Om vår och om hallon.

Både glasögonfodralet och jag tycker.
Att det kan bli sommar nu.
Eller åtminstone lite vår.

Lördagsmorgon med yoghurt och Ring så spelar vi.
Sedan Melodikrysset medan min käraste rakar sig.
Nu ska vi gå lite loppisrunda.
Det är möjligt att det bara blir ett enda stopp, till förmån för fika.


Klänning Ria, glasögonfodral Myrornas kanske? Väldigt länge sedan i alla fall.
Och ni skulle bara se strumpbyxorna de är knallrosa och supersnygga! Från Lindex.

Om. Eh. Ja, rosa och rosor faktiskt.

Tvättdag.
Jag gillar att tvätta att få allt rent och fint helst vill jag även mangla.
Men våra nya sängkläder har knäppa tryckknappar då funkar det inte.
Med mangling.

Sen sedvanlig maskin av handtvätt.
Än är inte hela klädkammaren genomtvättad.

Sen ska jag:
städa
skriva texter
göra flashannons
äta glass.


Kofta H&M
Klänning Ellos
Svarta byxor som når upp till hakan H&M.
Ljusstake köpt på fina Backmans i Umeå.

(Obs, det är synd om blomman i bakgrunden. Den är inte sig själv längre.)

Om uppdatering och lite mer om rosa.

Jag måste se vilka kläder som fortfarande passar.
Jag måste minimera frustrationen och svettningarna av.
Att trä på mig krångla in mig tappa andan och sedan; stor irritation.
Kasta av mig plagg efter plagg efter plagg.

Något sådant har jag inte tid med när allt jag helst vill göra är att sova.
Fortfarande.

I kväll blev det istället för att skriva på en tidskrift som ska vara klar snart.
Klänning i rosa och många i en hög av senare.

Om rosa och rosor.

Är det något jag varit svag för hela livet.
Så är det rosa.
Det kan min mamma intyga som varje kväll under en period i mitt liv.
Fick försäkra mig om att det fanns rent rosa av allt.
Annars klädde jag inte på mig på morgonen och surade nog väldigt mkt på dagis.

Och doften av rosor.
Den konstgjorda doften av rosor.
Är det den rätta kan den vara så underbart ljuv att jag nästan svimmar.
För jag bara drar in och in och in och andas aldrig ut.

Sen är den andra saker som luktar gott också.
Men jag har än aldrig funnit den rätta ros-parfymen och får nöja mig med tvålar som sprider doften.
I alla fall i hemmet.

Om att dö av söthets-overload, del 2.

Det här är inte heller mode.

Men jag dör en smula av söthets-overload även här.

Vår lill-Tage.
Eller Tage tagetes som en av fotograferna på tidningen kallar honom.

Men tills vi har träffat honom på riktigt kallar vi honom.
GW.
Han kanske visar sig inte alls vara en Tage.

Om att dö av söthets-overload.

Åh alltså jag vet.
Det här har inget med mode att göra.
Och man borde verkligen inte räkna in det till "annat som är likaså".
Det får räknas som ett väldigt vitt annat-begrepp.

I kväll har jag sett den cirka 20 gånger jag vet faktiskt inte det är möjligt att det är betydligt fler.

Men detta säger jag:
- det lilla startgny:et innan den kommer igång ordentligt
- de små gnyna mellan de höga tjuten
- den lilla underläppen som putar ut lite när den gnyr
- öronen som faller bakåt när huvudet lutas bak
- nosens trubbighet
- hakan
- den tillbakalutade no neck-looken i början av klippet

Hå hå håå jag dör den är så söt!

Om blått och tjockt.

I dag snöar det.
För andra dagen i rad den där våren som var så nära i måndags.
Känns längre bort än aldrig förr.

Det mesta känns grått det matchade jag gårdagen väldigt väl till.
Blått rimmar i alla fall och eftersom jag är besatt av röda trådar.
Så går jag från grått till blått och hoppas att himlen fattar vinken.

