Om han ska vara på förskolan eller ej?

Ja hej.
Jag behöver lite tips och råd.

Vi började prata lite om hur Torsten skulle gå på förskolan den där första tiden.
När bäbisen kommit och vi båda är hemma.

Jag ser för- och nackdelar i allt.
Bra att få fortsätta med sina rutiner.
Bra att få vara med sina kompisar.
Bra att få vara på ett ställe som fortfarande är som det är.

Bra att få vara med hemma och slippa känna sig utanför.
Bra att få vara mkt med bäbis och vänja sig.
Bra att få ha lediga dagar med föräldrar som kan åka iväg med honom (den ena föräldern) utan bäbis och hitta på roliga saker.

En väl avvägd variant av lite av båda?

Om bäbiskläder.

Förra gången vi fick barn fick vi knappt några bäbiskläder alls.
Kan det ha berott på den långa lista av regler jag skrev på min blogg då?
Hehe, förlåt mig för att jag är så himla petig.
Men tycker nog fortfarande så, att bättre rätt än fel, hellre bara en kaka att fika på en gång än plagg som aldrig kommer att användas.

Jag kan inte alls låta bli att köpa bäbiskläder när folk får barn.
Bästa är fortfarande de här tossorna från Bonkeli.
De fick Torsten av en av mina bästa/finaste/äldsta vänner, och de var så jäkla bra att jag nu ger dem till alla som får barn.
För den långa mudden håller kvar dem på de bäbissparkande småfötterna.
Och så är de fina.
Torsten hade sina tills det gick hål i tyget (och då bara för att vuxit ur dem, inte för hålet).

Men ovan:
Fantastiskt fina bäbiskläder i de färger jag föredrar.
Från Noa Noa BARA SOM INSPIRATION KANSKE INTE ALLS SOM UPPMANING OM VAD MAN SKA KÖPA.
Till min (okej okej, vår) bäbis.

Om det stillastående hemmet.

Listan på vad som behöver göras är lång.




Några hyllplan ovanför mikron
Spisfläkt
Diskmaskin
Dörrtrösklar
Smal taklist i vardagsrummet
Sista små tapetbitarna ovanför fönstret i sovrummet
Montera hyllsystem i vardagsrummet (så snart hyllplanen behagar komma)
Omvandla städskåpet till skafferi
Hitta köpa och sätta upp takkrok i kökets lamparmatur
Ny kyl/frys
Sätta upp hatthyllan
Sätta upp hylla i Torstens rum samt ge honom fler lampor (det är dunkelt där inne, stackarn)
Gardinstänger till samtliga fönster (en träplanka ovanför de flesta, kan låta konstigt men det var så man gjorde när lägenheten byggdes och då fortsätter vi med det)

Och sedan:
Göra någon form av ordning i de flesta skåpen, som nu bara fått fungera som "stoppa undan i panik för nu kommer listsättare/julen/stökångesten".
Detsamma för källaren, ordning.

Och så allt det där småfixet.
Ni vet.
Och bäbisförberedelserna.

Men jag har iaf satt fast lite presentpapper på rutorna till skåpet.
Så att det ostört får fungera som det skrotskåp det från första början även var avsett som.

Om utrymmet och hämnden.

Just nu i sängen: höggravida kvinnan har minst plats av alla tre.
Inte bara procentuellt utifrån stor kroppshydda = stort utrymmesbehov, utan faktiskt - klart minst utrymme.

Jag hämnas genom att gravidfisa, fast de två andra sover rätt tungt så drabbar egentligen bara mig själv.

Åh vad jag vill sova.

Om att aldrig sitta bekvämt.

Just nu: skulle vilja sänkas ner i varm bassäng och få flyta där tills jag somnar.
Utan att behöva belasta någonting på kroppen.

Vilken dröm.

Om vändningar som sitter långt inne.

Okej nu erkänner jag det helt öppet.
Jag gillar verkligen inte Sex and the city längre.

Det är lite som med Gilmore girls, de bara pratar och pratar och praaatar.

