Om den helande känslan av att vara med sitt barn.

Den går inte riktigt att beskriva men modershjärtat är tydligen så stort.
Att det nästan känns som att det saknas nåt även fast alla är samlade.
Kanske är det fler barn i familjen som saknas?

Varje dag efter jobbet och jag kommer hem till Torsten.
Till hans glädjetjut och den där härliga springstilen som bara barn har.
Axlarna uppdragna till öronen och lika mkt energi på att studsa uppåt som att springa framåt.
Då är det något i mig som pustar ut som slappnar av.

Bilderna ovan är från våren 2010.
Då jag bara varit mammaledig två och en halv vecka (det var direkt efter förlossningen och mer som en återhämtning än ledighet).
Det var i augusti 2009.
Mammahjärtat ropade väldigt mkt efter den där sonen då.
Och sonen nog lite grann efter mammahjärtat också.