Om mamman och om kragen.

Torsten gör mig lycklig när han ligger i sin vagn kan han göra de mest skojiga sakerna.
Det är svårt att inte le.

Och kragen.
Från Noa Noa.
Köpte jag mig för julklappspengar från min far.
Jag känner mig mkt from och Jane Austenig.

Om färger och damer.

Mamma gick på rea.
Jag och Torsten följde med.

Sen kultiverade vi oss och många äldre damer förtjusade sig.
Över Torsten över vagnen över den fina koftan mamma stickat till honom.

Vi höll knappt på att ta oss.
Därifrån.

Om mitt 2009.

Jag åkte upp till Umeå.
Och avslöjade för familj och vänner att vi väntade ett barn.
Jag mådde fortfarande hemskt illa.

Jag började även förse mig med lite större kläder det behövdes.
Magen kom ganska snabbt.
Så även foglossningen den kom innan illamåendet ens försvunnit.

En vän fyllde 30 vi överraskade skiten ur henne hennes bror hade planerat.
Och trixat och fixat.

Och minaföräldrar kom på besök med sig hade de.
Kilovis med barnsaker gamla jag använt och såna min systers barn använt.


På våren slet jag hårt med sista skolarbetet ett projektarbete det tog massa tid.
Och jag kunde aldrig sova jag hade utslag över hela kroppen.
De kliade så hemskt mkt att jag mest grät mig igenom nätterna.

Men sen kom sommaren och min käraste överraskade mig med.
Guitar hero jag tänkte bli expert.
Men fingrarna svullnade lederna värkte jag kunde knappt göra någonting.

Sen blev det så varmt att det inte var kul längre.
Jag tänkte att bäbisen borde komma en månad i förväg.
Två veckor allra minst.
Men så blev det inte alls jag pratade om både relationer och mode och graviditetskläder.
På radio.

Sen kom Torsten.

I tre veckor var det Torsten jag och min käraste vi tog dagarna som de kom.
Hade blott ett mål om dagen och det var att ta en promenad.
Den fick bli när den blev ibland i kvällsolen ibland på förmiddagen.
Och långa sovsessioner i sängen.

Sen började jag skolan.
Och kämpade att känna mig fin och hitta kläder som jag rymdes i.
Och som jag inte svettades ihjäl i.

Vi åkte till Stockholm och gick på lägenhetsvisning.
Jag åkte till Stockholm för att söka praktikplats.
Fick den ena och den andra råkade ut för omstrukturering på redaktionen så en praktikant.
Blev svårt att ta emot.
Det ena stället ska bli riktigt roligt att ha fått vara även på det andra stället.
Hade varit fint.

Jag åkte till Alfta på idétävling jag saknade mest Torsten och sängen och min käraste.

Och sen flyttade vi till Rågsved.

Om förlustelse.

I dag åker herrarna i familjen (alla över fem månader) till någon butik av passande sort.
Och köper en tvättmaskin.
Sen har de lovat att köra hem den bära ner badkaret till källaren och installera.

Jag och Torsten och min fina mor.
Vi åker till söder och hälsar på Gudrun.
Och sen går vi på Liljevalchs och hälsar på Märta.
Är tvättmaskinen inte installerad efter det.
Fikar vi på Blå porten tills den är det.

Sen fortsätter könsuppdelningen då ovan nämnda herrar.
Går på hockey medan mitt sällskap från dagen samt en lillebrors flickvän.
Har tjejig kväll här hemma.

Vad består en sådan av? frågade min lillebror.
Soffan och teven, allt en killkväll består av bara lite mindre öl.
Och antagligen mer te och mörk choklad jag längtar allra redan.

Om att flytta innan jul.

När man flyttar just innan jul.
Gäller det att märka tydligt vart vissa saker hamnar.

Och högarna finns kvar.
Staplarna och travarna likaså.
Men sakta närmar vi oss något slags hem.

