Om slutet.

Nu åker vi.
Det är slutet på gävlekapitlet.

Jag kom hit som en skärva i augusti 2005.
Ett stort svek från en dåvarande sambo gjorde att jag inte längre ville ha med honom att göra.
Och av alla städer i Sverige.
Valde jag Gävle.

För att en vän just flyttat hit.
För att det var halvvägs hem till mina föräldrar.
För att utbildningen jag just skulle börja i Halmstad fanns även här.

Sakta blev jag mig själv igen.
Den jag verkligen inte var i förra staden.
Började sjunga igen och började andas, slappna av.
Och sen mötte jag kärleken.
Och livet.
Blev aldrig som förr.

Plötsligt visste jag vad lycka innebar och vad kärlek är och hur det är.
Att vara riktigt älskad.

Och jag fann Arbetarbladet och de fann mig och jag började plugga grafisk design.
Som jag nog hade velat göra från första början men ibland tror man.
Att sjunga och spela är det man vill göra.
Det tar ett tag innan man hittar rätt.

Med Torsten i vår familj flyttar vi vidare.
Till där det finns släkt.
Till där det finns rötter.
Gävle har mkt, det har gett oss massor.
Men släkt har vi inte här och när man har ett barn vill man gärna ha föräldrar syskon och barnets kusiner nära.

Slutet i Gävle men inte slutet på nätet.
Jag fortsätter att blogga.
Till en början kanske bara med några tidsinställda inlägg.
Innan vi kommit i ordning, tills jag gjort klart sista uppgifterna i skolan.

Och för er som inte läser Arbetarbladet blir det egentligen ingen större skillnad.
Annan lägenhet.
Andra byggnader.
Och möjligen lite mer annat än tidigare.
Eller förresten, det blir nog precis som vanligt, vi hörs snart.


Kollage: av mig
bild på min familj: Lasse Palm, Gävle Nyhetsbyrå.