Om Skogskyrkogården.

Skogskyrkogården i Enskede.
Förr i tiden utformades begravningsplatser pampigt och likt trådgårdar.
Skogskyrkogården har skaptas med en strävan efter samklang med skogen.
Tallarna.
Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz, 30 år gamla vann.
Och deras bidrag bearbetades och platsen vi nu har växte fram under två decennier.

Det är en perfekt kombination.
Av kalt och rakt.
Slingrande och växande och 1994 uppfördes Skogskyrkogården på Unescos Världsarvslista.
(Vilket är ganska häftigt med tanke på att det är ett 1900-tals-projekt och världsarvslistan tar med sådant som anses vara ytterst viktigt för hela mänskligheten, sådant som vittnar om jordens och människans historia.)

Sven "X:et" Erixson, Carl Milles Bror Hjort och Otte Sköld.
Svenska stora konstnärer som bidragit till skönheten där.


Det var en regnig dag men jag hade köpt kaffe och te så vi värmde oss på det.
Och åt en bulle under träden regnet nådde inte igenom.
Mitt hjärta svämmade över av kärleken till arkitekturen.
Pulsen stiger när varje detalj faller mig i smaken och allt.
Allt.
Är så vackert det kan vara.

Jag såg de som skulle på begravning.
Som säkert inte såg allt det vackra och säkert inte ens märkte regnet.
På deras kinder.
Döden är aldrig trevlig inte ens när den omges av vacker arkitektur och stora höga tallar.
Min mormor älskade tallar.
Så jag tänkte en hel del på mormor.







Byggperioden var mellan 1915 till 1940 och man kan bara tacka.
Att det är.
I mitt tycke.
Den svenska konstens och arkitekturens storhetstid.

Skogskapellet ritades av Asplund.
Bär drag av nationalromantiken.
Uppståndelsekapellet ritades av Lewerentz.
Bär drag av antiken och svensk 1920-tals klassicism.
Och så de modernistiska dragen.
Den tidens modernistiska drag alla tiders säger jag till det.

Läs mer här och här.
Min klänning är från Myrorna och min kofta är från H&M och min vinkning.
Är riktad mot min lillebror han stod på andra sidan en mur.