Om mina nya skor.

Jag har hittat ett par skor som jag gärna tackar ja till.

Förr i tiden kunde jag inte gå in i en skobutik utan att hitta minst tre par jag verkligen absolut på fullaste allvar måste ha.
Nu hittar jag knappt någonting alls.
Är det jag, eller är det trenderna som ändrats?

Jag blir snål när jag ska köpa skor.
Samtidigt vill jag hellre investera i två tre par riktigt bra som kommer att hålla länge, och passa sin årstid.
Men då kostar det ju.
Och då blir jag snål.
Döläge skulle man alltså kunna kalla det.

Men de här alltså, lagom diskreta men ändå med något kul för att det ska kännas lite som mitt gamla/rätta/nya? jag.

Om vackra mockaskor på Tradera.

Om jag hade storlek 36 skulle jag köpa de här röda mockaskorna från Noa Noa.
En auktion på Tradera ute nu.
Så jäkla fina!

Jag har två par högklackade skor från Noa Noa, och den skotillverkare de använder sig av vet vad de gör.
Mkt bekväma att gå i (så bekväma som skor med hög klack kan vara alltså).

((Ja, jag drömmer mig bort på Tradera, bland Noa Noa-grejer, ja jag är ensam hemma med barnen som nu dessutom sover, ja jag kan aldrig somna (eller sällan somna) när min man är borta, väntar ofrivilligt på att han ska komma hem, det var jobbigt när han jobbade på radio och ibland slutade 01.00 och jag ändå skulle upp på morgonen och gå till jobbet.))

Om skor.

Jag hittar skor jag gillar.

Så bra att de kostar ca 2000 kr. (Obs ett skämt, eller ironi antar jag.)

Ecco

Camper

Camper

De övre skulle passa i min kategori vardag, de mittersta i kategorin fest (underkategori höst/vinter (man måste väl få ha underkategorier även när man drömmer om minimalism?)).

Och de nedre – kategori kul? 

Eller är det fusk?

Om fina skor.

Det är så klart inte bara plaggen jag har svårt med nu för tiden.
Även skor känns svårt, jag vet känslan jag vill att skorna ska ge mig.
Och att de ska vara ett genuint hantverk och hålla i flera år.
Men vet ej hur de ska se ut.

De här skorna var fina.
Men varken genuina eller hållbara.
Och dessutom på barnavdelningen.

Om livet.

Jag älskar och hatar det, i en tröttsam och yrslig röra.




Eller hatar är ett starkt ord.
Jag hatar det inte.
Men jag avskyr kaoset jag på allt för många månader inte har någon kontroll över.

Otryggheten det är i att ens arbetsplats skär ner på 70 tjänster och man inte kan komma ifrån känslan av att man som frånvarande föräldraledig som inte kan nagla sig fast i skrivbordet, blir bortglömd och utslängd.

Stressen i att listan på saker som ska göras är alldeles för lång och aldrig hinner betas av.
Inte ens i rimlig takt.

Och avskyn mot den egna kropp.
Som jag egentligen bara vill älska för den har givit oss två barn.
Den orkar bära den ledsna 2,5-åringen uppför fyra trappor även fast den redan är tyngd av bäbis och skötväska och förskoleryggsäck (och gravidkilon).
Den orkar och den fixar och jag jobbar på att älska den.
Eller åtminstone inte bespotta den.

Jag älskar mina barn, den yngre som vägrar ligga ner och snart ska få byta till sittdel i den toppmoderna vagnen.
Den äldre som frågar och lär sig och skriker och älskar.

Ingen del av mig vill egentligen ha något annat.
Ändå känner jag mig stressad för att jag missar en massa?

Om min stilkris.

Jag har en stilkris.

Sedan någon gång under mitten av graviditeten klarar jag ej längre av gamla saker.

Liknande vintage och second hand.

Vet ej varför det är så, till en början trodde jag att det hade med lukten att göra.

Och materialen.

Samt lukten i min klädkammare som kom sig av så många plagg som legat för länge på hög och väntat.

(Förra graviditeten mådde jag illa av kläder, hade svårt att gå in i butiker och när jag skulle hämta mina egna kläder ur klädkammaren kastade jag mig in och högg första bästa.)

Men det håller alltså i sig och jag tror att det har att göra med att jag vidareutvecklats.