Den här veckan inleds på samma sätt som vi blivit vana vid.
Vi får ringa samtal till bovärden om saker som ska fixas.
Och jag bränner mig på högra armen (den här gången på den gamla brännskadan så det var lite extra ömt).

Om ett modereportage.

Sista modereportaget kan man läsa här.
Stiligt till nyårsfesten.


Bild Jörgen Svendsen, Gävle Tidningar.

Och om man inte tycker att ett modereportage är nog.
Kan man läsa tidningen från i går för tydligen gjorde man bedömningen.
Att ett nyårsmodereportage från TT Spektra var på sin plats.

Jag blir som en härmapa.
Även om mitt reportage var klart för två veckor sedan.

Om vår jul.

Min käraste är i Gävle och jobbar han åkte redan i går.
Men han kommer hem vid fyra vi har längtat.
Sen innan han ens gått ut genom dörren.

Svärföräldrar har kommit på fika lämnat julklappar hämtat julklappar.
Min pappa matar Torsten min mamma handlar de där sista sakerna.
Man alltid glömmer till julbordet trots en lång handlingslista.

Mellan alla kartonger och svarta sopsäckar.
Har vi julpyntat och granen är inte ens en meter hög.

I köket står det flyttkartonger vi äter avslappnat och ledigt.
I vardagsrumssoffan istället.
Jag tror man rymmer mer mat så.
Kunna luta omkull sig och låta det lägga till sig och efter några minuter; redo för mer.

Vi stötte julkryddor, nejlikor kardemumma kanel och satte i två skålar med värmeljus i.
Det luktar gott det luktar nästan inget.
Från de förra hyresgästerna.

God jul!

Om en väska som pärlemorfjäll.

En väska som får mig att tänka på.
Falkors kropp.

För en sekund tvekade jag om jag skulle köpa den.
Min då femåriga systerdotter sa Joanna.
Du. Måst.e.
Köpa den.

Så jag köpte den.
På Myrorna i Umeå flera flera år sedan var det.

Om tapeterna.

Jag är nöjd med våra tapeter.
Mkt nöjd.
I sovrummet är det brunt ingen bild på det.
Köket ska jag måla samma turkosa färg som vi haft tidigare.
Det ska jag göra.
Sen.

Om kvällen och te.

Vi har tagit ledigt i kväll.
I går jobbade vi på och när vi tittade på klockan.
Var den helt plötsligt två.
På natten stackars bäbis som får dygnet vänt.

Så i kväll avslutade vi med bad och dusch och te framför teven.
Ibland när jag dricker te.
Känns det som att jag vill gulpa i mig flera liter.

Min mamma har städat köket i dag.
Helt sanslöst vad den där städfirman inte kunde städa.
Väldigt mkt kladd kvar.

Och stickkontakterna på nästan alla våra lampor måste bytas.
Eftersom samtliga uttag i lägenheten är jordade.
Och det är inte stickkontakterna.
Tur det finns värmeljus och tur det blir himla mysigt.

I morgon kommer ett inlägg om mode hahaha nej jag skojar.
Men det handlar om en väska faktiskt.
Just nu är bloggen mer om äckliga saker och irriterande händelser.
Mer mode får det bli sen och nu ska jag göra mig lite mer te.

Om en trevlig historia.

I dag väcktes vi av telefonen.


Men det samtalet fick vi inte igång hjärnorna till att svara.
Sen hade jag fått ett mejl med en uppmaning.
Att ta kontakt med viss herre på Svenska bostäder o-ow hann jag tänka nu blir jag utskälld.

Men för vad?
Så jag ringde.

Han beklagade allt som vi fått uppleva.
Och sa att han skulle ringa bovärden så hon kunde komma upp och vi fick visa allt.
Men det är ingen idé sa jag de har redan städat och resten av skiten.
Har vi tagit undan vi vill bo här nu det är julafton snart.