Båda dessa serier var en gång i tiden veckans höjdpunkt för mig.
Inser nu att den förstnämnda var ca tio år sedan, den senare inte långt därefter.
Så okej då.
Smaken ändras, det är givet, men det känns konstigt eftersom min första reaktion fortfarande är "OH! Sex and the city!".

Om mina bästa gravidtips.

Fina frugan frågade.

Jag får verkligen tänka efter för att komma på något som är ett tips.
Jag försöker så här:

– Det är inte mkt som behöver vara fixat innan bäbisen kommer, så bli inte stressad om ni varken har köpt vagn eller säng eller skötbord (skötbord är det inte ens alltid man behöver).
Ibland kan det till och med vara bra att vänta med vissa saker, låta tiden visa vilka behov som finns.

– Känn efter själv hur du vill göra med amningen, sådana frågor behöver inte stötas och blötas med alla som frågar, man får så många olika råd från alla, och det är bara du själv som har med det att göra.

– Var försiktig om du får foglossning, belastar du mer blir det även värre sen, efter förlossningen.
(Amning gör även att foglossningen tar längre tid på sig att försvinna.)
Prata med sjukgymnast!
Rätt sorts foglossningsbälte krävs, ett som inte är fullt så elastiskt och som verkligen stabiliserar bäckenet.
Det här är vad jag använt båda gångerna, och som sjukgymnasterna rekommenderar (en av de sjukgymnaster jag gått till är specialist på just foglossning, hennes ord är näst intill min lag).
På bilden har hon det rätt långt upp, mina sjukgymnaster har sagt åt mig att det måste sitta rakt över höfterna, inte så där upp i svanken och sedan ner under magen som bilden visar, utan verkligen på höftens bredaste ställe och sedan spänna åt (det funkar inte att sitta ner med fogbälte, det är ej heller tanken, då får man lätta på åtdragningen lite).
Använd TENS! Man kan hyra hos sjukgymnast och på förlossning.
Den inte bara stillar smärtan för tillfället, den förebygger även smärtan genom att bryta signalerna av smärta till hjärnan, som efter långvarig smärta ibland kan haka upp sig och fortsätta skicka smärta till hjärnan utan att det faktiskt är det.
(Det tar ungefär en månad innan man märker den långvariga skillnaden, och man måste göra det minst en halvtimme varje dag.)

– Läs inte så väldigt mkt på (vissa) forum, de flesta är helt galet hysteriska och är man en osäker gravid kan man lätt känna en massa press och stress.
Visst kan man få svar på frågor ibland, men kom ihåg att de som skriver sällan är utbildade utan bara grundar sina åsikter på egen erfarenhet, och i många fall så handlar det inte om vad som funkat för Sara, 28, i Göteborg utan om fakta som man hellre bör ta med vårdpersonal.

– Använd stödstrumpor, det hjälper avsevärt mot stumma och ömma ben, och lindrar om du får pirr i benen. De finns i härlig bomull också, inte bara tantbeige-90-den.

– Köp med fördel en gravidbehå, som den här.
Den är skön när helst under graviditeten, men särskilt mot slutet när magen trycker och brösten börjar ömma extra mkt.
Och även, har jag hört, när mjölken ska rinna till.


Sen kommer jag inte på några fler, för jag är så gravidtjock i huvudet.
Någon annan kanske har utmärkta tips och råd?


Bra tips från er:
(fortsätt gärna komma med fler, jag fyller på, för lita på att det blir googlingsträffar på såna här listor så det är ju toppen för googlaren om den är lång och välfylld)

Anna
Jag ÄLSKADE mitt foglossningsbälte. Som en BH för mage och bäcken. Och så förberedelseoljan från Weleda som jag även marinerade bebiskulan med. Och en bra BH kan inte nog poängteras. Allra helst om man som jag går från A till DD på några månader...

Yevonde
Köp begagnat, skulle vara mitt råd. Tex vagn. Jag vet att ni har en retro, men ifall nån läsare funderar på att köpa en sprillans, strunta i det. Investera i en sjal - fast prova först. Att bära i sjal var fantastiskt, för mig, och för min son, men förstås individuellt.

Britta
Åh bra tips! Kanske att man ska läsa på lite om bebisar också och inte bara graviditet? Det felet gjorde jag förra gången...

