Om lekparken.

Jag tycker inte att det är så där överdrivet roligt.
Att leka.
Däremot gillar jag att se Torstens olika lösningar.
Och reaktioner.
På saker när vi är i lekparken så då blir det ju någon slags lek för honom.
När jag hela tiden hänger med.

Jag gillar inte att leka med barn jag inte känner.
Jamen det kanske låter lite elakt men.
Det blir för intimt barn leker så nära och tar så mkt på en (eh, det kanske låter ännu hemskare).
Men jag tänker.
Bland annat.
Att de ju inte alls vet vem jag är.

Samtidigt får jag ont i hjärtat när det är barn som i går.
Som inte var där med någon mamma eller pappa.
I väldigt trasiga kläder.
Så då måste jag leka med dem för jag tänker att ingen annan vuxen verkar ju ge dem.
Uppmärksamhet.

I veckan har det varit två pojkar i parken som lekt.
Att jag är ett monster.
De har inte tagit med mig i leken men jag har noterat att varje gång jag närmat mig.
Har de skrikit hjälp monstret kommer och cyklat iväg fort.
På deras trehjulingar.


Jacka, Kupan Gävle
klänning, Stadsmissionen Nytorget Sthlm,
ring, loppis strax utanför Umeå.