Jag fotar alla detaljer jag ser, och jag försöker radera gamla bilder för att folk inte ska bli chockade när de ser hur många bilder jag lagt upp sedan slutet av december.
Med våra bloggar är det mer som att den som skriver bloggen står på scenen, och alla andra sitter i publiken.
På Instagram tycker jag mer att vi sitter i en ring och turas om att berätta.
Man bläddrar ner i sitt flöde och alla står i kö.
Men man.
Jag.
Blir smärtsamt medveten om när någon slutar följa.
På bloggen märks det inte direkt, olika besöksantal och sidvisningar varje dag.
Visst kan jag efter ett tag märka att någon slutat kommentera och sakna dennas ord.
Men på Instagram ser man direkt (om man nu ofta går in på sin egen sida vilket jag ju så klart inte gör, hehe eeh, va?) när siffran ändras.
Men Instagram.
Framför allt.
Inspirationen man får, av allas bilder, allas vardag och allas iakttagelser.
Jag är som sagt besatt.
5 kommentarer:
Vilka fantastiska stolar!
/lisa
Det där känns bekant...
Du vet kanske redan det här, men om du går in på settings och sätter airplane mode på on så kan du fota utan att bilden publiceras. Det står fail i feeden, men bilden sparas i ditt bildbibliotek.
Jag känner igen mig i det du skriver. Jag försöker att inte bry mig eller rent av inte ha koll, men det är som du skriver, smärtsamt.
Fina bilder bjuder du på som i alla fall jag gillar skarpt!
Jag blev så glad att hitta dig på Instagram när jag trodde att du slutat blogga. Jag har inte en telefon som klarar Instagram (en smart-telefon, men inte tillräckligt!). Tur att Webstagram finns, så jag kan sitta i publiken ändå ;)
Instagram I love it! Och precis som du säger, inspirationen!
Skicka en kommentar