2010/10/30

Om vårens modefoto och fritidskläder.



Att träffa människor andra barn sjunga barnvisor framför kameran.
Tyckte Torsten var så här roligt (se bild ovan).

Notera faderns tjusiga friditsoverall.
Det var i våras.

2010/10/29

2010/10/28

Om drömmar.


När jag var liten hade jag en önskan.
Om att kunna urskilja varje instrument i en symfoniorkester.
Nu känns det som en märklig tanke, att det har funnits en tid då jag inte kunde det.

Varje gång jag slagit in ett paket eller skrivit ett gratulationskort har jag tänkt.
Den som ändå fick jobba med grafisk form.
(Fast kanske inte just orden grafisk form för när man är tolv vet man nog inte riktigt vad det innebär.)

När jag träffade min käraste tänkte jag såna hissnande tankar som.
Att vi faktiskt skulle kunna ha ett barn ihop ett barn som var lite likt mig och lite likt honom.
Av någon anledning tänkte jag även att det skulle vara fint om det var en pojke.
Även om jag inte alls hade blivit besviken över en flicka.

Och sist jag lämnade London tänkte jag.
Om några år reser jag tillbaka det måste jag bara göra.
Det tog visserligen elva år men nu har jag gjort det också.


(En bild från 2008 sommaren då vi bestämde.
Att efter Paris gör vi barn, jag sörjer att jag aldrig viskade hemligheten till mormor så att hon hann veta.
Innan hon dog.)

Om minnen av en klänning.


Jag kanske kan acceptera min nya kropp.
Men jag kommer aldrig att glömma mina gamla klänningar.

Den här till exempel.
Varje gång jag använde den i Gävle på en pub eller annat ställe.
Där folk drack alkohol.
Fick jag komplimangen (?) "snygga bröst" av killar vid flera olika tillfällen.
Vad ska man svara på en sån sak?
Tack! Liten snopp! (?)

Skorna är då också ett föremål för trånande blickar.
Minnen aldrig att glömma.
Fast jag tror jag gav dem till Kupan de var iaf väldigt knepiga att gå i.

Om kompensation från Lindex.



Jag handlade på Lindex för några veckor sedan.
Hängde deras svartröda påse på armen och fortsatte göra stressade ärenden på lunchen.
När jag kom tillbaka till jobbet upptäckte jag att påsen gjort en svartröd fläck på min beigea kappa.
En kappa som är från 60-talet, välgjord och knappt använd.

Jag kontaktade Lindex och påpekade incidenten.
De var snabba och vänliga med svar, bad mig gå in i en butik och berätta.
Och först säga till kundtjänst vilken butik jag skulle gå till så att de kunde ringa butikschefen och förklara händelsen.

I går hade jag äntligen tid att göra det.
Kom till butiken och får veta att jag ska få femhundra kronor.
För det är vad jag uppskattat att kappan är värd.
Men för att få dessa femhundra kronor måste jag ge Lindex min beigea kappa.

"Du kan inte behålla jackan, för då har du ju både pengar och jacka" som tjejen i butiken uttryckte sig.
Men jag har inte köpt kappan hos er den går inte att köpa någonstans ska inte kompensationen vara tänkt att täcka mina utlägg för att få kappan tvättad.
Och för att Lindex öht utsatt mig för detta extra arbetet att få en kappa ren?

Hennes upprepade svar var fortfarande nej.
För då har du både kappa och pengar.
Jo förresten, hon gav mig ett litet exempel.
"Om någon av våra kunder kommer och vill lämna tillbaka ett plagg de köpt hos oss för att det är nåt fel på det.
Då får de ju inte både pengarna och behålla plagget."

Nej svarade jag det förstår jag ju.
Men då kan de faktiskt byta till ett exakt likadant plagg i er butik.
Som inte är trasigt eller fläckigt.
Jag kan ju inte byta min kappa den gjordes på 60-talet den har nu fått en fläck på ärmen för att era påsar färgar av sig.
Och det är väl just det som kompensationen är till för?

Men jag fick inte fram min poäng till henne och jag lämnade butiken.
För att mejla till kundtjänst igen.

Om separationen och om kaninblomtröjan.


