2010/11/30

(Dag 20) Om den här månaden.



Den här månaden har varit lång.
Och kort.
Det är en svår sak att förklara hur tiden kan rusa ifrån en samtidigt som det känns.
Som att jag aldrig kommer framåt.

Torsten har haft feber han har fått fler tänder och han har haft problem med magen.
Vi har haft två timmar i stöten-sömn och kliva upp tre på morgonen för att sitta i soffan.
Och trösta.

Jag har haft möten och fått två uppdrag.
Göra saker fina det är det bästa jag vet jag hoppas att det blir mer och mer och mer.
Och mer av det.

Jag har köpt fin konst och vi har haft några fina helger.
Besökt vänner och haft besök av familj.

Och så har jag och min käraste jobbat helt olika tider träffats förutom de här jobbiga vaknätterna.
En halvtimme på morgonen innan jag åker till jobbet.
Och sedan vid en sömndrucken och högst dimmig hej-nu-är-jag-hemma-från-jobbet-puss mitt i natten.

Och så var det månaden då vintern kom.

2010/11/29

Om vackra dagar och obegåvade kommentarer.



"Tyvärr skriver du som en kratta.
Herregud, läs en bok då och då så
kanske du snappar upp några tips."


Visst förstår jag att det kan vara jobbigt att läsa mitt sätt att skriva.
Visst förstår jag att det inte faller alla i smaken.
Men jag kommer aldrig förstå behovet av att fälla den här sortens kommentarer.

Jag har inte fått elaka kommentarer särskilt ofta av detta drar jag slutsatsen att de som orkar läsa.
Är för smarta för att vara idioter.
Och att de andra helt enkelt inte orkar hit.

Jag har även tänkt tanken att skriver jag som de "andra".
Skriver jag vanliga långa meningar med subjekt och predikat och objekt och ackusativobjekt med mera med mera.
Och skriver jag till och med ut min apposition med tydliga kommatecken.
Då kanske så många fler skulle läsa mig blogg.

Men är det därför jag skriver en blogg?
För att få läsare och för att visa att jag lärt mig hur jag ska bygga mina meningar?
Eller skriver jag för att få leka?
Skriver jag för att få se vad som händer i en mening när jag lägger satsadverbialen efter punkten?
Eller skriver jag för att falla den här gävlebon som orkade skriva kommentaren i smaken om detta säger jag troligen.
Inte.

Det är skillnad på att skriva som en kratta.
Och att inte skriva "som vanligt" i dag var det iaf en vacker vinterdag och jag och Torsten och min mamma har lekt.
Utomhus.

Om första advent och bra ge-bort.

Och så kom då äntligen advent.
Då man får ösa på med lampor och mys och det allra mörkaste inte längre känns.
Så himla jobbigt.

Men jag hittade inte mina adventssaker bästa röda stjärnan är borta vilket fiasko.
Hängde upp några slingor och bästa adventsstaken gick iaf att finna.




Och när advent är kommen passar det så bra att göra gå bort-presenter.
I form av dekorerade pepparkakor.
Jag gjorde två stora som jag sedan trädde band genom så att värden kan hänga.
Som pynt.

Och så dekorerade jag några till kvällens adventsfika och bakade även.
Några pepparkaksmustascher för pepparkaksmustascher.
Det behöver man alltid bjuda på.

(Dag 19) Om detta som jag ångrar.


Jag ångrar att jag lät mig döpas.
Jag ångrar att jag konfirmerade mig.

Jag gick konfirmation för jag var i en våg av nostalgi.
Av tankar om att gamla traditioner höll på att dö ut så jag försökte hålla kvar.
Och göra som generationer gjort före mig.
Och lite ville jag även veta v
ad allt handlade om vad det var jag sa.
Att jag inte trodde på.


Under konfirmationen var det mkt jag fick bekräftat.
I det att jag inte trodde.
Så jag skulle ha nöjt mig där avslutat innan slutet men jag gör inte gärna så.
Jag vill gärna avsluta det jag påbörjat och prästen var eld och lågor för skulle jag konfirmeras.
Skulle jag måsta döpas.
Och för honom kan det inte ha varit vardagsmat.
Att döpa en tonåring.

