Om en väldigt mkt krage-krage.

Det här är min väldigt mkt krage-krage.
Min väldigt mkt krås-kråskrage.

Den fäster man runt halsen och knäpper igen med en enkel knapp.
Och vips kan man dölja djupa dekolletage eller tefläckar på generande och utstickande platser på kroppen.


Krage från Noa Noa.

Om den svåra och ändå efterlängtade ensamheten.

Jag är hemma i dag.
Min familj är det inte.
De åkte till hästarna och stannar på middag jag valde att stanna hemma.
Städa.
Småplocka.
Handtvätta några klänningar och nu försöka se en film.

Men den här tystnaden och ensamheten.
Som jag längtar efter hela veckorna.
Är inte lika rolig utan min familj en omöjlig situation att vara helt nöjd i med andra ord.

De kommer hem i kväll.

Om vackra dalaallmoge i siden.

Modehuset Rochas vårkollektion för 2011.
Har vackra mönster från Borlänge.

Chefdesignern Marco Zanini har en svensk mamma och han lät sig inspireras.
Av Dalarna.
SlottsBarbro i Fjäkelmyra utanför Borlänge målade.
Och en sidenfabrik i Milano tryckte det hela.

Fint tycker jag.

Bilder från style.com.

Om vilan och soffan (och frilansarbetet).

Nu är det snart helg hurra hurra!

Jag ska ligga i soffan.
Visserligen med en dator i knät och arbeta, men jag behöver inte klä på mig annat än myskläder.
Eller sminka mig eller åka tunnelbana eller gå utanför dörren.
Öht.

Ni är snälla som ger mig råd till hur jag ska vila.
Men faktum är att allt ni föreslår att jag ska skära ner på har jag sedan länge skurit ner på.
Jag handlar aldrig mat, jag lagar aldrig mat (vi har till och med nyttjat tjänsten av mathandling online).
Jag städar ytterst sällan, tvättar ibland men hänger sällan upp tvätten själv.
Diskar aldrig och behöver knappt hämta mitt eget te.
(Jag är bortskämd, eller min sambo förstår att jag är utarbetad.)

Träna har jag fått för mig att jag borde börja med för att kroppen ska må bra.
För att kroppen ska bli pigg.
Men den högsta träningsform jag nyttjat senaste månaderna (förutom några gånger av simning som jag gillade väldigt mkt).
Är promenaderna till och från tunnelbanan (obs obs ytterst korta mao).

Det enda jag inte skär ner på är arbetet.
För att jag tycker att det är så roligt och för att jag inte kan tänka mig att säga nej till något.
Som jag så gärna VILL göra.

Jag tror att jag skulle bli utvilad snabbare om jag kunde ligga stilla.
Och tömma hjärnan.
I tre månader allra minst.
Men eftersom jag inte kan göra det nu så får det bli lite då och då.
Ca en dag i veckan.
Och så tar det ända fram till jag fyller kanske 38 men då blir jag iaf en pigg och fräsch 40-åring.
Väl?

Om fina namn på fina bågar.

E&E gör fina glasögonbågar.
Framför allt har de fina namn på sina glasögonbågar.
Pajala Boden Piteå Luleå Umeå Jokkmokk bland annat.

Billiga är de också.
Min favorit är nog Robertsfors.
Och Jokkmokk.

Fast jag kanske bara ska gå med mina fina Kenzo och få ett bra glas i.

Om Rodeos nya fina bylines.

Rodeos nya fina bylines.
Illustrationer av Clara Aldén om detta är en liten del.
Av kommande tidning så gillar jag den redan.
Mkt mkt.

"Tack som fan" skriver Lisa C.
Snygg som fan också säger jag bara.

Bilder www.rodeo.net.

Om en gammal österrikejacka.

I dag är det fredag och jag har inte alls på mig det här.
Inte ens på två år har jag haft på mig det.
Rent av inte sedan september 2008 några veckor efter min 30-års-dag.

Jag köpte det i Paris.
Kjolen för den var så fint plisserad och styv den är från H&M.
Le H&M.
Och jackan.
Från en second hand-butik i Marais där alla klänningar var avklippta ungefär till mitt på låren.
Men kanske blev det ner mot fotanklarna på alla petita fransyskor?