Torstens nya tröja.
Kaniner och blommor han verkar gilla den den har glitterstenar i sig dessutom

I eftermiddag skiljs vi åt.
Så konstigt det känns jag har inte funderat så mkt på det tidigare.
Men i går när jag och mina vänner bestämde.
Vilken tid vi skulle ses på flygplatsen och jag tänkte efter när jag skulle åka hemifrån.
Då.
Just när jag tänkte då har Torsten förmodligen just badat och ska äta sin välling.
Kom magknipen kom separationsångesten.

Inte har jag varit ifrån honom så många dagar någonsin.
Flera dagar, många timmar, men aldrig så många på samma gång.
Det går bra.
Jag kommer att ha roligt.
Så oerhört roligt åh pirr i magen av blotta tanken!
Men när jag kommer hem kommer jag att springa uppför alla trappsteg.
Och krama honom i timmar.

2010/10/27

Om dagens kläder och tankar.



I dag såg jag och Torsten ut så här.
Och jag hade utsläppt hår.

För att jag mådde så dåligt på morgonen det går magsjuka på Torstens förskola.
För att jag hade feber kvällen innan och helt otroligt ont i magen.
Men kanske allra mest för att håret hade så äckligt mkt spray i sig.
Så jag tvättade det på morgonen tog en sån där dusch.
När man bara står under strålen och vaknar till liv.

Inte hinner man torka hår på morgonen mitt tar allra minst två timmar på sig.
Och när jag fick massagen på jobbet visade det sig.
Att vår massös också hade utsläppt.
Att hon heller aldrig har det så.
Men att hon just i dag tvättat håret på morgonen och inte hunnit torka det.

Och Torsten har fått för lite av mig den här veckan tror jag.
Hans pappa duger ingenting till <-- obs obs enligt Torsten den här veckan, enligt mig är han helt perfekt som far.
Det är omöjligt att inte få dåligt samvete.
Hur bra jag än vet att han har det.
Torsten alltså, fadern får nog klara sig.

Tycker fö det är lite svårt att fatta.
Att jag hade lika vitt hår som Torsten när jag var liten.


Torsten har fina Moonkids-byxor han fick när han var modell åt dem.
Och en t-shirt från Åhléns med tatueringar på.
Det kanske syns bättre här även om just det är en body (det gäller att vara petig).
Och jag.
Jag har som vanligt loppis blandat med H&M och Noa Noa.

Om klänningarna jag drömmer om.



Det påpekas för mig.
Att jag inte borde haka upp mig så mkt på min vikt.
Att jag har stil och det är vad jag borde tänka på.

Tack säger jag.
Det är sant jag borde så klart inte haka upp mig på en vikt eller en storlek.
Jag har själv aldrig tänkt den där personen skulle vara vackrare om den var lite mindre.
Man möter personen som den är ingen annan än personen i fråga går väl och tänker.
På hur det var förr.

Men.
(Mitt mest använda ord? Men?).
I alla fall;
Men!

Jag saknar väldigt många av mina klänningar (se exempel bild ovan).
Och borde verkligen sluta beklaga mig om detta och istället göra något åt det.
Men om men är mitt mest använda ord så är självdisciplin.
Något knappt skönjbart hos mig.


Klänning och brosch second hand,
Kofta Noa Noa.

2010/10/26

Om de välgjorda skorna.


Skomakaren ville inte lämna tillbaka dem.

Lärlingen ropade från verkstaden jaså är det du som äger de skorna!

Och de sa lyckan i yrket är att få se såna skor.
Välgjorda och svensktillverkade.
För 40 kr på Myrorna i Gävle blir man glad.
När man fyndar sånt.


Efter graviditeten var mina fötter så mkt större.

Jag oroade mig över alla skor och förstod.
Hoppades mest.

Att det fanns en chans att de skulle återgå i storlek.


När jag provade dessa några veckor efter förlossningen rymdes fötterna inte alls.
Och jag ska inte säga att jag fällde tårar men inombords.
Grät jag.


Jag har inte provat dem sen dess men något säger mig a
tt det finns hopp nu.

Om mina paraplyer.



Det några kanske inte vet.
Är att jag är galen i paraplyer.

Hittar jag ett på loppis i en färg.
Eller nyans av en färg.
Alternativt mönster eller material jag inte har då måste jag köpa det.

På 60-talet tycks det ha fullkomligt blomstrat.
För paraplyhandeln.
Eller är det kanske så tidigt som 50-tal i vissa avseenden är jag oerhört dålig.
På att tidsbestämma.

