(Dag 30) Sista dagen: Om några ögonblick.

Bra ögonblick:
När han tog min hand i sin.
När snön föll och han kysste mig av kärlek.
När stickan visade två streck.
När barnet kom ut och när barnet andades och när barnet nös.

(Dag 29) Om mina ambitioner.

Mina ambitioner har gjort mig trött.
Mina ambitioner har gjort att jag arbetat för mkt med för många saker i alldeles för lång tid.
Och med alldeles för höga krav.

Så trött i två år i sträck utan vila att jag nu till slut verkar ha gått sönder.

På tunnelbanan hem fick ett samtal om Sturebys framtida förtätning mig att brista i gråt.
Inte över själva förtätningen inte ens över Stureby eller vilken framtid området kan tänkas ha.
Utan bara för att jag då och där inte höll längre.
Jag tittade ut på världen och fick panik över att den fanns.

Sen gick jag på skakiga ben ut på perrongen trapporna uppför backen hissen upp i huset och ända fram till soffan.
Och la mig där.

Snart är det julafton och den långa lista av saker jag ville ha gjort till dess.
Har strukits och innehåller nu endast tre
- ligga ner
- krama Torsten
- äta maten dricka teet.

(Dag 27) Om min favoritplats.

Min favoritplats om någon nu råkat missa det är.





Hemma.

Och för att vara mer exakt hemma i hörnet av soffan på den där lilla fällen och med den fluffiga filten.
Över benen.

(Dag 28) Om den jag saknar.

Jag saknar min mormor.
Och faktiskt även min morfar trots att jag var endast två.
När han dog.

Jag saknar att ha den äldre generationen i min närhet prata om förritin och höra berättelserna.
Om pigan och om linnelakanen som blev mögliga.
Om hur mormor tittade på kyrkans klocka för att se om hon var sen.
Till skolan.

Jag saknar mormors Oil of Ulay-kramar och jag saknar morfars.
Läderjackeskogsträdstraktordieselluktande bus.

Och jag hade velat berätta för dem att jag gett mitt barn hans namn.

(Dag 26) Om mina rädslor.

Jag är rädd för folk som mår psykiskt dåligt.
Inte för alla naturligtvis men för de som vilken sekund som helst kan göra något vansinnigt.
Sådant som slutar med död.
Jag oroar mig mer över det nu när jag är en mamma nu när jag måste komma hem.
Hel och framför allt levande till Torsten varje dag.

Förr la jag mig ofta i när jag såg något orätt.
Nu biter jag mig i tungan och mår sedan dåligt över att jag aldrig sa något.
Men jag vågar inte.
Det är osäkert och ingenting man kan förutspå och just därför.
Skrämmer det mig.

Jag är även rädd för att bli våldtagen.
Eftersom jag inte ser hur jag på något sätt skulle kunna gå vidare och släppa den känslan.
Av att någon annan tagit av mig det jag bara vill ge till min käraste.
Förrutom våldet och kränkningen av mitt personliga revir det innebär.
Så tänker jag just det, att det är som en stöld av min och min kärastes mest intima stund.
Och det kan jag inte ta tillbaka eller reparera.

(Dag 25) Om en första.

Min första kyss med min käraste - på dansgolvet på Bilagan i Gävle.
Min första flytt - hemifrån Arvidsjaur och till Skellefteå jag hade ännu inte fyllt 16 eller vänta! Min första var ju faktiskt som ettåring (två?) från lägenhet till hus med mamma och pappa och syskon.
Min första unge - Lars Anders Torsten, jag tänker varje dag tänk att vi fick ett sånt fint barn.

Min första utomlandsresa på egna ben - sommaren efter nian åkte jag och en vän till England och hälsade på två andra vänner.
Min första egna lägenhet - den låg på Odalgatan i Skellefteå duschen var i källaren och kylen rymde fem matlådor från mamma lite fil lite mjölk och jag drack pepparmintste hela kvällarna.
Min första högskolepoäng - Filosofi A, Umeå Universitet.

