På diverse handarbeten.
Hon har stickat en söt kofta till min bäbis.
Med små små stickor eller nej kanske inte små utan snarare.
Smala.
Med vackra knappar i pärlemor den är så fluffig och redig på samma gång.
Och en bild från hemma.
Bara för att den passade i färg så bra.
Nu ska vi gå till barnmorskan hej hej så roligt det ska bli här är vi alla glada och positiva.
Eller nej jag skrev faktiskt det där i ironi.
Men faktiskt så är vi ju glada, och borde vara positiva eftersom det enda felet med bäbisen är.
Att den inte är utanför magen än.
Så hurra hurra vi ses snart.
6 kommentarer:
Åh, exakt en sån kofta stickade min syster till min tredje bäbis. Också pärlemorknappar men koftan var mörkblå.
Min tvåa ville inte heller komma ut i tid. Så trist. Särskilt som ettan kommit någon vecka för tidigt och jag trodde det skulle vara så. Skulle det inte. Enda trösten är ju att de kommer ut, förr eller senare, allihop. Klen tröst, jag vet!
jamen vad lustigt!
det måste vara ett välanvänt mönster min syster har också stickat en till nåt av sina barn och jag köpte en fin i äppelgrönt på myrorna fast den blev förstörd i tvätten.
det är ju en tröst, även om den just de sista dagarna ska vara så himla klen tröst.
men kanske hellre gå över tiden med första och sen inte vänta sig annat andra gången.
jag vet inte.
kanske?
du kommer både en och två gånger önska att bebisen (barnet, tonåringen) aldrig kommit ut...tro mig. jag vet.
visst längtar man och visst tar magen stor plats och får en att stundom vilja kräkas, men livet i den gör att man känner sig odödlig och livgivande.
women power!
fin. jag håller tummarna för att bebisen vill ha födelsedag den 11 augusti.
anonym,
kanske jag både en och två gånger kommer att tycka att bäbisen barnet och tonåringen tar mkt energi.
men att önska att den aldrig kommit ut det kommer jag inte att göra.
för det vore ju som att önska att sitt eget barn inte fanns och det låter väldigt hemskt.
alma,
jag med!
vilken fin liten kofta!
Skicka en kommentar