Vi lyssnade på musik och jag bakade scones.
Det kom lite släkt på besök och vi hade en bra söndag.
Varför måste de vara så korta?
Jag försökte mig på en sovmorgon.
Det är egentligen lönlöst eftersom Torsten hela tiden ropar efter mig kommer in i rummet och drar i min hand.
Eller ger mig presenter så som innetofflor gamla strumpor som legat på golvet en plastmikrofon Molly mus i röd klänning och ett halvt påskägg i plåt.
Det är inte samma sak när pappan tar sovmorgon.
Jag känner stor avundsjuka över detta.
Så vi stiger upp samtidigt jag och min käraste.
Solidariskt vid halvsex vi är som två skuggor.
I dag försökte jag i alla fall.
Låg ända till åtta på morgonen.
Fick säkert femton minuter sammanlagd sömn extra på de två timmarna.
PS.
Jag skulle gärna vilja att minifåtöljen var i min storlek.
4 kommentarer:
mys!
Det låter som en otroligt mysig söndag! Scones är ju så himla gott.
den var väldigt bra.
och scones, nog är det godaste med dem ändå smöret som smälter och osten som mjuknar och den söta marmeladen till.
Din blogg är så fin, jag sitter och läser igenom hela så fort jag har tid. Har nyligen hittat hit. Den känns så ärlig och jag gillart! Väljer att kommentera nu för jag känner igen mig så mycket i beskrivningen av sovmorgonsskillnader för mig och mitt barns far. Och presenterna.
Nu läser jag vidare.
Skicka en kommentar