Min första cigarett - Piteå dansar och ler någon gång under gymnasiet jag drog halsbloss men hostade inte så min "lärare" trodde att jag inte drog in rätt så jag andades in och andades in och sa pepparkaka peeeepparkaaaaaka.
Min första sjungna opera - Tosca på Norrlandsoperan i Umeå.
Min första (och enda) dataspelshangup - Sims.

(Dag 24) Om det som får mig att gråta.

Vacker musik.
Hjältedåd.
När en människa hjälper en annan människa någon de aldrig förr sett men impulsen är att rädda liv.
Små handlingar som sker för att rädda.
Hur människan hjälper varandra i svåra stunder till exempel krig eller väderkatastrofer.
När barn föds när människor älskar varandra och försöker hålla ett tal om och till.
Sin älskling.

När jag läste i Vi föräldrar om de nyblivna föräldrarna och någon dag efter hemkomsten från BB börjar hon skrika.
Och dör.
För att ett blodkärl har brustit i hjärnan och han blir ensam kvar med barnet.
Med bäbislyckan som blir tung utan mamman vid sin sida.
Då kunde jag inte läsa klart och var tvungen att smita in på toaletten.
För jag var på jobbet.
Och torka tårarna och hulka klart.

När jag gav presenter till min väns nyfödda barn och jag hade skrivit ett brev och hennes make läste brevet.
Då fick jag tårar i ögonen jag harklade bort det och prasslade undan presentpappret.
Och hon.
Hon visste att hon skulle göra samma för hon ville inte ens läsa det.
Då och där.
När vi var kvar.

Och blotta tanken.
På att jag ska sjunga en låt till hennes barn det får mig att vilja tjuta.

(Dag 23) Det här får mig att må bättre.

Två personer.
Gärna i kombination.
Får mig att må allra bäst när man har barn är det väl oundvikligt.
Eller det borde iaf få vara så för alla.
Att barnet gör mamman glad för både barnets och mammans skulle borde det få vara så.

Jag blir iaf glad.
Han skrattar så han kiknar och han busar och gör saker för att skojas med oss.
Han dansar och han utforskar saker vem kan inte bli glad.
Och må bättre.
Av sånt?

(Dag 22) Det här upprör mig.

Brist på allmänt hyfs.



Däri ryms mkt men för att nämna några:
rasism
homofobi
ojämställdhet
otrohet
falskhet
översitteri
tränga sig före i kön
bryta (viktiga) löften och jag skulle kunna hålla på i evigheter.
Allt kan sammanfattas i.
Att jag tycker att folk överlag borde skaffa sig mer hyfs.

(Dag 21) Om ett annat ögonblick.

När du kom.

(Dag 21) Om ett annat ögonblick.

Pianot var rött det stod i lekrummet på småbarnsavdelningen.
Jag ville så gärna spela men Magnus bestämde att han skulle spela och bara han.

Magnus var lite jobbig en gång förstörde han några fina glittriga grejer jag hade med mig.
De var som fyrverkerier på pinnar och gick i lila grönt blått rosa.
De slet han ur min hand och sprang till toaletterna och sköljde dem under vatten.
Han nådde just så pass över handfatet (barnhöjd på handfatet) och fram till kranen.
De svajade inte längre och böljade inte utan mer slokade och trasslade.

Nu hade han spelat väldigt länge och det blev aldrig min tur.
Jag började plinka lite försiktigt på de lägre oktaverna.
Plink plink jag gillade att spela piano och hitta på melodier Slam! och Magnus hade spelat klart.
Och det genom att drämma igen locket.

Rakt över mitt vänstra långfinger drämde han locket och jag fastnade och det gjorde ont och efter det minns jag inget men jag har fått höra det.
Att pappa inte behövde fråga efter vägen när han kom till sjukan.
Att han hörde mitt skrik redan vid entrén.

Och den där Magnus han kan ju inte veta att jag ibland har ont i mitt finger.
Fortfarande.
Och att nageln blev lite konstig och att jag har två jack på vardera sida.
Där längst ut på toppen nej han kan ju faktiskt inte veta det.
Jävla Magnus.

(Dag 20) Om den här månaden.

Den här månaden har varit lång.
Och kort.
Det är en svår sak att förklara hur tiden kan rusa ifrån en samtidigt som det känns.
Som att jag aldrig kommer framåt.