Jag ångrar att jag lät mig dras med i hans entusiasm jag tyckte faktiskt att det hela mest var pinsamt.
Och med konfirmationen och alla presenter som skulle komma med den ville jag inget veta av.
Ingen jag sa "jag vill faktiskt inte ha presenterna" till trodde mig alla kamrater skrattade åt mig och sa visst Joanna visst.
ALLA.
Gör det för presenterna.

Jag skulle ha hoppat av innan slutet för att visa dem att det inte var så.
Men mormor blev lite glad tror jag hon passade på att ge mig.
Det hon inte fick ge mig när jag inte döptes som spädbarn inte för att hon trodde så mkt på gud.
Som för att det var tradition och milstolpar i liv och sånt.

Och fika med släkten är alltid trevligt men dopet och konfirmationen.
Det ångrar jag.

2010/11/27

(Dag 18) Om min favoritfödelsedag.

Min bästa födelsedag var min 30:e födelsedag.
Vi var i Paris och hela dagen vegs åt mig.

Jag väcktes av min käraste han hade gjort en skiva med låtar.
Som alla handlade om Joanna och så fick jag en ring i present.

Vi åt frukost i Marais (vi bodde i Marais) och sedan strosade vi runt.
På loppisar och satt på gräset och pratade och gick sedan hem och vilade.


Efter vilan gjorde vi oss fina.
Och gick till en köttrestaurang där man mest åt kött.
Och fick lite sallad till.
Den var precis så som jag fantiserar om att restauranger i Paris ska vara.




Vi vilade fötterna på en lite kvarterskrog mellan gamla hus som bildade ett hemligt litet torg.
Sedan åkte vi till Trocadero.
Drack champagne ur gamla yoghurtglas och åt macroner.
Och pratade om livet.




Kvällen avslutades på gayklubb de hade dans av olika slag och guldglitter som föll från taket.
Jag fick tusen komplimanger för min klänning och min kille.
Var tjusigast på stället.

Om en krage för blåsiga dagar.





Man kan fälla upp den och gömma hela huvudet.
I den.

(Borde egentligen demonstrerat men istället blottar jag.
G
årdagens bling.)

2010/11/26

(Dag 17) Om mitt favoritminne.


Hur ska jag kunna välja?
Det måste nog bli.
När vi i snön mitt i natten pulsade på vägen hem till dig.

Du sa "jag kan inte hålla mig längre jag måste säga det nu" och vi stannade upp och jag tittade på dig.
"Jag älskar dig" sa du.

Och min mage flög upp bland molnen och mitt hjärta spillde över.
Men mest såg man nog mitt leende som var både generat och lyckligt.
Och förälskat.

Allt som följde efter den kvällen.
Är mitt favoritminne.

Om Blingutmaningen 2.0, dag 21.


Bilden är suddig men det är ändå ett syndens halsband.
Inte för att jag såg utmaningen som ett köpstopp snarare än just utmaningen.
I att ha olika bling varje dag i en månad.

Ändå känns det som att jag hugger Klädutmaningen i ryggen när jag köper.
Jag tänker "de klarar det, jag borde också klara det".
Och så känner jag mig svag för konsumtionen men ytterst fin.
I mitt nya halsband...


Halsband, H&M (jag har en till synd att bekänna och det handlar om Lanvin. Snacka om att hugga Klädutmaningen helt blodig i dess stackars rygg.)

Om en fredagsfin pojk (och två steg närmre advent).


Torsten brukar få vara fredagsfin.
I dag passade bodyn som inhandlades.
För veckor sedan extra bra.

Om ett steg närmre advent.



Jag köpte ljusen för ett bra tag sen och åh så jag har väntat.
Att få sätta dem i kopparstaken från mormor.

Det är vår adventsljusstake.
För i år.

2010/11/25

Om vinterfrukost.



Jag älskar frukost på vintern.
Jag älskar att känna lukten av ljuset och av hyacinten den tar mig.
Direkt hem till barndomen.

Under december tände min mamma alltid ljus på morgonen.
Det är kolsvart i Kläppen på vintern och halvsju på morgonen kändes det alltid lite mindre jobbigt.
Lite mer mysigt.
När ljuset var tänt och det doftade från hyacinten.

