker att mitt intresse för konst.
Och inredning.
Är detsamma.

För mig handlar det inte om MITT utseende.
Det handlar om estetik.
Jag tror det gör det i alla fall, kanske lurar jag mig själv till att tro att jag är djupare än bara ytan.

Men även om så är fallet för mig.
Så står jag fast vid att tycka att ett intresse för kläder och deras skönhet är likvärdigt med intresset för konst och heminredning och andra estetiska uttryck.
Så fort det handlar om något med ens uppenbarelse att göra.
Behöver det inte per automatik handla om utseendefixering.

Om små tråkigheter.

Två olika sorters tråkighet.

Kaktusen som åkte i golvet i torsdags.
En stor gren bröts av.

Fin karaff från Erikshjälpen jag samlar nog på karaffer har i alla fall en hel del.
En lapp som suttit sedan karaffens begynnelse.
I årtionden.
Säkert minst sex.
Slits bort enbart på grund av någons frånvaro av tanke för detaljer, tanke för var man bör och inte bör placera tejp på gamla föremål.

Om nya tulpaner.

Ny lördag, nya tulpaner.
På kvällarna har jag svårt att somna.
Eftersom jag längtar så mkt efter morgonen.

Stiga upp tidigt, frukost i lugn och ro och sedan sätta mig och arbeta.
Några timmar lagom att avsluta kring lunch.
Och fortsätta dagen med enbart nöjen.

Så blir det denna lördag.

Tulpaner och mormors sovrumslampa nu i mitt sovrum.

Om faderskapet.

När vi äntligen fått vårt barn.
När jag äntligen fött det.
Då måste min käraste skriva på papper där han erkänner att han är far till barnet.

Före erkännandet ska den som tar emot det klargöra för mannen innebörden av ett erkännande.
Det kan som för min systers man (då sambo) gå till så här: ”Är du riktigt säker på att du vet vad du ger dig in på?”
Som en sista chans att slippa, att ta sig ur den elaka kvinnans hemska klor som hon försökt borra djupare genom att gå i nio månader och må dåligt, ha värk i ryggen få bäckenbotten uppluckrad brösten ömma och slutligen ha värkar krysta klippas upp vänta på efterbörden bli ihopsydd osv.
För det är såna vi är, vi ogifta kvinnor: vi gör ALLT för att snärja en man.

2 § (16.5.1980/351)
Konstaterande av faderskap på grund av äktenskap

Då barn är fött under äktenskap, är äkta mannen barnets fader. Har äktenskapet på grund av mannens död upplösts före barnets födelse, är äkta mannen barnets fader, då barnet är fött vid sådan tid efter äktenskapets upplösning, att det kan ha blivit avlat under äktenskapet. Har modern före barnets födelse ingått nytt äktenskap, är den senare maken dock fader till barnet.

För det vet vi ju alla.
Att inom äktenskap förekommer aldrig andra sexpartners.
Aldrig någonsin att en kvinna som är gift skulle få för sig att ha samlag med någon annan än sin ljuva make.
Därför krävs inget erkännande alls av den äkta mannen, inte ens om han varit bortrest i tretton månader och kommer hem till ett nyfött barn?

Om faderskapserkännandet sker först när barnet blivit äldre.
Då får barnet dessutom det ärofulla valet att använda sig av faderns efternamn.
Mkt vänligt må jag säga.

Jag upprörs mer över den här ordningen än vad min käraste gör.
Kanske är det för att jag är kvinnan.
För att det från lagens sida känns som att ”jag måste hitta en far till mitt barn”.
Ty jag är ju så fasligt syndig.

Om dagen, den underbara dagen!

Att vakna tidigt och känna sig redo att stiga upp.
Det kan göra vilken dag som helst till en toppendag.

Då hinner man äta frukost i lugn och ro, läsa bloggar och tidningen.
Arbeta och göra färdigt det man ska, äta lunch i stillhet och sedan städa toaletten och handtvätta två klänningar.
Så att man nöjd och belåten kan gå till sin fikaträff med kär vän.
Det är så underbart så det spelar ingen roll att solen inte skiner i dag.

Även om bilderna avslöjar att jag nog egentligen är lite trött och mest går på reservenergi.


Dräktjacka från Nybo Kafé
klänning från Ria
Strumpbyxor Lindex? Eller Twillfit kanske
Skor H&M.

Om paraplyerna.

Jag kan liksom aldrig få nog av dem.
Paraplyerna.
Gröna, röda, mörkblå, knallblå, blå som går över till ljusare blå, knallrosa, bruna med ljusblå ränder, grå, vita.
Och röd med svart mönster.

Med de där smala handtagen och fodralen i samma tyg som paraplyet.
Underbara!