Torsten har haft feber han har fått fler tänder och han har haft problem med magen.
Vi har haft två timmar i stöten-sömn och kliva upp tre på morgonen för att sitta i soffan.
Och trösta.

Jag har haft möten och fått två uppdrag.
Göra saker fina det är det bästa jag vet jag hoppas att det blir mer och mer och mer.
Och mer av det.

Jag har köpt fin konst och vi har haft några fina helger.
Besökt vänner och haft besök av familj.

Och så har jag och min käraste jobbat helt olika tider träffats förutom de här jobbiga vaknätterna.
En halvtimme på morgonen innan jag åker till jobbet.
Och sedan vid en sömndrucken och högst dimmig hej-nu-är-jag-hemma-från-jobbet-puss mitt i natten.

Och så var det månaden då vintern kom.

(Dag 19) Om detta som jag ångrar.

Jag ångrar att jag lät mig döpas.
Jag ångrar att jag konfirmerade mig.

Jag gick konfirmation för jag var i en våg av nostalgi.
Av tankar om att gamla traditioner höll på att dö ut så jag försökte hålla kvar.
Och göra som generationer gjort före mig.
Och lite ville jag även veta vad allt handlade om vad det var jag sa.
Att jag inte trodde på.

Under konfirmationen var det mkt jag fick bekräftat.
I det att jag inte trodde.
Så jag skulle ha nöjt mig där avslutat innan slutet men jag gör inte gärna så.
Jag vill gärna avsluta det jag påbörjat och prästen var eld och lågor för skulle jag konfirmeras.
Skulle jag måsta döpas.
Och för honom kan det inte ha varit vardagsmat.
Att döpa en tonåring.

Jag ångrar att jag lät mig dras med i hans entusiasm jag tyckte faktiskt att det hela mest var pinsamt.
Och med konfirmationen och alla presenter som skulle komma med den ville jag inget veta av.
Ingen jag sa "jag vill faktiskt inte ha presenterna" till trodde mig alla kamrater skrattade åt mig och sa visst Joanna visst.
ALLA.
Gör det för presenterna.

Jag skulle ha hoppat av innan slutet för att visa dem att det inte var så.
Men mormor blev lite glad tror jag hon passade på att ge mig.
Det hon inte fick ge mig när jag inte döptes som spädbarn inte för att hon trodde så mkt på gud.
Som för att det var tradition och milstolpar i liv och sånt.

Och fika med släkten är alltid trevligt men dopet och konfirmationen.
Det ångrar jag.

(Dag 18) Om min favoritfödelsedag.

Min bästa födelsedag var min 30:e födelsedag.
Vi var i Paris och hela dagen vegs åt mig.

Jag väcktes av min käraste han hade gjort en skiva med låtar.
Som alla handlade om Joanna och så fick jag en ring i present.

Vi åt frukost i Marais (vi bodde i Marais) och sedan strosade vi runt.
På loppisar och satt på gräset och pratade och gick sedan hem och vilade.


Efter vilan gjorde vi oss fina.
Och gick till en köttrestaurang där man mest åt kött.
Och fick lite sallad till.
Den var precis så som jag fantiserar om att restauranger i Paris ska vara.




Vi vilade fötterna på en lite kvarterskrog mellan gamla hus som bildade ett hemligt litet torg.
Sedan åkte vi till Trocadero.
Drack champagne ur gamla yoghurtglas och åt macroner.
Och pratade om livet.




Kvällen avslutades på gayklubb de hade dans av olika slag och guldglitter som föll från taket.
Jag fick tusen komplimanger för min klänning och min kille.
Var tjusigast på stället.

(Dag 17) Om mitt favoritminne.

Hur ska jag kunna välja?
Det måste nog bli.
När vi i snön mitt i natten pulsade på vägen hem till dig.

Du sa "jag kan inte hålla mig längre jag måste säga det nu" och vi stannade upp och jag tittade på dig.
"Jag älskar dig" sa du.

Och min mage flög upp bland molnen och mitt hjärta spillde över.
Men mest såg man nog mitt leende som var både generat och lyckligt.
Och förälskat.

