Pianot var rött det stod i lekrummet på småbarnsavdelningen.
Jag ville så gärna spela men Magnus bestämde att han skulle spela och bara han.
Magnus var lite jobbig en gång förstörde han några fina glittriga grejer jag hade med mig.
De var som fyrverkerier på pinnar och gick i lila grönt blått rosa.
De slet han ur min hand och sprang till toaletterna och sköljde dem under vatten.
Han nådde just så pass över handfatet (barnhöjd på handfatet) och fram till kranen.
De svajade inte längre och böljade inte utan mer slokade och trasslade.
Nu hade han spelat väldigt länge och det blev aldrig min tur.
Jag började plinka lite försiktigt på de lägre oktaverna.
Plink plink jag gillade att spela piano och hitta på melodier Slam! och Magnus hade spelat klart.
Och det genom att drämma igen locket.
Rakt över mitt vänstra långfinger drämde han locket och jag fastnade och det gjorde ont och efter det minns jag inget men jag har fått höra det.
Att pappa inte behövde fråga efter vägen när han kom till sjukan.
Att han hörde mitt skrik redan vid entrén.
Och den där Magnus han kan ju inte veta att jag ibland har ont i mitt finger.
Fortfarande.
Och att nageln blev lite konstig och att jag har två jack på vardera sida.
Där längst ut på toppen nej han kan ju faktiskt inte veta det.
Jävla Magnus.
3 kommentarer:
Å, jeg ble rørt av din tekst!
jeg ville bare si at jeg er ofte innom bloggen din og liker å lese her så godt. Alt godt til deg.
Ja, dj-vla Magnus.
Hur gick det med pianospelandet?
undrar Sonja fd Gävle-bo
Kunde du spela vidare, o hade du viljan att göra det?
Sonja
åshild,
tack allra vänligaste du!
vad glad jag blir av att du läser mig.
sonja,
pianospelandet blev det inget av, jag spelade mkt på gehör när jag var liten, sedan lärde jag mig några ackord på egen hand, men jag la allt krut på tvärflöjt, det är (var iaf) jag riktigt duktig på.
och så sång då, men det kom först i gymnasiet och då kändes det som att jag redan spenderat en livstid på flöjt och aldrig skulle bli "riktig" sångerska.
Skicka en kommentar