2009/10/31

Om lördagen och om kvällen.



I dag är det lördag och i kväll hade jag velat.
Sitta på en bar med vinglas i handen och prata med en vän och bli nostalgisk över musiken som spelas.

Jag skulle inte vara så överdrivet uppklädd bara enkel i svart och sen ösa över.
Med stort halsband.
Jag beundrar kvinnor som är vackra och lyckliga.
Och inte känner sig nödgade att gömma sig.
Som jag.
Bakom kläder och rysch och pysch.

Och så skulle jag nonchalant sitta med benen i kors.
För att foglossningen inte stoppade mig.
Och kanske dansa.
För att inflammationen i fötterna inte stoppade mig.
Men mest av allt bara prata och bli nostalgisk och skratta.

Istället ska jag laga mat till mig och min käraste.
Och prata med Torsten han har sovit hela dagen och kommer nog.
Ha en hel del spritt i benen.
Det blir fint det också det är väl kanske alltid.
Det finaste.

Fast hade jag haft möjligheten.
Att sitta med en vän och prata och bli nostalgisk.
Hade jag nog ändå valt Torsten det är han jag vill vara med mest.
Men ibland vill man bara nostalgiprataskratta med vänner.
(Och se tjusig ut när man gör det.)


Bilder från net-a-porter.com.


Om höstens trender, om mina kappor.



Jag hängde ut några av mina kappor på vädring.
Och noterade att jag är så tröttsamt trendig utan att jag ens fattar det gäsp gäsp det är jobbigt att vara.
Ett modeorakel.


Kappor, vänster till höger: loppis loppis loppis Noa Noa loppis loppis Vila.

2009/10/30

Om Gamla Prästgården, Arvidsjaur.

När jag går på olika museum.
Som gjorts av gamla bostäder från förritin fantiserar jag mig alltid bort.
Försöker föreställa mig hur livet var hur vardagen såg ut.




Jag undrar hur det var för de som bodde på Gamla Prästgården.
Ja, ett tag var det iof min farmor och farfar men inte i egenskap av präst.
Men hur var det?
Gå omkring med vita spetsklänningar och stora hattar dricka kaffe bland perlagonerna och blicka ut genom fönstren.
Se sjön och kanske renarna och ut mot allt det fjällkarga.

Var det varmt och skönt därinne eller lite rått precis som nu?
En resa tillbaka i tiden skulle jag vilja ha.
Och de där tekopparna får man dricka te ur på övervåningen.
Jag försökte köpa dem.
Det gick inte som jag tänkt.

Om två modeprogram.


På TV8 har de.
Ett så himla märkligt modeprogram det handlar om shopping.

Och vinjetten ser ut som något klass 4a gjort till sin klasstidning och kläderna.

Ser ut att komma från 90-talets dåliga sida.


Det är amerikanskt det heter
Shop the world.

Och sen om ett svenskt modeprogram.

Fashion.

Karin Winther hon som leder Hype och hon som sa.

Att hon tycker det är osexigt med hemmasydda kläder.

Är programledare det startar på måndag i SVT 21:30.

Fyra avsnitt, fyra modeveckor.

Om hästens snyggaste skor, nej jag menar höstens.



Min vän Jenny Wennberg.
Är politisk redaktör på Arbetarbladet och har.
Höstens snyggaste skor.

50 kr på Myrorna jag är så gudens avundsjuk att det är ohälsosamt.

2009/10/29

Om mammanerverna och klenhjärtat.



Torsten har börjat gråta.
Tröstlös gråt han gråter sig bortom kontakt och det är så obehagligt.
Utmattande och nervöst.

Han gråter väl för att han har ont i magen?
Vi är bortskämda han gråter inte särskilt ofta den här jobbiga gråten som jag talar om nu.
Har varat sedan i går kväll och varit totalt.
Tre gånger.

Jag känner mig ändå fullkomligt utmattad och darrig av oron.
Jag är inte bra på att vara mamma jag är så himla orolig av mig.

Utåt.
Mot Torsten.
Försöker jag dölja det och vara så lugn jag kan.
Prata sakligt men mjukt.
Inte hetsa upp mig för mkt.
Min käraste kanske invänder jag vet inte men jag är iaf inte i närheten lika orolig utåt.
Som jag är inåt.

Och så tänker jag på hur mkt oro man ska utsättas för.
Att gråten inte är i närheten av det värsta vi ska genomgå.
Inte heller att det finns något slut-datum för den, för oron.
Den varar resten av livet gissar jag iaf för mig jag vet hur jag är.

Om vackert hantverk.



Gamla prästgården i Arvidsjaur.
(Underbar jag återkommer med ett tjog bilder på den).
Inrymmer hembygdsföreningen och där kan man köpa.
Vackra armband och fina örhängen.

Jag höll mig till att köpa bara armbandet.
155 kr, och jag vet att de är bra mkt dyrare på andra ställen (läs Sthlm).
Men jag hade gärna ägt ett par eller flera fina örhängen också.

Om Norrlandsoperan, om Julie.