När vi är lediga tänder jag ljusen och så sitter vi alla och äter frukost.
Medan det ljusnar.
När jag jobbar och äter frukost själv.
Tänder jag också ljusen det känns lite mindre jobbigt då.
Lite mer mysigt.

2010/11/24

Om att ha ett barn.


Det är fint att ha barn.
På alla sätt och vis är det finare att ha barn.
Än att inte ha det.

Men ibland klöser de i sin iver till.
Och då ser man ut som en kicker från 90-talet.

(Dag 16) Om min första kyss.


Min första kyss.
Som innehöll pirr i magen och som inte var något man gjorde när man var yngre.

Och inte ens förstått att det fanns den sortens pirr i magen.

Den var i Arivdsjaur på en konsert som även var en dans.

Han var varken militär eller från Arvidsjaur han var på genomresa.

Vi dansade på Medan.
Där det i vanliga fall var bio men där stolarna kunde flyttas undan och bioduken hissas upp.

Då blev det konsertlokal och efter konserten lite mer dans.


Han sa något om att jag var fin och sedan kysste han mig.

Jag förstod egentligen ingenting.
För jag hade inte en tanke på att kanske skulle han kunna tycka.
Att jag var fin han dansade väl med mig bara för att ha något att göra?

Han tog mitt ansikte mellan sina händer och skulle säga något.

Men då kom det fram en tjej.
Från Arvidsjaur.

Och slet undan honom.


Jaså tänkte jag vilket skit han har redan en flickvän men efteråt fick jag veta.

Att hon försökt få hans uppmärksamhet hela kvällen och precis då.
När han kysste mig.

Tyckte hon väl att det var läge för en mer drastisk framtoning.

2010/11/23

Om Blingutmaningen 2.0, dag 20.

I dag hade jag på mig Räkan.



Till den bar jag en klänning.
Som är fint blå och svagt rosa.

Det är en fin färgkombination tycker jag.

Om Blingutmaningen 2.0, dag 19.


För att rätt ska vara rätt och saker ska redas ut.
Detta är alltså söndagens bling.

Ett tunt halsband jag fått av en faster.
Och ett hängsmycke jag köpt på en loppis.
Såg kanske lite skevt ut men jag ville ha glittret och hittade ingen annan kedja.

Om Elin Kling och ett nytt modemagasin.



Elin Kling startar ett nytt modemagasin.
Tillsammans med Jonna Bergh Wahlström och jag vill gärna jobba där.

/Tack på förhand.


Bild från Resumé.

(Dag 15) Om mina drömmar.


Jag drömmer om:
- en större familj
- ett större hem
- en större skara kunder
- och ett större tålamod.

2010/11/22

Om Lindex och slutet.


Jag glömde berätta hur det gick.

Jag fick ett mejl från kontaktpersonen jag haft på Lindex kundtjänst.
Hon förklarade att lagen var sådan att de hade rätt att ta.
Min jacka.

Men jag tänker att det är ungefär som med tillsvidareanställning.
Även om det i lag är så att man jobbar där tills arbetsgivaren säger att man inte längre behövs.
Att man på något sätt faktiskt är livegen.
Så är det sällan det faktiskt sker så.
(Hände dock mig en gång, men det är en annan historia.)

För arbetsgivaren vill sällan ha en anställd som inte vill jobba där.
Som man får säga upp sig.
Så tänkte jag att även Lindex skulle tänka.
På en gång.

Men jag har nu fått pengar OCH får behålla min jacka som jag köpte.
På en loppis för något år sedan.
Så tack Lindex.
Inte tack för allt extra arbete ni gav mig allt jag ville var ju att köpa en vintermössa till Torsten.
Men tack för att ni ersatte mig min kemtvättsräkning.


Bild från lindex.se, det är ett hårband men jag funderar på att göra om den.
Till en julfluga åt Torsten.

(Dag 14) Om vad jag hade på mig i dag.




Till en början hade jag nattlinne och koftan på bild.
Sedan bytte jag till en brun klänning jag köpt på loppis.
Som tyvärr luktar någon annans svett och till det hade jag koftan på bild.

