Och i morse kom kräksjukan.
Det är mäktigt att märka.
Hur ens eget illamående blir som bortblåst.
När barnet man fött börjar kräkas och gråta för att han kräks.
Han har spytt i min hand.
Och gråtit lite till.
Jag är minst sjuk och är den som byter blöjorna illamåendet blir lite jobbigt att hantera då.
Men några alternativ finns inte den andra föräldern mår så mkt sämre.
5 kommentarer:
Åh så synd med kräksjukan!
Du tar alltid så vackra bilder, alla bilder är så vackra och poetiska, precis som dina texter!
Krya på er fort, hoppas det går över snabbt.
Stackars. Krya krya! Vi har inte haft den än - i år. Däremot minst två (ibland fyra ggr) de senaste sex åren sedan A föddes. Fy bövelen för den sjukan!
Lika vackra foton som alltid. Gillar uppochnervända lampan i fönstret med.
amanda,
ja det är verkligen en jobbig sjuka.
och tack! vad fint att höra, jag tycker om att ta bilder jag är besatt av att fånga vackra saker och former även om jag inte har för avsikt att visa för någon.
det är som att jag samlar på dem.
fröken k,
tack tack.
hoppa hoppas.
linnea,
tack snälla du.
jag vet inte vart allt kommer ifrån, helt plötsligt är vi sjuka jämt.
kanske är det solbristen som nött ner imunförsvaret så här på sluttampen av vintern.
och tack!
jag satte dit den när jag tog ner adventsstjärnan, den hör till en av mina många lampetter som inte har jordade kontakter och därmed inte går att ha tända i den här lägenheten.
krya krya krya krya på er och solen är underbar!
Skicka en kommentar