Norrlandsoperan i Umeå har alltid så tjusiga förlängningar.
Av sina olika arrangemang.

Den här bilden till föreställningen Julie.
Får mig att tänka på en viss vacker kvinna.

Om hemkomsten.


Vi är hemma nu.
Vi skulle lämna Arvidsjaur 17.00 med buss till Jörn och få vänta där.
En hel timme i den halvt nedstängda tågstationen.
Men mina föräldrar skjutsade oss.
Det blir betydligt lättare i hjärtat när de gör det då får man
1. åka hemifrån lite senare
2. slippa vänta en timme i Jörn men framför allt
3. vara med dem ända in i sista tågminuten.

Tåget var framme 04:51 Torsten var för att vara honom.
Ovanligt olycklig på kvällen så vi sov inte mkt.
Det gör jag förresten aldrig på tåg så nu har vi istället sovit några timmar här hemma.
Dagen blir konstig och saknaden är stor jag vill bo närmre min familj.

Men det är alltid skönt.
Att vara hemma.

2009/10/28

Om Kläppen, om hemma.




I dag åker vi hem klockan 17 går bussen.
Den tar oss till Jörn där får vi sedan vänta en timme.
Om vi har tur för ganska ofta när den timmen snart är över och man tänker hurra nu får jag sitta på varma mysiga tåget snart.
Då kommer ett meddelande på tavlan upp att tåget är försenat.

En två eller tre timmar beroende på hur otur man har.

Sen åker vi tåg hela natten och kommer hem just innan morgonen.
Det blir tråkigt jag vill stanna längre.
Aldrig känner jag att jag har varit hemma länge nog.
Alltid har jag separationsångest och gråtklump i halsen sista dagen.


Övre bilden min familj.
Minus min lillebror han var inte född än.
Plus en kusin hon står där långt i bakgrunden och surar.
Över att hon inte får vara med på familjebilden.
Tror jag.

Om Kläppen, om hemma.

2009/10/26

Om Kläppen, om hemma.



Om hemma, om Kläppen.

I söndags åt vi palt.



Min moster skalar potatis till palten hon var här med hennes man och tre barn.
Min morbror var här med hans fruga och en av deras döttrar hon hade med sig sin man och deras två döttrar.
Och så var båda mina bröder och den enes flickvän också här.
Det var härligt det var fullt.

Och min mamma har ropat in en tjusig ostkupa på auktion i Flurkmark.
I somras.

Om efternamnet.

Intressanta reflektioner över efternamnet jag ska ta och besvara dem.
När jag inte sitter på ett bibliotek på lånad tid med en dator.
Vars batteri snart lägger av.

Jag har gjort en hög tidsinställda inlägg.
Bloggen måste ju underhållas även om jag ligger i soffan hos mina föräldrar.
Och slöar.

Om Kläppen, om hemma.



Vi är hemma nu, hemma hos mina föräldrar hemma där jag växte upp hemma i.
Kläppen.

Utanför Arvidsjaur en liten by några hus och går man hundra meter är man ute.
Mitt i skogen mitt i tystnaden.
Och det är vinter.



Kappa, Myrorna
sjal, H&M
basker, mammas mössochvantkorg.

Om sorgen.


Min kärastes mormor har gått bort.
I natt i sömnen man försöker tänka positivt och att döden ibland kan vara skön.
Men mest är det bara sorgligt och man önskar att livet kunde ha fortsatt en massa år till.

Om arkitektur, om utsmyckning på Öster.


I Gävle har ett stort hyresbolag.
Gavlegårdarna.
Rustat upp ett bostadsområde och i samband med det.
Låtit en konstnär uppföra inte helt "väntade" väggmålningar.

Rolfcarlwerner jag tycker att de är helt fantastiska.
Färgerna gör att det hela tiden ser ut.
Som att väggen badar i solnedgång.

Läs mer om målningarna här och här.

2009/10/23

Om efternamnet.

Varför ska det vara så svårt.
Att bestämma efternamn på pojken?

Inte vilket det ska vara, vi ska ha båda.
Bara i vilken ordning de ska stå JAG KAN INTE VÄLJA!

Ända sedan jag förstod att det ena efternamnet måste bli ett mellannamn.
Och att det i den ordning vi tänkt oss skulle innebära att det är mitt efternamn som degraderas till mellannamn.
Har jag gått och velat.
Fram och tillbaka.
Grubbström Wahlqvist, Wahlqvist Grubbström?

Innan han kom ut kallade vi honom GW.
Grubbström Wahlqvist.
Alla kallade honom GW, mina föräldrar min kärastes föräldrar alla våra syskon och vänner och arbetskamrater och skolkamrater.
Och jag har hela tiden tyckt att det ligger bättre i munnen.
Grubbström Wahlqvist.

