Först var jag så förträfflig att jag tog tag i en sån där punkt på listan som stått i evigheter.
Måla över skavanker i de båda hallarna (exempelvis ta lös lysknapparna och måla ordentligt, det var det visst ingen som gjorde när vi höll på som mest i höstas).
Sen var min man så förträfflig att han erbjöd mig ett alternativ på "dagens semla" – Pärlans!
(Av de fyra smaker jag bad om, har jag nu insett att jag allra mest bara vill ha:
Vanilj & havssalt
Choklad & kakaokross
Och sen är ju faktiskt ni helt otroligt förträffliga.
Ni är så peppande, det känns som att jag har ca 1 000 systrar som varje dag tittar in hos mig och ser om jag mår bra.
Tack!
De allra flesta får den där rensa upp-ivern när de väntar barn.
Även partnern.
Förra gången rensade och städade han så mkt att det till slut ekade i köket.
På rikt!
Helt fantastiskt skönt kändes det, att bara kunna ligga på soffan och se hemmet bli skinande rent, frysen fylld med mat och bullar, och alla såna där borde rensa-högar försvinna.
Den här gången är så mkt mer annorlunda.
Inte för att vi har ett barn redan, utan för att vi har ett halvfärdigt hem som aldrig tillät oss att packa upp flyttkartongerna.
För att göra en sak måste vi först göra tre andra saker.
Exempel:
- Vi måste rensa ut de där hyllorna i garderoben som nu är fyllda med verktyg och tapeter, så att vi kan lägga in bäbiskläderna där.
- Ja, fast var ska vi lägga verktygen? Vi måste rensa i lilla förrådet först, och det är ju en massa skräp från förra ägaren som ska köras bort.
- Ja. Men vi skulle kunna lägga ner de i en flyttkartong så länge. Fast då måste jag packa upp en flyttkartong först. Men det är klart, det kan jag göra när hyllplanen till hyllsystemet väl kommer, då är det bara att lyfta över från kartong till hylla.
Det går inte att städa och rensa för det finns inga givna platser att lägga skrotet på.
Jag undrar om det finns firmor man kan ringa in.
Akutfirmor som röjer och rensar, som man kan räcka över sin att göra-lista till och så betar de av den.
Åh vad jag önskar att det fanns en sån firma.
Och jag säger alltid "vi" för att det ska låta lite snällare, men det betyder ju jämt "du" (som i min käraste).
För packa upp och lyfta och fixa och feja.
Det har jag inte kunnat sedan i slutet av november.
Alla väggar var tvungen att friläggas.
Rummens innehåll trycktes in i mitten, i dag kom en listspecialist och spikade fast allt åt oss.
Vilken skillnad det är för ett rum när golvlisterna är på plats.
Det är som konturer för golvet, väggen syns tydligare, golvet likaså.
Det vi befarade skulle ta oss dagar, tog killen ca fem timmar.
Den totala lättnaden av att ha denna sak ur världen, vi har gruvat oss, och definitiv uppackning inte riktigt kunnat göras.
Eftersom vi hela tiden vetat att möblerna skulle orkas flyttas på.
Nu.
Vi är snart i mål.
(Nästan snart, kanske snart, lite närmre än i går iaf.)
Större och större.
Jag undrar hur länge vi hinner bo här innan det återigen känns trångt?
Jag köpte den på Myrornas i Umeå den kom i sin originalkartong.
Det var nog 13 år sedan, och jag tror att den kostade hundra kronor.
Det kändes rätt mkt för ett loppisfynd på den tiden, men jag var bara tvungen att ha den.
I dag.
Kommer en vän och hennes bäbis på besök!
Flyttfirman hämtar kartonger (vi hann packa upp nästan alla).
En hantverkare ska bedöma vad priset för att sätta lister blir, de gör egentligen bara för större företag men eftersom vi är så snälla.
Och råkar känna en av hans vänner.
Gör de ett räddande undantag.
Ett bra grundrecept på kläder när man är gravid är.
Något svart och tight och sen en fladdrig färgklick ovanpå det.
Då känner man sig både bekväm och fin (fram till dess att man vuxit sig så bred över bröstkrogen bysten och överarmarna att inte en jacka i världen går på).
Till min jacka från H&M har jag alltid mitt halsband i samma färger från Noa Noa.
Jag kan inte riktigt hjälpa det, de matchar så bra i färg att det är svårt att låta det vara.
I övrigt börjar jag bli riktigt stor nu.
Bred.