Det enda nyinköpta jag har.
Är ett vitt från Lisbeth Dahl.
Alla andra är fyndade på loppis oftast för inte mer än en tjuga eller två.

2010/10/25

Om Klädutmaningen och min version.


Alexandra på bloggen Försök att inte se så snygg ut.
Har än en gång utmanat sig själv med att bära sina kläder i garderoben.
De där som ligger allra längst in.

Klädutmaningen 2.0.

Först när hon gått ett varv på dessa.
Får hon köpa ett nytt plagg jag tycker att det är en väldigt bra idé.
Många har hakat på det finns till och med en grupp på Facebook (Alexandra jag har till och med klickat gilla nu).
Man kan gilla utan att delta här är min ursäkt:

Av alla mina plagg i garderoben kan jag stänga knappar dra igen dragkedjor andas etc etc.
I cirka 30 %.
Problemen med kläderna är att hitta något som inte får mig att liknas vid korvar.
Alternativt berg.
Och som inte heller spräcks av kroppen de ska skyla.
(Exempel på samtliga punkter se bild ovan.)

Hade problemet enbart legat i att jag inte använder allt.
Av slentrian av tillfällig fåfänga att exempelvis färgen är fel.
Då hade jag mkt hellre varit med.

Men nu tänker jag.
Att med start från och med min återkomst från London.
Ska jag ha min version av Klädutmaningen.

Lullutmaningen.
Nästan samma regler som Klädutmaningen.
Jag ska inte ha samma accessoar två dagar i rad.
Och med accessoar menar jag lull lull.
Brosher halsband ringar örhängen.
Beta mig igenom lagren av krafs som ligger i mina lådor.
Hur hård jag kommer att vara på att inte köpa nytt låter jag vara osagt.
Att använda allt är en utmaning i sig bifogade bilder på lull-lådorna kommer vid senare tillfälle.


Jag tänkte först
Access Accessoar.
Bijou Battle.
Subutmaningen.
och Accessoarutmaningen.
Men de två första är för engelska och den tredje för bitchigvibbig och den sista.
För himla lång.
Det måste ju vara en enda stavelse innan -utmaningen, så att man hör direkt.
Att den hör ihop med Klädutmaningen 2.0.
Jag hoppas det känns rätt i längden för namn är verkligen svårt.

Om köksskåpens innehåll.

Lite av allt som finns.
I våra köksskåp.

(Varning; Bildkavalkad.)







Tekoppar, kaffekoppar, kaffekoppar för vardagskaffe, kakfat, tekoppar, koppar av Arthur Percy (till vänster även en platskork med smånubb).
Och likörglas.

Och så en fotbollsskål och väggblomhållare.
Och tekoppar.


Och kastvänliga barntallrikar samt kopp.

2010/10/24

Om söndag hemma.



Jag välkomnar vintern nu.
Julen.
Jag vill vara ledig och jag vill ha ett städat hem jag vill känna dofter.
Från julbak och julskinka.
Nej kanske inte skinka men gärna ägghalvor med rom.
Fast luktar nog inte så gott.

Gran.
Det vill jag känna lukten av.
Och ligga i soffan under filt och se filmer och fika.
På morgonen för på julen får man se filmer på morgonen.

Vi var hemma i dag Torsten och jag.
Inomhus hela dagen.
För att kurera oss varför slutar aldrig min hals att göra ont?

Jag ska köpa en ljusslinga till.
Tre är för få vi behöver en på balkongen också.
Runt alla krukor med ljung.

Om höst på balkongen.




Höstkostymen gör sig lika bra på vintern.
Och i gula plastkrukor från Lagerhaus har jag.
Hellre gravljus än växter det blir vackert ljus.
Och vackra skuggor.

Om fester nuförtiden.


Inte är det som förr.
Det här med fester.

Somliga i går hade nog en längre fest än jag.
Som redan innan visste att jag skulle avvika tidigare.
Pga tidigjobbande sambo.
Och som under kvällen åkte hem ändå lite tidigare.
Pga kräksjuk son i kombination med den tidigjobbande sambons önskan om sömn.

Men ändå.
Det är inte som förr.
Och jag är glad för det.
Jag vill inte ha de där vansinnesfesterna när hela veckan var en väntan.
På helgen.