Allt som följde efter den kvällen.
Är mitt favoritminne.

(Dag 16) Om min första kyss.

Min första kyss.
Som innehöll pirr i magen och som inte var något man gjorde när man var yngre.
Och inte ens förstått att det fanns den sortens pirr i magen.
Den var i Arivdsjaur på en konsert som även var en dans.

Han var varken militär eller från Arvidsjaur han var på genomresa.
Vi dansade på Medan.
Där det i vanliga fall var bio men där stolarna kunde flyttas undan och bioduken hissas upp.
Då blev det konsertlokal och efter konserten lite mer dans.

Han sa något om att jag var fin och sedan kysste han mig.
Jag förstod egentligen ingenting.
För jag hade inte en tanke på att kanske skulle han kunna tycka.
Att jag var fin han dansade väl med mig bara för att ha något att göra?

Han tog mitt ansikte mellan sina händer och skulle säga något.
Men då kom det fram en tjej.
Från Arvidsjaur.
Och slet undan honom.

Jaså tänkte jag vilket skit han har redan en flickvän men efteråt fick jag veta.
Att hon försökt få hans uppmärksamhet hela kvällen och precis då.
När han kysste mig.
Tyckte hon väl att det var läge för en mer drastisk framtoning.

(Dag 15) Om mina drömmar.

Jag drömmer om:
- en större familj
- ett större hem
- en större skara kunder
- och ett större tålamod.

(Dag 14) Om vad jag hade på mig i dag.

Till en början hade jag nattlinne och koftan på bild.
Sedan bytte jag till en brun klänning jag köpt på loppis.
Som tyvärr luktar någon annans svett och till det hade jag koftan på bild.

Efter möte på Torstens förskola promenerade jag till simhallen.
Och klarade efter det icket av att ta på mig den svettluktande klänningen igen.
Så efter det hade jag bara den svarta underklänningen (på bild) tillsammans med koftan på bild.

På slutet av dagen fick jag sällskap av Torsten.
Han luktade varken svett eller bar koftan på bild.

(Dag 13) Om den här veckan.

Jag har simmat den här veckan.
Måndag fredag i morgon simmar jag igen (ja jag är i fullkomlig chock över mitt hurtiga beteende).
Det är skönt att simma jag tror jag hade blivit en bra simmerska.
Och jag valt det som sport.

Jag har arbetat två dagar, haft fina möten två dagar, tvättat undan (det kommer aldrig att ta slut).
Och köpt en härlig vinterjacka.

Jag har både hämtat och lämnat Torsten på förskolan de flesta dagarna.
Vi kommer varandra nära då men han håller mig i handen hemma och vill ha mig med.
Även om det bara är till köket han ska gå.
Mot slutet av veckan vände det äntligen och han sprang efter sin pappa också.

Vi har haft en kort lekträff med Sophie och hennes fina familj.
Det vill jag ha mer av.
Och i fredags var jag lite tidigt till ett möte så jag drack kaffe på fik.
Innan klockan var tio det var så stillsamt och rofyllt.

Veckan avslutades med en bra söndag.
Tända ljus och hyacintdoftande kök till frukosten.
Dans i vardagsrummet till Fat boy slim (Torsten verkar föredra att dansa till sådan musik).
Men vi vickade även höfterna till Säkert!
Och sedan: fika hos vänner som bor på promenadavstånd!
Promenadavståndet är bara en bonus, lära känna nya fina människor är godis.

(Dag 12) Om vad som finns i min handväska.

I dag i min handväska:
- Diorläppstift
- YSL-täcka-över-mörka-ringar-grejs
- Estée Lauder-puder som luktar jevulst gott
- två pennor, bläck en svart en blå
- en krona
- en tutte
- Cliniqueläppglans
- börs
- gammal kom ihåg tiden-lapp som tjänat som stödanteckningsunderlag vid möte
- okänt antal parymfprovspappersremsor
- SL-kort
- gammal biobiljett
- gammalt snorpapper
- gammalt godispapper (från biobesöket)
- näsdukar

De gula tulpanerna fanns dessvärre inte i väskan det är köksduken på vårt bord.