Jag läser en debattartikel som till största del handlar om dubbelmoral.
Om nya trender och om krasade äktenskap.
Och kanske borde jag fokusera på det.
På:
Det manliga kreativa geniets rädsla för kvinnor som potentiellt kan tävla med honom i hävdelseförmåga, högljuddhet och intelligens är ett fenomen som är äldre än både Paul Anka och Strindberg.
För det ligger en hel del i det.
Men istället fastnar jag på en mening som för mig inte känns.
Som särskilt "plötsligt".
Plötsligt vill trendiga bloggtjejer som Underbaraclara och Niotillfem laga perfekt glaserade muffins ur mormors kokbok och sy lapptäcken och väggbonader, snarare än att gå ut och festa och förverkliga sig själva.
Har de plötsligt kommit på detta?
Har inte det varit deras vinkel hela tiden?
Kakor och brödbak och kaffe.
Varför skulle det nu inte kunna vara lika självförverkligande som att gå ut och festa?
Och varför låtsas som att det just avslöjats?
Just Underbaraclara och Niotillfem har ju fått.
I åtminstone två år.
Personifiera den husmodersvurm somliga gnällt över.
I åtminstone två år.
Clara kommenterar det hela själv här.
Hellre baka bröd än supa skallen av sig.
Att dra in feminism och bakåtsträvande i den debatten är onödigt.
Det går ju förena vem är mer självförverkligande än någon som väljer att flytta ut i skogen.
När flytta ut i skogen är precis det hon vill.
Jag har skrivit det förr men så länge debatten hålls vid liv.
Av långsam kvällspress.
Får jag väl fortsätta säga det:
Husmoderstrenden har nog mer att göra med en revolt mot den stora karriärpress som lagts på 80-talisterna.
De som skulle erövra världen och armbåga sig fram ta precis allt de ville ha och rusa förbi alla oss andra i karriärstegen.
Än med bakåtsträvande och kvinnoförtryckande normer.
(Obs obs notera receptet.
Från en av min mormors alla samlingar.
2 stora el 12 små.
Det måste antingen vara riktigt riktigt små semlor.
Eller så två sjuhelsike till stora dito.)
12 kommentarer:
Jag är inget fan av vare sig Underbaraclara eller Niotillfem, men Isabelle Ståhl är jag nog ännu mindre ett fan av efter den där krönikan.
Det är så mycket i krönikan som är märkligt och jag känner inte riktigt att hon vet vad det är hon namedroppar och försöker få in i sin mall. Att jämställa "festa" med "förverkliga sig själv" är kanske det minst märkliga.
Jag instämmer helt med dig, Joanna!
Tack. Precis vad jag själv tänkte säga. Det handlar mer om att inte vilja vara yuppi än att vilja vara hemmafru!
Hellotiger: Men om du inte är något fan avmig - varför har du då intervjuvat mig två gånget?!
Fridens liljor!
@ underbaraclara: Vi har bara inte speciellt lika åsikter, men det är inte dem jag har haft kontakt med dig om. Så intervjua kan man väl göra oavsett? Att inte vara ett fan betyder inte att jag tycker illa om.
Fast det där med karriärpressen har vi 70-talister lagt på oss själva. Det är 80-talisterna som däremot törs bryta mot den av oss födda på 70-talet bestämda 'rätta' vägen. Myten som vi 70-talister både skapat och gått på själva. Den att först ut och supa, resa, knulla runt, plugga på universitet, några år utomlands, karriär med HÖG lön, dyr bostad, äktenskap och 3 barn i ruggigt snabb takt (första ungen kommer vid 35). Sen kommer renoveringsprojektet, fortsatt karriär i kombination med resor, umgänge och en god relation till sin partner. De 3 barnen får mormor, morfar, farmor och farfar ta hand om (fast det talas det tyst om, för det måste ju verka som om vi 70-talister hinner med våra ungar också, åtminstone så skall omgivningen tro att vi umgås med våra barn)
Därför tycker jag att 80-talisterna är befriande självständiga. Fan, vi borde vara tacksamma att de finns, den generation som så missvisande och orättvist kallas för den förlorade generationen. 80-talisterna är istället de stora vinnarna. De lever det liv som många är avundsjuka på och då sticker det i ögonen. Vem skulle inte vilja pyssla, sy lapptäcken och koka grönsakssoppa hela dagarna?