Jag är glad att jag har gjort dem haft de sena festerna som håller på till morgonen.
De stora festerna där jag inte känner alla som är i mitt hem.
Där varje rum är fyllt med glad fest.
De där kvällarna som jag dansat mig svettig och skorna aldrig blivit sig själv igen.
Där jag skrikit mig hes för att jag sjungit med i A-ha, Love, Fidget, Le Tigre.
Komeda.
Stone roses.
Strokes.
Osv.

Det gör att jag inte känner att jag missar något nu.
För att jag gått vidare.
Och hellre sitter hemma med min familj jag behöver bara en fest.
Varannan månad allra högst.

Men festen i går.
Jag vill äta maten flera gånger om.
Det var fantastiskt roligt att träffa gamla vänner som fått barn.
Och hon som fyllde år.
Och underhållningen var bra hennes man är professionell musiker.
Hans band var barpersonal och underhållare en mkt bra kombination.
Jag var mest nöjd med accessoarerna.
Av min klädsels helhet alltså inte av hela kvällen.

Om saffran kräks och rosa väggar.




Jag är nöjd med våra rosa väggar.
I kammaren.
Syns inte på bilden men de är randiga.
(Syns här (då var köket fortfarande hemskt grått några dagar senare målade jag det turkost).)

Torsten fick en decemberbody den är full av fina lussekatter.
I fin gulfärg.

I natt kräktes han två gånger på sin far.
Medan jag var på fest.
Jag tog en taxi hem fadern skulle än en gång stiga upp tidigt.
Cirka 04.00.
Att byta lakan tvätta lakan duscha bäbis söva bäbis klockan ett är då.
Inte det roligaste.

2010/10/23

Om två djur.



Jag vill ha guld och djur i julgranen.
Jag slits varje år mellan mina två laster: 40-tal och kitsch.

Alla vackra glaskulor från 40-talet några målade och med glitter på.
De måste hänga uppe jag fyller granen in på sista barr.
Men i år.
Djuren.
De måste också få vara med särskilt som jag nu köpt de här från Åhléns.

Jag har tänkt mig ett stort ris i hallen.
Med guld och djur i wow så snyggt det ska bli.
(Rådjuret hade svårt att sitta still.)

Om en morgon med Torsten.




Torstens pappa åkte till jobbet 05.30 i morse.
Lampan i hallen var tänd.
Torsten vaknade 05.50 och ville verkligen ut till hallen.
Eftersom någon bevisligen var vaken då lampan lös.

Vi steg upp bytte blöja åt välling i soffan.
Såg Pingu (Torsten) halvsov (jag) i nästan en timme.
Bytte blöja igen någon har en kissblåsa stor som en tank och åt sedan frukost (jag).
Kastade frukosten på kökets fyra väggar (Torsten).

Sen Pingu, sitta på stora boken om planeter, allmän buslek, dansa till musiken på stereon.
I sovrummet.
Pingu (Torsten) sitta bredvid och läsa magasin (jag).
Sen byta blöja och efter det äta lunch.
Torsten åt i samma anda som vid frukosten.
Jag stekte korv istället han verkade gilla det mer än teriyakinudlar och lax.

Klä på oss och gå ut på promenad.
Torsten skulle sova han gjorde det ej.
Istället köpte vi en utomhustermometer vi har behövt en.
I snart ett år.
Och några fina eller behövliga plagg åt oss var på Lindex (fina till Torsten behövliga till mig).
Fyra plantor ljung och en korv (till ja pojken är gjord av korv).
Antal personer Torsten charmade: 6.
Antal hundar han charmade: 2 (lite oklart för bör nämnas är att Torsten höll en korv i hand vid båda tillfällena.)

Sen gick vi hem han sover i vagnen och jag stressfikar stressmyser stresslägger över bilder.
Och stressbloggar.
Snart ska jag även försöka stress-sova men det brukar inte alls fungera.

Om den gamla radion.


Vi har ställt ner radion på golvet.
Så att Torsten når knapparna han älskar ljudet de gör.
När han knäpper och trycker.

Den fungerar.
Men är för gammal för att få in P4 vilket är en stor sorg.
Eftersom Ring så spelar vi är ett av favoritprogrammen.

I övrigt fungerar den utmärkt och har ett underbart bra ljud.

2010/10/22

Om mönster och sista minuten.


Någon i familjen.
Har kladdat på linsen jag misstänker skarpt att det är en liten version.
Av jag och min käraste.
Det ger intressanta ljuseffekter.

Natten till i dag hittade jag så äntligen mitt pass.
Det gick ut i somras.
Jag svor några gånger när jag insåg hur dyrt det skulle bli.
Sen gick jag och la mig och när jag vaknade svor jag några gånger till.