Jaha sa han hur kan vi då få er att känna er välkomna?
Vi har bott tre dagar i vår lägenhet men vi har ju betalat hyra för en hel månad påpekade jag.

Så januari behöver vi inte betala någon hyra för.
Drygt 6 000 kr det passar oss mkt bra vi är en fattig småbarnsfamilj med en student utan CSN.
Och en pappaledig.

Det som fortfarande upprör mig är det.
Att för många människor blir det inte så här.
Alla orkar inte bråka alla vet inte att de har rätt att bråka.
Och vissa förstår inte ens språket så bra att de kan bråka.

Helt okej städat var det dock fortfarande inte.
Min mamma har skurat bort det sista.
Hurra för mammor.

I går kom mina föräldrar.
Med julen.
Julklappar mat och kärlek.
En så fint paket från min syster med egengjord sill och majonäs, två svagdrickor och underbart hemlagat knäckebröd och mjukkakor.
Musiken är uppackad och adventsstjärnan äntligen uppsatt.
Frank Sinatras julskiva går på repeat, Torsten vaknar intill mig, min käraste fixar.
Och mamma dricker just nu kaffe.

Jag känner mig glad.

Om en svart pärlväska det ser nästan ut lite som rom.

Jag har en svart liten väska.
Den har jag aldrig använt den är mer som en vacker pjäs man borde placera.
Högt upp på en piedestal.

Liten men tung.
Riktigt tung alla pärlor ger den en härlig vikt.
Pärlorna inte vikten påminner om svart kaviar.

Ägghalvor med majonäs och svart kaviar.
Min absoluta favorit på julbordet.

Om små händer och stora kärlekar.

I fredags skållade jag armen.
Och handen det gör fortfarande ont men inte alls lika ont som i fredags.

Städfirman som ska städa vårt kök sysslar även med snöröjning.
Alla som bor i Stockholm förstår med detta den överhängande risken.
För att vårt kök inte kommer att bli städat i första taget.

Kackerlackorna i köket gör mig nedstämd.
Jag kommer kanske kunna göra det hemtrevligt och mysigt.
Det är klart jag kommer, det är en av mina specialiteter och särskilt nu när min bästa lärare.
Min mamma.
Kommer hit.
Men kackerlackorna kommer alltid att hänga över mig jag kommer inte att slappna av.
För jag tror nog inte på att de försvinner på en gång.
Jag ser framför mig några gånger av otrevliga upptäckter.
Och några turer till med Anticimex.
Jag har aldrig förr hoppats så mkt på.
Att jag ska ha fel.

Sedan ett våldtäktsförsök på en ung tjej alldeles nedanför huset.
Kackerlackshuset.

Just nu känner jag mig inte överglad att ha flyttat.
Det kommer att vända.
Jag är bara inte där än.

Det som alltid vänder klumpen i magen.
Och ger den några sprattlande fjärilar och extra pirr i hjärtat.
Det är Torsten.
Alltid glad, busig och söt.
Vilken lisa för själen vilken underbar gosse.
Och gossens pappa vad vore jag utan honom?

Om äcklet i bild.

Nu har jag skickat ett mejl.
Till både vd och vice vd.
Där jag berättar hur det kändes för oss att flytta in i deras lägenhet.

Och så bifogade jag en pdf.
9 sidor, 18 bilder, det fick räcka till och med jag blev less.
Men tro inte att 18 bilder var det enda vi hade.
Materialet är näst intill outtömligt i kväll åker vi dit och ser om vi kan bo där.

Man kan ju klicka på bilden om man vill så ser man bättre.
Det är en massa äckel jag ville inte göra den större för sånt snusk.
Ska vi inte ha här.

Om svedan och värken.

Vi har nya tapeter nu det blev urtjusigt.
Vi har kackerlacksfällor lite här och var nu det känns skitäckligt.