Det är billigt att påstå att leva enligt sin egen livskvalité är kvinnoförtryck.
Alla människor har väl rätt att förverkliga sig själva på sitt eget sätt. Vissa genom att sy lapptäcken och leva stillsamt, andra genom att bli hjärnkirurger och andra genom att öppna yogashala i Indien. Det enda som är fel är att missunna andra sina vägval. Den där Isabelle Ståhl har nog aldrig hört talas om talesättet 'sköt dig själv och skit i andra'
/Annika
Hurra, hurra, vad du skriver bra! Bra skriver även Elin, en bekant till mig om skönhetsdebatten. Lycka till med flytten och hälsa karln din att jag gör tummen upp för införandet av mansbroscher!
http://sakerunderhuden.blogspot.com/2009/12/skonhet-ar-kul-det-ar-konsnormer-som.html
Jamen det är väl såna där tårtor kan jag tro, två stora (tårtor) eller tolv små...?
hello tiger,
mkt märkligt.
jag läste den själv ganska snabbt, men intrycket var att det fanns en poäng men att den inte riktigt blev så ren och rätt som den hade kunnat vara.
det kändes som att man bara svävade runt målet.
kata,
fint fint.
underbaraclara,
ja! yuppi vs hemmafru.
det ena är tydligen bra, och det andra inte.
har aldrig förstått varför man inte kan respektera båda valen. det är ju inte som att samhället lider av dem.
annika,
visst har vi det.
det är väl även vi andra som sagt just att 80-talisterna ska bli riktiga karriärister med vassa armbågar.
inte de själva.
det där "perfekta" livet du målar upp låter väldigt skrämmande, och än mer sorgligt när jag inser att vissa faktiskt strävar efter det.
utan att riktigt må bra av det.
spunnet socker,
hurra för dig som tycker att jag är så bra, hehe.
elin skriver sannerligen bra och tack tack, karln ska få höra om mansbroscherna (han har garanterat redan läst kommentaren redan, han hinner ofta före mig).
tant grön,
tårtor ja, så måste det ju vara.
men semletårtor är inte så vanligt förekommande hos oss.
minns aldrig att mormor bakade såna.
får fråga min mamma och mostrar, jag är naturligtvis för slö för att sätta min in i receptet och räkna ut själv.
ovana bagare ser inte dimensionerna bara av måtten och mängden ingredienser.
Jag läste den debattartikeln efter att sett länken hos Underbara Clara och jag tyckte artikeln började bra men tappade när den slängde in två bloggare/bloggar helt plötsligt mot slutet som inte handlar om samma sak och inte heller stöds av några slags bevis. Det gör ju början av artikeln där fru Anka och filmkaraktären beskrivs med ett par exempel i allafall.
Jag gillar ditt inlägg skarpt ! Precis. Detta handlar om helt andra saker än om att gå tillbaka till 50-talet. Jag älskar den här typen av olika valmöjligheter som finns för kvinnor i dag.
En sak jag faktiskt inte tycker stämmer på Niotillfem är att hon följer den s k "husmorstrenden". Sandra verkar väl gillar väl hellre gilla att roa sig på lokal med med vänner och spottar nog inte i glaset. Hon passar inte riktigt in i det ideal som kritiseras. / Faktiskt skönt att vara 60-talist med några år på nacken.
en sak som inte är så viktig bara, jag har aldrig sett niotillfem-sandra baka. däremot festa i massor! och det är inget fel med det heller. förstår bara inte hur dessa tu kan hamna i samma fack. men ologik verka vara typiskt för artikeln så ja...
anna,
det är nog så jag kände.
att det var bra men sen försvann det på vägen och då kändes det mest tomt.
fladdrande.
för att det aldrig blev en så bra final som starten lovade.
cicci,
jag håller med.
hon är ju väldigt mkt i karriären, men det är väl att hon råkar gilla söta klänningar och pastellfärger och då ser folk inte längre än dit.
moa,
nej det har nog inte jag heller?
kanske har missat.
har sett en massa bubbel och bakverk och fester och jobb.
känns inte alls som det kritikerna försöker applicera på henne.
men det är ju det med klänningarna och pastellerna, som jag sa till cicci.
just
Skicka en kommentar