Anonym
Om man väljer att amma, försök lära dig att ligga ner och amma. Det är guld, man får en stunds vila och avkoppling samtidigt som man matar sitt barn :-)

Sköna Helena
Om det är första barnet: Njut av att vara uttråkad! Jag vet att det är fruktansvärt svårt (gick själv två veckor över tiden och det var inte njutbart alls!) - men din egen tid, då du bara får hänga med dig själv, kommer inte vara så lättillgänglig igen på ett bra tag. Så: ta ett långt bad, gå en mysig promenad, läs en riktigt bra bok, frossa i tidningar, kolla på dina favoritserier (det funkar i och för sig som amningsaktivitet också!) - OCH dejta din partner. Umgås med varann. För sedan är ni tre och då kommer ni kanske inte varken kunna eller vilja ses själva på ett tag, fast det kan tyckas konstigt nu innan bebisen tar över allt. Att man faktiskt VILL att den ska ta över allt! För det vill man.
Stort lycka till!

Och så kom jag på en till:
Om man köper en bilbarnstol (fast babyskydd heter det nog) begagnad så måste man vara säker på att den ej varit med om krock tidigare, och att den inte är äldre än tio år (för då har plasten hunnit bli gammal och den är inte lika säker längre).

Om återhämtningen.

Granen skulle ut i dag.
Vi får se hur det blir med den saken.


Ni vet när man vaknar upp och inser att magen inte längre värker.
Mest bara svider och är ömtålig.
Och man orkar dricka vatten och till och med ställa sig i duschen.
Känslan när man sen stiger ur duschen och kämpar sig på med kläderna och får lägga sig i soffan igen.
Fast ren.
Jag är där nu.

Det var förfärligt att ha förvärkar och kaskadkräkningar samtidigt.
Vanligtvis vill man ju gärna fokusera på en sak i taget, andas bort värkar, tänka på krispiga vinterdagar osv osv.

Torsten vaknade i natt och ville inte vara med sin pappa.
Så vid ett tillfälle satt jag på toaletten, med honom i knät.
Jag kände mig som urmodern, trots att jag inte visste vad jag skulle göra av all smärta.

I morse frågade han hela tiden med gråten i halsen om jag var frisk nu.
"Är du frisk nu mamma?" och när jag stod inne på toaletten och ville kräkas stod han bredvid och frågade igen.
Lilla hjärtat.
Och att försöka låta tapper och glad och säga att det inte är någon fara, samtidigt som magen hulkar sig.
Huga.

Men det är intressant hur kroppen verkar ta bara en viss mängd smärta.
För även om jag varit stel och haft svårt att resa mig upp ur soffan pga fogarna.
Så har jag inte riktigt tänkt på dem i dag, när jag legat och försökt andas bort magontet.
Tack och lov att det är så.

Nu ska jag lägga huvudet mot kudden igen.
Och andas ut över att slippa föda barn mellan spyorna.

Om att föda eller spy.

Hej.
Jag har magsjuka.
Det är nu jag behöver en massa ömkan och pepp.

I natt visste jag inte om jag skulle behöva åka in till förlossningen med spypåse i handen.
Kaskadkräkas och ha kraftiga sammandragningar om vart annat.
Det var en väldigt tråkig natt.

Nu har jag bara panikont och mår hemskt illa, och med "lättare" sammandragningar.

Okej nu fick jag det sagt.
Så att ni vet att det är väldigt synd om mig i dag.

Om en gravid lördag.

I dag hade vi besök av vänner.
Som också ska ha barn, cirka fyra veckor efter oss.

Hon mår betydligt bättre än vad jag gör, och även om det kan få mig att lite sorgset känna att "åhå, det finns en annan typ av gravidvärld".
Så är jag ändå inte avundsjuk.
1. Glad för att vänner slipper må dåligt också
2. för att jag på något sätt ser det som att den här typen av graviditet är mitt sätt, att jag inget kan göra än att härda ut
(ungefär som att jag har lockigt hår och gröna ögon, jag kanske inte gillar det men det är så det är (obs obs, jag gillar det)).