Att stilen i sig utan att man gör något aktivt åt det, med tiden ändras och anpassas med livet.

Är även inne i ett stadium där jag vill slänga alla gamla saker hemma och ersätta med Ikea.

Ekonomiskt ohållbart, plus att jag egentligen gillar väldigt mkt av det vi har hemma och trots denna kris ändå köper saker på loppis.

För det är ju så fint!

Vet däremot inte vem jag är längre.

Klädmässigt.

Det är skönt, befriande.

Exempel på ändring:

Brosch UTAN glitter

Gummistövlar (ännu ett par) framför snygga kilklackar

Lågskor med neondetalj

Och en klänning som inte alls är smickrande för figuren men som var fin i färgerna.

Om en skotävling och mina vårkläder (ha! I wish).

Cecilia Blankens har en tävling där man kan vina urtjusiga skor från Ecco.
Jag vill så klart vinna, så att jag kan bära dem tillsammans med Marni-klänning från H&M, Marni-krage från H&M, och en grön bärselen vi just köpt.
(Fatta hur svårt det är att hitta bärselar som inte är svarta och/eller grå, eller marinblå.)

I vår ska jag promenera runt med Kaj på magen, promenera bort gravidfladdret och promenera tillbaka varit-halvt-sängliggande-sedan-i-november-benmusklerna.
Jag längtar till våren!

Om de fantastiska mupp-skorna.

Det ser ut som att någon slaktat någon ur Mupparna och gjort ett par skor.
Sa min käraste, och jag tycker att de är så fina.
Så fina så fina.

Och en bra sak med min käraste är att han ytterst sällan säger något kritiskt mot mina kläder.
Och om han väl gör det, så stoppar det honom inte från att ändå ge mig det i present.
Eftersom han tycker att det viktigaste är att jag tycker om det, han skulle aldrig få för sig att skämmas för vad jag har på mig eller hur jag uppför mig.


Från Anthropologie.

Om småbitar och små skor.

Måste lära mig att inte chansa på skor.
Särskilt inte gamla sådana med utländska storlekar.
(Om någon har storlek 38 och väldigt smala fötter, kan ni ju höra av er. Eller till och med 39? Har inte kunnat kolla, eftersom de är så jäkla smala att mina fotvalv inte ens går ner.)



I sovrummet saknas då smala strängar tapet ovanför fönstret.
På vardera sida av den där vita plankan, man kan ana det längst till vänster i bild.
Men så länge jag håller garderobsdörren öppen ser man det inte, så vi är så gott som klara med sovrummet!
(Förutom golvlister och att alla beslag på garderoberna ska rengöras från tidigare färg, och att de övre skåpens dörrar måste målas, men så gott som! Vilken dag som helst nu.)

Om halsband och skor.

Hej.
Jag vill ha detta.
Särskilt halsbandet ovan till vänster, samt skorna längst ner, fast jag kan väl få allt?

Jag fantiserar om att vara slank och rörlig, och ska träffa vänner i morgon och dricka rött vin och äta god mat och vara uppe jättesent och springa på andra vänner när vi går vidare till nya uteställen.



Fast allvarligt.
Kilklackarna vill jag ha på en gång.
Så himla fina, lite samiskt urbana om ni förstår hur jag menar?

Från Anthropologie.

Om Marni och H&M.

Jag är för löjligt exalterad över detta samarbete för att låta det vara osagt.

Marni för H&M till våren, jamen det kan väl inte bli annat än bra?

Marni har mkt art deco i sig, något som nu är högst hett, och hos mig alltid varit det bästa.
Kan inte annat än tro att kollektionen för H&M blir bra, gångbar, något för de flesta.

Till skillnad från det senaste sammarbetet, som väl egentligen bara var färgglatt?


Bilder från Marni.

Om dagens bästa.

– En kollega gick till Konsum och handlade mat åt mig – jag var så trött.
– Vid lunchen berättade jag om hur jag betedde mig en gång på uppvak efter operation – vi skrattade så vi grät.
– När Torsten kom hem från farmor och farfar – han är verkligen ett barn nu, med de där frasande barnytterkläderna och gullig toppluva och rosiga kinder, och så berättar han som ett vattenfall eller kanske porlande bäck? om allt han varit med om.
– Jag blev sugen på pepparkakor – min käraste hade redan under lunchen köpt pepparkakor, så när han och Torsten kom hem var det bara att fika pepparkakor.

