I lördags gifte sig två av mina vänner.
I största hemlighet jag fick dock veta det för några veckor sedan.
Eftersom Josefin ville ha hjälp.
Jag fick äran.
Att sminka henne.
Att föreslå brudbukettens utformning och innehåll.
Sy ett flor (som jag också föreslog, eftersom resten av Josefin inte skulle vara så himla brud:ig).
Buketten blev vit.
Eftersom Josefin var turkos och lite vinröd och senapsgul.
Den fick en lite diskret rosett av tyll som blev över.
Tyll fick även Ronnie.
I bröstfickan på kavajen.
Han behövde inte så mkt mer eftersom han har vackra tatueringar på armarna.
Men jag fick spraya hans lugg så att den låg still åt ena sidan.
Sen satt jag som på nålar resten av kvällen tills de kom förbi.
Vi hade gäster och ingen visste något.
När de kom backade jag in i vardagsrummet och Josefin slängde buketten åt mig.
Och alla: ?
Paus för andhämtningar och sen jubel och hurra-rop och champagneöppning (och idel smygtork av tårar från min sida).
Fint som snus jag får darr i hjärtat av lycka bara jag skriver om det.
5 kommentarer:
Oh så trevligt med bröllop. Jag tycker alla ska gifta sig. Det är så fint. Helst vill jag att det ska vara folk jag känner så jag kan bli bjuden men själva giftandet och kärleken är huvudsaken.
oj vilken romantisk berättelse! Jag blir också tårögd när jag läser:) det är kul att följa din blogg och läsa om er flytt till Stockholm, jag är också påväg att flytta dit snart, till Högdalen, och blir inspirerad av att läsa dina tankar.
tack!
karin
www.tingens-torp.blogspot.com
hurra va mysigt!!!
anna,
man skulle kalla det något annat.
för de som inte vill just gifta sig.
som ett alternativ, precis som många har namnkalas istället för dop.
karin,
visst är den fin!
och vad glad jag blir att du gillar att läsa min blogg.
alma,
visst seru!
Om jag en dag gifter mig, så blir det så här, litet och enkelt och i hemlighet. Fast jag måste först hitta nån att gifta mig med, förstås...
Skicka en kommentar