Att vi renoverar, att varje helg spenderas någon annanstans än hemma.
Att hans pappa jobbar och sedan är i nya lägenheten, "nyna nänähen", och sällan hemma.
Att vara med sin farmor och med sina fastrar och titta på hästar eller leka med hunden och kusiner.
Det är inte lika roligt längre, han gråter och vill bara vara med mig, så vi gick en promenad och ett tag satt vi ensamma på en bänk invid sjön.
Och han bara grät och grät.
Det är svårt att måsta låta honom gå igenom detta.
På förskolan säger de att han är lite tystare än vanligt (vilket lika gärna kan innebära att han ändå pratar öronen av alla eftersom han är en sådan snackig person), men ändå.
Jag tänker att mer ska det bli, nästa vecka är hans sista vecka på nuvarande förskolan.
Sista veckan med sina kompisar och vuxna som han är van att vara med varje dag, med samlingen och teknikhörnan och de svarta blanka klackeskorna.
Men det vet han ju inte om förrän det är över.
Förhoppningsvis är nästa vecka även sista veckan på vårt flackande och packande och vi kan.
Om än i en byggröra och kartonger upp till öronen.
Alla vara samlade och spika fast lister samtidigt som andra sitter i soffan och ser Pingu.
4 kommentarer:
Låter tugnt för den lille. Och såklart tungt för er( samvetesmässigt)
Det slog mig att det är ju syskon på väg också, han kanske känner sig lite nervös inför det också o därför vill ha mamma och pappa extra mycket? Förutom tidsbrist, lägenhet...
Kanske blir bättre efter flytten om än lite "skitigare" en liten stund. Bättre med tid och bättre med umgänge tillsammans. :)
Inom kort kommer ni till rätta med det mesta och allt blir bättre än förut!
Oj inser att jag låter lite väl hurtig. Har just druckit två koppar te med honung :)
lillgull,
ja, kanske har han hunnit börja reflektera över det där med syskon?
han pratar ofta om att han själv också har en bäbis i magen, men jag har mest bara utgått ifrån att han inte riktigt vet vad som väntar.
fast de vet ju ofta så mkt mer än man tror, de där små barnen.
jag tror också det, att efter flytten får vi det lugnare.
åh så skönt det ska bli!
du får gärna låta hurtig, jag behöver all hurt jag kan få!
Jag känner igen mig så väl! Mitt mammahjärta håller på att brista flera gånger varje dag. Vi flyttade för två månader sedan, Loppan är på nytt dagis och om ytterligare ett par månader får hon syskon. Hon är arg och frustrerad, gråter hejdlöst och håller krampaktigt kring mitt bröst och jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta det. Är det trots och jag bör sätta gränser, eller behöver hon extra mycket kärlek just nu???
manny-ken,
kom på en lösning så jag vet hur jag ska göra, vi är ju snart i exakt samma situation!
jag tror att hon mest behöver kärleken, kärlek med gränser, är det en gyllene medelväg kanske?
hoppas hon hittar sig till rätta snart.
för allas er skull.
Skicka en kommentar