Att lista bra saker är bra tycker jag.
Det får en att tänka hur dagen egentligen varit, och lättare ta till sig att inte allt är dåligt, att vissa saker rent av är riktigt bra.
Även när det känns som jobbigast.

Vad var ditt dagens bästa?


(Obs! Mkt gammal bild, kan för allt i hela världen icket sitta så där i detta tillstånd.)

Om tillökningen.

Jag är sugen på nya vinterskor.
Inte bara för att det är trevligt med förnyelse, utan faktiskt.
Ja på rikt.
För att jag inte har några ordentliga längre, mina favoriter från Noa Noa börjar verkligen falla sönder och har så gjort sedan förra vintern.

Skor från Scorett.

Dessutom blir jag löjligt glad över att se att fler läser min blogg.
Jag gissar att en graviditet plus en renovering lockar lite extra.
Det blir ungefär som en teveserie på bara några få avsnitt.
Man vet liksom att det har en rätt begränsad handlingslinje, det kommer ett slut och man vill se hur det går.
Med renoveringen – kommer det verkligen ett slut?

Nu: fil och macka och en massa te och sen kanske lite sömn?
Ännu en natt med hosta och trippelvärk – hals huvud fogar STACKARS MIG.

Om barnskor.

Fredagsshopping!

Barnskor som får mig att önska mindre fötter till mig själv.
Alternativt vuxenstorlekar på skorna.
Vill ge samtliga till Torsten!

Dessutom även en bra hög med miniskor till nya bäbisen.
Röda, vita, sportiga.

Från holländska märket Shoesme (choose me, hohoho).
Bilder från babysteps.dk.

Om nyfunna skor.

Jag hittade så mkt när jag packade.
Som att få en hög med presenter.
Rakt från egen klädkammare.

Det är det som är problemet med för mkt saker, de blir så svåråtkomliga och göms bakom högar av andra saker.
Vad är poängen?
Lagom kan nog vara bättre i vissa fall.
En dag ska jag orka rensa.


Och ni får ursäkta att jag inte visar roligare bilder än så här just nu.
Bilder på golven som läggs, och alla springor mot väggarna vi måste lirka in precisionssågade bitar i, eller de fyra meter långa listerna jag och min käraste i går hissade upp genom fönstret.
Han nere på marken, jag uppe i sovrummet dragandes ett spännband och sen hävde in dem genom fönstret.
Eller tapeterna i sovrummet som har påbörjats.
Det får bli sen, jag vill inget hellre, men det tar sån tid med bilderna.

Om riktiga female Timberlands.

Någon kanske kommer ihåg mina fina skor jag köpte på Bianco förra hösten.
Och som jag av uppenbar anledning döpte till Female Timberlands.


Scorett har tagit det ett steg längre:

I allra största ödmjukhet förstår jag ju att min blogg är en inspirationskälla för Scoretts designers.
Så varsågoda för idén!
(Jag kan ta de här , de här, de här, de här som betalning, tack på förhand.)


Nedre bild: Scorett.

Om skonsamma skor.

Jag tittade lite förstrött efter ett par skor som skulle vara skonsamma för fogarna.


Eeeh.
Det här är de enda jag fastnade för.
(Kilklackar ska ju vara skonsamt för svank och fot, visst visst?)


Clarks hos Brandos.

Om graningekängorna.

I den takt jag bloggar har vi nu kommit till:
26 juli WOW!


De här kängorna har funnits så länge jag minns.
Min pappas, så klart, han har nog använt dem till allt möjligt (inom genren skor alltså).
Jag försökte klippa gräset i dem men de var lite för stora.

Om skor och fötter.

Jaha, så jag vill verkligen verkligen ha de här gula och rosa skorna.
Vilken sommarpärla de kunde bli.
"Du vill ha så mkt" säger min käraste, och ack så rätt han har.
Men det gör inte att jag vill ha dem mindre.

Sandalerna hade också varit fina, men mina fötter är inte tjugo längre, de behöver mer sula än så där.
Det är märkligt att kilklacken ska vara så mkt lättare att gå i än den helt platta.



Båda från Topshop.

Om pojken med stil.

Torsten missar inte gärna tillfället att ta på sig mössa och finskor.
Och han gör det med stil.