Städfirman har även varit där (jag säger där för vi är ännu kvar i Nacka).
Och säger att de städat.
Men skräpet är kvar, matresterna i skåpen likaså och skåpet vid spisen.
Det som var absolut skitigast var inte rört i för fem öre så man undrar ju.
Exakt vilken slags tjänst man betalar dem för.

Så ännu fler samtal till bovärden för att gnälla.
Hon.
För nu är det en vikarie vår egentliga har semester för att hinna göra julmysigt gissar jag.
Vem vill inte det?
Men hon. Hon ringde upp städfirman som ganska utan protest gick med på att åka tillbaka.
Och då känns det ju lite extra som att.
De var medvetna om att de städat slarvigt.
Sen fick min käraste ett samtal från firman som undrade var i köket de skulle städa.
Ja alltså.
Ni ska städa i köket.
Och med köket menas: KÖKET.
Det innefattar så klart alla skåp, alla luckor, insidan av alla skåp, insidan av alla luckor, inklusive lådor insidan av lådor, ugnen spisen väggarna.
Köket.

Men eftersom han nu bara nämnde som exempel.
De riktigt skitiga skåpen så kan jag nästan slå vad om att det som blir städat.
Är enbart de nämnda skåpen.

Min skållade arm börjar hämta sig.
Än är den röd och på kvällarna blir den rödare.
Och skiftar lite i brunt.
Bräntbrunt och skållrött.
man ser ganska tydligt var koftärmen började.

Det stramar i huden och svider bara lite, men när Torsten kommer åt.
Om så bara med sin lenaste bäbishud.
Då gör det ont ont ont.
Ännu ondare när det är en sylvass liten bäbisnagel han river till med.

Och förresten.
Ont i rumpan ont som tusan.
Jag i går: Vad är det här?
Jag i morse: Jamen just ja, barnvagn plus drivor med snö plus promenad i uppförsbacke.

Om det sista modereportaget.

Jag hade Michael Jackson i huvudet när jag plockade kläder.
Sen insåg jag att det såg ut som om The Beatles mötte 80-talet.



Men så kom jag på.
Att det väl är precis det Michael Jackson är.

Och det var det som fick bli mitt sista modereportage.
Med vackra bilder från Konserthuset.
Skickligt fotograferade.
Skickligt modellade.
Och av mig.
Naturligtvis.
Ödmjukt och skickligt stylade.

Det kommer i tidningen någon gång i mellandagarna.

Om julklappar.

Kära Noa Noa.


Ska vi säga så här.
Att jag får hela er julkollektion i julklapp?
Det blir enklast så det finns ändå inte mkt jag absolut inte skulle vilja ha.

Tack på förhand,
från en tärd en.

Eller ge mig ännu hellre.
Ett jobb hos er.
Jag hade med glädje arbetat med vilka sysslor som helst.
Bara jag fick omges av det vackra och kreativa som när min modesjäl och mitt klänningshjärta.


Bilder från www.noanoa.dk.

Om barndomsåren.

När jag var liten.

Såg jag ut så här.

Min moster hade en rolig tävling på sin blogg den som svarade rätt fick en bild på sig själv.
Publicerad.
Min syster hann före för jag hade inte hunnit läsa bloggar på några dagar.
Men även jag fick en bild publicerad det var den här.

Jag kommer ihåg när hon lyfte upp mig på bänken.
Så vi kunde fotografera.
Jag kommer ihåg hur jag älskade brocsherna det gör jag fortfarande.
Tycker de är skitsnygga.

Det svarta halsbandet likaså jag saknar min moster.
Hon är himla rolig och snäll och frän.

Om en elegant kavaj och om en glittrig.

En kavaj.


I love it.

Erikshjälpen, 100 kr kanske?

I dag är det julfest hos mina svärföräldrar jag hade gärna haft en paljettkavaj jag såg på H&M.
För någon dag sedan.
Grön och guld och senapsgul den hade passat utmärkt till min grönblå klänning jag ska ha.