Min mormors fina porslinskatt matchar också.
Och magen är ännu större på eftermiddagar kvällar och folk tror att jag omöjligt kan vara.
Så lite gravid som jag är.
För jag är så STOR! (öppna munnen här och låt hakan falla till golvet, för att understryka hur chockad du blir när jag säger vilken vecka jag är i).

Jaha. Tack? Eller?
Det är väl synnerligen olika hur magen blir man behöver inte påpeka att jag är STOR.
Och få det att låta som att jag är den enda som har en mage som syns tidigt.
Jag gillar min mage och det är härligt att äta choklad och glass och låta allt jäsa över.

Eftersom det verkar vara så svårt att låta kvinnor vara den storlek de är.
Vi är.
Utan att få oss att känna oss som förlorare om vi inte är som de riktigt smala i tidningar och modebilder.
Kan vi väl låta åtminstone alla gravida få en paus från hysterin.
Som en början så kanske kanske.
Fast kommer det verkligen att hända?
Men kanske det faller över på den andra gruppen kvinnor också.
Den grupp alla kvinnor tillhör för det mesta.
Den ogravida gruppen.


Klänning svart Indiska
Klänning marinblå Old touch
Rosett Noa Noa.

Om barnvagnen och om våren som dog.

Våren dog i sin linda.
Och jag lite med den.



Jag har funnit min drömvagn.
Eller det är nästan min drömvagn den hade gärna fått vara lite mindre rutig på ett ställe.
Men sittdelen man får till.
Är för fin för att låta bli.

Den är i Malmö vi har vissa logistiska svårigheter just nu.
Bussgods är dyrt och jag önskar att jag hade vänner i Malmö men jag har inte en enda.


Klänning, Indiska
Halsduk som får mig att känna mig som den franska tidigt 1900-talskonstnärinna jag inte är, Noa Noa

Om fjärilar och kläder för gravida.

Indiska har vackra fjärilar nu.
Man kan sätta dem i håret och piffa upp vilken tråkig tisdagsklädsel som helst.

Och sedan vecka 8 (av graviditeten, för alla som inte är vana vid att man räknar tid och historia i veckor) har jag gått och irriterat mig.
Över ett väldigt frekvent förekommande klädtips för gravida.

Innan man blir jättestor om magen.
Men fortfarande ganska långt in i graviditeten.
Så kan man istället för att köpa nya kläder genast som man ändå kommer att växa ur ganska snart.
Låna skjortor och jeans från sin make (ibland står det faktiskt pojkvän men oftast make).

1. Vi är inte alla hälften av vår makes storlek innan vi blir gravida.
Efter vi blivit gravida är vi det definitivt inte.

2. Vi har inte alla en make.
Somliga har pojkvänner och väldigt många har flickvänner.

Om mer sidenfabrik och en vacker klänning.

Fabriksdetaljer kan vara så vackra.
Och längst upp på vinden fanns en vacker klänning.

Från K. A. Almgrens sidenfabrik på Söder i Stockholm.

Om vårtecken.

När man köper solglasögon och tygskor.
Då luktar det vår och man vill inte gå hem.

Om en vacker fabrik.

I går skulle min mormor fyllt 80.
Om det inte blev som det blev det där i somras.

Vi gick på museum.
Sidenfabriken K. A. Almgren på Söder.




Lite extra fint att vara på en så kvinnodominerad arbetsplats dagen till ära.
Min svärfar växte upp bara något kvarter därifrån inte så himla länge sedan ändå en helt annan tid.

Väggarna matchar mina underkläder.
Men det får ni helt enkelt bara föreställa er.

Om ett par gamla handskar i skinn.

Smala och långa fingrar, mjukaste skinn och en liten mönstrad med tiden medfarna knappen.

Det gör bara så ont i mig när de måste både klistra.
Och häfta.
I det delikata skinnet.
Jag förstår att det är svårt annars att få saker att fästa.
Kanske tycker de att folk byter prislapp så ofta annars till något ännu billigare?
Men ibland borde man lyfta ögonen från sina rutiner och inse persedelns eget bästa.

Om helgen.

I afton åker vi till Nacka.
Min svärfar fyller år och min kära ska gå igenom endel arvegods.
Eller vad man ska kalla det.

