Om bragdmedaljen.

Jag tänker ge mig själv en bragdmedalj.
Om tre dagar går jag på min föräldraledighet.
Min väldigt efterlängtade föräldraledighet.

Jag har varit föräldraledig tidigare.
Tre veckor när Torsten just kommit innan skolan skulle börja om.
Men jag vill inte kalla det ledighet det var mer en form av dvala en form av återhämtning.

Om tre dagar är det jag och Torsten som fördriver dagarna tillsammans.
Tar matduster ihop och byter blöjor och packar matsäck och går upp på natten om det har varit en mardröm eller så.
Jag längtar.

Livet är inte bara lätt.
Att ha barn tar på krafterna alla som har barn vet det jag behöver inte förklara närmre.
Och jag är inte ensam om att arbeta samtidigt som jag har barn.
Inte heller vill jag gärna höja mig själv till skyarna för att jag gör det.
Klarar av det.
Alla som det senaste året sagt "wow att du orkar" när jag berättar hur snart efter förlossningen jag började plugga igen.
Jag svarar helst lite generat "det är inte så farligt alla klarar det" för alla klarar det ju.
Bara man ställt in sig på det.
Och har en bra sambo som hjälper till.

Men nu är det slut på det slut på den där generade biten.
Det har varit rätt svårt.
I höstas höll jag ihop genom att tänka att till julen, då får jag vila två veckor hurra.
När jag gjorde skoluppgifter till mitt i natten och steg upp kvart över sex för att åka till skolan. Samtidigt som jag kämpade mot blödningarna som inte riktigt gav sig.
Efter förlossningen.
Fick gå till läkare och skulle samtidigt söka praktikplats.
Och göra mina älskade modereportage jag hade så klart kunnat avsäga mig saker men jag tänkte bara. Till julen.
Till julen.

Och julen blev inte så mkt ledigt det blev mest en kamp mot hyresbolaget och äcklig ohyra och dåligt städat.
Ja.
Ni vet.
Så ledighetskänslan kom helt enkelt inte.
Mest bara mer stress när praktiken skulle börja 4 januari kände jag mig inte alls utvilad.
Men jag tänkte till påsken till påsken.
Då får jag vila.

Men man får ju aldrig vila.
Har man barn stiger man upp när de vaknar hur lite man än själv har sovit.
Jag kommer så klart inte att få vila till sommaren heller.
Jag tänker ändå till sommaren till sommaren.
Då behöver jag inte somna på tunnelbanan längre eller få hjärtklappning av allt som måste rymmas i huvudet.
Då behöver jag inte passa andra tider än Torstens då kan vi gå en långpromenad om vi vill.
Och sova middag i soffan om vi vill.

Jag har min examen nu jag har toppbetyg i varje kurs och jag har ett vikariat till hösten.
Jag är nöjd över att jag klarade allt.
Riktigt stolt faktiskt så där så att jag ger mig själv en stor fet bragdmedalj och från och med nu säger.
Ja visst det har varit skitjobbigt jag har slitit hårt för att orka.