En jacka köpte jag iaf.
Den bara måste ju ha burits av en man i Alperna med rediga promenadkänger.
Och vandringskäpp och hatt med sån vildsvinsvippa i.
Som män med sån här jacka har när de bor i Österrike.

Om morbrorglädje.

Torsten är lycklig över att hans morbror är hemma igen.
Vi tycker också att det är trevligt det blir mer liv och rörelse så.

Det är hemtrevnad av hög grad.
Att höra hans gitarr genom dörrarna och se glittret i Torstens ögon.
När han har ytterligare en vuxen att få bekräftelse av.

Om ut och Knut.

I dag åker julen ut.
Och namnsdag det har Knut.

Om stupade planer.

I dag jobbade jag sen hade jag tänkt komma hem och städa bort julen.
Och så fort det var gjort sätta mig med frilansuppdrag som ropar på att få bli färdigt.

Men när jag kom hem låg min kille i sängen.
Och var hemskt febrig så då har det inte blivit annat än mammat sen jag kom hem.

Jobba får jag göra när Torsten gått och lagt sig.

Om Kilafors Herrgård.

Vi bodde på Kilafors Herrgård.
Det var ett sånt där ställe där jag gärna hade stannat längre.
Suttit på kvällarna i en skön fåtölj och druckit lite Mackmyra (ja de hade flera av preludierna).
Och gått på spa på eftermiddagarna.
Just innan middagen.








Jag tänker mig att stället gör sig bäst på just vintern.
Och hösten.
Mörka ruggiga dagar med en massa kur framför brasor och tända ljus.

Och så var frukosten god och det gillar jag alltid.

Om festplatsen och tårklumpen.

Namnceremonin.
Och bröllopsfesten.
Hölls i en vacker lokal av den sort man bara finner på små orter.
De är alla så underbara och andas tid och minnen.






Min vän läste en dikt och jag fick blinka väldigt många gånger.
Huvudvärken som kommer.
Av tillbakahållna tårars klump i halsen.
Den var nästintill konstant under alla tal.
Alla dikter och alla sånger.
Men mest under hennes dikt.

Det blir nog gärna så när man känt varandra länge och vet var man kommer ifrån.
Vem man var och vem man blev och hela vägen dit.
Stoltheten över att se ens vän som mor.
Hennes glädje och frid i ögonen det förvandlas alltsammans till en enda står bröl-gråt.

Själv skäms jag så att kinderna hettar.
Över ett klipp hon lagt ut på Facebook.
För att jag inte visste att vi skulle spela just exakt då så jag hittade inte noterna och jag hittade inte flöjten.
Och jag blev jättestressad och hade så mkt adrenalin.
Samt tillbakahållna tårar.
Att jag mest bara snubblar med fingrarna och inte ser noterna eller texten.

Alla andra.
De som inte är löjliga självkritiska jag.
De säger att det är okej och tycker antagligen inte alls att man bara hör felen.
Så som jag gör.
Jag ska genast sluta tänka på dem (hahaha HA!).

Fint hus iaf.

Om min väns färgstarka hem.

Nej okej jag kanske inte riktigt har lyckats fånga.
Färgprakten min väns hem bjuder på.
Men i övre bildens vänstra hörn skymtar köket.
Och färgen.
Och man får tro mig på rubrikens ord.

Det är en ovan fas i livet när alla börjar skaffa barn.
Helt plötsligt är festernas vin utbytta mot barnmat och flaskor.
Man sitter och tittar på varandras barn som leker med varandra och höjden av lycka en dag kan vara.
När barnen ger varandra en kram runt omkring i en ring.
Står vi vuxna och ler och säger ååh.

Det är som det alltid har varit med ååh:ande vuxenringar kring kramande barn.
Men att det är jag och mina vänner som plötsligt är ååh:arna.
Och inte kramarna.
Det förvånar mig varje dag som om det hände helt utan förvarning över en natt.

Om ett gammalt självporträtt.