Jag har en snäv klänning från H&M i dag, jag provade den när den kom men köpte den nu på rea.
För det fanns en stor storlek kvar som magen passar i och som jag sen tänker.
Om jag återgår till min tidigare storlek.
Lätt kan sys in och användas även efter graviditeten.

Om nya sortens klänningar och om magen.

Den där magen.
Den växer och växer ibland undrar jag.
Om den inte döljer en skogshuggare eller annat redigt i sig.

I klänningar har jag bytt årtionde.
70- och 80-talets resårmidjor passar mig mkt bättre.
Än 40- och 50-talets små sytrådsmidjor.

Hittade en på Kupan i måndags.
Den har både stora och små plisseringar och ett glatt mönster.
Och ett axelparti som lyfter räddar hela hållningen.
30 kr kostade den.

Om trötthet och vår.

Vissa dagar.

Som den här dagen.

Vill jag bara ligga kvar i sängen och sova i några timmar till.

Inte stiga upp 06.20.

Inte gå till tåget och sitta på det en timme.

Gå till en buss och sen vänta på skolan i en halvtimme.

Och ändå börja först 10:00.

Vissa dagar.

Som den här dagen.

Hade jag hellre kanske också gått omkring i Paris.

Och sett söta vita katter vila mot en gul sko.

I Montmarte.

Det är tur att det i alla fall luktar vår ute i dag.

Det skänker lycka och inger hopp.

Om män på toaletter på tåg.

Vad är det med män.

Och att envisas med att stå upp när de kissar på tåg?

Tåget kränger och pisstrålen svänger.

Och träffar ofta allt annat än toalettskålen.

Och vad är det med män.

Och att inte fatta att missar man.

Blöter man ner halva sitsen med sitt urin för att man inte kan hålla balansen alternativt sikta bra.

Så är det god ton att torka upp efter sig.

Förstå hur äckligt det är att måsta torka upp främmande människors kiss.

Ens behöva se stänket, ställa sig bredbent för att slippa stå i det som hamnar på golvet.

Fatta hur svårt det är att stå bredbent när man har foglossning.

Om barnkläder, första köpta.

Nu blir det bäbismodeblogg!

I dag köpte vi vårt första bäbisplagg.

Vi såg den båda samtidigt och drog efter andan för den var så fin.
Och när den var på 70% rea tänkte vi.
Att det spelar ingen roll att ungen inte kommer kunna ha den förrän om något år.

Min käraste frågade om den inte fanns i vuxenstorlek också.

Om barnkläder, använda.

De här rara kom min mamma med.
De har söta gulliga vitblonda bästa i världen-bäbis-Joanna (bäst och gulligast, så vem annars?) burit.

Jag föddes i augusti, precis som den i magen ska göra.
Har vi tur blir det ingen femkilosunge som min systers senaste.
Och den kan ha den stickade tröjan på höstpromenaderna.

Om skola och sång.

I helgen gjorde jag som jag ofta gör.
Komprimerar veckors arbete till endast två dagar.

Jag gjorde en hemsida (den blev skitful bara för att jag inte fick lightbox-grejen att funka).
Jag skrev en novell (när jag vilade mig från hat-Dreamweaver).
Och så gjorde jag mönster (bilderna ovan) och andra olika funktionsmakron i Photoshop jag kan nog tänka mig göra något av dem.
Kanske brodera en kudde?

Och så har jag sjungit opera.
Hann tänka shit o-ow när jag värmde upp hemma.
Diafragman har inte alls hängt med den stora utväxten.
Stödet fungerade inte alls som det skulle och jag fick mjälthugg bara jag andades tanken att töja mellan oktaver.
Hormonerna gör rösten annorlunda jag befarade ett tag att jag skulle bli alt.
Inte för att det är något fel med det en mörk kvinnoröst är bland det snyggaste jag vet.
Mest för att det vore jobbigt och väldigt ovant att öva in ny stämma och av gammal vana hela tiden lyssna efter första sopranernas ton.

Men det gick bra till slut rösten kom igång.
Och ungen ligger nu skärrad och undrar vad det var som hände.
En massa skumpande och ihopklämmande och höga toner i några timmar.