Torsten älskar besök, men den senaste tidens reaktion på andra barn i hemmet är hysterisk.
De får inte röra någonting.
Inte ens hushållspappret när de behöver snyta sig.

Så det blir många tårar och det känns som att vi har världens mest egoistiska barn.
Samt att vi är världens mest daltande föräldrar eftersom vi inte är intresserade av att ta en fight.
Utan mest bara vill att han ska
1. äta maten
2. tänka på annat.

Och så gärna den här:
"Du får inte sitta där mamma, du gjorde sönder min koja, du får inte sitta där"
"Jamen då flyttar jag mig"
"NEEEEEEJ du ska sitta där, mamma du måste sitta dääääär"
"Då stannar jag"
"MEN DU FÅR INTE SITTA DÄR"
Puh.

Nu är resten av familjen på middag med farföräldrar, fastrar och kusiner.
Den gravida delen.
Det är jag alltså.
Stannar hemma och.
Wait for it…
Vilar!

Om lugna ben.

Den sköna insikten i att benen är lugna.
Varma och vill ligga helt stilla, utan minsta ryck.
Min puls går ner då och jag känner det som att jag kan sitta så här under filten och bara stirra rakt ut i luften.

Lättnaden av att slippa rls-pirret en stund, den är ljuvlig.


22:28
Okej, om än så för en jävligt kort stund.

Om idioter.

Om man försöker förnya sitt sätt att förmedla olika försvarsspel.
Och väljer att göra det med liknelser som hela tiden refererar till kvinnor och deras sätt att vara.
Rent sexuellt.
"Sofia gillar att klä sig utmanande och gillar att ta för sig i sängen."
"Genom att i rätt läge hångla och tafsa på Sofia får vi ut optimalt resultat."

Och beskriver hur spelarna ska agera i de olika försvarsspelen.
"I sängen kan du riva sönder hennes kläder och smiska henne på rumpan"
"Släpp loss monstret släpp loss Petra"

Hur kan man då förminska det genom att kalla det för "en miss i arbetet".
Jag tycker inte att det är en miss.
Det är en genomarbetad idé och något man tänkt på länge.
Att räkna fel i en slutrapport kan vara en miss.
Att publicera ett reportage om Kanarieöarna när man lovat ett reportage om shopping kan vara en miss.
Men det här?
Det är idioti och vore det inte skönt om man för en gångs skull bara erkände det?
"Ja det var ett riktigt dålig idé och vi fattar inte hur någon vi anförtrott kan tänka i så förnedrande och nedvärderande banor."


Tränaren för Engelholms FBC:s pojklag i innebandy hade mer än en dålig dag på jobbet.

Om önskeväskor.

Så om jag skulle fortsätta önska mig presenter.
Blott och enbart för det faktum att jag tagit på mig en graviditet (hybris?), så blir det dessa.
Rangordnade efter ha-begär.


Väska 1:
För att det bor en tidig 80-tals-Falcon-Crest-lover i mig.






Väska nr 2:
För att enkla blockfärger är diskret och samtidigt intressant.




Väska nr 3:
För att snirklar är svåra att motstå.
Särskilt i läderform på rund och gullig väska.


Och samtliga helt uppenbart för att jag lider någon slags brist på läderoreange?

Alla från Asos och alla på den där jädra rean som jag så gärna vill frossa i.

Om rutiga resväskor.

Se så glada resväskor!
Från Asos, på rea dessutom.

De tvingar en nästan att enbart resa med ångtåg eller i gammal sportbil (gärna mörkgrön med vita däck).

Om något-lista.

Något som väckte mig: en kompis ett-åriga son i Umeå som lekte med hennes mobil.
Något jag ätit: Tre limpmackor med ost på.
Något någon sagt: Är jag en vuxen?
Något som jag sagt: Nej, du är ett barn.
Något jag önskar mig: Materiella saker som jag inbillar mig kommer att göra mig snygg och lycklig.
Något jag saknar: Långa härliga promenader.
Något jag druckit: Te och saft (jordgubb dessutom, jag avskyr egentligen jordgubb men nu var det gott).
Något jag gjort: Suttit i fåtöljen med min sjuka (men oerhört pigga) sjukling till son.
Något jag hade på mig: Grön och väldigt mjuk klänning.
Något jag tänkt: Kan man föda barn samtidigt som man har magsjuka?
Något jag luktat: Inbillad spya från gårdagens kaskader.

