Om en trevlig historia.

I dag väcktes vi av telefonen.


Men det samtalet fick vi inte igång hjärnorna till att svara.
Sen hade jag fått ett mejl med en uppmaning.
Att ta kontakt med viss herre på Svenska bostäder o-ow hann jag tänka nu blir jag utskälld.

Men för vad?
Så jag ringde.

Han beklagade allt som vi fått uppleva.
Och sa att han skulle ringa bovärden så hon kunde komma upp och vi fick visa allt.
Men det är ingen idé sa jag de har redan städat och resten av skiten.
Har vi tagit undan vi vill bo här nu det är julafton snart.

Jaha sa han hur kan vi då få er att känna er välkomna?
Vi har bott tre dagar i vår lägenhet men vi har ju betalat hyra för en hel månad påpekade jag.

Så januari behöver vi inte betala någon hyra för.
Drygt 6 000 kr det passar oss mkt bra vi är en fattig småbarnsfamilj med en student utan CSN.
Och en pappaledig.

Det som fortfarande upprör mig är det.
Att för många människor blir det inte så här.
Alla orkar inte bråka alla vet inte att de har rätt att bråka.
Och vissa förstår inte ens språket så bra att de kan bråka.

Helt okej städat var det dock fortfarande inte.
Min mamma har skurat bort det sista.
Hurra för mammor.

I går kom mina föräldrar.
Med julen.
Julklappar mat och kärlek.
En så fint paket från min syster med egengjord sill och majonäs, två svagdrickor och underbart hemlagat knäckebröd och mjukkakor.
Musiken är uppackad och adventsstjärnan äntligen uppsatt.
Frank Sinatras julskiva går på repeat, Torsten vaknar intill mig, min käraste fixar.
Och mamma dricker just nu kaffe.

Jag känner mig glad.