Jag är den där som folk sätter sig sist bredvid på bussen.
För att jag tar så stor plats åt alla håll.
Sova länge, frukost tillsammans, Torsten med farmor, vi packar upp, ca 40 lådor måste upp innan måndag (då ska kartongerna åter).
Gå ner med saker i källaren, hämta upp adventen från källaren, pynta fint och kanske dammsuga lite grann?
Hänga in kläder i klädkammaren, trava böcker på golvet tills vi kan låna slagborr och hänga upp hyllorna, pussla in allt i köksskåpen.
Leta en nyckel till ett skåp så att vi kan packa in saker där, rensa garderob från byggskrot så att det får bli det linneskåp det egentligen är.
Men kanske ligger jag bara i soffan hela dagen, använde mer energi än jag hade i går, misstänker att det tar ut sin rätt.
Jag är sugen på nya vinterskor.
Inte bara för att det är trevligt med förnyelse, utan faktiskt.
Ja på rikt.
För att jag inte har några ordentliga längre, mina favoriter från Noa Noa börjar verkligen falla sönder och har så gjort sedan förra vintern.
Skor från Scorett.
Dessutom blir jag löjligt glad över att se att fler läser min blogg.
Jag gissar att en graviditet plus en renovering lockar lite extra.
Det blir ungefär som en teveserie på bara några få avsnitt.
Man vet liksom att det har en rätt begränsad handlingslinje, det kommer ett slut och man vill se hur det går.
Med renoveringen – kommer det verkligen ett slut?
Nu: fil och macka och en massa te och sen kanske lite sömn?
Ännu en natt med hosta och trippelvärk – hals huvud fogar STACKARS MIG.
Ska nu sluta tänka på mitt bäckenbotten som krasar av smärta.
Och istället passa på att måla klädkammaren.
Så länge sonen är hos hästarna måste här passas på!
Lite hopp om ordning finns.
Köksskåpen börjar ta form, blott att se de kära kopparna och faten och glasen gör mig glad.
Det kräver lite eftertanke innan man får till den perfekta ordningen i nya köksskåp.
Man kan inte ställa allt som innan, det är alltid olika djup och höjd som ruckar på det tidigare så invanda placeringsschemat.
Men jag tror jag fått till det.
Det går så långsamt att det kryper i mig.
Jag vill bara sitta i soffan och se ut över vårt ordnade och luftiga hem.
Inte kliva över golvspill i hallen, hammare och tapetklister.
Eller sticka i en väggkontakt till bygglampan när jag går in för att hämta kläder i sovrummets garderob.
Vill sätta in en sån där välkänd stöt.
När man bara packar upp tills svetten sprutar och benen är darriga, och då packar man upp lite till och sen även det sista.
Och efteråt pusta ut och vara nöjd.
Men det går inte, hur mkt jag än vill, smärta och sammandragningar är svåra att bita sig igenom.
Eller kanske inte smärtan, men när det är graviditetsrelaterad smärta.
Då vill man kanske hellre vila bort det.
Hoppas mkt ska hända på lördag några timmar under dagen.
När barnet åker med sin farmor och ger hästarna morötter.
Då kanske vi hinner göra allt som är kvar, hohoho nej jag skojar naturligtvis.
Men jag kanske hinner packa upp iaf fyra kartonger.
Eller måla klädkammaren ett varv.
Vi har fortfarande inget internet hemma.
Det är därför jag skriver så sammanfattande och/eller generella inlägg, det är därför jag inte svarar era kommentarer.
Det är därför jag inte reagerat på vare sig Alexs eller Chulas fina länkningar.
Men det kommer!
Och så även bilder på gravid kvinna i rosa vardagsrum, (snart) färdigtapetserat rum, och några trianglar jag har tänkt pynta den hemskt tråkiga blekfishallväggen med.
Och i em kommer två rekvisitörer för att reka banan inför eventuell filminspelning i vårt kök.
Ha! Jag undrar om de tror på min optimism att allt är klart till dess (27 november), hohoho åh hå huvvaligen.
När man slipar garderober får man ett puder av slipdamm över sig.
Som gärna kan liknas vid barocktidens peruker och smink.
Har man passande kläder kan man med fördel iklä sig dessa, och sedan trippa runt med en kopp te och kaka.
Har man inget sådant till hands.
För att hela bohaget ligger nerpackat i kartonger fortfarande.
Då får man nöja sig med en närbild och ett par ögon som får galen färg i väggarnas sken.