Som jag gjorde åt en vän (hon hade alltså bett om det, jag är inte fullt så självupptagen).
Beställningen väntade i säkert ett år men så en kväll.
När jag var nyinflyttad i Gävle.
Och inga vänner hade där.
Så gick strömmen och med den teven och min planerade fredagsunderhållning.

Och resultatet: se alltså ovan.

Om hur dagen fortlöpte.

Torsten somnade alltså i mitt knä.
Sen åt jag lunch och en av mina stora pepparkakor.
Den smakade damm och socker och ett barndomsminne från julgransplundringar fick mig att vilja äta mer.

Vi tog promenaden i solen och sen lekte vi lite.
Bland annat med Torstens 'phann.
Hans elefant.

Lyxen i all denna trötthet är.
Att min lillebror ju bor hos oss.
Tre vuxna på en ettåring, det borde gå att få tiden att räcka till.
(Även om han har sin bäbis gitarren att ta hand om.)

Tack för de fina råden ge mig gärna fler.

Om glesbygd'n.

Det är många saker som tilltalar mig med att bo på ett mindre ställe.
Jag skulle vilja fika på det som varit byns fik sedan 50-talet.
Säga hej till folk bara för att vi möts.
Inte för att vi känner varandra.

Jag ser fördelar i att utbuden inte är så stora.
Det får mig att uppskatta det som ändå finns.
Bio utställning fik mataffär exempelvis.

Skulle bara mina vänner bo i samma lilla by.
Gärna familjen med.
Så behöver man inte så mkt mer man behöver inte så mkt av allt i alla fall.

Jag ledsnar på att säga "det finns så mkt att välja på" som en av mina fördelar.
Med att bo i Sthlm.
För när jag inte har energi att välja annat än hemma i soffan.
Då föredrar jag att ha vänner och släkt på promenadavstånd istället.

Om dagens sjukdom.

Torsten somnar i mitt knä och hostar så att han låter som en trut.
Det är han som är hemma sjuk men tittar man på mig.
Ser jag ut att behöva en dunderkur.

Jag undrar hur man gör.
Hur blir man piggare när man inte har energi att orka göra något åt det?
Hur börjar man träna när allt man vill är att lägga sig under filten och vila?
Och hur äter man en bra kost när man knappt orkar breda sin egen macka på morgonen?

De fina byxorna fick Torsten av sin mormor.
I julklapp.
Så fort han vaknat ska vi ta en promenad i solen.
Man behöver det även när man är sjuk.
Kanske allra mest då.

Om handarbetet.

Nog önskar jag att jag var bättre på att handarbeta.
Sitta på kvällen och lyssna på radion.
Gunga i min gungstol i takt till pendylklockan.

Då hade alstren ovan kunnat höra till mig.
Fåglar med unibrows vem vill inte ha såna på bordsduken?


Tambursömn från 1800-talet.
Fritt broderi i stjälksömn från 1884.
Schattérsöm från 1740.

Om H&M och Elin Kling.

Om man ska leka någon form av modenyhetsblogg.
Då kan man uppmärksamma läsare om den här nyheten.

Nu känner jag visserligen att jag sedan länge lämnat den sortens blogg bakom mig.
Det är alldeles för mkt barn och mamma och jag jag jag.
Men jag noterar ändå att det skett.
Ett samarbete mellan modebloggaren Elin Kling och klädföretaget H&M.

Nio plagg och två accessoarer och inte en enda tycks ska säljas online.
Vilket känns lite avigt eftersom hela fenomenet modebloggare utspelat sig just online.

Det ser iaf fint ut kostymen är riktigt tjusig själv skulle jag välja.
Klänningen ovan.
(Och sedan kapa av den en smula så att jag kan använda den till vardags utan att släpa med mig halva utomhuset in.)


Bild från elinkling.net.

Om paketen.

Det roligaste med paketen är att få slå in.
Jag brukar anpassa inslagningen efter innehållet och personen som ska få det.

I det här paketet var det en tennljusstake med hälsingemotiv på.
Så inslagningen var kanske mer efter mamman till personen (söt bäbis) som skulle få det.

Just nu har jag ett skåp med olika presentinslagningsatteraljer.
Min mamma har en hel alkov.