Min käraste har inga problem med att hans efternamn blir mellannamn.
Det är alltså enbart mitt bryderi i vilken ordning vi ska ta det.
Torsten är lika mkt min som min kärastes son.
Han hade inte blivit till om någon av oss inte bidragit.
Men här ska ni höra anledningen till mitt bryderi jag är lite förvånad själv över hur starkt jag känner detta:

Torsten har växt och fått näring från mig från min kropp alla som varit gravida vet hur fullkomligt utslagen man är de första månaderna inget går att jämföra det är som att det inte finns en endaste gnutta energi i kroppen.
Allt går ju åt till att skapa cellerna till bäbisen.
Jag har gått upp 40 kg och fått större fötter (måste rensa ut mer än hälften av mina skor) och min mage ser ut som en tigerkaka av läskig sort.

Jag har fått ledvärk jag hade hemska kliande utslag i sex veckor som gjorde mig sömnlös under en av de mest intensiva arbetsperioderna i skolan och jag har haft foglossning.
Från vecka 14 till vecka 42 och jag har det fortfarande 8 veckor efter förlossningen.
Jag fick ha skenor på händerna eftersom de var så svullna att jag inte kunde böja fingrarna.

I alla tider har barnet hört till pappan genom efternamnet för förritin föddes naturligtvis (?) aldrig barn utanför äktenskapet så ungen fick pappans namn och de stackare som ändå var faderlösa.
Kunde om man tillslut ändå lyckades få en man att erkänna faderskapet.
Få äran att använda sin faders efternamn även om föräldrarna inte var gifta.

Det senare men framför allt det första har fått mig att känna detta:
Är det något efternamn barnet ska ha så är det mitt.
Och faderns efternamn läggas till, eftersom han ju också är med på Torsten.

Men så kommer det ändå krypande.
Wahlqvist Grubbström låter inte lika rätt som Grubbström Wahlqvist men mest av allt.
Så vore han ju ingen GW då.

Innan dagens slut ska jag ha bestämt mig.
Så här kan jag inte fortsätta.

Om modereportaget, om fuskpälskragehalsdukshilkan.



En av grejerna.
Jag tog med i modereportaget kanske inte gjorde sig så bra på bild.
I sin ensamhet ur sitt sammanhang.

Det är en slags halsdukskrage snedstreck hilka.
Från Gina Tricot ganska skön faktiskt och vill man inte ha den som halsdukskragehilka.
Kan man alltid använda den som en Hedenhös-kjol (ingen bild på det).

Om modereportaget, om blinget.


Ge mig?


Från Glitter.

Om modereportaget.


Foto: Pernilla Wahlman, Arbetarbladet


Tillbaka till 80-talet

Jag gjorde ett modereportage.
Ett ihopplock av 80-talssaker från tre olika vinklar.

Vi hade en fin diskussion om hur 80-talet inte längre tilltalar somliga.
Och att det kan ha att göra med vilken ålder man var.
På 80-talet.

Själv var jag 2-12 år, och där på slutet precis på gränsen till att vilja vara vuxen.
Och såg alla 80-talsbrudar på högstadiet med spretluggar och nitbälten och avklippta neonfärgade handskar.
Medan Annika och Fortfarande lycklig var äldre.
Var de där med spretluggarna och inte vill ha tillbaka det de vurmar mer för slutet av 70-talet (igen går det bra att applicera vår teori om ålder).

Frågan är då.
Kommer jag att ha svårt för 90-talet det är ju sannerligen här igen.
Peaceörhängen runda små glasögon pösiga blekta jeans hårt åtdragna i midjan.
Och är det därför vissa modebloggare i och med sin ålder vurmar lite extra för det årtiondet?

2009/10/22

Om vett och reson.



Inte kan man avsluta en bloggdag utan att säga:
Hurra hurra nu får kärleken vara kärlek och inte kön.

Hurra hurra och god natt.

Om handling.

Lystring lystring håller man med mig om detta.
Då kontaktar man denna.

Sophie är mer handlingskraftig än vad jag är.
Men jag tänker minsann prata mer om den saken med henne.
När hon och Elsie kommer och hälsar på mig och Torsten.

Om en svart och vit.




Äntligen kan jag ha den här klänningen.
Jag köpte den i våras.
Och storleksmässigt har jag kunnat kränga på mig den ända sedan dess.
(Med olika resultat, men ändock.)

Alltid har jag fått slita av mig den den har varit på tok för varm.
För alla gravidhormoner.
Trots att ärmarna är tunna till genomskinlighet.

Nu har de lugnat ner sig nu klarar jag.
Plisserade tyger som samlar på värmen.

Ps.
Jag drömde att jag skulle vara au pair i USA och jag avskydde familjen och jag ville vara med Torsten hade svårt att fatta varför jag gett mig in på detta.
Ibland ska jag bevisa saker för mig själv, jag misstänkte att det hade något med det att göra.
Pappan hade en liten urinoar i hörnet av vardagsrummet men han var inte så bra på att pricka.
Och så drömde jag att Underbaraclara hade 600 000 läsare per dag och jag tänkte: shit det är ju nästan en miljard i veckan!
Jag är inte bra på huvudräkning i sömnen heller.
Nu ska jag på spa.
Hurra.