Om växande blommor och bästa ringen.

När vi flyttade från Gävle till Rågsved hade våra pelargoner det svårt att anpassa sig.
Från att ha varit meterhöga konstverk blev de helt plötsligt små kvistar på några centimeter höga.
Bruna och torra.

Men med hjälp av min mammas "knipsa och plocka" har jag nu lyckats få dem att froda igen.
Jag har nästan blivit galen på att knipsa, knappt en blomknopp får vara kvar, allt ska bort och riktas inåt, till växtkraften.



Och så favoritringen.
Såg en äldre indisk herre på tunnelbanan i veckan.
Hans klackring såg ut att vara väldigt lik min klackring.
Vigselring.

Jag ville så gärna göra en sån där knuten näve och dunka mot hans knutna näve, som de gör i amerikanska filmer typ.
Säga något i stil med "all right, man" eller säger de "peace" kanske?