Torsten har fått börja på ny förskola.
Vi saknar den andra, den var verkligen bra, men den här ligger fem min promenad hemifrån och när vi båda så småningom kommer att arbeta känns det så onödigt tidskrävande att ha barnen på en förskola som kräver bussresa och bussbyte och minst en timme extra för lämning/hämtning.
Så vi bytte.
Men det var inte det lättaste valet vi gjorde, det kändes svårt när det var för vår bekvämlighets skull främst, och när han trivdes så bra på den förra.
Och det går så klart inte att jämföra med tidigare inskolningar, eftersom han var 12 månader vid första, dryga två år vid andra, och nu helt plötsligt tre år.
Man kan sätta ord på så många fler känslor när man är tre, och kanske är det därför han nu säger allt det som lägger sig som stenar i våra föräldrahjärtan.
"Ingen vill leka med mig på nya förskolan"
"Fröken vill aldrig kramas på nya förskolan"
"JAG VILL INTE GÅ TILL FÖRSKOLAN JAG VILL BARA VARA HEMMA MED DIG OCH KAJ"
Men om någon månad pustar vi väl ut och inser att han trivs.
5 kommentarer:
Hu! Det skär även i mitt hjärta! Själv håller jag på att skola in Majlis på en ny förskola. Vårt första, och enda, val som vi gjorde. Efter sju månader på en annan förskola fick vi äntligen en plats. ALLT känns bättre med den här förskolan. Ändå kan jag inte låta bli att tänka på attvi nog var tjaskiga. Allt var så tryggt på den förra förskolan. De kände Majlis så bra och hon gillade verkligen pedagogerna. Nu är hon som ett litet klister efter mig om dagarna. Vågar inte göra någonting och så fort hon ska gå någon stans säger hon: - Handen mamma, handen. Och så sträcker hon fram sin lilla hand.
Fast om nägda dagar, när jag dragit därifrån, då kopplar hon kanske bort mig om dagarna och har kul. Väl?
Åh nej vad jobbigt! Har ju just skolat in Dexter på dagis och mitt hjärta har gått sönder typ 1000 gånger under den tiden. Och även fast det är jobbigt att höra, vad skönt att han kan sätta ord på det. Jag har ingen aning om varför Dexter gråter när jag går. Eller varför han gråter ibland mitt på dagen.
Det går ju säkert över men tiden tills det gör det är superjobbig!
ulrika,
så klart.
så klart kopplar hon bort dig, leker och försvinner i någon bygga med klossar-lek eller målar med fingerfärg.
och sover mitt på dan gör hon kanske också? så då försvinner en timme på det också.
skulle hon inte må bra skulle du ju få veta det.
tryggheten får hon snart tillbaka, håll ut!
johanna,
det finns viss fördel med orden ja, tyvärr även nackdelar, det är som att han kan fler ord än vad han förstår koppling till känslorna, så vi som kan ordens betydelse blir onödigt skärrade.
eller så var det särskilt sist vi skolade in, förra hösten, men nu är han ju hela tre (!haha, fatta vad liten vi kommer att tycka att han var, om bara ett halvår när vi tänker tillbaka) och kan säga så mkt mer om sina känslor.
Det går över, och sen kommer det tillbaka, det går som vågor hur de trivs på förskolan.
Och så är det väl med det mesta, även i vuxna livet.
Kram till mammahjärtat.
I mitt hjärtat hugger det bara. Tänk, när man kan ta hand om dem själv; att välja att låta dem vara med om tre seperationer på tre år. Fruktansvärt. Och varför de gråter, ja, är det svårt att tolka? Vilka hjärtan ska vi trösta? Föräldrarhjärtan eller små barnhjärtan. Lycka till - de växer ju upp till slut.
Det är klart att det skär i hjärtat. Men jag tror också att det där går mycket upp och ned. Ibland vill dom vara på förskolan och ibland bara vara hemma. Ibland trivs man jättebra på förskolan, och ibland sämre. Det är ju så livet är. Grymt på något sätt. Särskilt när man är liten och inte vet var man ska göra av alla känslor.
Kan du prata med personalen och berätta läget? Be att dom är särskilt mysiga med Torsten nu när han tycker att det är jobbigt? Se till att han är med och leket och att han får kramar?
Lycka till!
Skicka en kommentar