Men efter det insåg jag att jag ju ändå behöver ett pass i december.
När jag åker till Berlin.
Så då var det lika bra nu att beställa ett nytt och hoppas.
Att det ska hinna komma till på torsdag.
Vilket den mkt trevliga kvinnan på passtjänsten faktiskt hyste stort hopp om att det skulle göra.

Så hurra dagen blev bättre.
Sen åt vi lunch på Max och jag bara; Åh hurra dagen blir ännu bättre!
Fast just när vi skulle gå var det en man som satte i halsen och inte fick luft.
Han låg på golvet och folk skrek ring ambulansen och det var väldigt trångt där.
Då i lunchrusningen.
Det hela skedde ända borta i andra änden av restaurangen jag tyckte att vi lika gärna kunde gå.
Men jag lyssnade hela tiden efter ambulansens sirener och när jag hörde dem.
Andades jag ut.

Dippen som själviska sätta i halsen-killen gav dagen.
Hallå tänk på mig någon gång jag har skräck mot såna grejer.
Återställdes av en eftermiddagsfika med en av de finaste.
Och äldsta.
Vännerna jag har.
Vi fann varandra när vi gick dagis.

Och när jag kom hem var Torsten så glad.
Han spexade och skrattade och kastade sig i min famn.
Så då kunde resten av dagen ha varit hur den ville.
Lyckan ligger ändå alltid i att få komma hem.
Och kramas.

Om en utmaning om en nyckel.



Jag är ingen nyckel jag försöker öppna alla dörrar.
Men jag är ingen nyckel.

Jag försöker öppna dörren till lycka.
Till framgång.
Till alla roliga saker i världen.

Jag försöker genom klänningar och andra vackra saker.
Efter varje klänning finns en ny dörr.
Att öppna.
Och jag försöker om och om igen men jag är ingen nyckel.

Att öppna låsta dörrar kräver något annat.
Något från hjärtat något jag aldrig kan fynda.
På loppis.

Jag letar lyckan.
Genom klänningar och dofter och genom den tröstande chokladen framför teven.
På kvällen.

Visst är det så visst har alla andra redan nyckeln.
Har den de är den.
Lyckan.
Och nyckeln.

Min käraste ger mig lycka och min son.
Särskilt min son i kombination med min käraste.
När de skrattar när de busar tillsammans.
Då kommer lyckan och fyller hela min kropp ända ut i tårkanalerna.
Så att de svämmar över.

Jag är ingen nyckel min familj är för mig inga låsta dörrar som kräver.
Att jag är en.


Jag fick en sådan rolig utmaning av fina Tuva Minna Linn.
Skriva en text på rubriken "Jag är ingen nyckel".
Jag älskar skrivutmaningar att inte bara skriva vad som faller mig in.
Utan efter givet tema nu börjar jag minnas skrivkursen jag gick.
Och hur mkt jag uppskattade att få respons från läraren som jag såg upp till.

2010/10/21

Om Mad Men, del 2.



När jag ser på bilderna märker jag själv.
Att klänning nummer 1 är betydligt mer lämpad.
För Mad Men.

Men den här tillåter mig ju att andas!
Och har en himla härlig vidd i kjolen.


Jag skulle i vilket fall som helst ha female-timberlandsen till.
För utomhuspromenaderna vill säga.
Snyggt.

Om Mad Men, del 1.




Jag har aldrig sett serien Mad Men.
Men jag har ju sett att den omges av en tjusig stil.

På lördag ska jag på 30-års-fest med Mad Men-tema.
Jag fick googla lite för att se mer exakt.
Och konstatera att jag får modernisera min frisyr lite.
För att passa in.

Och eftersom min käraste jobbar på lördag och eftersom jag har en liten rackare hemma.
Som gärna klättrar på saker och vill ha allmän uppmärksamhet.
Har jag redan börjat prova kläder jag funderar på klänning ovan.
Tillåter dessvärre inte allt för mkt andning eftersom den klämmer åt.
Över nedre revbenen.

Halsbandet har ett spänne som jag vill se mer av.
Men som jag tröstar mig med att tänka att det kanske fångar folks blickar.
När jag lämnar rummet.


Stanna gärna kvar för den spännande fortsättningen;
Klänningsalternativ nummer två!
(Presenteras i em.)