Nej jag skojar men gud om det vore sant.
Jag och mamma har varit på Millesgården.
Annes hus är underbart och ritat av Evert Milles 1950.
Josef Frank ritade möblerna och Estrid Ericsson fixade med lampor och textilier.
Jag vill bo så där.
Jag får ont i hjärtat så gärna vill jag ha det så där.
Luftigt och trä blandat med blommande tyger och starka färger.
Titta på skrivbordet och på glasskåpet.
Så raka linjer och enkla former och ändå så levande.
Och iögonenfallande.
Stolens öron som gör det raka ryggstödet så mkt mer omfamnande.
De små fötterna som får glasskåpet att sväva.
Och matsalsbordets rundade hörn.
7 kommentarer:
Hej. Jag gick nästan på ditt försök. Tyckte till en början att det inte riktigt var likt Joanna. Efter några bilder kom det första igenkännandet. Men, önska kan man alltid, visst är det fint.
Hälsn Sonja
så fint!
haha sonja åh om det vore så väl.
lisa,
ja visst är det.
frank och ericsson är en mkt bra kombination, och de där milles hade väl inte så pjåkiga idéer de heller.
Åh så fint det är! så himla fint när allt är så uttänkt men ändå så enkelt!
jag var precis påväg att skriva "oj så fint ni har det hemma" och "vart kommer den stoora statyen ifrån" men tji fick jag. drömma bör man annars dör man!
amanda,
visst är det så.
och inte för mkt prylar som stjäl uppmärksamhet från varandra och därmed tar ner skönheten i tingen.
(som det är hemma hos oss.)
camilla,
haha.
ja åh vad jag önskar att det verkligen var mitt hem.
Där vill jag också bo... Fin blogg du har!
/Mira
Skicka en kommentar