Hej.
Jag har fastnat.
Jag har blivit fast i mitt konstiga sätt att skriva, egentligen började det hela med att jag tyckte att texter på bloggar var svåra att läsa när de är för långa.
Och det hela fortsatte med att jag ofta inte hade så mkt att säga, vilket ledde till långa pauser i min hjärna innan jag skrev vidare.
I texten märker man sällan pauserna och det hela slutar bara i någon slags pannkaka.
Men jag tar mig inte ur, hur jag än försöker kommer det ändå en punkt där det inte ska vara en.
Och när jag själv läser mina texter kan jag tillslut bli galen.
Så nu försöker jag ta mig ur en stil jag har tröttnat en smula på.
Vi låter en burk jag fyndade på loppis bli pausfågel så länge.
Återkommer om någon dag eller två.
Hej så länge.
9 kommentarer:
tjusig burk!
Jag gillar ditt sätt att avsluta och börja meningar på oväntade ställen. Ibland läser jag fel och måste läsa om. Men fär det mesta går det hur smidigt som helst. Dessutom är det ofta värt att läsa om. För det är så bra.
Jag blir full i skratt av denna självinsikt :-) / Från en som gillar ditt charmiga, svårlästa krångelsätt att skriva.
Jag tycker väldigt mycket om ditt sätt att skriva på.
Jag gillar också ditt sätt att använda orden.
Men jag förstår känslan, tror att som skriver once in a while tröttnar på språket.
Men jag tycker du ska fortsätta som du gör, tänk inte att du sitter fast...tänk att du ska utveckla istället.
Jaha, men jag tycker att det redan i de senaste inläggen finns en förändring. Och jag läser dina inlägg hur du än skriver för det är ändå något speciellt med det du skriver om och de bilder du har med. Förändring och utveckling är kul.
God dag!
Jeg kom over bloggen din via Prydelig bloggen og det kjennes ut som om jeg har funnet en skatt! En så flott inspirerende og vakker blogg er det lenge siden jeg har sett.
En av tingene som jeg falt så ved var faktisk hvordan du skriver. Elsker blogger med lette fine ord. Det er som små skjønne dikt, enkle samtidig kompliserte, under nyyydelige bilder av DE VAKRESTE klær og mennesker. Skjønner at man kan bli litt lei sin egen bloggestil i blant, håper du finner tilbake etter litt ro og fred.
Jeg gleder meg til å følge med deg videre.
Hilsner fra med et lekent sinn, Oslo
Skriv på det sätt som känns rätt i hjärtat. Det viktigaste är ändå att du skriver.
Ibland har din form känts naturlig, ibland som just en form som fastnat. Det är svårt med en bestämd form, att alltid få språket att fungera i den. Jag tror det är bra att försöka utveckla. Kanske blir din blogg ännu bättre då!
Visst går det att skriva kort utan att stöpa i form.
Skicka en kommentar