Om sjukdomarna.

Gårdagen avslutades med en kaskadspya från sonen.



Det är ju helt otroligt vad det kan spruta, vi är väldigt oerfarna inom detta område (tack och lov) men nu undrar jag mest – borde inte en höggravid kropp vara förnuftig nog att undvika falla för smittan?
Eller kanske undvika att gå in i förlossning medan spysjuk?

Är det något jag inte vill, så är det att föda med magsjuka.

Om att ge sitt barn mat.

Det första argumentet för amning man får höra, som inte handlar om barnets hälsa (det vet vi väl ändå vid det här laget att barnets hälsa kan bli precis lika bra utan modersmjölk?).
Är den att det är så praktiskt.
Att man har maten med sig.
Nu har jag aldrig ammat så jag vet inte alls hur praktiskt det är, men min tanke är ändå att det väl måste vara lite begränsande också?
Att man måste hitta en plats att amma på, att man kanske inte kan ta fram bröstet mitt på gångstigen om det är kallt eller blåsigt ute.

Vi gav Torsten ersättning och vissa gånger när han blev panikhungrig var det så skönt att bara kunna ge honom en flaska fast vi var mitt i en rask och stressad promenad till att hinna någonstans.
(Kanske går även när man ammar, som sagt, jag vet inte.)
Jag tyckte att ersättning var väldigt praktiskt.
Att min käraste kunde vara den som steg upp och gav mat om jag var för trött.
Eller kanske satt på toa?

Fast Torsten var visserligen ett väldigt lyxigt barn, som tyckte att kall ersättning var precis lika god som varm.
Vi hade iaf alltid en termos varmt vatten i skötväskan så vi hade alltid maten med oss.

När jag väntade Torsten hade jag långt innan jag ens blivit gravid ganska svårt att tänka på amning.
Det gav mig nästan fysisk smärta i bröstvårtorna, ungefär som såna man får om man tänker sig att någon skulle ta en osthyvel och hyvla över dem.
Därför lät vi det vara väldigt flytande, beslutet om hur vi skulle ge honom mat.
Jag hade i åtanke att alla mina försvarskänslor ang. mina bröst kanske skulle ändras när det låg ett barn på mitt bröst, och att barnet kanske inte alls skulle kunna äta från en flaska eller ens bli koppmatad.
Så vi sa hela tiden.
Och jag kände hela tiden.
Att vi ser vad som händer, vi provar allt.

När han sedan var ny och vi låg på bb kom en snäll äldre kvinna till oss och visade de olika sätten.
Torsten åt från koppen utan problem.
Och han gillade att suga på flaskans napp.
När vi försökte ge honom mitt bröst blev det aldrig något självklart grepp om bröstvårtan för honom, den kampen hade vi kunnat ta, och han hade fått vara hungrig några dagar eftersom det aldrig riktigt kom någon mjölk på den vecka jag ändå gav bröstmjölken en chans.
Men varför ta upp en kamp när modern inte vill, och barnet klarar andra alternativ bättre?
Men jag provade pumpa, jamen för att om maten ändå fanns i mig kunde vi ju ge honom sån.
Om än i flaska.

Min försvarsinställning gentemot brösten var däremot precis lika stark som innan.
Jag fick tvinga mig själv att trycka på start-knappen till bröstpumpen, blundade och räknade ner och sen stålsätta mig för att inte stänga av på en gång.
Det fick mig att känna mig fången, utelämnad och som att min kropp fortfarande inte var min.
Efter nio månader av foglossning, karpaltunnelsyndrom, samt mystiska utslag över hela kroppen som kliade som tortyr, var jag i stort behov av att få ha den just bara för mig själv.
Så vi fortsatte med enbart ersättning.
Tanken att det skulle vara mindre praktiskt har aldrig slagit mig.

