Och bröllopsfesten.
Hölls i en vacker lokal av den sort man bara finner på små orter.
De är alla så underbara och andas tid och minnen.
Min vän läste en dikt och jag fick blinka väldigt många gånger.
Huvudvärken som kommer.
Av tillbakahållna tårars klump i halsen.
Den var nästintill konstant under alla tal.
Alla dikter och alla sånger.
Men mest under hennes dikt.
Det blir nog gärna så när man känt varandra länge och vet var man kommer ifrån.
Vem man var och vem man blev och hela vägen dit.
Stoltheten över att se ens vän som mor.
Hennes glädje och frid i ögonen det förvandlas alltsammans till en enda står bröl-gråt.
Själv skäms jag så att kinderna hettar.
Över ett klipp hon lagt ut på Facebook.
För att jag inte visste att vi skulle spela just exakt då så jag hittade inte noterna och jag hittade inte flöjten.
Och jag blev jättestressad och hade så mkt adrenalin.
Samt tillbakahållna tårar.
Att jag mest bara snubblar med fingrarna och inte ser noterna eller texten.
Alla andra.
De som inte är löjliga självkritiska jag.
De säger att det är okej och tycker antagligen inte alls att man bara hör felen.
Så som jag gör.
Jag ska genast sluta tänka på dem (hahaha HA!).
Fint hus iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar