När man blir mamma öppnas hjärtat på vid gavel.
Och alla känslor strömmar rakt in utan filter utan vaddering.
Rakt in i hjärtat och ända ut i tårkanalerna.
Jag skälver som ett asplöv av mina känslor nu.
Torstens min på bilden ovan är obetalbar.
Och vi bor i högsta huset när vi just flyttade in och jag såg det i fjärran.
Fick jag en klump i hjärtat tänkte ska mitt barn växa upp så här?
Inte för att det kanske är något fel i det men det är så väldigt långt ifrån.
Min egen uppväxt det som är min grund och det som jag tänker även är hans.
Hans grund blir inte samma som min jag känner det lite som att vi blir två så olika personer då.
Han ska vara en del av mig.
Så mkt en del av mig att även han är norrbottning.
Även om han vuxit upp i ett punkthus i Rågsved.
5 kommentarer:
Ja verkligen hjärtat på vid gavel. Känslorna utanpå kroppen.
Jag har varit tvungen att fatta ett principbeslut att aldrig nånsin mera se en film som på minsta lilla sätt handlar om barnsoldater för det går inte, man går sönder helt.
Filmer med barn i överhuvudtaget är rätt jobbiga.
Kanske inte Titta han snackar-typen. Men de vill man kanske inte se av andra skäl.
titta han snackar-typen vill man väl alltid se?
iaf jag när jag inte orkar tänka, och behöver sällskap när jag arbetar med bärbara i knät.
i soffan.
Är det bra i Rågsved? Vi funderar på vart vi ska bo om vi nu måste bo i stockholm.
anna,
det är både och.
det absolut bästa är faktiskt förskolan vi har, bra personal (som jobbat sedan 1985 på samma ställe, vilket säger en del om arbetsplatsen).
från oss är det nära till ett grönområde, med kohagar och en massa änder i ett vattendrag.
och vissa husområden är trevligare än andra.
det enda tråkiga kanske är centrum, ogästvänligt men fyller ändå en viss funktion.
ni kan gott bo är om ni nu skulle behöva.
(läste din blogg och vet inte vad jag ska tillägga, med tanke på inlägget jag skrivit ovan gick allt iaf rakt in i mitt hjärta och jag kan bara tänka ojojoj och önska er allt gott.)
tack :)
Skicka en kommentar