Det syns på mig.
När Kaj gråter, gråter jag.
Inombords.
Mellan mamma och barn går små trådar.
Eller om det är hormoner.
Har iaf legat under täcket och tryckt kuddar över huvudet för att inte höra hans gråt om natten.
När fadern är med honom.
För jag ska ju få sova ostört men det gör man ju bara inte.
Alltid redo, om så en armé av vårdande människor skulle komma för mina barn.
7 kommentarer:
Sover pappan om han gråter och det är din natt? Eller är nätterna alltid pappans?
nästan alla nätter har varit pappans nätter, jag har tagit ca en av fyra/fem.
och då sover han.
men han skulle nog sova utan problem även om vi körde varannan, så var det iaf med förra spädbarnet.
jag avundas.
Öronproppar kanske?
Dessa ungar som man bär med sig i hjärta och i famn. Vi har tora 2.5 år och Agnes 2 månader. Jag ammar så nätterna tillhör mig och Agnes. Och nätter tillhör pappan och Tora som också vaknar. Vaknar om och om igen. Klockan är 20.30. Än sover inga barn trots flera försök till sömn. Jag stirrar tomt på skärmen. Och har en sån tur att jag har en 11 årig syster här. Som vispar grädde och kladdkaka i ugnen.
Så ser en torsdagkväll ut här på höjden.
Det är verkligen symbios. Vackert men förstås svårt ibland.Särskilt när man behöver sova.
:)
Jag började med öronproppar när dottern var ca 3 månader och sen dess har kroppen lärt sig slappna av och den välsignade djupsömnen är tillbaka.
11 frågor till dig på min blogg!
Skicka en kommentar