Efter möte på Torstens förskola promenerade jag till simhallen.
Och klarade efter det icket av att ta på mig den svettluktande klänningen igen.
Så efter det hade jag bara den svarta underklänningen (på bild) tillsammans med koftan på bild.

På slutet av dagen fick jag sällskap av Torsten.
Han luktade varken svett eller bar koftan på bild.

Om simningen.


Jag simmade i dag.
Det gör mig lugn och jag känner mig stark efteråt.
Och avslappnad.
Men inte den här gången.

Efter ungefär femton minuter kom ett gäng tonårspojkar.

De hade haft gymnastik och tyckte väl att det passade utmärkt att bara ta av sig skor och t-shirt och sedan hoppa rakt ner i bassängen.
"Fräscht".
Sedan började de röja så där som jag antar att de allra flesta tonårspojkar gör.
Det ligger väl i deras hormonstinna natur.

De klättrade upp i hopptornet trots att det var avstängt.
Gjorde bomben rakt ner i motionssimsdelen.
Satt på avspärrningarna så att killen som tränade crawl inte kunde göra det.
När de andra motionssimmarna ledsnade och gick upp tyckte killarna att det var bättre att vara även på den sidan.
Dyka hänga plaska och göra allt.
Utom att motionssimma.

Jag sa till dem ungefär tusen gånger men det är ju verkligen dödsdömt att försöka säga till tonårskillar.
Det är som att mata djävulen gissar jag.
Till slut frågade jag dem om de helt enkelt var dumma.
Om de inte förstod vad jag menade och vad det innebar.
Att hålla sig på rätt sida om ett rep.
Nåja det fick dem väl att fnissa och stödda sig ännu mer (fast först efter att jag simmat vidare, de vågar väldigt sällan stödda sig inför någon annan än sina vänner).

Så efter min simtur var jag allt annat än avslappnad.
Jag var skitarg.
Och glömde dessutom att stretcha innan jag klev upp så irriterad var jag.

Om Blingutmaningen 2.0, dag 18.

Dagens bling bestod av noll.
Om man inte räknar Ikeas plastklämma jag i morse använde för att hålla igen.
Koftan med.

Om UnderbaraClara-lampan.



Jag köpte en lampa den kostade 20 kr.
Den får mig hela tiden att tänka på UnderbaraClara jag tänker mig.
Att om Ikea skulle göra en lampa som denna så skulle den heta just det.

Foten är dessutom Ikea men lampskärmar som denna.
Kan man väl ändå inte få tag på där?

PS.
Bonus: Den passar mina fina djurlakan.

2010/11/21

(Dag 13) Om den här veckan.





Jag har simmat den här veckan.
Måndag fredag i morgon simmar jag igen (ja jag är i fullkomlig chock över mitt hurtiga beteende).
Det är skönt att simma jag tror jag hade blivit en bra simmerska.
Och jag valt det som sport.

Jag har arbetat två dagar, haft fina möten två dagar, tvättat undan (det kommer aldrig att ta slut).
Och köpt en härlig vinterjacka.


Jag har både hämtat och lämnat Torsten på förskolan de flesta dagarna.

Vi kommer varandra nära då men han håller mig i handen hemma och vill ha mig med.

Även om det bara är till köket han ska gå.

Mot slutet av veckan vände det äntligen och han sprang efter sin pappa också.


Vi har haft en kort lekträff med Sophie och hennes fina familj.

Det vill jag ha mer av.
Och i fredags var jag lite tidigt till ett möte så jag drack kaffe på fik.
Innan klockan var tio det var så stillsamt och rofyllt.

Veckan avslutades med en bra söndag.
Tända ljus och hyacintdoftande kök till frukosten.
Dans i vardagsrummet till Fat boy slim (Torsten verkar föredra att dansa till sådan musik).
Men vi vickade även höfterna till Säkert!
Och sedan: fika hos vänner som bor på promenadavstånd!
Promenadavståndet är bara en bonus, lära känna nya fina människor är godis.

Om Blingutmaningen 2.0, dag 17.


Ett halsband som ett armband.

Tjockt och följsamt jag önskar att jag hade flera meter av det.

Och det är verkligen inte nyköpt nej nej.
Absolut inte.
Inte nej eehm.
Men det är iaf från en loppis.