En av två av de klänningar jag har med mig hit.
Som inte ligger nerpackade och inklämda i klädkammaren i lägenheten.
Eftersom det tapetseras om och kackerlackeröjs och städfirmestädas ur där.
Och hela bohaget har tvingats klämmas in i hallen och i klädkammaren.

Om man säger så här:
Det är trångt.
Och det går inte hitta en endaste grej man letar.

Om ett avslut i linje.

Denna mödosamma.
Och särdeles snåriga vecka.
Avslutas i samma linje jag skållade halva min högra underarm och hand.
På kokande vatten två liter rakt över.

Ljuset i det hela: Torsten klarade sig.
Och det fanns vin och ost och På spåret att trösta sig med.

Jag plåstrades om av min svärfaders kylande rakbalsam.
Och kommer nog att lukta herre fram till tjugondag knut.

Om en vinter.

Vilka hus ser inte vackra ut.
I kalla vinterdagars nedgående sol?

Vi promenerade till Forum Nacka det knarrade under fötterna och det rök ur näsborrarna.
Som en dag i Norrbotten minus alla fordon och stockholmare.

Torsten fick vara med i en företagstävling.
De hade väl team buildning innan julfesten kan jag tro.
Skulle bland annat fotografera Nackas yngsta medborgare vilket ju Torsten inte är vare sig på det ena eller andra sättet.
Men de fick fota ändå och de ville knappt gå därifrån.
Torsten var så gullig en av killarna fick hålla i honom.
Han ville ha en egen han hade bara inte hittat mamman än.
Och de oo:ade och aa:ade över hans vackra ögon långa ögonfransar söta uppenbarelse.
På det hela taget mkt trevliga.
Och med starkcider i jackfickorna.

Och på Långsjön har isen lagt sig och från människor som läser min blogg får jag de varmaste erbjudandena.
Så där så att man blir kär för det är så omtänksamt och fint.

Om ljus i mörkret.

Tapeterna i vardagsrummet blev rätt.
Och de är fina.

Inte för att vi vill vara pessimistiska.
Men med den senaste veckans episoder var vi faktiskt ganska inställda på att rummens tapeter.
Skulle kastas om.
Sovrummets mörkbruna hade inte blivit riktigt lika bra.
I stora vardagsrummet.

Men det är klart.
Än är två rum otapetserade vi ropar inte hej än.

Om blommor.

Torsten är ljuvlig.
Han har en blomsterbody den har små puffärmar.
Men det syns inte på bild.

Och när jag vaknar hos mina svärföräldrar.
Ser jag vinterpausande pelargoner.

På söndag kommer en flyttfirma och städar upp äcklet i lägenheten.
Det är bra för på måndag kommer Anticimex och lägger ut kackerlacksgift och då vill man inte ha en storstädning efter det.
Då städas ju giftet bort.

Det är rätt tapeter i vardagsrummet nu återstår bara att se om det blir rätt även i sovrum och kammare.
Med vår senaste otur har vi känt att det nog mer varit att räkna med.
Att även tapeterna skulle bli fel.
Men än håller vi tummarna det är som sagt.
Två rum kvar.


Body från H&M.

Om sista gävledagarna.

I tisdags åkte jag i väg till Gävle jag skulle göra modereportage.
Och lämna tillbaka lägenhetsnycklar till bostadsbolaget.
Det var en stressig dag jag lyckades välja en snöig dag och det var första gången på månader.
Som jag använde mig av mascara det var ingen bra idé.

Jag hade sex timmar på mig att
- hämta cykel cykla ända bort till bostadsbolagets kontor och tillbaka
- hämta ett paket på posten
- ringa lokal för att kolla att det är okej att fotografera där
- gå i butiker och leta kläder till två personer tre bilder som passade min idé
- äta mat
- styla modeller sminka som tusan fixa hår med enkla medel sätta ihop plaggen
- åka till platsen jag valt ut för fotografering
- assistera vid fotografering, göra klädbyten och omstylingar
- åka tillbaka till redaktionen sortera upp plaggen plocka ihop sminket
- skriva upp alla priser och butiker
- lämna tillbaka kläderna innan butikerna stängde eftersom jag nästa dag skulle vara i Bollnäs och sen åka direkt hem

Det gick.
Jag hann.
Men jag var mkt mkt slut.