Den här gången känner jag mig inte lika rädd för amningen.
Den här gången ska jag till och med ha det som alternativ nummer ett.
Inte alls för barnets skull, jag vet att barnet mår lika bra av ersättning, och med ersättning vet man dessutom precis hur mkt barnet ätit och det sover ofta bättre med ersättning i magen.
Nej, utan för min egen skull, för min fåfängas skull och för att jag vill att livmodern ska få mer hjälp att dra ihop sig.
För att någon ska suga ur mig energidepåerna jag har ett sådant överflöd av på kroppen (om det nu blir så, är det någon som skulle gå upp i vikt av amning så blir det jag, viktuppgång är det jag gör riktigt bra).
Även om råden från min sjukgymnast jag hade förra graviditeten fortfarande ringer i öronen, att har man svår foglossning ska man tänka på att den blir kvar i kroppen så länge som man ammar.
Eftersom de ämnen som ger foglossning dröjer sig kvar iom just amningen.

Men även denna gång får vi helt enkelt se.
Ändra oss efter det som funkar bäst.
Livet brukar bli lättare då.

Om att ta sig.

I går var jag hos barnmorskan.
Jag fick vila resten av dagen, för att ta sig dit är väldigt påfrestande på fogarna.



Och så hade jag stora skor som jag köpt på loppis utanför Vindeln.
43 istället för 39, det var varmt och skönt och rymligt.
Väldigt rymligt.

Jag går ut högst en gång i veckan nu för tiden.
Förra veckan var vi bjudna på middag hos min svägerska med familj.
Vi gick från busshållplatsen och jag höll knappt på att klara det hela vägen (vi tog taxi hem).
Samma sak i går, när jag skulle gå hem från barnmorskan fick jag först vila i en timme på sjukhuset, om det inte vore för att det gör ont även att sitta på en stol länge hade jag nog stannat där en timme till.

Efter såna strapatser får jag måste-stödja-mig-mot-väggarna/borden/stolarna-ont.
I minst två dagar, om jag tillåts att enbart ligga stilla.

På ett knäppt sätt känns det lite bra, att det gör så ont av att jag har rört på mig.
Då påminns jag om att jag faktiskt inte kan annat än att stanna hemma.
Att jag inte är lat eller smiter undan, att det min kropp orkar är det lilla att ta sig mellan sängen och soffan och med myrsteg till köket emellanåt.
Jag måste känna smärta för att kunna känna att jag är berättigad till lugnet.
Guså korkat.

Om min favoritmat/sysselsättning/tidning.

Fina frugan frågade.

Favoritmaten:
Spaghetti och köttfärssås
Kyckling i purjo- och ädelostsås
Röror av olika slag, som exempelvis smakar curry eller spiskummin eller vitlök

Och så gillar jag en bit rött kött emellanåt, med klyftpotatis och Lohmanders bearnaisesås tillsammans med ett glas rött vin en fredag eftermiddag efter en lång vecka.

Favoritsysselsättningen:
Jag gillar verkligen att sitta vid datorn med uppdrag att formge något
Köpa en tidning och slå mig ner på fik och lyxläsa
Bläddra bland gamla kläder och fundera över vem som burit dem (och hitta en pärla som sitter som ett smäck på mig)

Favorittidningen:
Damernas värld
Jag försökte komma på några fler, men jag har ingen som jag stadigt återkommer till annat än just Damernas värld.
Går jag på bibliotek bläddrar jag gärna i olika arkitekturtidskrifter, och möjligen någon utländsk modetidning men just de sistnämnda tycker jag är lite jobbiga att läsa för att man måste bläddra så himla mkt och hålla upp flera kilo reklam samtidigt.

Filter är en bra tidning att ha på toaletten.
Då kan man läsa ett reportage per nr 2-gång (om man inte avbryts av barn som bankar på dörren och säger "mamma får jag komma in, mamma får jag vara här, mamma vad gör du?).

Om det materiella.

Åh nej, det är på rea nu.

Och jag har inte en spänn över, jäkla skit.


(Tror ni att man kan önska sig presenter till sig själv istället för till bäbisen?
För att man varit så duktig och varit gravid tänker jag, och förlöst menar jag.)