På kvällen lite god mat hos vännerna jag sov över hos.
Kattmys som substitut för Torsten och sammanställa presentation av slutuppgift i skolan.

På onsdagen: presentation av slutuppgift.
Sen åka hem fast tåget var en timme försenat och just när vi kom fram till Stockholm.
Kräktes mannen som satt bakom oss.

Stackars honom han kanske var sjuk men jag tror snarare han var åksjuk och vi.
Plockade ihop våra saker och pep iväg vi mådde illa bara av tanken på kräks.
Och att kräkas.
Båda resorna hade jag sällskap av Lisa på nervägen åkte vi ända från Bollnäs till Slussen tillsammans.
Så den där timmen av försening blev inte så farlig det var rent av mysigt.
Vi fikade och fikade och i Gävle fikade vi till och med med Frida.

Nu är det över nu har jag bara några småsaker kvar att fixa.
Men först ska jag vara med min familj och skotta en massa snö.

Om flytten.

Så här i efterhand kan man konstatera i alla fall två saker.
Eller tre menar jag:
1. Vi har fantastiska vänner.
2. Vi har fantastisk familj.
3. Vi har väldigt mkt saker.

Det gick bra.
Med nöd och näppe rymdes allt i en lastbil på 22 kubik och i ett släp med kåpa plus två kombis.
I Rågsved när allt skulle bäras in.
Upp till sjätte våningen tänkte vi att det går snabbt det finns hiss och det är bara att bilda kedja.
Det finns hiss.
Men den var trasig.

Den fantastiska hissjouren som bostadsbolaget betalar dyra pengar för att de alltid ska finnas till hands.
Alltid ska laga hissen inom en timme.
De kom först på måndag vi ringde ganska många gånger förklarade att vi skulle flytta in att det handlade om sex trappor upp inte om något fisigt tvåvåningsfjanteri.
Men de kom inte.
Så vännerna.
Och familjen.
Bar. Allt. Sex. Våningar. Upp.

Den goda maten som min svärmor kom med när allt var klart.
Kunde inte varit godare.
Vinet bubblet hallongrottorna sällskapet.
Gjorde också sitt.
Kvällen var underbar och på morgonen såg vi utsikten.
Men sen.

Sen upptäckte vi städningen.
Eller snarare bristen på städning.
Matrester fastkladdat i kylen på skåpluckor smulor i skåpen MATBYTTOR KVARLÄMNADE i skåpen.
Halva kylskåpsinredningen saknades ett handtag på spisen var trasigt i badrummet var det geggigt under handfatet på badrumsskåpet på spegeln golvet toaletten.
Och badkarsploppens stropp var trasig.

På måndag kväll.
När jag stressade mot tiden för att hinna klart sista skoluppgiften.
När jag även var tvungen stuva om hela lägenheten för att göra vardagsrum sovrum och kammare fritt för tapetsering.
Då upptäcker min käraste en kackerlacka i köket.
En kackerlacka.
Det har jag inte sett sen jag bodde på Kanarieöarna.

Klockan var sent vi orkade inte åka någonstans vi HANN inte åka någonstans rummen behövde fortfarande tömmas.
Skoluppgiften behövde fortfarande bli klar.
Vi satt i soffan i vardagsrummet och äcklades.

Men efter några dagars bråkande.
Och dåliga förslag på kompensation (500 kr avdrag i hyra för att vi måste städa allt själv och dessutom inte kan bo i lägenheten på över en vecka) har vi nu erbjudits.
Lite flyttstäd i köket till dess har vi flytt fältet.
Och tar igen oss hos mina svärföräldrar.